Idag den 10 oktober är det Världsdagen för mental hälsa. På många håll genomförs konferenser på olika teman kring mental hälsa eller psykiatri, som vi oftare talar om i Sverige. Själv har jag varit på den årliga Psykiatridagen i Linköping. En dag som är ett samarbete mellan organisationerna IFS, RSMH, HSO och kommunen. Dagen, som ibland varit flera dagar och ändå upp till en hel vecka (Psykiatriveckan) är sedan länge en tradition. Alltid bra program med föreläsare, panelsamtal och/eller debatter.
I år var temat för två av föreläsningarna "Bemötandets betydelse" inom psykiatrin. Henning Beier, läkare med specialitet i vuxen- och barn och ungdomspsykiatri höll ett intressant och lättbegripligt föredrag. Beier talade bland annat om målsättningen med bemötandet, vilken enligt honom är att skapa goda sociala relationer, att minska symtom och att öka funktion. Han underströk också hur viktig attityden bakom vad som görs är för att målsättningen ska uppnås.
En intressant "sanning" var att antalet personer med funktionsnedsättning i ett land (t ex Sverige)beror på vilka krav samhället ställer. Man skulle kunna påstå att personer med svåra funktionsnedsättningar har det bättre idag än för 150 år sedan. Medan de med en mindre funktionsnedsättning har det svårare idag.
Annat att reflektera över kring hur det jobbas inom psykiatrin var att det är stor skillnad på att tillrättavisa och att visa tillrätta. Likaså att påminna sig om som personal att inte göra kampen mot symtom till en kamp mot patienten.
En annan föreläsning hölls av Jouanita Törnström som är återhämtningskonsult inom psykiatrin. Hon berättade om sin resa genom livet men också om vägen tillbaka och bemötandets betydelse för att våga säga ja till livet efter diagnosen borderline. Det handlar om att få hjälp att tro på att det är gott att leva.
En dag som gav mig både fler insikter om hur livet och vardagen kan te sig för den drabbas av psykisk ohälsa/sjukdom och dennes anhöriga. Men också att det går att leva ett gott liv trots sjukdom om man får ett gott och engagerat bemötande i vården. Därför är det så viktigt med välutbildad och för uppgiften lämplig personal.
Visar inlägg med etikett Psykiatri. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Psykiatri. Visa alla inlägg
lördag 10 oktober 2015
onsdag 13 oktober 2010
Psykiatridagar i Linköping
I går invigde jag Linköpings Psykiatridagar. För fjärde året i rad arrangerar IFS (Intresseförbundet för personer med schizofreni och liknande psykoser) i Linköping, HSO (Handikappföreningarnas samarbetsorgan i Linköping), Linköpings kommun och Landstinget dessa dagar. Alltid med spännande program, som ökar kunskaperna hos deltagarna.
Jag betonade behovet av än mer samarbete/samverkan mellan alla aktörer. Kommun och landsting behöver förbättra samverkan. Tillsammans behöver kommun och landsting förstärka samverkan med föreningslivet.
Av det jag hittills hunnit studera regeringens budgetproposition, som lämnades till riksdagen igår, så finns resurser till ytterligare förbättringar av den psykiatriska vården. Efter att fram till 2006 varit den mest eftersatta delen av svensk sjukvård har Alliansregeringens initiativ inneburit några steg framåt under de senaste fyra åren. Men mycket återstår innan Sverige har en psykiatri i världsklass.
Jag betonade behovet av än mer samarbete/samverkan mellan alla aktörer. Kommun och landsting behöver förbättra samverkan. Tillsammans behöver kommun och landsting förstärka samverkan med föreningslivet.
Av det jag hittills hunnit studera regeringens budgetproposition, som lämnades till riksdagen igår, så finns resurser till ytterligare förbättringar av den psykiatriska vården. Efter att fram till 2006 varit den mest eftersatta delen av svensk sjukvård har Alliansregeringens initiativ inneburit några steg framåt under de senaste fyra åren. Men mycket återstår innan Sverige har en psykiatri i världsklass.
torsdag 12 augusti 2010
Om hemlöshet
På SVT/debatt skriver idag FP:s partisekreterare Erik Ullenhag om Folkpartiets vilja att minska hemlösheten. Utöver svårigheter att få hyresvärdar att hyra ut till personer med missbruk och/eller psykiska störningar så krävs det också en kommunal missbruksvård med god tillgänglighet och respekt för individen. Ett positivt samarbete med privata och kommunala hyresvärdar, som måste bygga på tillit till varandra, är också en förutsättning.
