tisdag 11 april 2017

Okunskap om utvisningsmöjligheter?

Statsministern uttryckte frustration över att polisen inte lyckats utvisa personer som fått avslag på asylansökan och inte lämnar landet frivilligt. Och vem skulle göra det kan man kanske undra. Trots allt gör nog de flesta det ändå.
Men så finns personer från länder där man antingen inte tas emot när man en gång lämnat och så länder där tortyr och annat grovt våld t o m döden möter den som försökt sig på att söka asyl i annat land. Det sistnämnda är Uzbekistan ett exempel på. Och därför har den nu terrormisstänkte Akilov troligen inte blivit "hemtransporterad" av svensk polis även om de hittat honom efter avslaget på asylansökan (DN).

Dessa regelverk tillämpas inte bara i Sverige utan är praxis från Europadomstolen grundats på folkrättsprinciper.

Nu finns väl Akilov inom lås och bom dvs häkte så länge utredning om händelsen på Drottninggatan och kanske andra brott pågår. Polisen har antytt att bara förundersökningen kan komma att ta ett år!

Men bortsett från denne man så kvarstår den - åtminstone för regeringen - nya(?) insikten att dels polisen saknar resurser för att verkställa utvisningar och dels att det saknas förvarsplatser nog om man väljer att stänga in dem i väntan på verkställande av beslutat utvisning. Till det kommer också att ett antal utvisningar, likt Akilovs, egentligen inte kan verkställas på grund av förutsättningar i mottagarländerna.

Jag tror,likt Leif GW Persson, att Sverige är tämligen sig likt före som efter händelsen i fredags. Men för regeringen och partierna i Sveriges riksdag har nya frågeställningar tillkommit som kräver lösningar. Lösningar som kräver eftertanke. Lösningar som inte bör föregås av pajkastning i debatter. Jag skrev om det redan i söndags http://linneadarell.blogspot.se/2017/04/hur-gar-sverige-vidare-tid-for.html.

söndag 9 april 2017

Hur går Sverige vidare - tid för reflektion och eftertanke

Bedömare menar att vi i Sverige varit naiva. Vad betyder det? Har vi inte trott att terrordåd skulle kunna genomföras här? Är vår tro på ett öppet samhälle exempel på naivitet? Borde vi ha fler kameror på gator, torg och andra platser där många människor finns? Är vi för måna om att skydda den personliga integriteten? Har myndighets-Sverige för få möjligheter att bevaka eventuella terrorister? Har SÄPO och den öppna polisen för få möjligheter att spana på de man anar kan vara presumtiva terrorister? Ja, frågelistan kan göras hur lång som helst.

DN Debatt skriver forskarna Peder Hyllengren och Magnus Ranstorp att extremism möter litet motstånd i Sverige. Och de har ett antal förslag på vad som borde förändras.

I Expressen menar Anna Dalberg att det är dags att göra upp med svensk integritetsvurm. Dahlberg vill att det ska bli mycket lättare att ha övervakningskameror på offentliga platser. Värnandet om rätten för individen att slippa övervakas ständigt och jämt när man befinner sig på offentlig plats framställs nu som en frihet som inte är värd något i jämförelse med behovet av att lösa terrorbrott.

Ja, så är det lätt att tycka så här två dagar efter ett attentat i den egna huvudstaden. Också mot bakgrund av att det snabba gripandet tydligen skedde med hjälp av befintliga kameror i tunnelbanan. Jag har alltid varit en tydlig förespråkare för stor försiktighet med övervakningskameror. Jag tror inte att ett gott samhälle är ett samhälle där vi alla övervakas mer eller mindre. Jag tror inte heller att särskilt många brott, om ens något enda, förhindras genom kameror överallt. Dock kan jag lättare acceptera argumentet att kameror kan underlätta uppklarandet av begångna brott. Trots detta så förordar jag att fråga om ökad övervakning diskuteras under lugnare former än de som just nu råder. Jag noterar också att Hyllengren/Ranstorp i DN-artikeln inte har med ökad kameraövervakning bland sina fem förslag åtgärder.

