Lärarlöner och socialförsäkring i Marstrandstal

Folkpartiets partiledare Jan Björklund har idag haft sitt traditionsenliga sommartal i Marstrand. Lägligt nog så här inför starten på Alliansregeringens budgetförhandlingar. Som framgår av Jans nyhetsbrev så innehöll talet fokus på lärares möjligheter till karriärvägar och lärarnas lönevillkor men också besked om att FP vill rätta till det som blivit fel i sjukförsäkringsreformen.

Det är utmärkt att Folkpartiet nu ger sig in i debatten om sjukförsäkringen också på partiledarnivå. Fram till mitten på 2000-talet ansågs Folkpartiet vara det Alliansparti som både ledde debatten om svenska socialförsäkringar och värnade om en trygg försäkring. Precis som Jan Björklund skriver i sitt nyhetsbrev så har förändringarna som Alliansregeringen genomfört varit nödvändiga. Reformerna stämde också med de motioner som Folkpartiet och övriga Allianspartier skrev i opposition sedan 1997, då missskötseln av försäkringen började. Men en regering måste kunna rätta till regelverk som gör att svårt sjuka människor kommer i kläm. Innebörden av begreppet "trygga socialförsäkringar" är att de ska hjälpa och inte stjälpa när allvarlig sjukdom drabbar en människa.

Att skapa karriärvägar för lärare genom att införa tjänster som adjunkter och lektorer är också bra. Om staten bidrar med pengar så underlättar det ett genomförande. Höjda lärarlöner mer generellt är också angeläget. Där tycks kommunerna få klara av det på egen hand, vilket kan vara möjligt såvida inte en ny finanskris inträffar. Risken för det känns just idag som näraliggande.

Ytterligare länkar: DN, SvD

Hemma igen efter Almedalen

Har gått igenom anteckningar och material som jag har med mig hem från dagarna i Almedalen. Somt kan sorteras bort och somt är inspirerande och användbart. Finns anledning att återkomma till när jobbet går igång igen 1 augusti.

Jag var på nästan alla seminarier som jag planerat och några till. Ett som jag inte uppmärksammat men som jag blev tipsad om av min partikollega Anne-Marie från Borås handlade om Mänskliga rättigheter (MR) och hur Västra Götalandsregionen som första och enda region i Sverige jobbar med detta. Anne-Marie bloggar om det här. Är en av idéerna jag ska följa upp.

Bland Fjärde storstadsregionens seminarier var det som handlade om Sveriges insats i Libyen det som jag minns allra mest trots många andra spännande.

Onsdagen var Folkpartiets dag i Almedalen. Jan Björklund höll ett mycket ideologiskt och engagerat tal. Han kom också till sin rätt vid "Efterfrågat" med Erik Blix och imitatören Göran Gabrielsson senare på kvällen.

Nu tar jag semester i tre veckor. Kanske blir det något inlägg någon regnig dag. Regnar det inte under dessa tre veckor återkommer jag i början på augusti.

Almedalen för mig 2011

I morgon bitti (tidigt som attan) flyger jag till Visby och Almedalen. Kommer att vara där till sen torsdag kväll. Ångrar att jag inte bestämde mig för att vara där åtminstone måndag och fredag också när jag försöker pricka in så många intressanta seminarier och andra aktiviter som möjligt.
Mina dagar ser ut så här nu:
Tisdag: Medverka i debatt kring LSS och barnperspektivet hos IfA (Intresseföreningen för Assistansberättigade), lyssna på en annan debatt om LSS och sedan lunch tillsammans med föreningen och några debattdeltagare.
Senare på dagen medverkar i jag i ännu en debatt kring LSS hos RBU (Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar). Ett inslag i den debatten kommer säkert att handla om Socialstyrelsens senaste granskningsrapport.

Någon gång under dagen ska jag besöka Bloggplats H 12 d v s Politometern.se i samarbete med Almega.
Besök på Bloggplats H 12 hoppas jag kunna hinna med varje dag.

Onsdag: Är Folkpartiet liberalernas dag i Almedalen. Men också Flygets Dag, där Fjärde storstadsregionen tillsammans med Svenskt Flyg, Linköpings kommun m fl arrangerar ett antal seminarier.
Så något seminarium om flygets och för all del andra transportmedels roller också blir det. Har även prickat in ett seminarium om Säkerhet och Försvar. Ska dessutom hinna med någon inbjudan från vårdföretag.

