Intressant om förluster i välfärden

I Dagens Samhälle nr 20/2016 skriver Nima Sanandaji, chef för tankesmedjan European Centre for Entrepreneurship and Policy Reform (ECEPR) en tankeväckande artikel med rubriken "Välfärdens förluster behöver diskuteras". Artikeln kan ses som en motvikt mot uppmärksamheten på vinster i välfärden.
I artikeln beskrivs en utredning som kartlagt de stora sjukhusens ekonomi. Utredningen visar att den stora utmaningen i stället handlar om det rakt motsatta, nämligen förluster i välfärden.
I artikeln beskrivs bl a Konkurrensverkets kartläggning som visar att 48 % av de offentligt drivna vårdcentralerna gick med underskott år 2012.

Den nystartade tankesmedjan ECEPR (se ovan) har gått igenom årsredovisningar från åren 2012, 2013 och 2014 för landsting och regioner i Sverige. Ett fåtal av sjukhusen visar plusresultat. Övriga drivs med omfattande förluster enligt tankesmedjans redovisning. Förlusterna synes dessutom ha ökat under de granskade åren.

Föreställningen att vinster i välfärden är det stora problemet dominerar fortfarande det politiska samtalet enligt artikelförfattaren. Vilket är lätt att instämma i. Författarens slutkläm är
"Är det inte dags att rikta större fokus mot förlusterna i välfärden, och diskutera hur de kan åtgärdas? När tillsätter regeringen en utredning om hur vi kan få bukt med denna aktuella samhällsutmaning?"

Ja, Stefan Löfvén, när tillsätter regeringen en sådan utredning?

Regeringen sätter grupper mot varandra i ny LSS-utredning

Idag presenterades direktiven som ska styra den nya LSS-utredningen. Den som har trott att regeringens mål skulle vara att göra en rejäl genomgång utifrån medborgarperspektiv och mänskliga rättigheter avseende personer med funktionsnedsättning måste vara besvikna. Snarare har väl de som känt stor oro för framtiden - inte minst vad gäller den personliga assistansen - fått sina farhågor besannade. Mer om det på slutet.

Många punkter som regeringen beskriver som viktiga att belysa är områden som redan LSS-kommittén behandlade i betänkandet "Möjlighet att leva som andra" (SOU 2008:77).
Några exempel:
-Insatserna är inte likvärdiga i landet
-Tveksamhet kring insatsen råd och stöd
-Daglig verksamhet och instängningseffekter
-Personlig assistans, assistansersättning och kostnadsutveckling
-Huvudmannaskapsfrågan dvs ansvarsfördelningen mellan stat och kommun
-Personkretsbestämmelserna

Väldigt lite av förslagen togs om hand av Alliansregeringen. En utredning innehåller alltid förslag som kan realiseras direkt och andra som behöver kompletteringsutredas för att belysa detaljer innan en lagstiftning kan sjösättas. Och en del accepteras inte av remissinstanser och/eller en riksdagsmajoritet och förpassas till arkivet. Konstruktion och omfattning av timpriset för schablonersättningen vid assistans är bara ett exempel på förändring som kunde ha varit på plats idag. Men i stället har modellen med ett schablonbelopp diskuterats och problematiserats under flera år. Fem utredningar/myndigheter under åren 2004-14 har analyserat ersättningsmodellens utformning. Inget av förslagen har ansetts möjligt att genomföra utan ytterligare utredning. Och varför, frågar jag mig, har inte någon sådan fördjupad utredning skett? Den frågan är inte ett dugg lättare att finna en bra konstruktion för idag än den var t ex 2008 när LSS-kommittén lämnade förslag.

Mycket i de nya direktiven andas ovanifrån perspektiv på den enskilde individen. Även om uttryck som självbestämmande och delaktighet används så handlar ändå mycket om att utreda möjlighet till olika regleringar. Ordet valfrihet är däremot svårt att hitta. Likaså att personlig assistans ska ge möjligheter att utöva föräldraskap. Studier, arbete och annan sysselsättning nämns som sådant som ska underlättas och de är förstås också viktiga delar i livet för en människa.