Framförallt hoppas jag att de politiska partierna nu kan samla sig till ett gemensamt samtal kring vad Sverige behöver göra för att, så långt möjligt, förhindra att fler terrordåd drabbar vårt land. Ge och ta från varandras förslag, lyssna på kloka rådgivare som är professionella och har erfarenhet av "branschen". Finns något att lära av andra länder som drabbats? EU-samarbete? Om Sveriges medborgare upplever att de politiska partierna tar gemensamt ansvar på allvar så ökar nog tryggheten igen efter denna fruktansvärda händelse.

lördag 8 april 2017

Igår i Stockholm

Så hände det som nog de flesta insett skulle kunna hända här precis som det hänt i andra huvudstäder. Ett attentat som troligen är att betrakta som ett terrordåd. I dagsläget är en man gripen och anhållen. Var han ensam? Eller var de fler? Del av ett nätverk? Ja, vi får vänta på svaren från polisen och SÄPO.
I SÄPOs årsrapport för 2016 finns ett eget avsnitt "Ökat hot från ensamagerande". Där kan man läsa
 
 "SÄKERHETSPOLISENS bedömning är att om ett attentat genomförs i Sverige under det närmsta året skulle det troligen genomföras av en ensamagerande gärningsperson, även om ett komplext attentat med flera gärningspersoner fortfarande är möjligt."

Kanske är det en sådan händelse vi upplevt nu - kanske inte.

Mitt i all oro och obehag känns det ändå bra att åtminstone en person gripits så snabbt. Förhoppningsvis får vi snart veta om han var ensam, om han är den skyldige och i så fall vad som fått honom att utföra dådet.

Under eftermiddagen och kvällen sände nyhetsmedia av olika slag utan uppehåll för att hålla oss alla väl informerade. Det var bra. MEN ett inslag i TV4 gjorde mig mycket illa berörd. Chefsläkaren intervjuades om läget för de personer som förts till olika sjukhus i Stockholm. Nyhetsansvarige Anna Lindmarker försökte gång på gång pressa läkaren på hur svårt skadade personerna var och till vilka sjukhus det förts. För mig - och jag tror för de flesta tittare - hade det räckt att få veta att alla skadade tagits väl om hand av sjukvården.

Något som förvånat mig är att händelsen framställts som att det är första gången ett sådant attentat inträffat i Sverige. Det är ju sant såtillvida att det är första gången som en attentatsperson kunnat genomföra sin planering. Men vi ska inte glömma att mitt i julhandeln 2010 var en liknande händelse nära att inträffa. Och faktiskt inte så långt ifrån den plats där gårdagens tragedi utspelades. Då misslyckades som tur var gärningsmannen med sitt uppsåt.
Och till dessa båda attentat kan också läggas morden på Olof Palme respektive Anna Lindh.

Idag har polisen bekräftat att den gripne mannen är uzbeker och tidigare tydligen sökt asyl i Sverige. Nu kommer naturligtvis de som inte vill att Sverige ska vara ett öppet land att "få vatten på sin kvarn". Men jag menar att stängda gränser inte leder till ett säkrare Sverige. Vi är en del av världen och ska så förbli. Därmed inte sagt att vi ska ha fri invandring. Så är det ju inte heller. De som inte har asylskäl får inte stanna. Hur det förhåller sig med den nu aktuelle mannen vet jag inte.

Som avslutning vill jag uppmana er alla att ta del av Peter Wolodarskis kloka och balanserade ledare i DN.




 
 
 
 
 

 
 
 
 
 
 
 
 


 
 
 

lördag 25 mars 2017

Larmet går: du förlorar en timme sömn!

I natt är det dags igen. Debatt och mediarubriker. Vad är det som händer? Ja, enligt somliga är det något väldigt alarmerande. Sverige  - tillsammans med ett antal andra länder - övergår till sommartid. Vad är det förfärliga? Jo, vi svenskar förlorar en timmes sovtid. En massa människor kommer att må dåligt i flera dagar. Allra värst blir det för ungdomar som redan har problem att komma upp på morgonen. Kanske beror det på att de ägnar halva nätterna åt sociala medier. Men de har de väl rätt att göra? De är ju unga. Alla skolor borde starta en timme senare på morgonen (DN). I konsekvens med detta så bör ju på sikt inget arbete behöva utföras förrän framåt 10-tiden på förmiddagen eftersom alla successivt vänjer sig vid att somna sent på kvällen/natten och vakna sent på morgonen/förmiddagen.