Linköping nämns som ett gott exempel i artikeln.
"Det svåra är inte att ordna lägenheter åt några tusen personer, utan att de ska kunna behålla dem. I Linköping, Sveriges femte största stad, finns i princip ingen som bor på gatan. Där finns bra utbyggda möjligheter att ordna ett boende även för den som missbrukar eller har andra problem. Till skillnad från i många andra kommuner är drogfrihet inte ett krav för att få ett ordnat boende."
Oavsett politiska majoriteter har politiker och tjänstemän under lång tid jobbat med målet "en lättillgänglig och individuell missbruksvård" inkluderande boendet för missbrukare/fd missbrukare. Det finns naturligtvis exempel på där bostadsfrågan inte lösts på ett tillfredsställande sätt också i Linköping men dessa exempel är få.
Det är alltid kul när gott arbete uppmärksammas inte minst av ens "egen" partisekreterare. Förhoppningsvis inspirerar det också andra att finna lösningar. Att minska hemlöshet är en av socialtjänstens viktiga utmaningar. Därför lyfter vi i Folkpartiet hemlöshet som en av våra valfrågor.
Linköping nämns som ett gott exempel i artikeln.
"Det svåra är inte att ordna lägenheter åt några tusen personer, utan att de ska kunna behålla dem. I Linköping, Sveriges femte största stad, finns i princip ingen som bor på gatan. Där finns bra utbyggda möjligheter att ordna ett boende även för den som missbrukar eller har andra problem. Till skillnad från i många andra kommuner är drogfrihet inte ett krav för att få ett ordnat boende."
Oavsett politiska majoriteter har politiker och tjänstemän under lång tid jobbat med målet "en lättillgänglig och individuell missbruksvård" inkluderande boendet för missbrukare/fd missbrukare. Det finns naturligtvis exempel på där bostadsfrågan inte lösts på ett tillfredsställande sätt också i Linköping men dessa exempel är få.
Det är alltid kul när gott arbete uppmärksammas inte minst av ens "egen" partisekreterare. Förhoppningsvis inspirerar det också andra att finna lösningar. Att minska hemlöshet är en av socialtjänstens viktiga utmaningar. Därför lyfter vi i Folkpartiet hemlöshet som en av våra valfrågor.
tisdag 27 juli 2010
Många behov och intressen ska tillgodoses i en kommunal budget
Corren påstår idag i en ledarkommentar (länk saknas)att Linköpings kommun behandlar missbrukare och personer med psykisk sjukdom "ovärdigt". Tidningen vill bibringa läsarna uppfattningen att vi Linköpingspolitiker i social- respektive omsorgsnämnd är ointresserade av att lösa boendefrågorna för utsatta människor.
Jag har svarat tidningen med följande redovisning
Nämnden och omsorgskontoret har redovisat till kommunstyrelsen/kommunfullmäktige (budgetberedningen) en grundläggande utredning och plan kring nuvarande och framtida behov av nya bostäder och boendestöd till alla olika målgrupper. Dessa målgrupper är: personer med utvecklingsstörning, personer med psykiska funktionsnedsättningar, personer med förvärvad hjärnskada, personer med missbruksproblem, våldsutsatta kvinnor med missbruksproblem (behov av skyddat boende), personer med samsjuklighet missbruk-psykisk sjukdom.
Varje år under innevarande mandatperiod har utbyggnad skett av ett antal bostäder samt möjlighet till boendestöd och ytterligare finns i budget för i år och kommande år. Därutöver har nämnden begärt resurser för utbyggnad enligt följande:
2011 +12,2 mkr
2012 + ytterligare 13,7 mkr
2013 + ytterligare 10,8 mkr
2014 + ytterligare 10,8 mkr
Beviljas nämnden dessa medel kan alltså drygt 70 pl komma till stånd utöver de ca 25-30 som finns i budget för åren 2011-14.
