Kvalitetsuppföljning, föreningsbidrag och självgoda socialdemokrater

Igår hade omsorgsnämnden, där jag är ordförande, sitt första sammanträde för året. Redan dagen innan presenterade jag tillsammans äldrenämndens ordförande Linköpings kommuns första riktigt omfattande kvalitetsuppföljning på det sociala området. Undersökta verksamheter är vårdboenden inom äldreomsorgen, sociala serviceinsatser inom individ- och familjeomsorgen samt ett antal insatser bl a boende och boendestöd för personer med psykisk funktionsnedsättning. Genomgående bra resultat d v s nöjda, ja t o m mycket nöjda medborgare. Roligt men betyder inte att vi som politiker kan slå oss till ro. Allt material ska analyseras för naturligtvis finns det enskilda variationer i kvalitetsresultat även om alla ligger inom ramen för klart godkänt. Viktigt är också att successivt förfina mätmetoderna. Med denna mätning som underlag ska andra kontrollmetoder utföras som t ex platsbesök såväl föranmälda som icke föranmälda.
Nämnden fördelade också årets föreningsbidrag till föreningar inom individ- och familjeomsorg samt till handikappföreningarna. Ca 4 mkr per år har nämnden att fördela. Av dessa miljoner används närmare tre miljoner för verksamhetsavtal med ett antal föreningar. Jag skulle gärna se att anslaget till föreningsbidrag kunde höjas. Varje insatt krona i föreningsbidrag ger flera kronor tillbaka i form av nyttig verksamhet och - inte att förglömma- engagemang och glädje för alla berörda.
Tillsammans med bildningsnämnden kommer resurser att sättas in på Jobbtorget för att skaffa jobb till gymnasiesärskolans elever. Hittills har de, trots genomgången yrkesutbildning, oftast erbjudits daglig verksamhet resten av livet. Det är ovärdigt. Unga med funktionsnedsättning, som skaffar sig en utbildning, ska precis som andra ungdomar, få hjälp att få ett "riktigt" jobb.
Ett något kuriosa inslag, eller kanske snarare oförskämt, stod socialdemokraterna för. Att sätta den moderate kommunstyrelseordförandens namn under ett (s)-yttrande tar priset av fräckhet. Förklaringen påstods vara att om remissyttrandet senare skulle vinna gehör i kommunstyrelsen så var det färdigt att skicka till regeringskansliet!! Mig veterligt brukar kommunens yttranden skrivas på papper med kommunens logotype. Partierna får använda sina logotyper i andra sammanhang. Till och med socialdemokraterna.

(s)-regeringen blundade länge för problem i sjukförsäkringen

Nyhetsrubrikerna om eländet på Försäkringskassan fortsätter. Både DN och SvD skriver idag om hur enskilda personer drabbas av kraftigt försenade utbetalningar. Det är obegripligt hur ledningen kunnat underlåta att ta itu med de växande problemen. De kan ju inte ha uppstått över en natt. Det kan tyckas efterklokt men nog borde ledningen begripit att en omfattande omorganisation av en så stor myndighet kräver noggranna förberedelser och extra insatser under en övergångstid. Försäkringskassans verksamhet måste pågå fortlöpande. Och då finns inte utrymme för perioder av lägre servicenivå. Vilket ansvar har då regeringen för den uppkomna situationen? Ja, enligt fack och opposition är alla problem regeringens fel. S,v och mp har begärt en särskild riksdagsdebatt i frågan. Och det kan väl vara befogat även om huvudansvaret för en feltajmad och bristfälligt planerad omorganisation i första hand ligger hos myndighetens ledning och möjligen styrelse.

Det är lätt för socialdemokraterna att vara kaxiga nu. Sanningen är att om de i regeringsställning i tid tagit itu med problemen i sjukförsäkringen, som startade redan 1997, så hade både försäkringens regelverk, kostnaderna och kassans arbetsformer varit rimliga idag. Alliansregeringen hade att snabbt ta tag i problemen med långa sjukskrivningstider som ledde till tiotusentals förtidspensioneringar varje år och därmed skenande kostnader. Många människor vittnade om hur de ofrivilligt blivit förtidspensionerade genom Försäkringskassans agerande. Den socialdemokratiska regeringen blundade länge för signalerna och när den väl började förstå problemen saknade man kraft att rejält ta itu med dem.

Stöd till missbrukande kvinnor

Har idag intervjuats av Östnytt angående avsaknaden av skyddat boende för missbrukande kvinnor i Linköping. Jag är lika frustrerad som Stadsmissionen kring denna fråga. Linköping har en omvittnad bra missbruksvård. Och det finns boende också för kvinnor. Men dessa boenden är s.k. blandboende d v s där bor både kvinnor och män. Och det är ingen bra lösning. Kvinnorna är utsatta även där av tex övergrepp. Omsorgsnämnden, där jag är ordförande, har efter en utredning försökt finna en lösning genom att flytta om inom befintliga boenden för att möjliggöra att ett boende bara tar emot kvinnor. Men p g a ökad efterfrågan totalt så valde nämnden att begära pengar till ett nytt boende inför 2009 års budget. Kommunfullmäktige avslog denna begäran. Och nu får nämnden och kontoret försöka hitta en lösning inom befintlig verksamhet, vilket kommer att ta tid. För en omsorgsnämnd är alla verksamheter högst prioriterade. Det är nästintill omöjligt att välja bort något.
I morgon förmiddag ska jag lyssna på ett seminarium inom ramen för ett nätverksmöte med KIM (Kvinnofrid i missbruk). Det är Stadsmissionen, som ingår i nätverket och arrangerar detta idéseminarium kring arbete med missbrukande kvinnor.

