Ett samhälle där alla kan delta

Så lyder rubiken på Folkpartiets förslag från igår (2012-05-10) att införa skydd mot diskriminering på grund av bristande tillgänglighet i diskrimineringslagstiftningen. För oss folkpartister har det varit ett självklart mål sedan länge. Målet befästes ytterligare i höstas då landsmötet gav starkt stöd till en motion från Anne-Marie Ekström.

Sverige står bakom FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Det betyder ett ansvar att se till att ha lika förutsättningar för deltagande i samhällslivet antingen man har en funktionsnedsättning eller ej. Så är det dock inte idag. Det finns regelverk i den riktningen och på flera områden t ex byggnormer, tillgänglig kollektivtrafik m fl men trots detta fortsätter vi att bygga fast oss i ett samhälle där många människor inte kan vara med på lika villkor.

Goda exempel och erfarenheter finns att hämta från andra länder. USA var först med en diskrimineringslag. År 1990, alltså för 22 år se´n kom ADA (Americans with Disabilities Act). Andra exempel är Australien (1992) och Norge 2009. Storbritannien, Hong Kong, Sydafrika och Frankrike har motsvarande lagstiftning.
Så det är hög tid för Sverige att leva upp till de åtagande som anslutningen till FN-konventionen innebär också i verkligheten och inte bara som en ministerunderskrift.

Nu är det ju också så att god tillgänglig för personer med funktionsnedsättning även är bra för alla andra medborgare. För äldre (notera den demografiska utvecklingen), för familjer med barnvagnar m fl. Vi ska också komma ihåg att även den som inte har en funktionsnedsättning idag kan ha ett stort behov i morgon på grund av en stroke, en trafikolycka eller annan händelse som förändrar livet.

En vanlig invändning från både politiskt håll som från näringsliv och andra aktörer är att en lagreglering skulle komma att betyda orimligt stora kostnader. Men i de länder som haft diskrimineringslagstiftning i tjugotalet år finns inga belägg för det. Inte heller att rättsväsendet belastats onomalt mycket rörande anmälningar om diskriminering.

Hur skulle då en lag se ut i Sverige? Ja, det finns faktiskt ett färdigt förslag att genomföra. Utredningen "Bakom fagert tal" från 2010 fick övervägande positiv respons och Folkpartiets uppfattning är att grunden finns för att snabbt åstadkomma en lagstiftning. Vad gäller kostnadsfrågan, som några remissvar uttryckt oro för, så menar utredaren att berörd verksamhet måste kunna bära kostnaden - lagen ska inte driva verksamheter i konkurs. Och, som jag skrev ovan, erfarenheter från andra länder visar inte på att orimliga kostnader blir konsekvensen av en dylik lagstiftning.

Folkpartiets ställningstagande är glasklart. Bristande tillgänglighet ska anses vara diskriminering. Grunden för vårt ställningstagande är liberalismens mål att varje individ i så stor utsträckning som möjligt ska ha makt att forma sitt liv. Nu väntar vi på övriga partiers besked!

Det räcker med LSS-utredningar - stå upp för de fagra löftena!

I veckan debatterades och beslutades socialutskottets betänkande rörande funktionshinderpolitiken. Huvudfrågan var vad händer med den personliga assistansen. Flera hundra personer har mist sin assistans sedan hösten 2009 genom Försäkringskassans tolkning av en regeringsrättsdom. Åtskilliga politiska röster har uttryckt kritik och riksdagens socialutskott har gjort uttalanden om att inriktningen i LSS-lagstiftningen ligger fast. Vackra ord som ingett förhoppningar hos personer med omfattande funktionsnedsättning att kunna fortsätta att leva som andra med stöd av personlig assistans.

Försäkringskassans svar blev att uttalanden - om så från den lagstiftande församlingen i landet - har ingen betydelse. Vill politikerna undanröja regeringsrättsdomens effekter måste man förtydliga lagen.

Regeringen tillsatte en utredning för att se hur fusk och missbruk av den personliga assistansen kan förhindras. Inget fel i det. Ingen  - allra minst de som behöver assistans - är betjänt av att sådant förekommer.

Nåväl, utredningen "Åtgärder mot fusk och felaktigheter med assistansersättning" lämnades till regeringen i februari i år. Men den gav inga svar på hur de, som trots sitt rättmätiga behov av assistans blivit och fortfarande blir av med den, skulle få en annan bedömning. Och det var heller inte avsikten med utredningen.

Så kvar stod de assistansberättigade med sin oro. Motioner skrevs av riksdagsledamöter och löften fortsatte att ges. Socialutskottet arrangerade utfrågningar av myndighetsföreträdare bl a Försäkringskassan men också av organisationer som företräder personer med funktionsnedsättning. Kändes seriöst och gediget.

Vad blev då slutsatsen? Ja, tro det eller ej. En ny utredning med uppdrag att "skyndsamt" komma med redovisning. Med "skyndsamt" menar utskottet åtta månader och sedan ska regeringens slutsatser inväntas. I verkligheten betyder det för alla assistansberättigade som det närmaste året kan bli berörda av de lagenliga tvåårsomprövningarna ytterligare ett år av oro över vad framtiden kan komma att innebära. Och de som det närmaste året råkar ut för sjukdom eller olycka, som leder till grav funktionsnedsättning, kan inte vara säkra på att få det stöd som LSS och personlig assistans var tänkt att ge.

Nu precis när jag skriver det här hålls en manifestation i Stockholm med rubriken "Assistansaktionen". Flera av talarna känner jag bl a Vilhelm Ekensteen. Vilhelm vet vad han talar om när han beskriver betydelsen av personlig assistans. Jag har många gånger haft anledning att bli djupt imponerad den ork och det engagemang han visar prov på trots en mycket omfattande funktionsnedsättning.

