Pride 2010

Idag har Pridefestivalen startat i Stockholm. Nordens största faktiskt och idag betraktad som en av sommarens riktiga folkfester i huvudstaden. Synen på homosexualitet har förändrats och särskilt yngre personer funderar sällan kring vilken sexuell läggning kompisarna har.

Men det betyder inte är hbt-personers liv är problemfritt. Långt därifrån. Inte ens i Sverige. Vi vill ju gärna tro att vi är mer fördomsfria än många andra länders medborgare. Och beroende på vilka vi jämför oss med så ligger det en sanning i det. Åtminstone om man ser på den lagstiftning som vår riksdag beslutat om.

I samband med Pridefestivalen lyfts debatten i flera media om läget för hbt-personer både här och på andra håll. På DN-debatt skriver diskrimineringsombudsmannen Katri Linna om hur diskriminerande strukturer i vården fråntar hbt-personer rätten till vård på lika villkor. På nyhetsplats i samma tidning återfinns rubriken "Våld i hemmet vanligt för unga hbt-personer" (länk saknas).

I Aftonbladet beskriver Val Kalende om hur hon riskerar döden för sin sexualitet i hemlandet Uganda. Och i Expressen berättar Johanna Koljonen om hot och attentat mot Prideparaden i Helsingfors för några veckor sedan.

Roligare att läsa är berättelsen om RFSL (Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter) och dess utveckling och vad organisationen och dess företrädare betytt och fortfarande betyder. Martin Andreasson, som intervjuas i DN-artikeln, är folkpartist och en av de personer som lärt mig mycket om villkoren för hbt-personer i vårt samhälle. Som riksdagsledamot åren 2002-06 var jag medlem i riksdagens HBT-nätverk, där Martin dessutom var ordförande.

Många bloggar om HBT och Pride. Här är några: Amanda, Carina, Catrine och Makthavare.

Själv bloggade jag för någon vecka sedan om att Folkpartiet i Linköping vill att alla äldreboenden ska hbt-certifierad personal.

Nationell parboendegaranti nödvändig

Så har det hänt igen! Ett gammalt par nekas att bo ihop på äldreboendet, denna gång i Hedemora (Aftonbladet). Det är tydligt att Folkpartiets förslag om en nationell parboendegaranti verkligen behövs. I min personvalskampanj som riksdagsledamot driver jag rätten för gamla människor att välja hur och var de vill bo. Där ingår parboendegarantin.

Egentligen borde kommunerna kunna tillgodose önskemålen utan att lagen tvingar dem. Så har vi gjort under alliansens ledning i min hemkommun Linköping. Efter ett folkpartiförslag i äldrenämnden finns nu ett beslut om garantin.

Men alla kommuner styrs ju inte av Allianspartierna. Därför behövs rätten garanteras i lag.


Andra som bloggat om inslaget är Jessica Eriksson.

Sociala företag vidgar arbetsmarknaden

Har läst en intressant bok "Sociala företag vidgar arbetsmarknaden" av Bosse Blideman/Eva Laurelli (Kommentus förlag). Precis som sociala företag vidgar arbetsmarknaden så vidgar läsningen av boken kunskaperna avsevärt. Jag ska erkänna att jag varit lite tveksam längre tillbaka. Tyckte inte att formen kändes som "riktigt företagande". Under senare år har jag ändrat mig. Och skälen är dels den diskussion vi haft i folkpartigruppen i Linköping med anledning av en motion om social ekonomi från partikollegan Lennart Berggren och dels debatten om att minska utanförskapet.

Under ett antal år med den socialdemokratiska regeringen lämnades fler och fler utanför arbetsmarknaden. Att göra det möjligt för alla dem att komma ut i egen försörjning via reguljär arbetsmarknad tycks nästintill omöjligt. Även om Allianspartierna (FP, M, C, KD) verkligen gjort stora insatser nationellt och motsvarande partier lokalt så är det bara att konstatera att en s.k. alternativ arbetsmarknad behövs. Och där kommer de sociala företagen in.

Definition av socialt företag:
Har som ändamål att integrera människor som står långt från arbetsmarknaden i samhälle och arbetsliv.
Skapar delaktighet för medarbetarna genom ägande, avtal eller på annat väl dokumenterat sätt.
Återinvesterar sina vinster i egna eller liknande verksamheter.
Är fristående från offentlig verksamhet (dock föreligger en relation till offentlig verksamhet).
Binder samman entreprenörskap med individens behov av arbete och samhällets behov av tjänster.
Driver affärsverksamhet där medarbetarna och deras förutsättningar står i centrum.

