Dagen efter

Intressant att idag - dagen efter socialdemokraternas nye partiledares installationstal - studera ledarsidornas kommentarer. Roligt, fick kongresskamraterna på gott humör, men.. Att talet var en rejäl vänstersväng tycks de flesta vara ense om. Och konstigt vore det väl annars. I mitt förra blogginlägg kommenterade jag att Juholt nästan inte alls nämnde "företag" eller "företagare". Bara då han kritiserade vinstsugna vårdföretag och dito friskolor. Ser att åtminstone DN och SvD noterat detsamma. Jag utgår från att när det blir vardag imorgon så kommer detta faktum att få ett större utrymme i debatten om vart socialdemokratin är på väg.

Hur ska välfärdsresurserna skapas, Juholt?

Lyssnade i förmiddags på socialdemokraternas nya partiledare Håkan Juholts första tal i den rollen. Jag förstår att många s.k. vänstersossar är nöjda. Det ligger något i Göran Greiders kommentar om att något sådant har socialdemokrater inte hört de senaste 25 åren.
Det var många vackra ord om hur alla skulle få det bättre. Bättre skola, bättre sjukvård, bättre äldrevård, barnfattigdomen ska avskaffas, kvinnolönerna i den offentliga sektorn ska höjas, etc etc.
Lite elakt kan man ju undra om inte socialdemokraterna under sina långa regeringsinnehav åtgärdat detta. Tydligen inte. För inte ens en socialdemokrat kan väl påstå att partiet lämnat ifrån sig ett så bra Sverige 2006 och ändå förlorat regeringmakten? Inte heller skulle det väl vara särskilt trovärdigt att påstå att Alliansregeringen sabbat alltihop och trots detta blev omvald 2010?

Jag kan inte påminna mig att Juholts tal innehöll ordet "företag" eller för den delen "företagare" annat än i kritiken av vinstsugna vårdföretag och friskolor. Jag hoppas att det beror på någon stunds bristande uppmärksamhet från min sida. Annars är det ju riktigt illavarslande. Och faktiskt helt unikt! Att en nyvald partiordförande för ett av Sveriges största partier 2011 inte tar ordet "företag" i sin mun när han talar om landets framtid. Och än mer anmärkningsvärt när han räknar upp allt som ska förbättras i välfärden. Jag trodde att det bara är vänsterpartiets Lars Ohly som idag på fullt allvar kan påstå att resurser till välfärden kan skapas utan livskraftiga företag och risktagande företagare.

Ett annat ord jag saknade i Juholts tal var "globalisering". Han nämnde EU och Europa och han nämnde USA och han talade om att andra länder t ex Kina tar över den ekonomiska utvecklingen i världen. Men kanske tycker han att begreppet "globalisering" inte är användbart i en ny social demokrati.

Att färdriktningen för socialdemokraternas nye partiordförande är vänster må ju vara. Men att Juholt sprider osäkerhet om det framtida pensionssystemet gjorde mig riktigt bekymrad. Svaret på frågan om hur framtida pensioner ska säkras på en rimlig nivå är: fler människor i arbete och därmed fler arbetade timmar totalt i Sverige. Och det vet socialdemokraterna! Att nu försöka ge sken av att pensionssystemets konstruktion kan behöva omprövas kan innebära en oro vid bedömningen av stabiliteten i Sveriges finanser. En mängd länder runt om i världen avundas oss som kunnat nå en mycket stark majoritet i riksdagen för ett stabilt pensionssystem. Inte minst med tanke på den demografiska utvecklingen.
Alla system behöver ha en kontinuerlig uppföljning, vilket finns när det gäller pensionssystemet. Men det är något annat än det Juholt signalerade i sitt tal.