Ska sedan träffa representanter för Unga Allergiker, som vill diskutera bristen på tillgänglighet ur sitt perspektiv. Hinner förhoppningsvis lyssna på seminariet "Politisk vilja - nyckeln till biogasutveckling", där bl a Linköpings energibolag Tekniska Verken är medarrangör.

Ett besök igen hos Bloggplats H 12, sedan är det nog dags att ägna kvällen åt "min" partiledare Jan Björklund och övriga folkpartivänner.

Torsdag: Är min ambition att vara på ett seminarium kl 8.00, som handlar om "Ett näringsliv med samhällssyn". Enligt programmet kommer frågan om näringslivets syn på att anställa personer med arbetshinder av olika slag vara huvudinslag.
Förhoppningsvis hinner jag lyssna en stund på seminariet om Fritt Val av hjälpmedel. Också mycket aktuellt.
Infrastrukturplanering hos Fjärde storstadsregionen blir nästa kunskapsinhämtning. Vårdföretagen om personlig assistans och besök hos Bloggplats H 12 blir en del av eftermiddagen. För att se´n avsluta vistelsen i Almedalen för detta året med regionmingel och andra aktiviter med Fjärde storstadsregionen.
Flyg från Visby 22.15 och hemma hos make och hund runt midnatt.

Den som tror att vi som åker till Almedalen gör det som semester och mingel tror fel. Mingel förekommer men än mer av diskussioner, debatter, seminarier för kunskapsinhämtning i aktuella samhällsfrågor på alla tänkbara områden. Ta gärna del av programtidningen för årets vecka.

Jag är mycket glad över att få medverka i debatter kring villkoren för människor med funktionsnedsättning. Dock önskar jag att dessa debatter väckte lite mer uppmärksamhet i media. Inte för min skull utan för att de handlar om mänskliga rättigheter. Och att dessa insatser inte alltigenom sköts på ett tillfredsställande sätt avs amhället trots att de betyder så mycket för de människor som berörs och deras anhöriga.

Att ha en politisk profil (som i mitt fall socialpolitik) innebär inte att andra samhällsfrågor är mindre intressanta. Som kommunalråd och 1:e vice ordförande i kommunstyrelsen ser jag fram emot ta med hem från Almedalen ökade kunskaper på flera områden, som berör framtiden i kommunen och i regionen. Därav denna spridning på seminariedeltagande.

Almedalen och se´n semester

Läs gärna inslaget på min andra blogg, Correbloggen.

Att ställa upp även när det tar emot

Ja, så löd rubriken på min partikollega Claes Alméns och min artikel (se artikeln nedan) i Corren i fredags. Claes är FP-ledamot i bygg- och miljönämnden i Linköping. Artikeln kom till med anledning av att bygg- och miljönämnden medgivit ett privat företag att bygga ett behandlingshem för flickor på en tomt nära ett befintligt bostadsområde, vilket väckte oro.
Det är inte så ofta som det kommer invändningar mot omsorgsboende i vår kommun numera. Men benämningen "behandlingshem" ger uppenbarligen människor associationer till stökigheter, polisingripanden, "objudna" gäster osv.
Ett socialliberalt synsätt är naturligtvis att alla människor ska ha möjlighet att bo och leva i gemenskap med andra. Självklart ska grannar kunna ställa krav på att onormala störningar inte ska förekomma. Det är ett krav som vi alla ska kunna förvänta oss i vår boendemiljö, eller hur? Trots det så vet vi alla att det kan förekomma även med "vanliga" grannar.

Här kan Du läsa vår artikel.

 

Omsorgsboenden av olika slag ska vara ett naturligt inslag i våra bostadsområden. Den ståndpunkten framför folkpartisterna Claes Almén och Linnéa Darell med anledning av det planerade boendet i Vårdsberg.