Uppenbart är att översynen av privata aktörer är viktig för regeringen. Vinstdrivande företag är den vanligaste driftsformen för personlig assistans skriver regeringen. Och vilken omfattning har då vinsterna i allmänhet? Så här skriver Vårdföretagarna "Ett utdrag från Upplysningscentralen visar att drygt 3 av 10 privata assistansföretag inte når upp till positivt resultat. De övriga 7 av 10 ligger på en genomsnittlig vinstmarginal på 4 procent för 2014." Regeringen vill även avskaffa möjligheten för assistansföretag att ge juridiskt stöd till blivande kunder vid ansökan om assistans. Men även Försäkringskassan och kommunerna använder jurister i mötet med den enskilde, eller hur?

Det är beklämmande att regeringen väljer att finansiera förbättringar på delar av LSS med besparing på en annan del nämligen assistansen. Ska nu personer som är beroende av en omfattande assistansinsats behöva leva i flera år med den oro som många redan idag upplever på grund av allt tuffare bedömningar. Det är ovärdigt ett välfärdssamhälle att ställa utsatta grupper mot varandra som regeringen gör i direktiven. Att välfärdens resurser ska gå till det de är avsedda för är självklart. Och därför ska kontrollfunktioner finnas så att fusk och annan brottslighet med system elimineras i så hög grad som möjligt. Men att utgå från att kostnaderna för ett välfärdsområde per automatik är för höga utan att fundera över varför, är inte seriöst. Intresse saknas av att utreda alternativkostnaderna om personer som behöver assistans inte får den.

Så här tycker några organisationer om dagens direktiv
- Pressträffen hade knappt startat innan det blev klart att LSS-utredaren behöver omarbetade direktiv. En sådan nödvändig förändring av ramarna för utredningen är att FN-konventionen ställer krav på Sverige att inte backa från redan etablerade rättigheter. Det måste vara utgångspunkten, inte som nu att göra nedskärningar.

Det säger Lika Unikas ordförande Maria Johansson i en kommentar till de direktiv som regeringen idag presenterade för en översyn av LSS och assistansersättningen.

Vi inom DHR känner oro för det stora fokuset på kostnadsutvecklingen och att utredningen inte ser LSS som den rättighetslag den är, så att de ursprungliga intentionerna uppfylls, Sverige har tidigare fått kritik från övervakningskommittén för FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar när det gäller personlig assistans, att den avvecklas istället för utvecklas.
– Inget företag ska bedriva assistans eller andra LSS- insatser med syfte att sko sig på bekostnad av personerna som har fått en insats. Lagen är till för att ge personer med funktionsnedsättning rättigheten att kunna leva sitt liv, hela sitt liv under dygnets alla timmar, på samma sätt som de allra flesta andra. Skulle denna rätt inskränkas så finns en risk för att staten bestämmer vad som ingår i vad som är goda levnadsvillkor och inte som lagens intention är nämligen individens. Då handlar det inte längre om personliga rättigheter utan om statlig välgörenhet säger Åsa Puide, ledamot i DHRs förbundsstyrelse

Text: DHR

 

”Ett av våra viktigaste medskick har varit att en samhällsekonomisk utredning kräver att man också tittar på samhällsvinsterna med reformen, något som lyser med sin frånvaro i regeringens direktiv. Man måste också titta på alternativa lösningar till insatserna och vad de skulle innebära för kostnader respektive vinster”, säger Stig Nyman, ordförande i Handikappförbunden

Några veckor efter valet 2018 ska uppdraget redovisas. Tillräckligt mycket lär väl ändå vara känt så att LSS kanske för en gångs skull kan bli en valfråga. Under ett antal år har alla partier påstått sig vara helt överens om funktionshinderpolitiken i allmänhet och LSS i synnerhet, vilket lett till att ingen riktig debatt uppstått. Valet 2018 blir det upp till bevis för partierna!

Vab-fusket ökar - dags att skärpa reglerna, eller?

Dagens Nyheter rapporterar idag att hittills i år har rekordmånga föräldrar anmälts för fusk med ersättning vid tillfällig vård av barn s.k. vab-dagar. Vad säger finansminister Magdalena Andersson? Dags att ge direktiv till Försäkringskassan att se till att sänka kostnaderna omgående? Eller gäller sådant direktiv bara assistansersättningen?

Mona Sahlin - igen!

Mona Sahlin avgår från uppdraget som Nationell samordnare mot våldsbejakande extremism på grund av ännu en "affär". Hur kan en normalbegåvad och för sin uppgift kompetent kvinna trassla till det så för sig ännu en gång? Obegripligt och sorgligt!