Lite kort från helgens riksmöte

Sist jag bloggade skrev jag något om att jag skulle återkomma och berätta om Folkpartiets kommunala riksmöte i helgen. Nu har dagarna gått och det börjar nästan kännas passé att skriva om. Dessutom har väl redan ett antal folkpartister redan bloggat bl a Anne-Marie som skrev om både dag 1 och dag 2. Min vän Marianne Åhman från Värmland har också varit flitig på bloggen. Och Christer Sörliden som tydliggjort temat på riksmötet "Vi vill mer".

Men något får det nog bli ändå. Det var arrangemanget värt. Två härliga dagar med 800 partivänner från olika delar av landet. God stämning, många glada igenkännanden och kramar. Jag känner alltid när jag kommer till riksmöten eller landsmöten att jag är bland vänner. Underbart!

Det var också två lärorika dagar med seminarier, panelsamtal och - förstås - partiledartal. Ett uppskattat inslag var PG Gyllenhammars medverkan vid ett av panelsamtalen. Han hör de fåtal personer som kan säga sanningar med ett slags torr humor, som är härligt att lyssna till.

Barns och ungas bästa

Sitter på ett hotellrum i Göteborg. Skulle ha varit på FP:s gruppledarkonferens idag. Men dagen kolliderade med uppstarten, eller kanske omstart, av Barnuppdraget. Ett arbete som görs i Östergötland i samarbete mellan länets 13 kommuner och landstinget. Deltagarna på kommunsidan representerar både skola och socialtjänst.
Målet med arbetet är att det gemensamma ansvaret för att skapa goda uppväxtvillkor för barn och unga ska skötas bättre inklusive ett bra stöd där så behövs.

Dagen inleddes med Ing-Marie Wieselgrens föredragning kring hur det ser ut idag och hur det borde vara. Det är ju inte självklart att brister beror på resursbrist även om det ibland kan vara så. Men alla samhällsfunktioner har en hel del att fundera över. Förmiddagsprogrammet gav oss alla mycket att tänka på.

Jag tänker på det när jag läser i dagens Aftonbladet om s.k. maktlekar i vissa skolor. Enligt polisen är det inte lek utan misshandel. Jag blir så upprörd när jag ser att dylika aktiviteter kan ske på våra skolor utan att vuxna ingriper. Samtal med elever och föräldrar borde ju omgående innebära ett stopp för sådant.

Varför sitter jag på ett hotellrum i Göteborg, undrar kanske någon. Jag har ju uppenbarligen varit i Norrköping på konferens och missat FP:s gruppOmledarkonferens. Jo, jag och min partikollega Carina tog tåget till Göteborg för att i morgon och på söndag delta i FP:s kommunala riksmöte. Om detta kommer jag att skriva under veckan som kommer.

Kärnkraft eller inte?

Världen följer utvecklingen kring kärnkraftverket i Japan och delar naturligtvis japanernas oro. Ännu vet vi inte hur det egentligen står till. Däremot vet vi att katastrofen är enorm vad gäller antalet omkomna och skadade människor och att hela samhällen är borta.

Osäkerheten kring det japanska kärnkraftverket har naturligtvis startat en kärnkraftsdebatt igen. Inget annat var att vänta. Men vad de flesta verkar glömma är att alternativen kol och olja inte heller är riskfria. Växthuseffekten är ett ord som inte nämns överhuvudtaget. Var finns idag debatten om klimatförändringarna?

Det är inte så att jag inte är medveten om att det finns risker med kärnkraft. Men jag tror på att forskning för teknikutveckling leder till förbättrad säkerhet. Visst kan den tron få sig en knäck när ett högteknologiskt land som Japan kanske inte har lyckats med säkerhet i så hög grad som förväntats. Men som sagt, vad är alternativen?

Jag ser att två fd socialdemokratiska ministrar som båda haft makt att göra något klokt för svensk energiförsörjning idag reflekterar på sina respektive bloggar (Sommestad och Pagrotsky). Båda är nöjda med att Barsebäck stängts. Men vad mer har de uträttat för att få annan energiförsörjning för svensk basindustri än fortsatt kärnkraft?

