Omsorgsnämnden: diskussion behövs om uppföljning av kvalité

I slutet av varje år beslutar omsorgsnämnden om kvalitetsuppföljningsplan för kommande år.
Jag har som ordförande känt att vi som nämnd behöver bli mer aktiva i uppföljningsarbetet. Omsorgskansliet och internkontrollanterna gör ett bra jobb och som kontaktpolitiker har vi också både skyldighet och möjlighet att bidra.
Även om inte omsorgsnämndens verksamhet varit utsatt för den granskning som äldrenämndens varit så bedömer jag att det behövs ett större engagemang från hela nämnden. Det är vi som förtroendevalda som ska kunna svara väljarna på frågan om kvalité i de av nämnden beställda verksamheterna. Även om jag tycker att det finns en god kontroll genom organiserad uppföljning, platsbesök, goda kontakter med närstående och gode män med flera kontaktvägar, så kan sannolikt mer göras.

Kommunstyrelsens planeringsutskott, där jag ingår, har givit uppdrag till kommundirektören att tillsammans med omsorgskontoret redovisa vad som görs och om det kan behövas mer resurser och/eller annan organisation av tjänstemannaarbetet. När LOV (Lag om valfrihet) infördes inom hemtjänsten för snart fyra år sedan förstärktes uppföljningsarbetet med knappt 3 mkr/år. Kanske är det dags att öka på ytterligare utifrån vunna erfarenheter. Men som jag skriver ovan, nämnderna = förtroendevalda behöver ta mer aktiv del därutöver.

Därför beslutade omsorgsnämnden i torsdags på mitt initiativ att nämnden efter helgerna vid lämpligt tillfälle ska avsätta särskild tid för diskussion om kvalité och uppföljning. Kontaktpolitikerna ska också informeras om kontorets planerade verksamhetsbesök för att kunna delta.

Välkomnande vid vårt Resecentrum

Min uppskattning till den/de som arrangerat den fantastiska belysningen vid Linköpings Resecentrum. Gick Vasavägen ner mot Resecentrum på väg till tåget och njöt.... den tidigare timmen till trots. Så vackert, värmande och välkomnande.

Förtroendet för företag på välfärdsområdet rejält skadat

För oss som tror på privat företagande inklusive företagande inom vård, omsorg och skola är de senaste veckornas avslöjanden kring misskötsel inom äldreomsorgen och skattemanipulationer för att uppnå orimliga vinster oerhört frustrerande. Jag känner både besvikelse och ilska. Besvikelse över att all debatt som många av oss fört för att försvara valfrihet och mångfald i utbudet av välfärdstjänster nu känns som att starta på ruta ett (eller åtminstone två). Ilska över att vissa företag förstör alla de möjligheter till nya typer av företagande som givits med bl a Lag om Valfrihet (LOV) och dessutom förstör marknaden för andra seriösa stora och små företag. Det här agerandet, så som det speglats i media de senaste veckorna, gynnar ytterst vänsterpolitiker som Lars Ohly m fl. Företag och företagare framstår precis så penninghungriga som vänstern alltid påstått dem vara. Lägg därtill enorma bonusar till höga chefer, inte minst inom bankväsendet, så blir bilden än mer trovärdig. Man behöver inte ens ha vänstersympatier för att med rätta bli upprörd och kritisk.

Peter Wolodarski har en utmärkt krönika i DN idag under rubriken "Välfärdens vandaler förstör för alla".

I min hemkommun Linköping finns många utförare inom vård-, omsorgs- och utbildningsområdet. Däribland Carema. Vi känner inte igen bilden av dålig vård vare sig inom äldreomsorgen  eller funktionshinderområdet. Sedan några år tillbaka genomförs brukarenkäter, som genomgående har goda resultat avseende nöjdhet. Resultaten läggs ut på kommunens hemsida. Något som jag ser att Anders Morin på Svenskt Näringsliv rekommenderar i sin artikel "Kontrollen av privat välfärd måste skärpas" (SvD 12 nov).

