Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden kritisk

Vid sammanträdet i torsdags beslutade vi i Säkerhets- och integritetsskydsnämnden om två rapporter. Den ena refererar DN.
Båda rapporterna kan läsas på nämndens hemsida http://www.sakint.se/Pressinfo.htm.

Nämnden är inne på sitt fjärde verksamhetsår och jag kan som ledamot konstatera att effektiviteten i tillsynen blir allt bättre. Att värna den personliga integriteten är alltid nödvändigt. I tider då den grova brottsligheten tycks öka är det förståeligt om regering och riksdag lyssnar till dem som förespråkar allt vassare metoder för att motverka en negativ utveckling. Självklart måste Sverige ha effektiva metoder för att motverka grov brottslighet. Men det får inte leda till att vi rusar in i ett övervakningssamhälle.

Att ställa upp även när det tar emot

Ja, så löd rubriken på min partikollega Claes Alméns och min artikel (se artikeln nedan) i Corren i fredags. Claes är FP-ledamot i bygg- och miljönämnden i Linköping. Artikeln kom till med anledning av att bygg- och miljönämnden medgivit ett privat företag att bygga ett behandlingshem för flickor på en tomt nära ett befintligt bostadsområde, vilket väckte oro.
Det är inte så ofta som det kommer invändningar mot omsorgsboende i vår kommun numera. Men benämningen "behandlingshem" ger uppenbarligen människor associationer till stökigheter, polisingripanden, "objudna" gäster osv.
Ett socialliberalt synsätt är naturligtvis att alla människor ska ha möjlighet att bo och leva i gemenskap med andra. Självklart ska grannar kunna ställa krav på att onormala störningar inte ska förekomma. Det är ett krav som vi alla ska kunna förvänta oss i vår boendemiljö, eller hur? Trots det så vet vi alla att det kan förekomma även med "vanliga" grannar.

Här kan Du läsa vår artikel.

 

Omsorgsboenden av olika slag ska vara ett naturligt inslag i våra bostadsområden. Den ståndpunkten framför folkpartisterna Claes Almén och Linnéa Darell med anledning av det planerade boendet i Vårdsberg.

I samband med att nya omsorgsboenden ska startas finns det ibland starka åsikter från de boende i området. Även om det är förståeligt att det okända skapar oro så får det aldrig innebära att vi vänder ryggen till dem som behöver samhället mest.
Det planerade boendet i Vårdsberg är det senaste fallet där boende i området är oroliga inför tanken på vårdplatser i deras närhet. Vi ser ibland samma reaktioner när man ska bygga exempelvis andra sorters omsorgsboenden och boenden för flyktingbarn.
Det är den mest naturliga reaktion i världen att som förälder vilja skydda sina barn. Vilken förälder har inte vid något tillfälle ringt sin läkare eller skyndat till akuten när ens barn bara har hosta? Även om omsorgsboenden sällan påverkar tryggheten i området, så finns oron där tills man fått facit i hand.
Men vi är alla överens om att samhället ska hjälpa dem som behöver stöd. Vi har som medmänniskor en moralisk plikt att hjälpa när vi kan. Vi har också ett egenintresse av att hjälpen finns. Det kan nästa gång vara en närstående som mår dåligt och behöver en vårdplats, eller man kan själv drabbas av en olycka och behöva samhällets stöd i form av annat boende än det egna hemmet. Självklart ska den hjälpen ges.
Det innebär att många av oss kommer att leva nära olika slags boenden. Deras förekomst i våra livsmiljöer är ett resultat av det välfärdssamhälle som de flesta svenskar är glada över att leva i. Nästan alltid kommer dessutom farhågorna på skam. Den trygga närmiljön visar sig i efterhand inte ha förändrats av den nya verksamheten.
Vi kommer därför att även i framtiden arbeta för att omsorgsboenden av olika slag ska vara ett naturligt inslag i våra bostadsområden. Det kommer ibland att ta emot, men i slutändan vill vi alla leva i ett samhälle där hjälp ges till den som behöver och att det sker i gemenskap med andra.

Hur länge ska Tillgänglighetsmarschen behövas?