Öppet hus på Medborgarkontoret

Igår tillbringade jag några timmar i "politikerhörnan" på Medborgarkontoret, där det var Öppet Hus under lördagen. Riktigt trevliga timmar! Jag gillar den typen av tillfällen till samtal med kommuninvånarna. Trivsam atmosfär, människor som går runt och tar del av samhällsinformation, ställer frågor och - inte minst viktigt - lämnar förslag och synpunkter till både medarbetare och oss som fått förtroendet vid höstens val att företräda dem. Nästan som att vara tillbaka i valstugan.

På medborgarkontoret finns bostads- och tomtförmedling, konsumentvägledning och skuldrådgivning. Ungdomsombuden, äldrelotsarna och kommunens säkerhetsgrupp kan man träffa vissa tider i veckan. Också polis, brottsofferjour och kvinnojour.
Andra som finns på Medborgarkontoret är Resurspoolen som är en frivilligcentral och företrädare för Byrån mot diskriminering.
Här ställer kommunens samhällsbyggnadskontor/-nämnd ut aktuella planer i samband med byggnationer av olika slag.

Medborgarkontoret är inrymt i samma hus och med samma ingång som Huvudbiblioteket. Det gör att tillgängligheten är stor.

Jag hade ganska många besök under mina timmar i "Hörnan". Jag fick med mig en del förbättringsförslag och frågor kring sånt som stått i lokala media senaste tiden. Några kom bara för att hälsa och en person ville bli medlem i Folkpartiet.

Och så, som alltid, några frågor om vad den "stora invandringen" kostar. Jag slutar aldrig att förvånas över att människor kan säga att Sverige nu måste sluta ta emot fler och samtidigt säga att de som behöver skydd ska få det. För mig är det självklart att när människor söker skydd undan förföljelse och krig så ska omvärlden, där Sverige är en del, hjälpa till.

Japan, Libyen och svenska sossar

Glömmer vi Libyen nu? frågade min partikollega Tomas Bystedt på Facebook igår med anledning av den fruktansvärda katastrofen i Japan. Media har ofta en oförmåga att fokusera på mer än en nyhet åt gången.

Katastrofen i Japan är nästan ofattbar. Alla vet att vattenmassors kraft är enorm. Men ändå har i alla fall jag haft svårt att tänka mig att hela normalstora städer bara sopas bort. Fram till nu när jag ser TV-bilderna. Japanerna vet att kraftiga jordskalv kan inträffa. Så skedde i Kobe på nittiotalet. För övrigt bara någon vecka efter jag själv lämnat staden efter ett besök.

Men frågan är om ens en japan kunnat föreställa sig det som nu hänt delar av landet. Till allt elände kommer också riskerna kring kärnkraftverket i och med att kylvatten saknas. Nu verkar den japanska regeringen ha en god beredskap eftersom så många människor runt om redan evakuerats.

Ser på bloggar att svenska socialdemokrater nu lyfter den japanska oron kring kärnkraftverket och kopplar den till svensk energidebatt. Det finns väl hos flera av dem en förhoppning om att därmed få bort fokus från partiets interna bekymmer. För även om nu valberedningen i grevens tid vaskat fram en partiledarkandidat så innebär det inte att socialdemokratins djupa kris är över.
Intressant läsning fanns i går på DN-debatt. Man kan ju undra hur partiet ska lyckas med konststycket att internt föra traditionell vänsterinriktad politik och samtidigt få de väljare som 2010 röstade på något av Allianspartierna att vid valet 2014 välja socialdemokratin.
Vid ett antal val har väljarna låtit sig duperas både av den socialdemokratiska retoriken och av ett och annat "köttben". Jag tror att den tiden är förbi. Väljarna låter sig inte luras hur många gånger som helst.

Hur har det då gått med frågan i min rubrik? Har media glömt Libyen? Nej, faktiskt inte. Se bl a DN, SvD