Socialdemokraterna 1 maj 2016?

För 51 år sen gick jag för första och sista gången i ett 1 maj-tåg. Jag hade många vänner som var SSU-are. Jag kände att solidaritet med utsatta människor både i vårt land och i världen var viktigt för mig och jag hade i början av året gått med i SSU. Visst var 1 maj en festdag med engagemang och känsla.
Men...
Var fanns det plats för individens drömmar och önskningar? Skulle hela livet inordnas under kollektivismen?
Några år senare lämnade jag SSU. Kände mig vilsen. Jag trodde ju på solidaritet men också på individens frihet att själv välja och bestämma över sitt liv.
Jag sökte bland alla partiers program och fann det liberala partiet då Folkpartiet idag Liberalerna.
Åtta år efter min första och enda 1 maj-demonstration röstade jag på Liberalerna (fd Folkpartiet).
Där fann jag ett parti som förenade solidaritet med de mest utsatta med individens frihet men med begränsningen att min frihet inte får inskränka någon annans frihet. Fantastiskt! Precis så ville jag att mitt samhälle skulle se ut!

Så vill jag fortfarande att samhället och världen ska se ut.

Vad vill då socialdemokraterna - en del mina gamla SSU-kamrater - 1 maj 2016? Tja! Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfvén vill skapa 5000 nya beredskapsjobb fram till år 2020!!! Dessa jobb ska ha kollektivavtal men inte kvalificera till A-kassa?? Det ska vara jobb i statliga myndigheter som behövs men inte blir gjorda!! Varför, tror du Stefan Löfvén, att de inte blir gjorda trots att de behövs? Jo, för att ingen har råd att betala för dem!

Liberal vårbudget: Värna den personliga assistansen

Mycket är bra Liberalernas ekonomiska vårmotion. Speciellt vill jag dock berömma detta inslag.

Spara inte på de mest utsatta

VÄRNA DEN PERSONLIGA ASSISTANSEN

Liberalerna har varit pådrivande vid flera viktiga reformer för personer med funktionsnedsättning, inte minst LSS-reformen som var ett stort framsteg i arbetet för full delaktighet och jämlikhet för personer med funktionsnedsättningar. Det mest uppmärksammade inslaget i reformen var införandet av rätt till personlig assistans. Tanken var att människor som dagligen är beroende av olika stödinsatser skulle få ett reellt inflytande över sina liv, till exempel över vem som skulle ge hjälp och stöd. LSS-reformen är nu 22 år. Den är lappad och lagad, samtidigt som samhället och situationen för personer med funktionsnedsättningar förändrats. Rättspraxis har samtidigt blivit allt snålare. LSS behöver moderniseras. Det är angeläget att den utredning om LSS som regeringen aviserat blir en bred utredning, inriktad på jämlikhet och delaktighet för personer med omfattande funktionsnedsättningar. Samtidigt behövs också åtgärder på kort sikt, för att värna intentionerna i LSS-reformen. 47 Personlig assistans är en stor post i statens budget. Den ger också mycket tillbaka. Det viktigaste är naturligtvis sådant som inte går att mäta i pengar, som ett värdigt liv för de allra mest utsatta. Att leva, inte bara överleva. Men den innebär också att personer med assistans kan arbeta och betala skatt, och att deras anhöriga kan delta fullt ut på arbetsmarknaden. Därutöver är yrket som personlig assistent ett vanligt första jobb, och en bra väg in på arbetsmarknaden. Regeringens uppmaning i årets regleringsbrev till Försäkringskassan om att den ”ska bidra till att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen” är tveksam både i princip och i sak. Den är tveksam i princip, eftersom Försäkringskassans självständighet vad gäller beslut i ett ärende som rör myndighetsutövning mot en enskild är skyddad i grundlag (regeringsformen 12 kap. 2 §). Den är också tveksam i sak, eftersom den riskerar att leda till att personer med stort behov av stöd inte får den hjälp de behöver och enligt lag har rätt till. Vi menar att regeringen bör dra tillbaka detta uppdrag. Försäkringskassan har i budgetunderlaget för 2017 inte kunnat skatta kostnadseffekten av detta uppdrag, men vi tar höjd och avsätter 1 000 miljoner mer per år än regeringen från och med 2017 på den statliga assistansersättningen. Liberalerna har hittills accepterat uteblivna och låga uppräkningar av schablonersättningen för assistans de senaste åren, eftersom det har pågått ett arbete med att reformera ersättningssystemet så att det blir rättvist, rättssäkert, förutsägbart och långsiktigt hållbart. Detta reformarbete måste slutföras utan dröjsmål. Att långsamt urholka ersättningsnivåerna kommer inte att lösa några av de problem som finns med dagens modell.