Morin beskriver behovet av noggrann uppföljning av kvalité både inom privat och kommunalt utförande. Jag delar hans uppfattning. Samtidigt är det inte helt enkelt att finna system som ger effektiva kontroller. Jag möter ofta krav på att kommunen bör göra oanmälda besök, vilket också görs. Men inte heller sådana besök ger alltid tillräckligt mycket information om vilken vård/omsorg som den gamle eller den funktionshindrade får i sin vardag.

Många åtgärder kommer naturligtvis att göras både vad gäller regelverk kring skatteplanering, vinster som uppstår via offentlig finansiering i vård-, omsorgs- och utbildningsföretag och kvalitetsuppföljning. När den värsta krutröken lagt sig, hoppas jag, att samhällsdebatten kan handla om
hur vi på bästa sätt även i fortsättningen kan ta tillvara det goda som trots allt det privata företagandet fört med sig och kommer att kunna föra med sig vad gäller stimulans till kvalitetsutveckling och valfrihet för den enskilde inom vård, omsorg och utbildning. En återgång till enbart offentligt utförd verksamhet är inte lösningen. Inte heller att helt förbjuda vinster.

Lösning på Greklands ekonomiska kris?

Media spekulerar om att Europasamarbetet och framförallt eurosamarbetet kanske inte kommer att hålla. Reportrar frågar varandra: vad händer nu? hur kommer det att gå? Svaren ges av den ene mer beskäftige än den andre. Alla har glömt.. (var det inte en schlager med Towa Carson?)

Vad har de glömt? Jo, varför Europasamarbetet är så viktigt. Länder som har mycket gemensamt löser eventuella konflikter med fredliga medel i stället för krigshandlingar. Det är grunden för att Europasamarbetet startade efter andra världskriget. Den grundtanken påminde bl a Angela Merkel om idag. Men det har journalisterna glömt! De vars uppgift är att bidra till att medborgarna är välinformerade om sakläget. Inte om vad enskilda journalister "känner för".

Det var ett något surt inlägg. Men jag blir så störd av att höra dessa "experter". Jag vet inte hur många gånger under de senaste månaderna jag fått frågan från vänner och bekanta: kommer euron att försvinna nu? En del tycker det vore bra och andra beklagar.

Jag utgår från att länderna kommer att hitta en bra lösning, som innebär att Grekland får hjälp att lösa sin ekonomiska kris och samtidigt lär sig läxan d v s det går inte att leva över sina tillgångar vare sig för länder, företag eller individer. Och att såväl euro- som EU-samarbetet består.

Skamligt att missbruka skyddsnät

En av de viktigaste reformerna för personer med omfattande och livslånga funktionsnedsättningar har varit personlig assistans. Många har beskrivit den som en revolution. Reformen som genomfördes av den den borgerliga regeringen i början av 1990-talet och med Folkpartiets dåvarande partiledare Bengt Westerberg som socialminister och starkt pådrivande för dess genomförande.

Möjligheten till personlig assistans gör det möjligt att trots omfattande funktionsnedsättningar kunna vara delaktiga i samhällslivet, klara av ett föräldraskap, studier och ibland också jobba. Mycket kritik har under åren och fortfarande riktats mot kostnaderna. Och visst, det handlar om stora pengar för varje individ eftersom timinsatsen blir hög om den ska vara till nytta. För reformens legitimitet är det nödvändigt att den bara kommer personer till del som verkligen behöver den.

Därför gör det mig riktigt förb-d när jag ser att vissa individer utger sig för att vara gravt funktionshindrade och tillskansar sig miljonbelopp (Corren). Och den läkare som tydligen intygat att den påstått funktionshindrade mannen var döende borde aldrig mer få skriva ett läkarintyg.

Tur att Europadomstolen finns

Nog borde svensk lagstiftning kunna innebära att den 91-åriga kvinnan Ganna får stanna hos sina släktingar här i Sverige utan att Europadomstolen ska behöva ingripa. Dement och hjärtsjuk och utan anhöriga i sitt gamla hemland anser Migrationsverket att det saknas skäl att låta henne stanna. Uttrycket att läsa lagen som f-n läser bibeln verkar passa väldigt bra på Migrationsverkets lagtolkare.
Jag instämmer med Anne-Marie Ekström i hennes blogginlägg.