I samband med att nya omsorgsboenden ska startas finns det ibland starka åsikter från de boende i området. Även om det är förståeligt att det okända skapar oro så får det aldrig innebära att vi vänder ryggen till dem som behöver samhället mest.
Det planerade boendet i Vårdsberg är det senaste fallet där boende i området är oroliga inför tanken på vårdplatser i deras närhet. Vi ser ibland samma reaktioner när man ska bygga exempelvis andra sorters omsorgsboenden och boenden för flyktingbarn.
Det är den mest naturliga reaktion i världen att som förälder vilja skydda sina barn. Vilken förälder har inte vid något tillfälle ringt sin läkare eller skyndat till akuten när ens barn bara har hosta? Även om omsorgsboenden sällan påverkar tryggheten i området, så finns oron där tills man fått facit i hand.
Men vi är alla överens om att samhället ska hjälpa dem som behöver stöd. Vi har som medmänniskor en moralisk plikt att hjälpa när vi kan. Vi har också ett egenintresse av att hjälpen finns. Det kan nästa gång vara en närstående som mår dåligt och behöver en vårdplats, eller man kan själv drabbas av en olycka och behöva samhällets stöd i form av annat boende än det egna hemmet. Självklart ska den hjälpen ges.
Det innebär att många av oss kommer att leva nära olika slags boenden. Deras förekomst i våra livsmiljöer är ett resultat av det välfärdssamhälle som de flesta svenskar är glada över att leva i. Nästan alltid kommer dessutom farhågorna på skam. Den trygga närmiljön visar sig i efterhand inte ha förändrats av den nya verksamheten.
Vi kommer därför att även i framtiden arbeta för att omsorgsboenden av olika slag ska vara ett naturligt inslag i våra bostadsområden. Det kommer ibland att ta emot, men i slutändan vill vi alla leva i ett samhälle där hjälp ges till den som behöver och att det sker i gemenskap med andra.

Varför är (M) emot en modern järnvägsutbyggnad?

Efter att ha läst Europakorridorens verksamhetsberättelse inför årsstämman i juni kan jag inte - återigen - låta bli att förundras över (M):s kompakta motstånd mot att satsa på en modern järnvägsutbyggnad i Sverige. Europakorridorens verksamhetsberättelse för 2010 är ett åtta sidor långt bevis för att moderaterna i regeringen har fel i sin analys kring järnvägsutbyggnad inklusive höghastighetståg.

Ett antal utredningar har visat på vilka fördelar en modern järnvägssatsning skulle ha för Sveriges ekonomiska utveckling. KTH:s utredning 2003 "Europakorridoren, Ett bredband för fysiska transporter. Utbud, prognoser och samhällsekonomi" pekar på mycket stora samhällsvinster. Internationella HandelsHögskolan i Jönköping (IHH) presenterade 2004 två olika studier "Europakorridoren - Resvolymer, pendling och regionförstoring" samt "Europabanan och Södra stambanan - En jämförande analys av effekter i Södra stambaneregionen". Slutsatsen av båda dessa utredningar är att det är klart mest samhällsekonomiskt lönsamt för hela södra Sverige att bygga den nya Europabanan med hastighetsstandard på 350 km/tim. Alltså samma typ av järnväg som byggs runtom i övriga Europa.
Under 2008 redovisade KTH ytterligare en utredning "Godstrafikens utvecklingsmöjligheter som följd av en satsning på Europakorridoren". Möjligheterna för godstrafiken uppkommer genom att de flesta X2000-tåg ersätts av höghastighetståg på de nya banorna. Rapportens slutsats är att höghastighetsbanor kan betraktas som landets viktigaste godstågssatsning.

I en modern och framtidsinriktad miljöpolitik bör ingå att minska den tunga fordonstrafiken på våra vägar. Det förutsätter att mycket mer gods måste kunna fraktas på järnväg för att företagen ska välja en annan trasportform än dagens.

Men finansminister Anders Borg fortsätter att med en åsnas envishet hävda att höghastighetsbanor inte är någonting för Sverige.

Folkpartiet har en mer framtidsinriktad syn på Sverige, där både vårt samband med övriga Europa och ett värnande av framtida miljö ingår. Har man den utblicken mot framtiden så är det naturligt att svenska politiker måste vara lika framsynta i sin beslut som de politiker var som en gång byggde järnvägen.

Det är dags för (M) i regeringen att ha större visioner för landet än bara omfattningen av nästa jobbskatteavdrag.




