Får man skriva hur som helst i en krönika i Corren?

Hemma igen efter en härlig vecka på Gran Canaria, närmare bestämt i Playa del Ingles. Inte helt enkelt att ta ledigt när politik och verksamhet i övrigt rullar på i full fart. Dessutom missade jag det liberala riksmötet, som just i år hölls i Linköping. Men ibland får man göra andra prioriteringar. Av olika skäl kunde vi inte resa vid nyår, som egentligen var bokat. Genom denna förskjutning fick jag tillfälle att följa med charterpremiären från Linköpings flygplats. Visst är det bekvämt att flyga från bostadsorten men jag kan ju inte bortse från att möjligheten kostar en hel del av Linköpings skatteintäkter.

Nu är jag i alla fall i gång igen med ny energi och inspiration. Söndagen har jag ägnat åt att läsa en veckas tidningar (Corren och DN), vilket föranlett mig att i kväll skriva en replik till Correns chefredaktör Ola Sigvadsson. I lördagens tidning försvarar han idén med krönikan "Å andra sidan" som skrivs av Torbjörn Gustavsson (s). Jag har inga invändningar mot idén men jag är starkt kritisk till hur Torbjörn Gustavsson tillåts vräka ur sig vilka personangrepp som helst mot regeringens ministrar. Det är helt okej att kritisera regeringen i sak men inte okej att kränka människor. Inte ens makthavare. Det är heller inte okej att emellanåt tumma på sanningen även om det ger bra rubrik. Detta handlar min replik om. Ska bli intressant att se om tidningen publicerar den.

Mycket i veckans nyhetsmedia handlar om girighet och höjda bonusar i tid av finansiell kris världen över. Priset i vårt land tar väl SEB inte bara vad gäller lönehöjningen till VD utan kanske mest för den "förvåning" man utstrålar, när kritiken kommer. Jag hoppas aktieägarna säger ifrån ordentligt. Själv sålde jag mina SEB-aktier för flera år sedan.
Ska se Agenda om en stund, där bankens ledning tydligen ska förklara hur man tänkte - eller kanske snarare att man inte tänkte.

Ditten och datten

Det har inte blivit mycket bloggande den här veckan. Och nästa vecka blir det nog inget alls för då ska jag ha semester och tänker koppla av totalt. Skönt att vi är inne i mars månad. Då kan man börja hoppas på vårens ankomst. Kvällspromenaden med hunden nyss bjöd på mörker och halvtinad lera i vägkanterna. Om ganska exakt två månader - den 5 maj - är kvällen ljus och förmodligen växer blommor vid en tämligen torr vägkant. Svenska årstidsväxlingar är fantastiska även om jag numera skulle önska sommar året om.
Detta inlägg blir lite ditten och datten. Såg på Mats Johanssons (s) blogg att han drömmer om att göra Folkets Park till ett "Fackens hus". Jag hoppas man kan gå dit och dansa även i fortsättningen. Vore ju inte kul att indirekt lämna bidrag till sossarnas valrörelse via entrébiljetten.
Correns hemsida berättar i kväll att LHC förlorat. Sorgligt!
Nu får det vara bra för idag. I morgon ska jag prata om Folkpartiets jämställdhetspolitik på Dagfolkhögskolan i Skäggetorp. Det är ju Internationella Kvinnodagen på söndag.

Media och prinsessförlovning

Igår och idag har alla media prinsessan Viktorias förlovning sida upp och sida ner. Och visst, jag gratulerar också gärna henne och Daniel till att äntligen få leva åtminstone något likt jämnåriga ungdomar. Men jag undrar ändå, vart tog SAAB-krisen vägen? Och alla andra liknande frågor, som dominerat nyhetsflödet de senaste veckorna? Jag vill också ha positiva nyheter. Men allra mest önskar jag balans i nyhetsrapporteringen.

Hur viktig är då informationen kring Viktoria och Daniel? Intressant är förstås att veta att de blir ett för Sverige representativt par den dagen nuvarande kung och drottning drar sig tillbaka. Men det får vi väl anta att den "kontrollen" redan skett inom kungafamiljen och hovet. Annars hade väl Daniel försvunnit ut ur bekantskapskretsen.

Viktigt är däremot att hela denna ceremoni belyser hur fel systemet med monarki är. Att ämbeten ärvs hör inte hemma i 2000-talet. Det hör heller inte 2000-talet till att föräldrar - och än mindre ett lands regering - måste ge sitt samtycke till partnerval. Men så länge kungahuset är så populärt som idag så lär systemet bestå. Av partiprogram att döma bör det finns en majoritet i riksdagen för att förändra. Men vem vill gå till val på att införa republik i Sverige? Och särskilt inte nästa år med prinsessbröllop och allt.