Vad har hänt i samhället när det skrivs spaltmetrar om problemen med att behöva ändra sina sov- resp uppstigningsvanor? Är vi så bortskämda att sådant måste bli föremål för debatt överhuvudtaget? Jag kommer nog nu att uppfattas som en antik varelse men det bjuder jag på.

Under en livstid behöver de flesta - ja, troligen de alla - anpassa/förändra sina sov- respektive uppstigningsvanor ett antal gånger. Det kan bero på restider till och från jobb, olika typer av jobb t ex skiftarbete, familjesituation som varierar över tid etc.

Om jag får välja så ligger jag gärna och läser till långt efter midnatt och sover länge på morgonen. Men jag har aldrig sett det som slags rättighet som gjort att jag inte kunnat anpassa mig till småbarnsår, till skola och till jobb. Först nu som sjuttioettårig pensionär kan jag ta mig den rätten de flesta dagar. Vilket inte betyder att jag vägrar komma till ett möte kl åtta på morgonen om övriga deltagare tycker det är en lämplig tid.

Varför ska vi då ha detta skifte mellan sommar och vintertid eller normaltid som det egentligen handlar om? Ja, det kan ju diskuteras. Själv uppskattar jag den känsla av att dagen blir längre när det är ljust längre på kvällen. När jag jobbade var jag sällan hemma före kl 19.00. Att då i slutet på mars helt plötsligt känna att "jag har en timme kvar av dagen" var underbart. Men jag hade accepterat - och skulle göra fortfarande - om Sverige återgår till normaltid året runt.

tisdag 14 mars 2017

Förutsättningar saknas för valdebatt om kommunala bolag

Corren ledarskribent Christian Dahlgren skriver idag om Linköpings Stadshus AB och menar att åtminstone oppositionen borde fundera på avyttring av de kommunala bolagen som eventuell valfråga.
Dahlgren är i detta avseende historielös. På 1990-talet gick jag som kommunalråd/gruppledare för Liberalerna (dåvarande Folkpartiet Liberalerna) i bräschen för att få till stånd en plan för just detta. Partiet sade även Nej till bildandet av Stadshus AB. Att bilda kommunala kommunkoncerner gick som våg över Kommun-Sverige vid den tiden. Så att avslå förslag om bildandet av Stadshus AB och att därtill föreslå försäljning av hela eller åtminstone delar av framförallt Tekniska Verken och Stångåstaden var verkligen att gå mot strömmen.
Moderaterna var till viss del med på tåget utom vad gällde bildandet av Stadshus AB. Man menade att så länge kommunen ägde bolag kunde man lika gärna också ha ett "skattplanerarbolag" som var skälet till bildandet.

Vad tyckte då Linköpingsborna? Ja, jag kunde snart konstatera att Linköpingsborna älskar sina kommunala bolag. Och med betoning på "kommunala".Till viss del beroende på att Linköpings kommunala bolag är välskötta och vinstgivande. Så har det inte alltid varit i andra kommuner. Men också för att de flesta medborgare är djupt skeptiska till privat bolagsägande. De som hörde av sig uttryckte oro för höjda taxor och höjda hyror. Många tyckte också att när nu bolagen gick med vinst så varför skulle den tillfalla privata ägare. De enda positiva reaktioner jag fick under de år som bolagsfrågan var "het" i kommunpolitiken var när jag och Liberalerna gick emot fullmäktigebeslutet om bildandet av Stadshus AB. De positiva reaktionerna kom från några privata företagare, som reagerade mot att en kommun ängar sig åt skatteplanering.

Inom partierna, även i mitt eget, menade många att Allianspartierna (även om vi inte använde den beteckningen då) förlorade röster i valet 1998 på diskussionen om bolagen och framförallt tankar om att bredda ägandet av Tekniska Verken.