Befolkningen ökar i kommunen och med det följer också nya behov bl a av insatser/boende/boendestöd för personer med missbruksproblem. Behovet av skyddat boende för kvinnor har nämnden påtalat tidigare men ej beviljats medel. Ett akutboende finns nu med tillfälligt stöd av statliga medel men måste naturligtvis lösas permanent med kommunal finansiering. För att uppmärksamma fullmäktige på situationen för berörda kvinnor initierade jag i våras ett temasammanträde för kf-ledamöterna, där Stadsmissionen medverkade.
Psykiatrin är som bekant ett sedan många år eftersatt område i Sverige. En hel del har förbättrats efter den s.k. Miltonutredningen och resurser har tillförts både nationellt, regionalt och lokalt. Men där återstår fortfarande stora och mycket varierade behov att tillgodose, ofta avseende boende och boendestöd. En diskussion som förs och ständigt måste föras är bl a när en person kan anses vara tillräckligt behandlad inom psykiatrin (inkl inom Rättspsykiatrin) för att klara ett boende på hemmaplan. Kommunens ansvar är naturligtvis att ge allt stöd som behövs men inte psykiatrisk vård. Samarbetet kommun-sjukvård måste garanterat fungera i varje enskilt fall.
Under det senaste halvåret har efterfrågan på boende ökat från personer med utvecklingsstörning jämfört med tidigare. Många vill flytta hemifrån tidigare än förut, vilket är positivt men kräver till viss del nya former av boendelösningar. Där har omsorgsnämnden på kort tid kunnat erbjuda några lägenheter i s.k. trapphusboende. Men det är inte tillräckligt.
Boende med särskild service för personer med förvärvad hjärnskada har hittills erbjudits inom ramen för vårdbostäder. Skälet är framförallt att de är så få och med mycket varierande behov att en gruppbostad inte ansetts vara möjligt. Dock är detta ingen hållbar lösning. Yngre personer ska inte tvingas bo på vårdbostäder för mycket gamla även om behovet av service kan vara likartat. Nämnden har under våren antagit ett lokalprogram och arbete pågår för att möjliggöra mer lämpligt boende för de 5-6 personer som berörs idag.
Men det är inte bara budget som påverkar möjligheten att erbjuda boende. Det måste också finnas möjligheter att bygga nytt och/eller hyra i befintligt bostadsbestånd. Idag finns ett bra samarbete mellan olika berörda planeringsinstanser för byggande och med hyresvärdar. Trots detta så är tiden ganska lång mellan beslut och möjlighet att ta i bruk en bostad.
Slutligen: Behoven av boende och andra stödinsatser ska vägas mot alla andra behov och intressen hos kommunens invånare. Skola, förskola, äldreomsorg, potthål i asfalten, ökade hyreskostnader för ny simhall, ny fotbollsarena med ”rätt” sorts gräs, mm, mm i en nästan oändlig rad.
.
Jag har svarat tidningen med följande redovisning
Nämnden och omsorgskontoret har redovisat till kommunstyrelsen/kommunfullmäktige (budgetberedningen) en grundläggande utredning och plan kring nuvarande och framtida behov av nya bostäder och boendestöd till alla olika målgrupper. Dessa målgrupper är: personer med utvecklingsstörning, personer med psykiska funktionsnedsättningar, personer med förvärvad hjärnskada, personer med missbruksproblem, våldsutsatta kvinnor med missbruksproblem (behov av skyddat boende), personer med samsjuklighet missbruk-psykisk sjukdom.
Varje år under innevarande mandatperiod har utbyggnad skett av ett antal bostäder samt möjlighet till boendestöd och ytterligare finns i budget för i år och kommande år. Därutöver har nämnden begärt resurser för utbyggnad enligt följande:
2011 +12,2 mkr
2012 + ytterligare 13,7 mkr
2013 + ytterligare 10,8 mkr
2014 + ytterligare 10,8 mkr
Beviljas nämnden dessa medel kan alltså drygt 70 pl komma till stånd utöver de ca 25-30 som finns i budget för åren 2011-14.