I lördags deltog jag i Tillgänglighetsmarschen i Norrköping (Radio Östergötland). För nionde året arrangeras denna marsch. I år på 32 orter runtom i landet. Alla med samma budskap: "Gör otillgänglighet till ett diskrimineringsbrott mot personer med funktionsnedsättning. Se Tillgänglighetsmarschen 2011, hemsida.

Min uppmaning till regering och riksdag är: Det är hög tid att gå från ord till handling!

Jag vet att remissvaren också på den senaste utredningen "Bortom fagert tal - om bristande tillgänglighet som diskriminering" innehåller många för och emot. Men ett flertal andra länder har hittat lösningar. Även om det ibland inneburit att gå emot vissa remissinstanser synpunkter. Det modet förväntar jag mig av en svensk regering och framförallt av mina egna partivänner.

Låt årets marsch bli den sista. Eller kanske så här: låt tio-års-jubiléet bli ett firande av att år 2012 har en lag införts som innebär att otillgänglighet är ett diskrimineringsbrott mot personer med funktionsnedsättning.

Andra bloggar: Marianne Åhman, http://fulldelaktighet.nu/?p=2201

Rimligt att kungen granskas

Idag har kungen bemött alla påståenden om bilder, eventuella besök på striptease-klubbar och annat mindre lämpligt med tanke på hans ställning som statschef. Jag såg inslaget på TV 4 Nyheterna. Kommer säkert att finnas de som tycker att media ska lämna honom i fred. Han såg onekligen pressad ut.

Men varför ska inte kungen - och för den del övriga medlemmar av kungahuset - granskas? Den granskningen är lika viktig som granskning av politiker, företagsledare och andra med inflytande i samhället. Kungen har ju dessutom framförallt funktionen att företräda Sverige utomlands och skänka stjärnglans vid evenemang inom landet. Då bör väl rimligen levernet vara ett föredöme. Nu skäms man ju som svensk över dessa pinsamheter.

DN redovisar en undersökning som visar att det är fler nu än tidigare som tycker att kungen ska avgå. I stället vill de att Viktoria ska tillträda. Personligen tycker jag Viktoria ska befrias från detta ärvda uppdrag och de förväntningar det innebär. År 2011 är det dags för ett modernt Sverige att skrota ärvda ämbeten.

Andra bloggar i ämnet: Folkpartiet i Nacka

Varför är (M) emot en modern järnvägsutbyggnad?

Efter att ha läst Europakorridorens verksamhetsberättelse inför årsstämman i juni kan jag inte - återigen - låta bli att förundras över (M):s kompakta motstånd mot att satsa på en modern järnvägsutbyggnad i Sverige. Europakorridorens verksamhetsberättelse för 2010 är ett åtta sidor långt bevis för att moderaterna i regeringen har fel i sin analys kring järnvägsutbyggnad inklusive höghastighetståg.

Ett antal utredningar har visat på vilka fördelar en modern järnvägssatsning skulle ha för Sveriges ekonomiska utveckling. KTH:s utredning 2003 "Europakorridoren, Ett bredband för fysiska transporter. Utbud, prognoser och samhällsekonomi" pekar på mycket stora samhällsvinster. Internationella HandelsHögskolan i Jönköping (IHH) presenterade 2004 två olika studier "Europakorridoren - Resvolymer, pendling och regionförstoring" samt "Europabanan och Södra stambanan - En jämförande analys av effekter i Södra stambaneregionen". Slutsatsen av båda dessa utredningar är att det är klart mest samhällsekonomiskt lönsamt för hela södra Sverige att bygga den nya Europabanan med hastighetsstandard på 350 km/tim. Alltså samma typ av järnväg som byggs runtom i övriga Europa.
Under 2008 redovisade KTH ytterligare en utredning "Godstrafikens utvecklingsmöjligheter som följd av en satsning på Europakorridoren". Möjligheterna för godstrafiken uppkommer genom att de flesta X2000-tåg ersätts av höghastighetståg på de nya banorna. Rapportens slutsats är att höghastighetsbanor kan betraktas som landets viktigaste godstågssatsning.