Första summering av landsmötet

Måndag morgon och lite trögstartad efter en härlig landsmöteshelg med folkpartivänner från hela landet. Så här mellan två kommunala sammanträden ska jag försöka sammanfatta några av de beslut jag tycker är viktiga.

Kompromissen om utgångpunkt för en ny skattereform blev bra. Visst behöver marginalskatterna i Sverige sänkas. Det ska alltid löna sig att arbeta, att utbilda sig och som företagare ta risker. Men Sverige ska också vara ett välfärdsland med allt vad det betyder av kostnader för sjukförsäkring, pensioner, arbetslöshetsförsäkring och olika sociala skyddsnät. Jag vet att höga skatter som gör det olönsamt att arbeta, utbilda sig och driva företag inte leder till välfärd. Jag vet också att lägre skattetryck oftast innebär ökade skatteintäkter för att fler jobbar. Men skatteintäkterna kan inte sjunka för snabbt. De goda effekterna av sänkta marginalskatter måste hinna få genomslag. Och det var just det som kompromissen på landsmötet handlar om.

Infrastruktur och framförallt järnvägsförbättringar behövs också för att skapa välstånd i Sverige. Östgötamotionen fick bifall och jag känner att det finns stor enighet i partiet att här måste partiet visa framfötterna i regeringsförhandlingar. Exempel i Östergötland är byggandet av Ostlänken som inte får skjutas på framtiden.

Ett Sverige tillgängligt för alla råder det i och för sig enighet om i Sveriges riksdag sedan länge. Dock är det segt med arbetet kring att införliva bristande tillgänglighet i diskrimineringslagstiftningen. Anne-Marie Ekström hade motionerat om frågan för att understryka nödvändigheten av att lagen kommer till.. En motion som jag lyfte i utskottet och som sedan fick bifall av ombuden.
Att en lag behövs såg vi exempel på i konferenscentret. Omöjligt att enkelt komma upp på podiet och talarstolarna för den som inte kan gå i trappor och på toaletterna var pappershanddukar och tvålautomater ovanligt högt placerade. Och det är ändå en ganska nyrenoverad anläggning.

Jag fick också gehör för min motion om ett kompetenslyft inom funktionshinderområdet.
I övrigt på funktionshinderområdet, framförallt LSS och personlig assistans, har jag dragit i alla trådar jag kunnat, för att riksdag och regering ska ta tag i Försäkringskassan och regeringsrättsdomen 2009 kring bedömning av rätten till personlig assistans. Både Jan Björklund och Bengt Westerberg samt ett antal andra partikollegor och partitjänstemän har utsatts för min argumentering. Jan B lovade att sätta sig in frågan ordentligt och se vad FP kan och bör göra. Förhoppningsvis blir det också en arbetsgrupp kring funktionshinderområdet inför arbetet med nytt partiprogram. Detta efter ett yrkande från Marianne Åhman.

Inga fler pappamånader i föräldraföräkringen. Majoriteten av oss ombud tycker att föräldrar själva ska avgöra hur de ska ta ut föräldraförsäkringen. Utmärkt!

Beslutet om gårdsförsäljning kommer inte att äventyra Systembolaget. Med en övervägande majoritet beslöt landsmötet att stödja det förslag som Systembolaget själva nu föreslagit, nämligen att lokalt producerade viner ska kunna köpas på närmaste Systembolag. Också ett mycket bra beslut.
Dock är jag besviken över att det också i Folkpartiet numera blir en onyanserad debatt i alkoholfrågor. Men det visar väl bara att vi är representativa för befolkningen.

Det blir heller inget förbud mot s.k. kamphundar, som det fanns en motion om. Jag förstår den goda tanken efter att en del förfärliga olyckor inträffat med sådana hundar inblandade. Men hur dra gränsen för "farliga hundar"? Jag vet exempel på andra raser där en enskild hund kan vara farlig både för människor och för andra hundar. Dels kan hunden ha drabbats av någon slags psykisk störning men framförallt är det ägaren som inte klarar av hunden. Eller helt enkelt är olämplig att vara hundägare överhuvudtaget med allt vad det innebär.