Det var väl inte så här det skulle bli? Alliansregeringen med Bengt Westerberg (FP) som socialminister i början av nittiotalet införde LSS inkl den personliga assistansen. En reform som många med omfattande funktionsnedsättning beskrivit som en revolution. De fick möjlighet att delta i föreningsliv, att kunna arbeta och att kunna delta i sina barns aktiviteter som andra föräldrar. De kunde styra över sitt vardag på det sätt som vi utan funktionsnedsättning tar för självklart.

Jag har hört många politiker kritisera att dåvarande regering inte insåg kostnaderna. Men vad är innebörden av den kritiken? Att samhället inte har "råd" att låta människor med grava funktionsnedsättningar få studera, jobba och leva som andra? Hade lagen inte införts om kostnadsutvecklingen kunnat förutses?

Det är med sorg i hjärtat jag nu ser riksdagens och regeringens hantering av den personliga assistansen. Allra mest ledsen är jag över att Allianspartierna inkl mitt eget parti skjuter frågan framför sig genom en ny utredning. En manifestation av det slag som "Assistansaktionen" är skulle inte behövas under en regering där Folkpartiet ingår.

1 maj

Två nya partiledare inför årets 1 maj-tal. Stefan Löfven för socialdemokraterna och Jonas Sjöstedt för vänsterpartiet. Nya partiledare men inte så mycket nytt i talen om man får tro referaten.
Skäll på regeringen, förstås.
Jonas Sjöstedt tänker tydligen betala alla sina föreslagna reformer med en s.k. "bankskatt", som påstås inbringa 4 miljarder i statskassan.

Imorgon presenteras oppositionspartiernas skuggbudgetar. Ska försöka hinna kolla dem.

Trängselskatt utan trängsel?

Centerpartiet tycker att Linköping bör införa trängselskatt (DN-debatt). Jag - och många andra också - undrar varför? Om skatt på trängsel ska införas måste det finnas trängsel, eller? I Linköping är det smärre bilköer ca en halvtimme på morgonen och lika länge när folk ska hem från jobbet. Jag kör varje dag så jag har rätt god koll på trafikläget.

Egentligen är det väl en miljöskatt centerpartiet vill ha. Men inte heller det behövs i Linköping. Alla bussar i kollektivtrafiken och de flesta taxibilar (samt en del privatpersoner) kör på biogas, vilket har inneburit en fantastisk förbättring av luften i innerstan.

Nej, Folkpartiets recept om man vill minska biltrafiken i tätorten är mycket mer positivt. Bygg ut kollektivtrafiken så att även vi som bor på landsbygden kan nyttja den för arbetsresor. Så dyrt som nu är att köra bil så skulle de flesta av oss säkerligen välja bussen. Eller kanske pendeltåget om regeringen beslutar sig för att bygga fler spår så det kan bli fler pendeltåg och fler stopp.

Ekonomiska styrmedel kan vara rätt i en del fall. Men de måste i så fall vara av det slag att syftet blir begripligt för människor. Risken är att de annars saknar effekt. Vill man ändra folks beteenden då är ofta morötter bättre än piska.

Visst vill invandrare jobba

I kvällens Agenda debatterade Erik Ullenhag (FP) integrationspolitik med Ylva Johansson (S). Som inledning visades hur invandrade somalier arbetar med skogsröjning i skogarna utanför Borlänge. Killarna var jättenöjda med att få jobba och slippa vara beroende av försörjningsstöd från kommunen. Till skillnad från svenskfödda personer som ratar sådana jobb.

Och uppenbarligen var det också programledarens, Mats Knutssons, uppfattning att dessa jobb inte var något att ha. Han frågade Erik Ullenhag flera gånger om det inte finns risk för att invandrarna fastnar i låglönejobb när de nu måste börja där. Erik gav som alltid bra svar. Nämligen att alla jobb är bra, eftersom de ger möjlighet till egen försörjning.

Bra undervisning inte så viktigt för (S)

Tillbringat dag 1 av årets första budgetberedning. Alla nämnder får presentera sina första förslag inför budget 2013-14 (Linköping har två-årsbudget).
En av dagens nämnder var barn- och ungdomsnämnden. Utbildningskontorets presentation av hur planeringen för den nya skolan ser ut gladde mig som folkpartist. Och framförallt för framtidens elever naturligtvis.
Lite suck och stön från ansvarig politiker att staten inte skickar med tillräckligt med resurser samtidigt som kraven är jättetuffa och ska genomföras snabbt. Att staten inte skickar med tillräckligt med resurser kan jag också beklaga. Men det är inte FP som styr över finansdepartementet.
Att det går fort är viktigt för samhällsutvecklingen. Det tar, som bekant, lång tid att få genomslag av skolreformer.

Intressant att notera ett uttalande från en företrädare för (S): Vi behöver ju inte vara bäst i klassen. Tydligen tycker socialdemokraterna att kommunerna inte nödvändigtvis behöver leva upp till gällande lagstiftning om inte staten skickar med full finansiering. Om även kommande elevkullar får en fortsatt mindre bra undervisning har ingen betydelse uppenbarligen.  Tur för Linköpings elever att socialdemokraterna är i opposition.

Nattklubb utan alkohol

TV 4 Öst rapporterar i kväll om planerna på en nattklubb utan alkoholservering i Linköping. Utmärkt idé! Säkert intressant för den som inte vill dricka och för den som inte bör utsätta sig för frestelsen att dricka p g a tidigare missbruk.
Hoppas den kan förverkligas och överleva.