Duell igen

Återigen en s.k. duell i politiken inför valet nästa söndag. Duellanterna var Reinfeldt och Löfven. Något nytt? Nej. Någon fördjupning av tidigare frågeområden? Nej.
Men SVTs journalister fick arrangera ännu en "match". Förhoppningsvis tittade ett antal väljare som inte sett tidigare duell eller match - eller varför inte använda beteckningen "debatt"- så att timmen bidrog till att öka medborgarnas insikter om vad (M) och (S) vill med Sverige.
Läs gärna dagens artikel på SvDs Brännpunkt om hur media försöker göra valdebatter till underhållning. Nu tycker jag inte att den kritiken är berättigad vad gällen kvällens debatt. Förutom inledningen med nedräkningen.

Ett trovärdigt valmanifest

Idag fick väljarna tydligt besked från Allianspartierna om vilken politik som kommer att föras för Sverige om nuvarande regering får fortsatt förtroende den 14 september. Socialdemokrater med Löfven och Andersson i spetsen fnyste förstås. Men vad är deras alternativ? Ja, Löfven sa igår i SVTs utfrågning att han och socialdemokraterna söker förtroende för sin politik med extra betoning på sin politik. Ja visst, varje parti presenterar vilka frågor man anser viktiga. Det är ju så väljarna kan avgöra vilken styrkeposition de vill ge partierna i en kommande regering. Men det innebär inte att inte en gemensam regeringspolitik bör visas upp för väljarna före valdagen.
I det röd-gröna alternativet vill nog väljarna veta i vilken omfattning miljöpartiets försvarspolitik eller energipolitik får genomslag. För att nämna några av alla de viktiga framtidsfrågor som de båda partierna är oense om.

Allianspartierna har alltså presenterat sitt valmanifest. Här syns tydligt hur partiernas olika prioriteringar fått genomslag. Drygt 50 % av de 13 miljarder som manifestet innehåller avser utbildningsområdet. Också på andra områden som integration och socialpolitik lyser socialliberala värderingar igenom. Bra förhandlat av Jan Björklund, övriga FP-ministrar och deras medarbetare.

I stället för att räkna upp alla delar hänvisar jag till Jan Björklunds nyhetsbrev här.

Läs också Rasmus Jonlunds blogginlägg.

Kris, kaos och nyval om de rödgröna vinner valet

Socialdemokraternas partiledare i SVTs utfrågning: Höjning av restaurangmomsen kommer inte att innebära färre jobb i branschen. De ungdomar och andra som fått jobb (ett antal 1000) när Alliansregeringen sänkte denna moms blir inte arbetslösa eftersom de utför ett arbete, de slår inte dank. Hur tänkte Löfven?
Att kanske restaurangen tappar kunder om det blir betydligt dyrare att gå på krogen och därmed minskad lönsamhet som i sin tur betyder färre anställda vill inte Stefan Löfven (S) erkänna. Naturligtvis förstår han, som gammal fackföreningsföreträdare att färre kunder leder till färre anställda i företag. Han fick till något om att med fler i arbete så kommer fler ha råd att gå på krogen. Oavsett kostnaden uppenbarligen.

Intressant också att allt som socialdemokrater och miljöpartiet inte är ense om, om de bildar regering, tycks Löfven tro att han kan skriva propositioner på egen hand och sen få igenom genom att ha förvissat sig om majoritet i riksdagen. Rent tekniskt är det väl möjligt men det är ju väldigt respektlöst uttryckt inför en eventuell regeringsbildning.
Att (MP) skulle acceptera ett sådant förhållningssätt i alla de stora frågor där de båda partierna har nästan helt motsatta åsikter är inte sannolikt.

Att (V) skulle bli ett problem för Löfven är knappast troligt. Jonas Sjöstedt har redan "sålt" eventuell makt i och med de uttalanden han gjort de senaste dagarna. En gång i historien har (V) fällt en s-ledd regering. Det var under Lars Werners tid och det handlade om strejkrätten.