 

Alla barn och unga behöver trygghet

Men tyvärr fungerar det inte alltid så. Folkpartiet skriver på kampanjsidan så här:
Många barn växer upp i trasiga hem. När föräldrarna inte klarar av att ta hand om sitt barn måste samhället som en yttersta åtgärd gripa in och se till att barnet får den trygghet, den omsorg och det skydd som alla barn har rätt till.
Över 17 000 barn och ungdomar är omhändertagna av socialtjänsten. Samhället har tagit på sig ansvaret för att ge dem en bättre start i livet. Men socialtjänsten följer inte upp barnen tillräckligt. Många barn upplever att ingen lyssnar och ingen ser. En stor del av barnen misslyckas i skolan och får allvarliga problem som vuxna. Samhällets mest utsatta barn har inte fått det stöd som de behöver. Det måste vi ändra på.

I min kommun Linköping jobbar flera av mina engagerade partikollegor med kampanjen. Men det räcker förstås inte med en månads kampanj för att alla barn och unga ska få en bättre och tryggare tillvaro. Förbättringar måste ske långsiktigt och tillsyn och kontroll av verksamheter ske kontinuerligt.

Läs t ex vad Marianne Åhman skriver.

Twin Cities of Sweden

Folkpartiet i Linköping och Norrköping vill marknadsföra de båda städerna under begreppet Tvillingstäderna Linköping-Norrköping (eng. Twin Cities of Sweden). Min partikollega Mattias Sundin och jag presenterade förslaget idag med anledning av att marknadsbolaget (ägs av de båda kommunerna, näringslivet och Universitetet i Linköping) funderar på namnbyte.

Begreppet Fjärde Storstadsregionen har använts sedan några år tillbaka dock utan större framgång. Var ligger Fjärde Storstadsregionen och vem vill vara nummer fyra? Ingen benämner Göteborgsområdet som Andra storstadsregionen eller Malmöområdet som den tredje. Alltså: ortsnamn måste finnas med.

I Marknadsbolagets engelska presentation skrivs Twin Cities of Sweden. Varför inte motsvarande i svensk tappning d v s Tvillingstäderna Linköping-Norrköping?

Se också Mattias blogg.

Årsmöteslördag

Igår hade Folkpartiet i Östergötland årsmöte i Finspång med integrationsminister Erik Ullenhag som gäst och årsmötestalare. Se min partikollega José Kimengas blogg.

Förbundsstyrelsen fick ny ordförande, Mathias Sundin, oppositionsråd i Norrköping, vilket Radio Östergötland uppmärksammar idag.

Årsmötet biföll en motion av Kjell Fransson, Motala. Motionen "Öka underhållet och reinvesteringarna av järnvägsnätet" ska skickas till partistyrelsen och dessutom bli en motion till höstens landsmöte. Jag ser på DN-debatt att infrastrukturministern tycker att regeringen satsar "historiskt mycket pengar" på järnvägsunderhåll. Det må vara "histoiskt mycket pengar". Men om dessa pengar inte är tillräckliga för det behov som finns efter årtionden av socialdemokratisk misskötsel så behövs än större tillskott.
Nu ankommer det på oss som är ombud på landsmötet i oktober att argumentera väl så motionen blir bifallen.

Lite kort från helgens riksmöte

Sist jag bloggade skrev jag något om att jag skulle återkomma och berätta om Folkpartiets kommunala riksmöte i helgen. Nu har dagarna gått och det börjar nästan kännas passé att skriva om. Dessutom har väl redan ett antal folkpartister redan bloggat bl a Anne-Marie som skrev om både dag 1 och dag 2. Min vän Marianne Åhman från Värmland har också varit flitig på bloggen. Och Christer Sörliden som tydliggjort temat på riksmötet "Vi vill mer".

Men något får det nog bli ändå. Det var arrangemanget värt. Två härliga dagar med 800 partivänner från olika delar av landet. God stämning, många glada igenkännanden och kramar. Jag känner alltid när jag kommer till riksmöten eller landsmöten att jag är bland vänner. Underbart!

Det var också två lärorika dagar med seminarier, panelsamtal och - förstås - partiledartal. Ett uppskattat inslag var PG Gyllenhammars medverkan vid ett av panelsamtalen. Han hör de fåtal personer som kan säga sanningar med ett slags torr humor, som är härligt att lyssna till.