Vi som mest drev frågan dvs jag och moderaternas dåvarande kommunalråd/gruppledare försvann så småningom från den lokala politiken. När jag sedan återkom efter 2006 års val fanns inte frågan om kommunala bolags vara eller inte vara på agendan vare sig hos Liberalerna eller något annat parti. Så Dahlgrens önskan inför valet 2018 lär grusas. Tyvärr, tycker jag fortfarande.

söndag 12 mars 2017

Melodifestival

Resultaten från årets Mello fyller nyhetsmedia idag. Stor händelse i lilla Sverige. Så kan vi för en dag glömma svälten i Afrika (även om insamlingen via röstningen gick till katastrofhjälpen), Syrien, striderna kring Mosul och andra rapporteringar om mänskligt lidande runtom i världen.

Visst behövs också nyheter som sprider glädje för att vi ska orka ta in allt det fruktansvärda som sker. Men sprider rapportering från Mello verkligen glädje? Tveksamt, tycker jag. Intriger, påstådd illa skött hantering av röstningsresultat dominerar. I år tycks det tydligen inte ens vara enighet om vem som egentligen vann.  Artisten Nano som fick flest svenska röster eller Robin Bengtsson som fick flest röster från den utländska juryn och därmed fick totalt flest poäng.

Själv hade jag gärna sett Jon Henrik Fjällgren och Aninia som vinnare med låten "En värld full av strider". En text med ett budskap, fantastiskt scenarrangemang och bra röster.

lördag 11 mars 2017

Första vårdagen?







Man kan väl nästan kalla denna vinter för en grön sådan åtminstone där jag bor (Östergötland). Trots allt har det några dagar varit snö och minusgrader. Men idag - idag känns det som första vårdagen. Hundpromenad i solen, en timme på altanen i sol. Tog några bilder i trädgården som någon slags
besvärjelse "nu är våren här".

lördag 4 mars 2017

Personlig assistans: Var finns läkaransvaret?

I veckan dömdes en kvinna och hennes två söner för att ha fejkat funktionsnedsättning hos den ene sonen som därmed fått personlig assistans på felaktig grund. Sonen har spelat utvecklingsstörd och lyckats dupera läkare, psykologer och Försäkringskassans handläggare. Detta har pågått i 14 år! Man frågar sig hur det är möjligt. Och var ligger ansvaret när sådant brott har begåtts? Ja naturligtvis först främst hos den enskilde och i detta fallet också hans anhöriga.

Men hur kan läkare, psykologer och handläggare på Försäkringskassan undgå att upptäcka att mannen inte var utvecklingsstörd, ja, inte ens hade någon funktionsnedsättning alls uppenbarligen? Kassans ansvarige förklarar det med att familjen lyckats lura många instanser! Och även Kassans handläggare tydligen.

Jag har träffat många personer med utvecklingsstörning under årens lopp. Visst är det så att funktionsnedsättningen inte alltid syns vid ett kortare möte. Men oftast märks den vid ett längre möte. Och det är där som jag menar man måste ställa sig frågan: hur mycket tid ägnar läkare och Försäkringskassans handläggare åt möte med den som söker om assistans? I vissa fall görs hembesök och t o m tiden på toaletten klockas. Men här tycks inte mycket tid använts för handläggning.

Det finns tidigare rättsfall på det här området där läkare intygat behov av assistans trots att så inte var fallet. Och nu ser vi det igen. Precis som vid sjukskrivningar så måste läkarintyg vara trovärdiga annars urholkas rättssäkerheten på ett helt oacceptabelt sätt. I det nu aktuella fallet har anonyma tips om att personenen ifråga inte hade en funktionsnedsättning inkommit till Försäkringskassan utan att det föranledde någon ny granskning. Man litade till läkarintyget. Jag menar inte att anonyma tips ska ligga till grund för beslut men någon undersökande aktivitet borde väl ändå ha skett.

Jag tycker att läkare kommer alldeles för lindrigt undan i samband med rättsprocesser kring brott som rör personlig assistans. Både rättsväsendet, Försäkringskassan och regeringen verkar inte bry sig om  risken för att vissa läkare utfärdar falska intyg för att "hjälpa" någon till assistans som man inte borde vara berättigad till. Regeringen och Försäkringskassan fortsätter bara att upprepa sitt mantra "det är assistansbolagen som fuskar". Detta trots att det uppdagats att både Kassans egen personal begått grova sekretessbrott och att vissa läkare fejkar intyg.

