Kvinnliga toppchefer tjänar mest; "1984"

Kvinnliga toppchefer tjänar mest, skriver idag SvD. Dessutom har också andelen kvinnor på höga chefsposter ökat under innevarande mandatperiod. Bra jobbat, Alliansen! När höga chefstjänster tillsätts i ett öppet ansökningsförfarande står sig kvinnorna bra. Och de kan uppenbarligen också löneförhandla. På tre år har Alliansregeringens politik lett till det som socialdemokrater och vänsterpartister försökt åstadkomma i åratal. Resultaten visar att kvotering är fel väg för att utjämna könsskillnader.

Så till något helt annat som det brukar heta i nyhetsrapporteringen. Per J Andersson skriver i DN att han läser om Orwells "1984". Det borde fler göra.

Fler kameror eller?

ÖstgötaCorrespondentens artikelrubrik om den påstått spruckna Alliansen igår visar på lokala medias behov av saftiga rubriker. Upphovet till artikeln är att vid kommunstyrelsens möte på tisdageftermiddagen var Allianspartierna inte ense om att tillstyrka fler övervakningskameror på bussarna i Linköping. Folkpartiet och Centern var emot medan (M) och (KD) var beredda att tillstyrka. Att ett mångårigt politiskt samarbete skulle spricka på denna fråga känns verkligen osannolikt.

Därmed inte sagt att ärendet är oviktigt. Kanske hade fler Linköpingsbor ägnat sakfrågan en reflektion om rubriksättningen hade speglat ämnet kameraövervakning. Personligen har jag länge haft synpunkter på den ständigt ökande strömmen av kameraärenden till kommunstyrelsen. Men det är också viktigt att ta människors otrygghet på allvar, vilket jag bloggat om tidigare. Jag hoppas att tisdagens beslut i kommunstyrelsen att se över omfattningen av kameror i övervakningssyfte leder till en diskussion om andra alternativ för att medborgarna ska känna trygghet och att brott ska kunna förhindras.

Frågan om övervakningssamhället och värdet av att skydda den personliga integriteten finns numera på agendan i olika sammanhang. Själv har jag just nu utredningarna "Utvärdering av buggning och preventiva tvångsmedel" samt "Signalspaning för polisiära behov" på mitt skrivbord. Känns som spännande och viktig läsning.

Nya pengar till rättsväsendet

Befinner mig i Östersund på uppdrag för Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden. Nämnden har att utföra granskning av hur rättsväsendet uppfyller regelverken kring användandet av hemliga tvångsmedel, vilket innebär besök bl a hos landets åklagarkammare. Tidigare idag har nämnden tillsynat hos åklagarkammaren i Sundsvall.

Det är med tillfredsställelse jag ser på TV-nyheterna att Alliansregeringen avsätter ett antal nya miljoner till svenskt rättsväsende i höstens budget. Utmärkt!

I morgon bär det hemåt igen efter utfört arbete här i Östersund.

Unga dricker farligt mycket

I en kommande rapport från Folkhälsoinstitutet redovisas att unga män riskerar alkoholberoende på grund av för mycket drickande och att antalet alkoholrelaterade skador ökar. Om detta skriver idag bl a SvD, Aftonbladet och DN. Hög alkoholkonsumtion är inte bara skadligt för den egna hälsan, vilket är illa nog. Det är också skadligt för samhället i sin helhet. Ökade kostnader för beroendevården och sjukvården kopplat till andra alkoholrelaterade sjukdomar är en del. Med hög alkoholkonsumtion följer också ökad brottslighet som misshandel och rattfylleri. Brott som skadar tredje man och belastar såväl rättsväsendet som sjukvård och socialtjänst.

Varför är det då så svårt att få gehör hos den breda allmänheten för att alkohol har skadliga effekter och att viss restriktivitet behövs? Att dricka alkohol utan att samhället "lägger sig i" är någon slags frihetsfråga. Jag undrar: Vilken frihet har en alkoholist? Vilken frihet har hans/hennes familj? Det är ju inte så att konsekvenserna av att en person dricker för mycket "bara" drabbar individen själv. Jag får ibland frågan hur jag som liberal kan förorda en restriktiv alkoholpolitik. Mitt svar är enkelt. En individs frihet får aldrig begränsa någon annans frihet. Den åsikten är mycket tillämplig i debatten om en restriktiv alkoholpolitik.

En annan rapportering kring alkohol handlar om förslaget från flera församlingar att erbjuda starkvin till nattvarden som skydd mot svininfluensan, vilket DN skriver om. Låter som ett aprilskämt, tycker jag. Mer trovärdig känns rekommendationen att nattvardsbesökarna inte delar nattvardsbägare.