Öppet hus på Medborgarkontoret

Igår tillbringade jag några timmar i "politikerhörnan" på Medborgarkontoret, där det var Öppet Hus under lördagen. Riktigt trevliga timmar! Jag gillar den typen av tillfällen till samtal med kommuninvånarna. Trivsam atmosfär, människor som går runt och tar del av samhällsinformation, ställer frågor och - inte minst viktigt - lämnar förslag och synpunkter till både medarbetare och oss som fått förtroendet vid höstens val att företräda dem. Nästan som att vara tillbaka i valstugan.

På medborgarkontoret finns bostads- och tomtförmedling, konsumentvägledning och skuldrådgivning. Ungdomsombuden, äldrelotsarna och kommunens säkerhetsgrupp kan man träffa vissa tider i veckan. Också polis, brottsofferjour och kvinnojour.
Andra som finns på Medborgarkontoret är Resurspoolen som är en frivilligcentral och företrädare för Byrån mot diskriminering.
Här ställer kommunens samhällsbyggnadskontor/-nämnd ut aktuella planer i samband med byggnationer av olika slag.

Medborgarkontoret är inrymt i samma hus och med samma ingång som Huvudbiblioteket. Det gör att tillgängligheten är stor.

Jag hade ganska många besök under mina timmar i "Hörnan". Jag fick med mig en del förbättringsförslag och frågor kring sånt som stått i lokala media senaste tiden. Några kom bara för att hälsa och en person ville bli medlem i Folkpartiet.

Och så, som alltid, några frågor om vad den "stora invandringen" kostar. Jag slutar aldrig att förvånas över att människor kan säga att Sverige nu måste sluta ta emot fler och samtidigt säga att de som behöver skydd ska få det. För mig är det självklart att när människor söker skydd undan förföljelse och krig så ska omvärlden, där Sverige är en del, hjälpa till.

Snart ny vecka igen

Synd att dygnet inte har mer än 24 timmar och att några av dem måste användas för sömn. Det finns ju så mycket spännande att uträtta och att lära sig. Det är verkligen en förmån att få jobba med politik på heltid (även om heltid är långt utöver 40 timmars vecka).

Några axplock ur den gångna veckan och inför den nya.

I tisdags kväll var jag inbjuden att vara ordförande vid Resurspoolens årsmöte i Linköping. Resurspoolen är Linköpings frivilligcentral och bedrivs verkligen med frivilliga krafter. Visserligen med ett visst stöd av kommunalt föreningsbidrag men i övrigt helt föreningsdriven. Jag var med vid starten i början av 1990-talet och har sedan följt dess utveckling. Underbart att möta så mycket engagemang från det vi numera kallar civilsamhället.

I torsdags deltog jag i en konferens om Evidensbaserad praktik. Intressant föreläsning kring vad det innebär att tillämpa evidensbaserad socialtjänst i praktiken. Mycket lärorikt!

På kvällen var jag på hockey Linköping-AIK. Det är inte mitt största intresse men idrotten har blivit stor i Linköping med LHC:s framgångar. Framgång som dock inte speglades riktigt just i torsdagsmatchen. Men nu är det slutspel och då hoppas vi alla Linköpingsbor på att spelarna bjuder till ordentligt. Hur eller hur - en trevlig kväll med flera intressanta möten.

Även fredagen innebar konferens. Denna dag i grannstaden Norrköping. Ämnet handlade om urbant utvecklingsarbete eller stadsdelsutveckling, som båda kommunerna deltar i. Kändes riktigt folkpartistiskt då statens del i det hela hör hemma hos integrationsminister Erik Ullenhag (FP).
Dagen bestod av dels redovisning av hur arbetet ser ut i de båda kommunerna och dels av en föreläsning kring vad som krävs för att de långsiktiga målen ska uppnås.

I mitt avslutningsanförande nämnde jag tre ord som mer än andra fastnat hos mig under dagen. Orden var Analys, Samverkan och Egenmakt. Gör vi rätt analys kring vilka behov som finns av utveckling i de stadsdelar som ingår i dylika projekt? Vi talar mycket om hur mycket vi samverkar i olika konstellationer. Men vad uppnås? Är det verkligen gemensamt arbete vi gör? Och egenmakt - vad menar vi egentligen? Alla politiker bejakar begreppet. Hur tydliga är vi då i direktiven ut i de kommunala organisationerna? Och hur tydliga vill alla vara?
Som sagt - en dag som bjöd på många reflektioner och ett arbete att göra på hemmaplan.