Låt nyanlända få möjlighet till arbete snabbt

Idag lämnar Asylmottagningsutredningen sitt förslag till regeringen och några av förslagen presenteras på DN Debatt. Att ge nyanlända asylsökande rätt att jobba så snart de kan är ett bra förslag. Även om det kan tyckas svårt så är det viktigt att för dem det är möjligt ska inte samhället lägga hinder i vägen. Ingenting underlättar inlärningen av ett nytt språk och integration som att naturligt ingå i det svenska samhället, vilket man gör om man har ett jobb. Detta har vi i Folkpartiet hävdat länge. Och inte bara vi för den delen. Erfarenheter hos dem som tidigare kommit till Sverige styrker uppfattningen.
Att kommunerna, mot ersättning från staten, ska ta ansvar för svenskundervisning, praktik etc är väl naturligt. I Linköping har redan Allianspartierna med fp-kommunalrådet i spetsen förbättrat såväl tillgång till praktik som till svenskundervisning.
Annat angeläget förslag i utredningen är förkortning av Migrationsverkets handläggningstider. Låt oss hoppas att detta mål kan förverkligas denna gång!
De asylsökandes val av bostadsort vållar ofta huvudbry för politiker i kommuner där många väljer att bosätta sig. Jag vet inte om utredningsförslaget löser problematiken. Generellt är jag tveksam till att använda ekonomiska incitament i så hög grad att ekonomiskt stöd till försörjning helt uteblir. Men det är bra att utredaren avfärdar idéer om att förbjuda människor att bosätta sig i en viss kommun som orealistiska.
Nu ser vi fram emot sedvanlig remissbehandling och en proposition kring de bästa av förslagen.

Fredag igen!

Oj, redan fredag och saker kvar att göra, som jag planerat hinna under veckan. Dagen började inte så bra. Jag glömde ge hunden mat i morse. Men husse var mer vaken, så Loui fick sin frukost ändå.
Politiskt arbete blir aldrig färdigt. Det har sin tjusning men också en baksida. Dessutom är jag ofta lite för optimistisk vad gäller tid. Och så finns det alltid nya frågor att engagera sig kring.
Nu ska jag i alla fall städa av skrivbordet, se över nästa veckas ärenden och svara på några mail.
I helgen blir det lite läsning av nämndhandlingar inför omsorgsnämndens möte nästa vecka. I övrigt hoppas jag på vackert vinterväder för utomhusaktiviteter.

Signalspaning och integritetsskydd

I veckan har Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden (SIN), där jag är folkpartiets representant, avgivit yttrande över en regeringspromemoria kring integritetsskydd vid signalspaning. Förslaget har sin grund i riksdagens tillkännagivande och de 15-punktsprogram, som allianspartierna kommit överens om. SIN:s granskning har skett utifrån vår uppgift att utöva tillsyn ur rättssäkerhets- och integritetsskyddsperspektiv. Författarna till promemorian lär väl inte hoppa högt av glädje när de tar del av nämndens kommentarer och rekommendationer. Kritiken är ganska omfattande på flera punkter från en enig nämnd. Förslaget om inrättande av en specialdomstol avvisas av flera skäl. Domstolens sammansättning och att besluten inte är överklagningsbara gör det svårt att hävda att den kan anses som oberoende. SIN anser att rättssäkerheten bättre uppfylls inom befintlig domstolsorganisation. En lösning som dessutom skulle ge både organisatoriska och ekonomiska fördelar.
Att snabbt förstöra inhämtad information uppfattas ofta som ett skydd för den enskilde. Vi har i SIN under det år vi arbetat kunnat konstatera att förstörande av uppgifter leder till att försvaga rättssäkerheten och skyddet för den personliga integriteten. På signalspaningsområdet skulle det innebära att när uppgifter förstörts kan ingen kontroll ske av huruvida inhämtande och behandling av information skett på ett lagligt sätt eller ej. Man bör därför skilja på tillgänglighet vid operativ användning och total förstöring. Att en information inte görs tillgänglig vid operativ användning är ett gott skydd.
På detta område har särskilt uppmärksammats hantering av uppgifter som lämnats vid bikt eller enskild själavård. Här är jag själv kluven. Ska kanske ändå just här finnas en garanti att all information förstörs? Är den garantin viktigare för den enskilde än att det i efterhand är möjligt att kontrollera hur hanteringen gått till? Nämnden enades om en försiktig skrivning.
Också vad gäller underrättelseskyldighet till enskild respektive enskilda personers rätt att begära kontroll är nämnden kritisk till förslagens utformning.
SIN:s yttrande finns att ta del av på nämndens hemsida www.sakint.se.
Debatten kring integritetsskydd och signalspaning lär fortsätta. Någon gång i vår lär det komma en proposition.

Goda nyheter

Morgontidningarna skriver idag att Sverige nu har de lägsta sjuktalen på de senaste 25 åren. På Försäkringskasan tror man att folk tidigare såg sjukskrivning som en lösning på olika problem t ex att man inte trivs med jobbet. Det är säkert en del av förklaringen. Men än viktigare är att Försäkringskassan och läkarkåren accepterade att sjukförsäkringen fick användas så. Visst har en del regler ändrats. Men grunden för sjukförsäkringen har alltid varit att det är graden av arbetsförmåga, som avgör om en person ska kunna vara sjukskriven eller inte. Det finns många människor med sjukdomar av olika slag som arbetar.
Att vissa människor kommer i kläm beror inte på onormalt hårda regler. Det beror dels på bristande samverkan Kassa-Arbetsförmedling och dels på klantig hantering från handläggare.

En annan positiv nyhet läser jag idag på DN Ekonomi. Veronica Hedenmark, en partikollega till mig från Dalarna, har skapat ett litet imperium med sitt assistansföretag VH Assistans. Veronica är född med en omfattande funktionsnedsättning men det hindrar henne inte från att vara både företagare och politiskt aktiv i Folkpartiet. Nu är hon nominerad till utmärkelserna Årets företagerska i Beautiful Business Award och till mångfaldspris i Kompetensgalan. Grattis Veronica! Jag är stolt över att vara Din partikollega.