söndag 9 januari 2011

Söndagsreflektioner

Bläddrar och läser i lördagens tidningar sånt som jag inte hann igår.
Bland annat fastnar jag för rubriken i DN/Ekonomi "På Ica är handikapp inget hinder". Artikeln handlar om att Ica men även hamburgerkedjan Max och tjänsteföretaget Sodexho målmedvetet satsar på jobb till personer med funktionsnedsättning.

Bra! Ska ta med mig detta i mitt uppdrag som ordförande i omsorgsnämnden för att se vilket samarbete som kan utvecklas lokalt.

Skickar dessutom en uppmaning till DN att i fortsättningen inte beskriva personer med funktionsnedsättning som "funktionshindrade". Det är den miljö som personerna vistas i som skapar hinder - inte personerna själva. Läs gärna om de olika begreppen på Socialstyrelsens hemsida.

Helena Bross och Ulla Föhrer skriver på DN-debatt att elever med läshandikapp diskrimineras i grundskolan. En orsak sägs vara att flertalet av Sveriges skolor bryter mot skollagen, eftersom dessa elever inte får det studiestöd inklusive lämpliga läromedel som de behöver.

Sorgligt! Jag hoppas att det är bättre förutsättningar i min kommun, eftersom här finns ett Språkpedagogiskt centrum där det tidigare Dyslexicentrum ingår.

Under veckan har FP:s respektive C:s ungdomsförbund lyft frågan om att slå samman partierna Folkpartiet liberalerna och Centerpartiet. De båda ungdomsförbundsordförandena frågar i en artikel på Newsmill: "Finns det något egenvärde av två liberala partier?"

Min reflektion är att det skulle det inte vara om partierna vore helt lika. För mig skiljer sig vi i FP från C (och andra som vill benämna sin politik som liberal) genom att vi betonar socialliberalismen. Det påverkar naturligtvis politikens innehåll på ett antal områden.

Jag känner ibland en oro - och även irritation ska medges - över att en del partikollegor inte vill använda begreppet "socialliberalism". Det gläder mig att vår partiledare Jan Björklund på senare tid har blivit alltmer tydlig på den punkten. I Nyhetsbrevet i samband med partirådet som behandlade valanalysen skriver han "Vi ska gemensamt ta fram ett program för hur vi med en modern socialliberal politik tar oss an globaliseringens utmaningar".

Jag hör till de medlemmar som valde Folkpartiet för att där förenas den liberala friheten för individen med ett socialt samhällsansvar. Under alla år jag har varit politiskt aktiv och på nära håll sett andra "liberala"partiers politik har jag inte någon gång känt en så stor intressegemenskap att jag skulle kunna kalla dess företrädare "partivänner". Detta trots möten och samarbete med många personer med engagemang för ett socialt samhällsansvar på olika områden.

måndag 3 januari 2011

Arbetsvecka igen

Idag har min parti- och kommunalrådskollega Carina och jag flyttat in i kommunalrådskorridoren i Stadshuset. Fungerar bra att jobba med alla praktiska flyttfrågor så här i mellandagarna. Tillräckligt många servicemänniskor i tjänst för att vi har kunnat få hjälp att komma i ordning.
På måndag startar alla sammanträden, andra möten med enskilda människor och mycket annat som fyller vardagen för ett kommunalråd.

Helt mötesfri är inte heller denna vecka. Omkring den 4 januari varje år bjuder Östergötlands läns nykterhetsförbund in till dagsaktuell diskussion om läget kring alkohol och droger. Jag tror inte jag har fel om någon timme kommer att ägnas åt synen på utredningen om gårdsförsäljning av vin. Återkommer om detta.

lördag 1 januari 2011

Samhällets signaler kring fylla och våld

God fortsättning på det nya året 2011! För de flesta av oss har året börjat trivsamt med familj och vänner. Men starten på ett nytt år har också andra sidor. Något som syns tydligt när jag skummar igenom referaten från nyårsnatten i några av dagens tidningar.
Några exempel: Knivskärningar, skottdåd och fylla (Aftonbladet) eller Relativt oblodig nyårsnatt enligt polisen (DN).

Jag förstår om poliser är luttrade. Men jag funderar ändå kring vilka signaler samhället ger genom uttalanden som "Mycket fylla men inte så mycket blod" som Visbypolisen sammanfattar nyårsfirandet enligt SvD.

Det är förstås bra om få personer har blivit misshandlade eller dödade. Men all denna fylla som ger andra konsekvenser både för de som är berusade och för de som råkar komma i deras väg. Jag är ledsen att läsa att i Östergötland inklusive i "min" stad Linköping har det varit riktigt stökigt på grund av mycket alkohol (Corren).

Jag tror vi alla måste fundera kring vilka signaler olika uttalanden efter en helg med mycket fylla och bråk ger. Var går gränsen för att vi alla ska reagera och försöka få förändring till stånd?

fredag 31 december 2010

söndag 12 december 2010

Sprängdåd i Stockholm

Ett lätt chockat Sverige vaknar upp till rubriker om terrorism och självmordsbombare. Denna gång i Stockholm. Innan SÄPO och regeringen med statsministern och justitieministern i spetsen hunnit få någon som helst klarhet i om det rör sig om ett terrorbrott och en självmordsbombare sprider Sveriges utrikesminister "nyheten" via Twitter.