Lördag-söndag med frissabesök, melodifestival, Vasalopp på TV ( spännande slutspurt på både dam- och herrsidan), telefonsamtal till dottern, egen motion och kommunstyrelsehandlingar.

En ny spännande vecka väntar med nytt att lära och nytt att uträtta. Bland annat ska jag besöka en daglig verksamhet för personer med funktionsnedsättning, träffa beredningsgruppen för kommunala handikapprådet, sammanträde med kommunstyrelse resp partigrupp och lite annat av varierande slag.

Äntligen vård och skola för papperslösa

Äntligen har moderaterna i regeringen fått ge sig för övriga Allianspartier vad gäller rätt till vård och till skolgång för papperslösa flyktingar. Se nyhetsrapporteringen i kväll och Jan Björklunds Nyhetsbrev. Under flera år har denna fråga diskuterats. Jag var själv med på ett möte här i Linköping med sjukvårdspersonal som berättade om hur de tvingas bryta mot den etik som de har att leva efter på grund av den svenska lagstiftningen. Fantastiska människor här och på andra håll i landet har erbjudit "underjordisk" sjukvårdsverksamhet till de mest behövande. Och rektorer har tvingats dagtinga med sitt samvete när det gäller undervisning för barn till papperslösa föräldrar.

Sverige har också fått utstå internationell kritik för den hårda linjen. Nu har alltså (M) tvingats bita i det sura äpplet. Bra jobbat FP, KD och C.

Sverige har råd med personliga assistenter

I DN idag läser jag om Franciska Darnell, som är MS-sjuk och numera helt beroende av sina personliga assistenter för att kunna ha en någorlunda acceptabel livssituation. Samtidigt som jag blir bedrövad av Franciskas öde så känner jag stolthet över den svenska LSS-lagstiftningen. Utan den skulle inte personer i Franciskas situation kunna bo i sitt eget hem tillsammans med sin familj. Då hade livet inneburit vistelse på en vårdinrättning.

Jag är också stolt över att det var en regering, där Folkpartiet hade ansvar för socialdepartementet med Bengt Westerberg som socialminister, som införde LSS-lagen. Under åren har jag mött ett antal personer med mycket svåra funktionsnedsättningar, som upplever reformen som en frihetsrevolution.

LSS och framförallt personlig assistans kostar mycket pengar. Men ett välfärdsland som Sverige har råd att möjliggöra ett värdigt liv för den som drabbats så hårt av funktionsnedsättning. Tyvärr sker då och då missbruk men det ska stävjas och straffas. Inte innebära att ett värdigt liv för drabbade människor ifrågasätts.

Lördagsintervju med Jan Björklund

Kombinerade golvtorkning med att lyssna på min partiledare Jan Björklund i Ekots lördagsintervju. Jag instämmer i det många berättar för mig, nämligen att man förstår vad Jan säger. Inte helt vanligt omdöme om politiker i allmänhet och partiledare i synnerhet.

Även om Jan slingrade sig lite kring frågan om ränteavdragen, som Carl B Hamilton lanserade för en tid sedan, så blev slutsatsen ändå ett klart svar. FP:s riksdagsgrupp resp partistyrelse har inte tagit beslut att föreslå förändrade ränteavdrag i nuläget. Visar det sig att det uppstår en bostadsbubbla så är också ränteavdragen en av flera nödvändiga åtgärder att diskutera. Effekterna av att inte göra någonting drabbar villaägare med små marginaler än värre än vad förändrade ränteavdrag skulle göra.

Resonemanget om att Sverige måste tänka framtid utifrån den globaliserade värld vi lever i har ett starkt stöd i folkpartilandet. Det var en huvudfråga i det uppdrag som partirådet diskuterade i samband med valanalysen. När Centerpartiet och Kristdemokraterna tycker att moderaterna ska ta ett steg tillbaka för att ge dem större utrymme i politiken och debatten då jobbar Folkpartiet med att utveckla den egna politiken.

Jan Björklund gjorde det också väldigt tydligt i lördagsintervjun. Det kändes mycket bra. Jag tycker det känns pinsamt att höra bl a Maud Olofsson beklaga sig över att (M) är för stora. Jag vill inte heller att (M) ska växa på övriga allianspartiers bekostnad. Men ansvaret för att detta inte sker måste i allsin dar ligga på respektive parti. Det är vi andra i Alliansen som måste bli tillräckligt intressanta för väljarna.