Hemlöshet är alltid en tragedi

I veckans nummer av det liberala nyhetsmagasinet NU är jag gästkrönikör. Min krönika handlar om det man kan kalla den osynliga hemlösheten d v s den syns inte i statistiken. Så beskrivs den av kyrkornas diakoner och av socialtjänsten. Den avser personer som hyresvärdar avvisar vid förfrågan om bostad därför att de har/har haft skulder och/eller betalningsanmärkningar. De nekas per automatik en bostad även om hen nu har en inkomst och kan betala hyran. Läs om 70-åriga Märta i Linköping som ÖstgötaCorrespondenten skrev om den 7 april.

Krönika tidningen NU nr 16/2016

Hemlöshet är alltid en tragedi

”Jag är alldeles hemlös” säger 70-åriga Märta i Östgöta Correspondentens reportage 7 april i år om den dolda hemlösheten i länet. Märta vill inte att artikeln ”blir en snyfthistoria”. Hon vill berätta varför hon idag vid 70 års ålder är hemlös och varit så sen ett år tillbaka. Hon har skulder men inte tillräckligt dålig ekonomi för att få ekonomiskt bistånd från socialtjänsten. Egentligen skulle hennes pension och bostadstillägg räcka till en hyra. Men hyresvärdarna ser bara skulderna och tidigare betalningsanmärkningar.

 Som tidigare kommunpolitiker har jag träffat hemlösa och jag har träffat hyresvärdar. När det är hyresvärdarnas marknad ökar kraven på den som behöver en bostad.  

I Sverige finns fyra hemlöshetssituationer som människor kan befinna sig i enligt Socialstyrelsen. Gemene man tänker väl oftast på s.k. uteliggare, vilka är en av grupperna. En annan grupp är den som saknar en egen bostad när hen skrivs ut från kriminalvården eller behandlingshem. Den tredje gruppen är de som får bostad på den sekundära bostadsmarknaden. Och så den fjärde gruppen. Dit räknas bland annat de som bor tillfälligt och kontraktslöst hos kompisar, bekanta, familj eller andra släktingar. Och där finns 70-åriga Märta!

Märta sover omväxlande hos något av sina barn och deras familjer. Hon känner sig alltid välkommen men det är inte ett eget hem där hon kan ha sina tillhörigheter. Hur vanlig är då Märtas bostadssituation? Ja, enligt kyrkornas diakoner och socialtjänsten så möter de den sortens hemlöshet allt oftare. En hemlöshet som inte syns i statistiken. Och det är betalningsanmärkningar och skulder som är orsaken till att hyresvärdarna sorterar bort dessa bostadssökande utan att kontrollera vilka ekonomiska förutsättningar hen nu har.

Hemlöshet är alltid en tragedi oavsett vem som drabbas. Men det som berörde mig så starkt med Märtas berättelse är att hon faktiskt kan betala en hyra trots tidigare betalningsanmärkningar. Hon har en uppgörelse med kronofogden och betalar av på sina skulder varje månad. Resten av pensionen och ett bostadstillägg räcker till en hyra. Låg visserligen men ändå. För Märta är ett eget hem viktigare än yta och annan ”lyx”.

Att generellt nekas tillträde till den reguljära bostadsmarknaden på grund av betalningsanmärkningar är inte acceptabelt. Vem som helst med en redan låg inkomst kan vid tex arbetslöshet, skilsmässa eller längre tids sjukdom tvingas till akuta ekonomiska lösningar som blir dyrbara utan att för den skull vara en slarvig person. En hyresvärd måste bemöda sig om att träffa bostadssökande och ta reda på de faktiska omständigheterna. Och vid detta möte kan det visa sig att personen, precis som Märta, idag kan betala hyran.

Jag hoppas verkligen att 70-åriga Märta snart får en egen dörr att sätta nyckeln i.