Läs gärna Eva Frankell, Aftonbladet.

söndag 19 februari 2017

Hur kul kan det vara att vara amerikan numera?

Jag är glad och tacksam att jag inte är amerikan. För alla amerikaner som inte röstade på Donald Trump måste det vara pinsamt med presidentens alla fadäser och ogenomtänkta utspel. Nu senast i ett tal i Florida (DN) där han påstår att "något (underförstått terrordåd) hänt i Sverige häromkvällen på grund av att Sverige tagit emot många flyktingar. Svenska UD har nu bett om en förklaring (DN, SvD).

Och för de som röstade på denne Trump måste väl ändå något av efterklokhet börja infinna sig. Åtminstone för del. Inte för de som likt nyhetsinslaget häromdagen, var lyckliga över att kolbrytning skulle komma att återupptas. Jag förstår problemen med att många arbetstillfällen försvunnit. Verkligen lätt att sympatisera med. Men hellre en president som försöker bidra till nya typer av jobb än en som naivt eller okunnigt (eller både och) påstår att inga allvarliga miljöeffekter uppstår med kolbrytning.  

onsdag 1 februari 2017

Kompetensbrist hos Arbetsmiljöverket, eller?

Vadan denna bloggrubrik? Jo, på DN Åsikt frågar Bengt Annebäck "Varför räknas bara det materiella?" Bakgrunden är enligt artikeln att Arbetsmiljöverket meddelat att äldreboendet Kristinagården i Norrtälje ska stängas om inte kommunen justerar utrymmena i badrummen. Det anges exakta mått som inte uppfylls i en del av lägenheterna.

Ingen tycks ha klagat eftersom boendet är kommunens bästa och mest uppskattade. Ett liknande föreläggande lämnades avseende ett annat boende förra året.

Naturligtvis ska ergonomiska hänsyn som påverkar miljön för både de som bor och för den personal som dagligen ska hjälpa de äldre med hygien och toabesök. Men inga problem eller klagomål tycks ha uppmärksammats hittills.

Tyvärr känner jag igen detta agerande från Arbetsmiljöverket. Liknande förelägganden fick min hemkommun, Linköping, inom äldreomsorgen för ett antal år sen. Även där utan att någon uppmärksammat några problem med utrymmen.

För det är ju som Bengt Annebäck skriver att viktigast inom äldreomsorgen nu och många år framöver är att tillgodose tillräckligt många platser och tillräckligt mycket personal. Personal med god kompetens och intresse för att jobba med äldre. Och på arbetsmiljöområdet borde den psykosociala miljön stå på listan för ett arbetsmiljöverk. Men det tycks inte vara ett prioriterat område. Utan det är bara materiella förhållanden som räknas. 

Det är lätt att instämma i Annebäcks slutord "Vi ska naturligtvis ha riktlinjer för ergonomi, men vi måste också ha råd med vårdkvalitet och bättre löner för att få den personal som saknas. När en undernärd 90-åring med yrsel och ångest för ensamhet i dag inte kan få plats på ett äldreboende har vi inte råd med ett fyrkantigt arbetsmiljöverk som lägger ner välfungerande boenden."

Jag undrar: Saknar Arbetsmiljöverket kompetens för att bedöma vilka delar av arbetsmiljöområdet som är viktigast att granska inom vård och omsorg? Eller är det så att verket saknar kompetens att utföra granskning av annat än det materiella och därför avstår?




söndag 29 januari 2017

Det absurda inreseförbudet!

Somliga tycker nog att USAs nye president Donald Trump är en effektiv person. Genomför sina vallöften nästan på dag ett eller åtminstone under sin första vecka.
Men fort blir inte alltid rätt. I Trumps fall är varken beslutets innehåll eller dess genomförande rätt. Det är bara fel!

Man kan tycka vad man vill om svensk byråkrati. Men hellre den än att en ledande politiker kan utfärda order för omedelbar verkställighet utan att någon förstår hur innehållet ska tolkas. Detta tycks ju vara vad som hänt med beslutet om att stoppa inresor till USA.

Men det värsta är ju självklart att beslutet till sitt innehåll är fullständigt absurt!
Enligt DN är detta innehållet i Trumps order.