Kommunal skatteplanering

Idag skriver Linköpings Tidning igen om det kommunala skatteplanerarbolaget Linköpings Stadshus AB. På grund av att staten ändrat reglerna för bolagsbeskattning så försvinner möjligheten för kommuner att skatteplanera via särskilda bolag. Det är någonting sjukt när kommunpolitiker gör sitt yttersta för att undanhålla en annan politisk nivå (i detta fall den nationella) de skatteuttag, som samma partier beslutat i riksdagen. Tycker man att regelverken är fel så ska frågan rimligen väckas inom partierna alternativt mellan kommunerna och riksdag/regering. Hur ska vi politiskt kunna motivera medborgarna att inte leta kryphål i skattelagstiftningen, när vi själva i vår förtroendemannaroll gör vad vi kan för att undvika skatt? Det var frågan jag ställde mig när kommunfullmäktige bildade Linköpings Stadshus AB på 90-talet. Mitt nej då känns lika motiverat idag. Och nu har jag dessutom fått rätt. Hade kommunen avstått från denna konstruktion och i stället försökt förändra den politiska vägen hade inte kommunen suttit i rävsaxen idag. Det är lätt att vänja sig vid lättbudgeterade miljoninkomster.

Reflektioner en söndagkväll

Söndag kväll! Har hunnit med en hel del idag. Bland annat en långpromenad med make och hund i snålblåsten och dessutom några varv på motionscykeln (inomhus, förstås). Såg förmiddagsprogrammet på TV4 och intervjun med Liza Marklund och sedan kommentarer till denna. Jag har inte följt debatten kring boken "Gömda" så noggrannt men jag har läst den för några år sedan. Och även "Asyl". Jag kan tycka att det är underligt att en rutinerad författare och journalist som Liza Marklund först nu kommit på att titeln borde ha varit "baseras på en sann historia". Men bortsett från det så tycker jag att boken förstärkt förståelsen om hur fruktansvärt det kan vara att leva under hot.
Jag hör inte till de kvinnor som hänvisar till något slags feministaspekt så snart en kvinna råkar i blåsväder. Det kan finnas skäl till kritik även mot kvinnor. Men när man i debatten kring Liza Marklund antyder lite surt att "hon sitter nere i Spanien" då anar jag spår av Jante.

Några fler förberedelser inför kommande arbetsvecka, kvällen nyhetsprogram och Agenda. Ska väl hinna läsa senaste NU också innan det är dags för sängen. Se´n är det snart måndag!

Sänk straffmyndighetsåldern och ge unga en chans att bryta den kriminella banan i tid

Idag skriver Corren om en 14 åring, som begått - och begår - brott, en del av dem allvarliga. Eftersom han inte är straffmyndig så är det socialtjänsten och inte rättsväsendet som har ansvar för att hans brottsliga bana bryts. Och detta har socialtjänsten inte lyckats med. Utredning får nu visa varför. Men reportaget väcker på nytt frågan om huruvida straffmyndighetsåldern bör sänkas från nuvarande 15 år. Folkpartiets rättspolitiske talesman Johan Pehrson väckte den frågan för några år sedan. Bakgrunden var just signalerna om att för vissa ungdomar - inte många men ändå - räcker inte de insatser som står till buds inom socialtjänstens ram för att förhindra fortsatt brottslighet. Att ge polisen möjlighet att utreda brotten kompletterad med kraftfullare åtgärder från samhällets sida skulle vara till gagn för den unge genom att vägen på brottets bana skulle hejdas i tid. D v s innan den unge begått så grova brott att han/hon riskerar att leva sitt liv som kriminell. Avsikten med fp-förslaget var således inte att sätta 14-åringar i fängelse. Men det blev tidningsrubrikerna, tyvärr. Debatten blev mycket osaklig och för de unga, som skulle varit hjälpta med en annan lagstiftning, saknas forfarande de samhällsinsatserna. När nu Peter Althin som känd brottsmålsadvokat aktualiserat frågan kan kanske debatten starta igen. Oavsett debattnivån bör regeringen utreda förutsättningarna för ett sådant förslag. Framförallt för att ge de mycket unga, som spårat in på fel väg, en chans att bryta den banan innan de - med samhällets goda minne - förstört sin framtid.

Hycklande (s) om samband utbildning-arbete

Socialdemokraterna Mona Sahlin och Thomas Östros skriver i dag på DN-Debatt att (s) kräver 50 000 extra utbildningsplatser. Men inte nog med det. I artikeln lägger man ut texten ordentligt för att försöka framstå som ett parti som förstår att god utbildning är viktigt. Bland skriver de att "Men utan en utbildningslinje fungerar inte arbetslinjen." Nej, just det! Jag blir så arg så knappt kan skriva, när jag ser detta hyckleri. Under åratal av socialdemokratiska regeringar har barn och ungdomar tillåtits lämna skolan utan de mest grundläggande kunskaper för att komma stärkta ut i ett framtida arbetsliv. I åratal har företrädare för arbetsförmedlingar och arbetsgivare påtalat att svårast på arbetsmarknaden har de ungdomar, som inte har godkända betyg från vare sig grundskolan eller gymnasiet.
Att skriva debattartiklar i opposition och påstå att partiet lärt sig läxan är inte så svårt. I den hittills aktuella skoldebatten finns inga tecken på att socialdemokratin i regeringsställning skulle komma att inta någon annan hållning än vad man gjort under tidigare regeringsår. Dessutom skulle vänsterpartiets skolpolitik naturligtvis få ett inflytande i en vänsterregering. Och vänsterpartiets skolpolitik handlar sannerligen inte om att koppla ihop utbildningslinje med arbetslinje!