En fantastisk Kärleksparad

RFSL i Linköping arrangerar varje år sedan ca 5 år tillbaka Kärleksparaden. Jag har deltagit vid några tillfällen och i år var jag inbjuden att tala. Arrangörerna kan verkligen vara nöjda med dagens parad. Riktigt många deltagare och många Linköpingsbor utefter paradvägen. Solen värmde behagligt, dansgruppen med sina färgglada strumpor och musikkåren från Kulturskolan bjöd på fin underhållning. Och - inga hot och störningar av Sverigedemokrater eller likasinnade. Polisen fanns på plats och tycktes ha bra koll.

I mitt anförande passade jag på att berätta om FP-planerna på att föreslå HBT-certifiering av kommunens äldreboenden. Det behövs betydligt bättre kunskaper bland personal och chefer inom äldreomsorgen för att med respekt möta framtidens servicemottagare. Varje människa ska ha rätt att fortsätta leva som man gjort tidigare i livet även när man blir gammal och i behov av samhällets omsorger.

Nu får det vara nog med politik för idag. Veckans kvällar har varit fyllda av kandidatpresentationer inför höstens nomineringar, så ska det bli skönt att varva ner - i alla fall till i morgon.

Influensainformation - skapa trygghet eller panik?

Svininfluensan börjar märkas i Sverige och reaktionerna är många. Alltifrån sakligt konstaterande till näst intill panik. Några exempel på mediarapportering och analys kan ses i SvD, DN och Aftonbladet. Jag har tidigare skrivit om myndigheters och medias agerande kring influensan. Och jag har också ifrågasatt klokskapen i att vaccinera hela befolkningen.

Jag har fortfarande ingen annan uppfattning. Att vaccinera riskgrupper är självklart. Men att som media - och tyvärr också vissa myndigheter - dag efter dag beskriva utvecklingen i Sverige på ett sätt som skrämmer människor känns inte helt seriöst. Hittills tycks ju dödsfallen handla om personer som på grund av annan sjukdom varit mycket nedsatta.

Med all respekt för de som mist en anhörig i influensa så måste vi påminna oss att ett antal människor drabbas varje dag av att anhöriga oväntat går bort. Trafikolyckor, andra sjukdomar, brott är några exempel. Vilken uppmärksamhet och deltagande ges de?

Människor reagerar olika på nyhetsrapportering av det slag vi nu kan ta del av varje dag. En del blir skrämda och andra slår dövörat till. Båda reaktionerna kan få negativa effekter. Sverige har fantastiska möjligheter att ge medborgarna kunskap och information vid extraordinära händelser. Låt oss hoppas att alla informationskanaler använder den möjligheten på ett klokt och balanserat sätt fortsättningsvis vad gäller svininfluensan.

Folkpartiet och arbetsrätten

Inför höstens landsmöte i Folkpartiet har en arbetsgrupp jobbat fram ett förslag till moderniserad svensk arbetsmarknadsmodell. Debatten på förra landsmötet för två år sedan var ganska het. Några ville göra små förändringar medan andra ville gå hårdare fram.
Det förslag som nu presenterats tillgodoser definitivt de förstnämnda. Själv finns jag någonstans mittemellan. Att vara liberal är att vara kluven som bekant.

Som så ofta när det gäller bedömningen av hur lagar fungerar så är det dess tillämpning, som blir underlag för samhällsdebatten. Det gäller också arbetsrätten och då framförallt LAS (Lagen om anställningsskydd) men också MBL (Medbestämmandelagen). Syftet med båda lagarna är gott och sunt. Om alla frågor rörande anställningstrygghet och inflytande endast regleras i kollektivavtal skulle det betyda ett svagt skydd för de som jobbar i företag utan kollektivavtal. Som liberal anser jag att företag inte ska tvingas att teckna avtal och likaså att anställda inte ska tvingas till fackligt medlemsskap. Den s.k. negativa föreningsrätten är en mänsklig rättighet. Den ska vi slå vakt om.

Precis som all annan lagstiftning som tolkas av dem som har att tillämpa dem så blir verkligheten inte alltid vad lagstiftaren avsett. På arbetsrättens område är det extra känsligt eftersom det hela tiden är två parter med - oftast - motstridiga intressen som tolkar och tillämpar. Därför är det viktigt att balansen i styrkeförhållandet mellan parterna upprätthålls.

Ett område, där definitivt balansen saknas, är den del av arbetsrätten som handlar om konflikträtten. Att facket kan tvinga ett företag i konkurs för att företagaren - ofta i samförstånd med sina anställda - inte tecknar kollektivavtal är helt förkastligt. Det finns exempel på där fackliga organisationer i sympati med den berörda organisationen blockerat varutransporter och på annat sätt omöjliggjort för arbetsplatsen att utföra sina åtaganden mot kunderna, vilket lett till konkurs. Detta är ovärdigt ett modernt samhälle, där parterna givits ansvar att lösa arbetsmarknadens frågor.

Mot den bakgrunden tycker jag att folkpartirapporten är för försiktig i förslaget kring proportionalitet i stridsåtgärder.