Silicon Valley-chefer beskriver det galna beslutet på ett mycket tydligt sätt. Ledande personer runtom i världen är chockade och upprörda. Och naturligtvis alla människor i USA och vi andra runtom i världen som tror på en öppen värld och en human flyktingpolitik.

Någon/några beslutsföra amerikanska politiker måste väl kunna stoppa galenskaperna får man hoppas. En New York-domare försöker just nu.

fredag 27 januari 2017

Förintelsens minnesdag

Idag är det 72 år sedan Auschwitz-Birkenau befriades. Varje år uppmärksammas den 27 januari genom olika aktiviteter dels för att hedra offren men också för att lära av historien. Än så länge finns människor som var med och kan berätta och påminna oss alla om vad som verkligen hände.

I år tycker jag mig se även annat innehåll i intervjuerna. Från att tidigare varit beskrivningar av dåtiden så finns nu också varningar kring framtiden från de som upplevt Hitler-Tyskland, nazismen och förintelselägren. Vart är världen på väg? Likheterna förskräcker. Läs också Göran Rosenbergs artikel.

Taggtråd mellan länder i Europa för att hålla flyktingar ute, alltfler anhängare till högerextrema partier, hat på sociala medier, nazister som marscherar på gatorna i Sverige, i Tyskland och flera andra länder. Och valet av Donald Trump som USAs president.

Få av oss ville tro att världen så snabbt skulle förändras. Vem kunde tro att ett nationalistiskt, främlingsfientligt parti som SD skulle vara tredje största parti i Sveriges riksdag efter valet 2014?!

Och vem kunde tro att i en av de värsta flyktingkatastroferna på länge skulle Sverige i princip stänga sina gränser?! Så begränsad förmåga har alltså ett starkt samhälle som vårt att klara av att hjälpa till när katastrofer drabbar andra. Och- den största besvikelsen av alla kan jag tycka - så lite betydde alltså gemenskapstanken, fredsprojektet EU, när behovet av samarbete sattes på prov. Då saknades solidariteten. Hade alla länder tagit emot sin andel av de flyende människorna så hade inte 1000-tals människor behövt drunkna på Medelhavet.

Läs gärna Lena Posner-Körösi krönika i tidningen NU nr 4/17 och minns särskilt följande
"Och det räcker inte med en dag om året, det är en ständig kamp att försvara demokratin, att värna åsikts- och religionsfriheten, att inse att begreppet ”allas lika värde” inte bara är tomma ord, utan faktiskt kräver något av var och en av oss."

torsdag 26 januari 2017

Moderat brist på ledarskap

Den politiska debatten i Sverige har präglats av det moderata utspelet om att i höst fälla regeringen genom att Alliansen skulle lägga en gemensam budget till riksdagen. Utöver alla frågetecken kring utspelet i sak så måste man som väljare fråga sig: hur tänkte Anna Kindberg Batra och- förmodligen en liten inre krets av moderater - att utspelet skulle tas emot? Först och främst av övriga Allianspartier, som lär ha informerats via SMS kvällen före. Men också av Sverigedemokraterna. Och vad skulle mediabilden bli av det egna partiet och av Allianssamarbetet?

Under veckan har vi nu sett hur SD vädrat morgonluft. Hur övriga Allianspartier tagit avstånd. Hur media ägnat spaltmetrar åt att ifrågasätta Allianssamarbetet men också ifrågasatt Anna Kindberg Batra som ledare. Och hur regeringspartierna, framförallt socialdemokraterna, gottat sig åt det som beskrivs som Alliansens död.

Jag såg minidebatten i SVT Aktuellt igår mellan Stefan Löfven och Anna Kindberg Batra. Om jag försöker tänka mig som tittare utan något som helst intresse för politik och helt utan förutbestämda åsikter var jag skulle lägga min röst så skulle jag antingen
- stängt av eftersom ingen av debattörerna gav några klara besked utan bara kritiserade varandras politik, eller
- fortsatt titta/lyssna för att få någon hint om var jag skulle kunna lägga min röst.

Resultatet hade blivit att ingen av dem och deras parti skulle få min röst. Och absolut inte Anna Kindberg Batra. Finns det något engagemang hos denna kvinna mer än att ständigt tala om sig själv som "oppositionsledare"?