Befolkningen ökar i kommunen och med det följer också nya behov bl a av insatser/boende/boendestöd för personer med missbruksproblem. Behovet av skyddat boende för kvinnor har nämnden påtalat tidigare men ej beviljats medel. Ett akutboende finns nu med tillfälligt stöd av statliga medel men måste naturligtvis lösas permanent med kommunal finansiering. För att uppmärksamma fullmäktige på situationen för berörda kvinnor initierade jag i våras ett temasammanträde för kf-ledamöterna, där Stadsmissionen medverkade.
Psykiatrin är som bekant ett sedan många år eftersatt område i Sverige. En hel del har förbättrats efter den s.k. Miltonutredningen och resurser har tillförts både nationellt, regionalt och lokalt. Men där återstår fortfarande stora och mycket varierade behov att tillgodose, ofta avseende boende och boendestöd. En diskussion som förs och ständigt måste föras är bl a när en person kan anses vara tillräckligt behandlad inom psykiatrin (inkl inom Rättspsykiatrin) för att klara ett boende på hemmaplan. Kommunens ansvar är naturligtvis att ge allt stöd som behövs men inte psykiatrisk vård. Samarbetet kommun-sjukvård måste garanterat fungera i varje enskilt fall.
Under det senaste halvåret har efterfrågan på boende ökat från personer med utvecklingsstörning jämfört med tidigare. Många vill flytta hemifrån tidigare än förut, vilket är positivt men kräver till viss del nya former av boendelösningar. Där har omsorgsnämnden på kort tid kunnat erbjuda några lägenheter i s.k. trapphusboende. Men det är inte tillräckligt.
Boende med särskild service för personer med förvärvad hjärnskada har hittills erbjudits inom ramen för vårdbostäder. Skälet är framförallt att de är så få och med mycket varierande behov att en gruppbostad inte ansetts vara möjligt. Dock är detta ingen hållbar lösning. Yngre personer ska inte tvingas bo på vårdbostäder för mycket gamla även om behovet av service kan vara likartat. Nämnden har under våren antagit ett lokalprogram och arbete pågår för att möjliggöra mer lämpligt boende för de 5-6 personer som berörs idag.
Men det är inte bara budget som påverkar möjligheten att erbjuda boende. Det måste också finnas möjligheter att bygga nytt och/eller hyra i befintligt bostadsbestånd. Idag finns ett bra samarbete mellan olika berörda planeringsinstanser för byggande och med hyresvärdar. Trots detta så är tiden ganska lång mellan beslut och möjlighet att ta i bruk en bostad.
Slutligen: Behoven av boende och andra stödinsatser ska vägas mot alla andra behov och intressen hos kommunens invånare. Skola, förskola, äldreomsorg, potthål i asfalten, ökade hyreskostnader för ny simhall, ny fotbollsarena med ”rätt” sorts gräs, mm, mm i en nästan oändlig rad.
.
torsdag 29 oktober 2009
Det behövs ett offentligt samtal kring psykiatrin
För några veckor sedan genomfördes Psykiatriveckan i Linköping, där jag själv hade förmånen att få medverka. Det var ett ambitiöst program arrangerat av främst intresseorganisationerna IFS och RSMH lokalt. Mycket intressanta var föreläsarna Ann Heberlein och Anna Odell. Båda har erfarenhet av psykiatrivård och därmed bemötandet. Men också av hur personer med psykiska sjukdomar bemöts i samhället överhuvudtaget.
Vid ett tidigare tillfälle berättade en förälder för mig hur Polisen kallat ett antal personer, som på olika sätt haft kontakt med psykiatrin, till förhör när ett allvarligt brott begåtts i kommunen. Enda skälet till förhöret var att de haft kontakt med psykiatrin, alltså ingen uttalad misstanke om inblandning i det aktuella brottet. Vilken annan grupp människor skulle acceptera ett sådant fördomsfullt utpekande från samhällets sida?
Gemensamt för alla berättelser är att en person som fått vård inom psykiatrin aldrig betraktas som frisk.