Nu var dagens intervju bara 35 minuter och utfrågaren "tuggade om" en del frågor varför utrymmet blev begränsat. Vid andra tillfällen vill jag att Jan lyfter också andra politikområden där Folkpartiet är starka. Jag tänker framförallt på sjukvård, äldrefrågor, politik för personer med funktionsnedsättning, miljö (där vi har en bra politik men inte visar upp den) och kultur.

För Dig som missade intervjun följ den här http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=3071

Jobbskatteavdrag igen? Tveksamt!

Statsministern öppnade igår i Rapport för ytterligare jobbskatteavdrag. Och kanske skulle den goda ekonomiska utvecklingen också räcka till någon ytterligare skattesänkning för pensionärerna.

Vet inte riktigt vad Reinfeldt menar när han säger "vi" bedömer. Är det regeringen eller bara moderaterna? Visst behöver inkomstskatter sänkas men vi får inte blunda för att också finns andra behov i samhället. Och ska skatter sänkas så behövs också en mer genomtänkt diskussion om varför och vilka än att bara fortsätta att upprepa "fler jobbskatteavdrag".

I den valanalys som Folkpartiet tagit fram och vars förslag till fortsatt inriktning på att utveckla politiken som partirådet godkände för några månader sedan lyfts behovet av en djupare analys av vad som behövs för att Sverige ska bli framgångsrikt i globaliseringens tidevarv. Mot denna bakgrund är jag tveksam till om Reinfeldts "vi" står för hela regeringen när han beskriver ytterligare jobbskatteavdrag utan någon djupare reflektion.

Söndagsreflektioner

Bläddrar och läser i lördagens tidningar sånt som jag inte hann igår.
Bland annat fastnar jag för rubriken i DN/Ekonomi "På Ica är handikapp inget hinder". Artikeln handlar om att Ica men även hamburgerkedjan Max och tjänsteföretaget Sodexho målmedvetet satsar på jobb till personer med funktionsnedsättning.

Bra! Ska ta med mig detta i mitt uppdrag som ordförande i omsorgsnämnden för att se vilket samarbete som kan utvecklas lokalt.

Skickar dessutom en uppmaning till DN att i fortsättningen inte beskriva personer med funktionsnedsättning som "funktionshindrade". Det är den miljö som personerna vistas i som skapar hinder - inte personerna själva. Läs gärna om de olika begreppen på Socialstyrelsens hemsida.

Helena Bross och Ulla Föhrer skriver på DN-debatt att elever med läshandikapp diskrimineras i grundskolan. En orsak sägs vara att flertalet av Sveriges skolor bryter mot skollagen, eftersom dessa elever inte får det studiestöd inklusive lämpliga läromedel som de behöver.

Sorgligt! Jag hoppas att det är bättre förutsättningar i min kommun, eftersom här finns ett Språkpedagogiskt centrum där det tidigare Dyslexicentrum ingår.

Under veckan har FP:s respektive C:s ungdomsförbund lyft frågan om att slå samman partierna Folkpartiet liberalerna och Centerpartiet. De båda ungdomsförbundsordförandena frågar i en artikel på Newsmill: "Finns det något egenvärde av två liberala partier?"

Min reflektion är att det skulle det inte vara om partierna vore helt lika. För mig skiljer sig vi i FP från C (och andra som vill benämna sin politik som liberal) genom att vi betonar socialliberalismen. Det påverkar naturligtvis politikens innehåll på ett antal områden.

Jag känner ibland en oro - och även irritation ska medges - över att en del partikollegor inte vill använda begreppet "socialliberalism". Det gläder mig att vår partiledare Jan Björklund på senare tid har blivit alltmer tydlig på den punkten. I Nyhetsbrevet i samband med partirådet som behandlade valanalysen skriver han "Vi ska gemensamt ta fram ett program för hur vi med en modern socialliberal politik tar oss an globaliseringens utmaningar".

Jag hör till de medlemmar som valde Folkpartiet för att där förenas den liberala friheten för individen med ett socialt samhällsansvar. Under alla år jag har varit politiskt aktiv och på nära håll sett andra "liberala"partiers politik har jag inte någon gång känt en så stor intressegemenskap att jag skulle kunna kalla dess företrädare "partivänner". Detta trots möten och samarbete med många personer med engagemang för ett socialt samhällsansvar på olika områden.