Visst är det bra med snabb information och visst var Carl Bildt en av de första politikerna att använda sociala medier. Men lite mer seriositet måste man förvänta sig av en medlem av regeringen i en sådan här situation.
En annan person som också får lite extra uppmärksamhet igen på grund av denna händelse är konstnären Lars Vilks.

Om det är ett terrordåd så är det mycket allvarligt. Och då är det extra angeläget att informationen till svenska folket är seriös. Vi har all anledning att vara vaksamma men inte skrämda.
Ytterligare anledning till att ge en seriös information är att inte få en upphetsad stämning mot alla muslimer i Sverige. Ser att Sverigedemokraterna redan är ute med sina förväntade slutsatser. Dåd av detta slag ska självklart fördömas och skyldiga ska ställas till svars och straffas. Men det betyder inte att alla muslimer som lever och verkar i vårt land ska utsättas för trakasserier!

DN, SvD, Aftonbladet, Expressen, Peter Andersson, Kent Persson,

tisdag 30 november 2010

Första kommunfullmäktige för nya mandatperioden

Hemma efter tolv (!) timmar med fullmäktige. Dock skönt att ha klarat av val till nämnder/styrelser och bolag samt kommunalråd och dessutom debatterat och beslutat om budget för de kommande två åren. Linköping övergick 2008 till två-årsbudget. Förändringen är under utvärdering. Men fördelarna får anses överväga så alla partier var beredda att ånyo besluta om en tvåårsbudget.

Det var en till största delen lugn och saklig debatt på område efter område. Det fanns ingen gemensam oppositionsbudget som alternativ till vår Alliansbudget. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet hade var sitt förslag. Bara (MP) vidhöll sitt förslag från valrörelsen om skattehöjning, dock något modifierad. Litet märkligt förhållningssätt att höja skatten med 25 öre och använda merparten av intäkterna till att förstärka ett kommunalt bolag (Tekniska Verken) som genererar hundratals mkr per år i vinst. Argumenten var att bolaget bidrar till den nödvändiga klimatomställningen. Det är visserligen sant men till det finns redan investeringsresurser i bolaget.

Vänsterpartiet hade släppt sin skattehöjarlinje från valrörelsen. I stället använde de ett antal mkr av s.k. markerade avsättningar från tidigare överskott, d v s pengar som tidigare fullmäktige avsett att användas för kommande kommunala investeringar.

Det fjärde oppositionspartiet Sverigedemokraterna deklarerade att budgeterade medel för extra insatser till invandrarelever i två skolor kunde de inte acceptera. Vad som skulle hända med eleverna kunde/ville de inte svara på. Vid voteringen om de olika budgetförslagen i sin helhet avstod de från att delta.

söndag 28 november 2010

Bra utveckling av kommunala handikapprådet

I fredags höll kommunala handikapprådet (KHR) sitt sista sammanträde för denna mandatperiod. Jag har haft förmånen att vara dess ordförande, utsedd av kommunstyrelsen.
Rådet består av representanter för handikapprörelsen och två politiker från i stort sett varje nämnd. Politikerna företräder majoritet respektive opposition.

Vid starten av denna period fick rådet en sekreterare med ett antal timmar avsatta just för denna uppgift. För tidigare sekreterare har KHR-uppdraget inte preciserats i tid, vilket har inneburit en oregelbundenhet i tidsinsats. Vilket i sin tur lett till mindre strukterat arbete i rådet.

Min egen ambition var att handikapprådet skulle utvecklas till ett organ om inte med makt så i alla fall med ökat inflytande i den kommunala planerings- resp beslutsapparaten. Själv ogillar jag starkt att väljas in i organ som inte förväntas leverera något. Och jag är övertygad om att andra människor känner så också.

Rådet fyra arbetsgrupper har varit aktiva på olika sätt. Gjort studiebesök, kallat till sig föredragande på olika ämnesområden, utrett och redovisat förslag till beslut i KHR. Tack vare sekreteraren har en dialog både internt i kommunen och externt varit ständigt pågående kring frågor som rör förbättringar för personer med fuktionsnedsättning. Inte minst har tillgänglighetsarbetet fått en rejäl skjuts framåt.

KHR i sin helhet har heller inte tvekat att göra skrivelser till berörda organ inom och utom kommunen på för att påtala brister och/eller komma med förslag på förbättringar. Ett nytt handikappolitiskt program har tagits fram och rådet initierade i det sammanhanget ett temasammanträde i fullmäktige kring tillgänglighet och diskriminering.

Inför periodens slut har sekreteraren gjort en sammanställning av vad rådet uträttat och en enkät till alla rådets medlemmar. Enkäten visade på att ledamöterna (både från handikapprörelsen och från kommunens nämnder) har upplevt det meningsfullt och stimulerande att delta i rådets arbete. Förslag om ytterligare utveckling med bl a en ordentlig introduktion vid uppstart av det nya rådet inför kommande mandatpriod lämnades.

Jag delar uppfattningen om att en introduktion behövs. Ju snabbare alla ledamöter är klara över vad som förväntas desto mer kan rådet uträtta och desto roligare blir det att vara ledamot.

Jag blev också väldigt glad över den uppskattning som jag som ordförande och rådets sekreterare fick för det jobb vi gjort tillsammans med att utveckla rådets arbete. Jag hoppas att handikapprådet kan bli en förebild för hur vissa "prat-organ" kan utvecklas till "inflytande-organ" i den kommunala vardagen.