I Linköpings kommun utreds nu möjligheterna och formerna för att arbeta inom ramen för "den sociala ekonomin" där socialt företagande är en del. Läs gärna mer om beskrivningen av social ekonomi här. Vissa verksamheter och samarbetsformer är redan igång dels inom ramen för vissa områdesprojekt och dels genom arbetet med att förverkliga idén om ett Fountain House i kommunen. Carina Boberg har skrivit om stadsdelsutvecklingsarbetet i Skäggetorp bland annat i detta inlägg.

Jag tycker fortfarande att målet att alla som kan och vill arbeta ska kunna göra det inom den reguljära arbetsmarknaden ska kvarstå. Samhällets stödinsatser ska ha den inriktningen. Men jag har alltmer insett att det inte räcker för att människor med olika arbetshinder ska kunna ges möjlighet till empowerment (egenmakt) och full delaktighet i samhället. Efter att ha läst boken om socialt företagande är jag än mer övertygad.

Valfolder

Vid denna sena timme nöjer jag mig med att länka till min partikollega Carina, som så elegant lagt in FP:s lokala valfolder. Bra jobbat, Carina!

Kryssa en politiker - jag vill veta vad Du tycker

Idag redovisar Corren en undersökning, som tidningen låtit Sifo göra kring Linköpingsbornas intresse av att kryssa en politiker vid valet i september. "Färre kryss till hösten" är rubriken. 22% svarar Ja på frågan "Kommer du att kryssa en politiker". 15 % Vet ej och hela 63 % svarar Nej.

Men är det verkligen så illa? Som socialliberal folkpartikandidat till riksdag och kommunfullmäktige är jag intresserad av Din åsikt. Jag uppskattar om Du vill svara på frågan, som Du ser på min blogg. Kontakta mig gärna för fler synpunkter.

Om två månader...

När jag skriver det här inlägget är kl 21.40 den 19 juli. Så här dags om exakt två månader vet vi med tämligen stor säkerhet hur Sverige ska styras de kommande fyra åren. Carina skriver om det på sin blogg efter vårt samtal i morse. Två månaders intensiv valrörelse ligger framför oss. Två månader låter som en ganska lång tid men om man i stället säger nio veckor då känns det inte lika långt.

Det är mycket som ska göras på dessa nio veckor. Det gäller att använda tiden väl och till rätt saker. Samtidigt kan ingen förutsäga i detalj vad dessa veckor kommer att innehålla. Det är märkligt egentligen. Få verksamheter planeras så grundligt och i så god tid som en valrörelse. Ändå så kan en enda oförutsedd händelse inom eller utom landet ställa det mesta på ända. Åtminstone vad gäller val av riksdag och regering.

Något mindre påverkade av oförutsedda händelser tror jag att kommun- och landstingsvalen är. Men man ska inte vara för säker.

A´propå två månader till valet så ser jag på partikollegan Magnus Ekholms blogg "Liberalt i Vadstena" att FP som nr 4 av sina tio vallöften lovar att bevara musiejärnvägen. Ett bra vallöfte, tycker jag. Kulturarv ska man vara rädd om.

Så här motiverar Magnus och övriga folkpartister i Vadstena varför de ger löftet.
"Järnvägen är ett omistligt kulturarv från en viktig epok i Vadstenas långa och innehållsrika historia. Sveriges äldsta smalspåriga järnväg måste bevaras.Följetongen kring museijärnvägen måste få ett slut. Det finns inget annat skäl till att riva upp denna kulturhistoriska pärla än personlig prestige från ett fåtal politiker som tydligen inte kan se industrihistoria som lika värdefull och skyddsvärd som vår medeltida historia.Industrihistorisk turism är på frammarsch och ju äldre och mer unik den är desto bättre. Vadstenas smalpåriga järnväg är den äldsta i sitt slag i Sverige. Det vore ett fullkomligt kulturmord att låta den försvinna. Ungefär lika galet som att riva slottet och bygga parkeringhus där.... "

Nyktert nya trenden

Statistik från Systembolaget visar att alkoholfria drycker går åt som smör i solsken (DN 15/7-10, länk saknas). Framförallt är det yngre personer som avstår från alkohol. Försäljningen av alkoholfritt har ökat med 26 % i år enligt Systembolaget.
Också gravida kvinnor tycks använda mer alkoholfritt än tidigare.

Båda resultaten är oerhört glädjande och inger hopp om att framtida behov av vård för alkoholskador kommer att minska. Med lägre alkoholkonsumtion följer också färre barn och kvinnor som far illa i familjer, färre brott, olyckor och allmän ordningsstörning. Och naturligtvis en högre livskvalitet för fler människor.

Så småningom kommer väl någon eller några forskningsrapporter, som kan visa vad som påverkat människor till denna attitydförändring. Oavsett motiv så är det en verkligt positiv nyhet och det är bara att hoppas att utvecklingen fortsätter åt samma håll.