Tack för förtroendet!

I går kväll fastställde Folkpartiet i Linköping vilka personer som ska företräda partiet i kommunpolitiken de kommande fyra åren. Valresultatet ledde till oförändrat antal mandat (7 av 79 = 8,6 %) och en ökning av antalet röster med nästan 600.

Jag kandiderade till både riksdag och kommun. På riksdagslistan blev jag kvar på tredje plats d v s ingen riksdagsplats utan 2:e ersättare.

Desto bättre gick det i kommunvalet. Jag hade redan fått förtroendet av fp-medlemmarna att inneha förstaplatsen på listan. Också väljarna i övrigt gav mig stöd med flest kryss av alla på fp-listan.

Detta resultat leder till att jag fr o m årsskiftet blir kommunalråd/gruppledare, 1:e vice ordförande i kommunstyrelsen och får också fortsätta som ordförande i omsorgsnämnden. Dessutom några "medföljande" uppdrag som ledamot i personalutskottet och i Stadshus AB samt i Läns-SLAKO (= samarbetsorgan mellan landstinget och länets kommuner.

Några frågar om riksdagen men det uppdraget har jag nu lämnat bakom mig. Det var en spännande period och gav nya erfarenheter och kunskaper, som jag har med mig i nya uppdrag.

Jag är glad och tacksam över förtroendet att få leda Folkpartiet i Linköping under de kommande fyra åren.
Återkommer med tankar om vad jag vill tillföra politiken genom de uppdrag jag nu fått.

"Utan minnets fasta punkter går vi vilse"

Johannes Åmans ledare idag DN är bland det bästa jag läst på länge. Åman referar den kritik som tydligen uttalats i Ekot (jag har inte hört den Eko-sändningen själv) kring kursplaner för skolan. Orsaken till kritiken lär vara att framtidens elever ska lära sig vissa grundkunskaper i bl a geografi.

Åmans motivering till varför faktakunskaper bör ha tyngd även i dagens undervisning är så bra att jag väljer att lägga in hela hans avslut. Jag instämmer till fullo.

"Vi lever i en tid när mängden av memorerade fakta krymper och tappar i status. Ändå behöver vi dem. Vi behöver en inre faktabank för att orientera oss, för att kunna ställa de relevanta frågorna och för att ha en idé om vad vi med teknikens hjälp ska söka efter.
Schackspelare kan beundras för sin analytiska förmåga. Men en stor del av denna förmåga vilar på memorerade spelöppningsanalyser och kunskap om historiska partier. De blixtrande infallen kommer inte ur en tom hjärna utan ur en fullastad.
Det är inte skolans uppgift att flyta med tidens ström. Tvärtom måste den våga försvara värdet av faktakunskap. Inte för att blindkartor eller kunskap om årtal och namn på historiska personer räcker, utan för att de är nödvändiga hjälpmedel."

Det känns mycket bra att den skolpolitik som nu genomförs av Folkpartiet och Alliansregeringen går i denna riktning. Skolan kommer att i högre grad våga försvara värdet av faktakunskap. Till gagn för eleverna och för hela samhället.

Ullenhag nomineras till vice ordf i FP

Folkpartiets valberedning meddelade idag att Erik Ullenhag nomineras till ny andre vice ordförande inför partirådet den 19 november. Helene Odenljung föreslås flytta upp till förste vice efter Cecilia Malmstöm, vilket är naturligt.

Jag är verkligen nöjd med valberedningens förslag och ska gärna rösta för både Erik och Helene på partirådet. Erik var mitt förslag till andre vice ordförande när vi som är FP-medlemmar i Östergötland nominerade. Så här löd min motivering:

"Erik uttrycker alltid en tydlig socialliberal hållning oavsett vilket politikområde han uttalar sig om. Erfaren genom tidigare uppdrag som LUF-ordf, riksdagsledamot och partisekreterare. Nytillträdd ministerpost blir ytterligare ett plus. Balanserad. Kan vara ett partiledarämne."

Tyvärr blev inte Erik Folkpartiets kandidat från Östergötland, vilket jag beklagar. Men nu ser jag ut att få mitt förslag förverkligat ändå.