Men även om Vänsterpartiet redan börjat backa på sina krav så är det däremot mycket sannolikt att en eventuell regering med (S) och (MP) inte blir långlivad. Kris, kaos och nyval väntar om hörnet om olyckan är framme den 14 september.

Sverige bör söka medlemsskap i Nato

Häromdagen bloggade jag om försvarpolitiska debatten i Linköping, där NATO frågan diskuterades. FPs representant i debatten, Allan Widman, berättade då att Folkpartiet länge tyckt att Sverige bör bli medlem i NATO. Idag skriver partiledare Jan Björklund (FP) om detta i sitt Nyhetsbrev.

Försvarspolitisk debatt i Linköping

Flygvapenmuséet i Linköping anordnade i kväll en försvarspolitisk debatt med riksdagspolitiker från samtliga partier varav flera från Östergötland. Folkpartiet företräddes av Allan Widman, riksdagsledamot från Malmö och FPs talesperson i försvarsfrågor sedan länge. Och en av de mest kunniga politikerna på området, vilket också var mycket tydligt i kvällens debatt.
Debatten handlade framförallt om mer eller mindre pengar till försvaret men också om svenskt medlemskap eller inte i NATO. Mycken diskussion om Ukraina och Ryssland och vad Putin kan ta sig för framöver. Kommer Putin att närma sig de baltiska länderna och vilken roll kommer då Gotland att få?
Hemkommen efter debatten kunde jag konstatera att regeringen imorgon kommer att föreslå riksdagen ett än närmare samarbete mellan Sverige och NATO, vilket betyder att gemensamma övningar kan ske på svensk mark. SVT, Svd.

Folkpartiet har sedan flera år tillbaka landsmötesbeslut på att förorda svenskt medlemskap i NATO. Sen länge finns ett nära samarbete, vilket inte alltid framgår i informationen till svenska folket. På senare tid har dock fler partier än Folkpartiet valt att tala klarspråk.
Nu föreslår regeringen att ett ytterligare steg tas. Få se hur länge det dröjer innan medlemskap är moget att föreslås från samtliga regeringspartier och socialdemokraterna. Försvarspolitiken hör ju till ett av de områden där så breda politiska överenskommelser som möjligt är angelägna.
Vänsterpartiet kommer dock aldrig att medverka till ett NATO-medlemskap. Torbjörn Björlund (V) hade svårt även i kvällens debatt att riktigt på allvar instämma i att Ryssland under Putins ledning utgör en risk för utvecklingen i vårt närområde. Ränderna går aldrig ur, tydligen.

Ännu ett obegripligt avslag på personlig assistans

Idag bloggar jag om Oscar, som fått timtalet för sin personliga assistans sänkt trots att Oscar, som han säger, "jag är densamme". Sänkningen är kraftig. Hela 27 timmar färre per vecka i grundläggande behov, som i Oscars fall handlar bland annat om hjälp att äta och hjälp att kommunicera.
Oscar är född med ett flerfunktionshinder i form av en cp-skada av typ "spastisk bilateral cerebral pares med dyskinetiska inslag".
Oscar är bara ett exempel på hur Försäkringskassans förändrade praxis successivt de senaste åren har slagit undan fötterna på personer med livslånga och omfattande funktionsnedsättningar.
I Almedalen i somras lyssnade jag på företrädare för Försäkringskassan, som aviserade att en översyn ska ske kring dels minuträknandet och dels två-årsomprövningarna. De sistnämnda betyder att vartannat år görs en ny utredning kring individens behov. I vissa fall kan det vara rimligt medan det i andra fall (de flesta faktiskt) inte finns någon som helst anledning att tro att förbättring skett. En svår och omfattande, livslång funktionsnedsättning blir inte bättre med åren. Oftast tvärtom. Ju äldre personen blir desto mer besvärande blir funktionsnedsättningen. Precis som vi alla får fler krämpor med åren.
Folkpartiet har sedan länge föreslagit att dessa ständiga omprövningar förändras. Där det klart framgår redan vid första utredning att funktionsnedsättningens omfattning inte kommer att minska behöver inte fullständig utredning göras fler gånger. I den mån det kan vara befogat med en ny utredning senare i livet måste intervallet vara betydligt längre än två år.
Att omprövning ska ske vartannat år är reglerat i lagen (LSS). Om nu Försäkringskassan kommer fram till att föreslå en lagändring så måste regeringen lyssna!