Dessa berättelser föranledde mig och en folkpartikollega, Monika Broman, som är sjuksköterska, att skriva en debattartikel, som kan läsas i Corren idag. Den rädsla för och okunskap kring psykiska sjukdomar, som finns i samhället, måste utbildas bort. Det gäller många yrkesgrupper men det gäller också allas våra attityder.
Regeringens organ för handikappfrågor, Handisam, har nyligen tagit fram ett projekt för att initiera ett offentligt samtal kring psykiatrin och bemötandet av personer som drabbats av psykisk sjukdom. Jag är övertygad om att ett sådant samtal är absolut nödvändigt.
Vid ett tidigare tillfälle berättade en förälder för mig hur Polisen kallat ett antal personer, som på olika sätt haft kontakt med psykiatrin, till förhör när ett allvarligt brott begåtts i kommunen. Enda skälet till förhöret var att de haft kontakt med psykiatrin, alltså ingen uttalad misstanke om inblandning i det aktuella brottet. Vilken annan grupp människor skulle acceptera ett sådant fördomsfullt utpekande från samhällets sida?
Gemensamt för alla berättelser är att en person som fått vård inom psykiatrin aldrig betraktas som frisk.
Dessa berättelser föranledde mig och en folkpartikollega, Monika Broman, som är sjuksköterska, att skriva en debattartikel, som kan läsas i Corren idag. Den rädsla för och okunskap kring psykiska sjukdomar, som finns i samhället, måste utbildas bort. Det gäller många yrkesgrupper men det gäller också allas våra attityder.
Regeringens organ för handikappfrågor, Handisam, har nyligen tagit fram ett projekt för att initiera ett offentligt samtal kring psykiatrin och bemötandet av personer som drabbats av psykisk sjukdom. Jag är övertygad om att ett sådant samtal är absolut nödvändigt.
måndag 10 augusti 2009
Psykiatri fortfarande i kris
Återigen redovisas stora problem inom den psykiatriska vården i landet. Stora skillnader finns över landet men totalt är ändå bilden fortfarande negativ. Miltonutredningen kring svensk psykiatri börjar ha några år på nacken nu. En gedigen och genomgripande utredning med många förslag till förbättringar. Förbättringar som riksdag och regering men också kommuner och landsting borde ha tagit tag i. Anders Milton sammanfattade de psykiskt sjuka vid något tillfälle genom att säga att dessa personer inte stått först i kön hos politikerna. Välformulerat och träffande! Jag delar den uppfattningen även som politiker.
Alliansregeringen har tillfört ganska mycket resurser och även förtydligat regelverk. Dock tycks resurserna, enligt Riksrevisionen (DN 10/8) inte ha kommit till den nytta som var avsedd, vilket naturligtvis är illa. Regeringen bör snarast gå igenom hela Miltonutredningen och ta ett helhetsgrepp. Något som jag tycker har saknats.
Det finns en risk med att genomföra utredningsförslag "styckevis" i stället för att ta ett helhetsgrepp. Dels blir överblicken över vad som gjorts och vad som fortfarande återstår otydlig. Dels förändras världen och grunden för vissa delar av förslagen är inte längre giltiga. Jag är allvarligt oroad över att både psykiatrinutredningen och LSS-utredningen håller på att gå den vägen. Under tiden sker både önskvärda och icke önskvärda förändringar av berörda verksamheter.
Alliansregeringen har tillfört ganska mycket resurser och även förtydligat regelverk. Dock tycks resurserna, enligt Riksrevisionen (DN 10/8) inte ha kommit till den nytta som var avsedd, vilket naturligtvis är illa. Regeringen bör snarast gå igenom hela Miltonutredningen och ta ett helhetsgrepp. Något som jag tycker har saknats.
Det finns en risk med att genomföra utredningsförslag "styckevis" i stället för att ta ett helhetsgrepp. Dels blir överblicken över vad som gjorts och vad som fortfarande återstår otydlig. Dels förändras världen och grunden för vissa delar av förslagen är inte längre giltiga. Jag är allvarligt oroad över att både psykiatrinutredningen och LSS-utredningen håller på att gå den vägen. Under tiden sker både önskvärda och icke önskvärda förändringar av berörda verksamheter.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)