Om det tidigare har funnits någon slags självklarhet att en eventuellt ny Alliansregering ska ledas av det moderata partiet så har nog den självklarheten fallit denna vecka. Ett sådant ledarskap som partiet och dess nuvarande partiledare uppvisat skulle aldrig klara av de påfrestningar som en flerpartiregering utsätts för.

tisdag 24 januari 2017

Gör en budget - minska oron kring årets fattigaste dag

Idag, den 24 januari, utnämns årligen som årets fattigaste dag. Detta beroende på att decemberlönen dels kom en vecka tidigare än normalt och att julfirandet gräver stort hål i kassan för de allra flesta.

Samtidigt som dagen uppmärksammas i olika media så läser jag en notis hämtad från Testfakta som visar att en majoritet av svenskarna inte anser sig behöva göra en budget. Bara 14 procent gör en hushållsbudget varje månad, 32 procent gör det då och då och 46 procent tycker inte att de behöver någon budget.

Bara ett tips från en som - nästan - alltid har gjort en årsbudget fördelad på utgifter/inkomster per månad och också följt den hyggligt bra. Gör en budget så behöver inte den 24 januari bli fullt så fattig. Oavsett inkomst så är det alltid lönsamt att göra- och efterleva - en realistisk budget. Med god planering och framförhållning räcker även små inkomster längre och till mer än vad man kanske i förstone tror. Mer tips finns just hos Testfakta.

måndag 23 januari 2017

Media måste lämna sandlådan och ge oss saklig rapportering

I fredags installerades USAs nye president Donald Trump. Nu är denne märklige man en av världens mäktigaste med allt vad det innebär av osäkerhet och oro runtom i världen. Men också av förhoppningar från de som röstade på honom.
Installationstalet är väl ett av de märkligaste tal av en person på den maktnivån som nånsin hållits. Men kanske inte helt oväntat av just Donald Trump. Några exempel: "...inte vilket parti som styr vår regering utan om vår regering kontrolleras av folket", vilket han vill framhålla att hans regering gör. Nu fick ju inte Trump en majoritet av folkets röster men det vill han förstås "glömma". Men visst han är vald. Dock på grund av det märkliga valsystem som USA tydligen vill hålla fast vid.

En annan del är det starkt protektionistiska inslaget. Den politik som ska återuppbygga välståndet för amerikanarna enligt Trump. Visst är jobb för alla som kan och vill arbeta en nödvändig del för att ge välstånd. Men att åstadkomma dessa jobb genom att stänga gränser och avsluta frihandelsavtal har aldrig givit välstånd någonstans någonsin i världen. Möjligen på väldigt kort sikt men efter en tid kommer isoleringen att bli negativ.

Men nu är Donald vald och installerad. En stor del av USAs befolkning har trott och röstat på honom. Ingenting ändras för att omvärlden kritiserar och till och med hånar Trump. Snarare tycks det trigga honom att leva upp till de beteenden som hans kritiker beskriver.

Hans "krig" med media underlättas av medias eget agerande. Läs gärna Expressens ledarinlägg samt Alex Schulmans. Jag reagerade själv på inslaget i SVTs Rapport igår där USA-korrespondenten inte kunde behärska sin entusiasm när hon berättade om allt bedrövligt som journalister nu kan förvänta sig från Trump och hans administration. Kändes som sandlåda, faktiskt.

Men med det sagt/skrivet så vill jag understryka vikten av att nyhetsförmedling verkligen sker. Som jag skriver inledningsvis så skapar Trumps presidentskap osäkerhet och oro runtom i världen. Desto viktigare är då att nyhetsrapportering och analyser sker på saklig grund.

tisdag 10 januari 2017

Naiva förväntningar på Reinfeldt-utfrågningar i SVT

Anna Hedenmo och säkert andra också är irriterade över att SVT låtit förre statsministern Fredrik Reinfeldt fråga ut Tony Blair m fl utan att ställa provocerande frågor. Ja, det kan man ju vara. Men vad hade man förväntat sig? Att Reinfeldt skulle låtsas vara journalist när han möter gamla kollegor/vänner.