Vad händer med Oscar nu då? Ja, han överklagar naturligtvis och hoppas att förvaltningsrätten ska vara klokare än Försäkringskassan. I väntan på resultatet av överklagandet kommer kommunen d v s Bromma stadsdelsnämnd att stå för kostnaderna så att Oscar kan behålla sin assistans. Heder åt Bromma stadsdelsnämnd!
Och om förvaltningsrätten går på samma linje som Försäkringskassan? Ja, då blir Oscar ytterligare en i raden av alla de som förlorat sin personliga assistans utan rimliga skäl. Och då blir det än mer nödvändigt att regeringen måste förtydliga lagstiftningen (LSS) såsom Folkpartiet föreslagit.
Läs mer om Oscar i dagens DN.

Ordningsbetyg i skolan

I den senaste PISA-undersökningen nådde svensk skola en topplacering nämligen i att ha oro och stök i klassrummen på lektionerna! Vad betyder det för elevernas möjligheter att använda lektionerna till kunskapsinhämtning? Ja, tänk dig själv. Varje gång du försöker höra vad som sägs på ett arbetsmöte på jobbet eller när du själv försöker delta i en diskussion så störs mötet av kollegor som pratar med varandra eller i mobilen. Eller du är på kurs för att lära dig ett nytt datasystem eller en ny arbetsmetod men mesta tiden försvinner på grund av andras pladder. Nej, det skulle inte accepteras. Men i många skolor och klasser får det pågå. Jag tror inte att någon egentligen vill ha det så men trots det så fortgår det ändå. Och har gjort det länge, alltför länge. Många elever har drabbats. Lektionstiden känns bortkastad. Och alla elever kan inte ta igen den förlorade kunskapsinhämtningen på sin fritid. Och färre vill jobba som lärare. Jobbet blir inte meningsfullt.
Det finns ytterligare en sida av dessa ordningsproblem. Barn/ungdomar som under hela skoltiden tillåts ha ett uppträdande som inte tar hänsyn till omgivningen riskerar att inte förstå vad som krävs i den vägen när de så småningom kommer ut på en arbetsplats. Många arbetsgivare vittnar om brister i att hålla arbetstider och allmänt uppträdande.

Folkpartiet har sen länge uppmärksammat ordningsproblemen i svensk skola. Bl a har möjlighet  införts för lärare att stoppa användandet av mobiltelefoner på lektionerna. Ett problem tycker jag är att det inte råder enighet i hur ordningsproblemen kan minskas. Visst finns elever som kan ha "skäl" till försen ankomst, ointresse för undervisningen som gör att de hellre sysslar med annat under lektionerna etc. Och de ska naturligtvis ha stöd och hjälp som leder till att de kommer tillrätta med sina problem. Men vi måste också inse att all stökighet i klassrummen inte kan hänföras till sådana orsaker.

Att återinföra ordningsbetyg har avvisats från lärarhåll - eller åtminstone från deras organisationer. Och jag kan förstå att uppgiften kan kännas svår. Jag har inte alltid varit övertygad om möjligheten och nyttan. Men ju mer jag sett och hört från både elevers och lärares vardag har jag blivit övertygad. På många håll finns ingen annan utväg. Svensk skola och svenska elever kan inte vara bäst i oordning!

Nu äntligen har Jan Björklund och Folkpartiet lyckats övertyga övriga Allianspartier om att ge möjlighet för skolor att ge skriftliga ordningsomdömen. Jan Björklund beskriver förslaget och argumenten för införandet och vad som mer behöver göras i sitt Nyhetsbrev.