I en modern och framtidsinriktad miljöpolitik bör ingå att minska den tunga fordonstrafiken på våra vägar. Det förutsätter att mycket mer gods måste kunna fraktas på järnväg för att företagen ska välja en annan trasportform än dagens.

Men finansminister Anders Borg fortsätter att med en åsnas envishet hävda att höghastighetsbanor inte är någonting för Sverige.

Folkpartiet har en mer framtidsinriktad syn på Sverige, där både vårt samband med övriga Europa och ett värnande av framtida miljö ingår. Har man den utblicken mot framtiden så är det naturligt att svenska politiker måste vara lika framsynta i sin beslut som de politiker var som en gång byggde järnvägen.

Det är dags för (M) i regeringen att ha större visioner för landet än bara omfattningen av nästa jobbskatteavdrag.




 

Snabb-bygge av gruppbostäder inte möjligt, tyvärr

På dagens sammanträde med omsorgsnämnden frågade oppositionen traditionsenligt: blir det några nya gruppboenden?
Omsorgskontoret och jag redogjorde återigen för att ett nytt öppnade i april, att ytterligare ett par stycken är påbörjade, att flera nya bostäder är inplanerade i de detaljplaner som är på gång varav en plan är överklagad. Alltså samma information som lämnades vid sammanträdet förra månaden och även vid fullmäktigemötet i april.

Jag vet inte om oppositionen tror att vi från Alliansen avbeställer boenden mellan sammanträdena. Jag skulle också önska att bostadsplanering vore en betydligt snabbare process. Men nu är det inte så. Om dessutom en granne eller flera bestämmer sig för att utnyttja sin demokratiska rätt att överklaga en plan så kan processen förlängas med ett år och mer.

När sedan alla planer är klara så är det tyvärr inte lika enkelt som de monteringsfärdiga villor som vi ser lyftas ner i delar från en trailer och snabbt vara på plats färdiga att inreda. Ännu har inget företag tyckt att det är en affärsidé, uppenbarligen. Utom i oppositionens värld.

Det kan tyckas som att jag raljerar. Visst är det ett problem att flera personer inte får beviljad plats i gruppbostad så snabbt som man skulle önska. Men det går inte fortare för att oppositionen ställer exakt samma fråga varje månad.

Landsmötesmotion om Kompetenslyft

Jag skrev nyligen på min blogg om behovet av kompetenslyft inom funktionshinderområdet och refererade där till såväl min debattartikel i Dagens Samhälle som Karl Grunevalds och Maria Larssons. Som framgår är jag kritisk till att regeringen inte tagit hand om LSS-kommitténs rekommendation i frågan för snart tre år sedan. För att förstärka behovet ytterligare och förhoppningsvis påskynda statens agerande så har jag idag skrivit en motion i frågan till Folkpartiets landsmöte i oktober.

"Kompetenslyft behövs på funktionshinderområdet
LSS-lagen har funnits i snart tjugo år. Den var och bör fortsätta att vara en profilfråga för Folkpartiet liberalerna. Tyvärr har intentionerna bakom lagstiftningen kommit i skymundan. Idag diskuteras LSS nästan bara i termer av kostnader för stat och kommuner.

Funktionshinderområdet är naturligtvis inte bara LSS även om denna lagstiftning är avgörande för att personer med stora och omfattande funktionsnedsättningar ska kunna leva ett liv som andra med familj, fritid, jobb och studier.

Ett Kompetenslyft inom hela funktionshinderområdet är nödvändigt för att insatser ska ges med god kvalité. Det räcker dock inte bara med kunskap om funktionsnedsättningar. I god kompetens måste också ingå insikt om de värderingar som ligger till grund för samhällets olika lagar på området. Där finns brister idag. Inte bara hos handläggare utan hos politiker, chefer, olika myndigheter inkl rättsväsendet. Mest synliga blir kanske bristerna på LSS-området, där LSS-berättigade personer inte alltid får insatser de har rätt till, eftersom tillämpningen av lagen inte följer lagstiftarens intentioner.

LSS-kommittén (SOU 2008:77) uppmanade regeringen att genomföra ett framtidsinriktat Kompetenslyft inom funktionshinderområdet. Liknande "lyft" har gjorts på äldreområdet och nu är det hög tid för funktionshinderområdet."