torsdag 15 oktober 2009

Yttrandefriheten ifrågasatt igen inom vården

Undersköterskan Ahmed Alkhali i Linköping förlorade jobbet när han anmälde missförhållanden på det äldreboende där han var anställd (Corren 14 okt-09).

Jag är stolt över att känna Ahmed. Det behövs personer med civilkurage både i samhället i stort och i vård och omsorg, där människor kan vara mycket utlämnade till personalens uppträdande. Detta är det andra uppmärksammande ärendet, där en anställd mister jobbet, för att man följer sitt samvete. Se mitt blogginlägg om Peter Magnusson, som anmälde en klinik på Södertälje sjukhus.

Det som hänt i Linköping är extra anmärkningsvärt mot bakgrund av att kommunen föreskriver i avtal med utförarna, att meddelarfrihet ska råda. Det står också tydligt att utföraren inte får efterforska och/eller bestraffa personal som lämnar meddelanden. En timanställning kan naturligtvis upphöra med kort varsel men motivet får inte vara att den anställda gjort en anmälan om missförhållanden.

Jag är glad att Ahmed fått ett annat jobb inom vården. Det behövs engagerade personer som är beredda att företräda den gamle eller den funktionshindrade om vården och omsorgen falerar.

onsdag 14 oktober 2009

Björklund och Reinfeldt bäst i partiledardebatten

Björklund och Reinfeldt bäst i dagens partiledardebatt. Varje partis medlemmar vill naturligtvis se sin partiledare som statsministerkandidat inför kommande valrörelse. Varje partiledare måste därför ha förmåga till ett uppträdande som motsvarar dessa förväntningar.

Folkpartiledaren Jan Björklund visade i dagens partiledardebatt att han kommer att infria medlemmarnas förväntningar. Han talade inte bara skola, hans framträdande andades pondus och säkerhet och hans sätt att bemöta replikerna var dräpande men utan arrogans. Som aktiv folkpartist och kandidat till bl a riksdagen ser jag fram emot valrörelsen med stor entusiasm.

Reinfeldt visade upp ett större engagemang än vad åtminstone jag sett tidigare. Lågmäldhet kan vara bra i samtal med medborgarna men i debatt med meningsmotståndare krävs mer. Det tycker jag att statsministern åstadkom idag.

Mona Sahlin talade, som vanligt, som om hon hade en bandspelare i ryggen. I debatten med bl a Jan Björklund fungerade inte den tekniken, varför man kunde se hur hon drog efter andan innan hon svarade.

I övrigt var väl debatten som sådana debatter brukar vara. Ganska mycket tal om motpartens politik och lite mindre om den egna. Ett argument för detta idag var att de tre röd-gröna partiernas ekonomiska motioner nyligen lämnats och det har således inte funnits någon möjlighet att diskutera deras förslag i kammaren tidigare.

Det var uppenbart att vare sig Sahlin, Ohly eller Wetterstrand ville diskutera om vad som möjligen kunde vara gemensamma förslag. Märkligt att de tre inte förberett sig alls på att redovisa åtminstone något de är ense om. Intrycket av spretighet på det ekonomiska området har snarare förstärkts efter partiledardebatten.

tisdag 13 oktober 2009

Åldersdiskrimineringen måste stoppas på alla områden!

Cancerfonden och ett antal specialister på bröstcancer kräver att diskrimineringen av äldre kvinnor med bröstcancer upphör (DN debatt idag). Kritiken är inte nådig - med all rätt. Kvinnor över 65 år underbehandlas tämligen ofta, när de drabbas av bröstcancer. Det leder till att bara 64 % i åldern 75 - 79 år överlever jämfört med en överlevnad på 86 % om insjuknandet sker i åldern 50 - 69 år. En orsak är, enligt artikelförfattarna, att forskning saknas på äldre kvinnor. Detta trots att nästan hälften av bröstcancerpatienterna är över 65.

Mammografin bör, enligt rekommendationer från Socialstyrelsen, erbjudas alla kvinnor mellan 40 -74 år. Flera landsting avbryter denna service tidigare. Jag kollade hur det ser ut i mitt landsting Östergötland. Här erbjuds glädjande nog mammografi enligt rekommendationerna d v s till 74 års ålder. Egentligen kan jag undra, varför måste det finnas en övre gräns överhuvudtaget?

Sjukvårdens behandling av äldre kvinnor, som insjuknar i bröstcancer är ytterligare en beskrivning av åldersdiskriminering. Det behövs en idog kamp mot denna diskriminering. Nu när ungdomsarbetslösheten är hög, ifrågasätts äldres intresse av att jobba kvar. Och då handlar det inte om människor som uppnått 65, som fortfarande betraktas som pensionsålder. Nej, helst ännu tidigare, trots att få unga utan arbetslivserfarenhet kan ersätta den erfarenhet och kunskap som ett långt arbetsliv ger. Allra mest irriterad blir jag när äldre personer själva säger: "Vi bör lämna plats". Med vilken rätt ska andra tala om för den som vill jobba, att det är dags att lämna.

Om en inte alltför avlägsen framtid (5-10 år) kommer Sverige att sakna arbetskraft på flera områden på grund av den demografiska utvecklingen. Då lär nog 65+-arna vara attraktiva. Då kanske det också blir värt att rädda livet på en bröstcancersjuk 73-åring.

En annat område, där åldersdiskriminering förekommer, är i politiken. För att inflytandet på samhällsutvecklingen ska vara representativt ur ett åldersperspektiv sägs det ofta att de unga måste ha en röst i beslutande församlingar. Jag har inga invändningar mot det resonemanget. Politiska församlingar både lokalt, regionalt och nationellt bör spegla befolkningen i alla avseenden inkl ålder.

När partierna nu står inför att fastställa sina listor inför valet nästa år roade jag mig med att se efter hur åldersfördelningen ser ut i dagens riksdag. Och då kan jag konstatera att 3 % av ledamöterna representerar 18 % av Sveriges befolkning. Det finns 1,7 miljoner väljare över 65 år men bara 10 riksdagsledamöter i motsvarande ålder. Tala om diskriminering och att inte få sin röst hörd!

I Östergötland har Folkpartiet liberalerna för närvarande ett mandat. Målet är att få minst två i likhet med valet 2002. Bland oss som kandiderar finns en bra åldersspridning. Det finns alltså goda möjligheter att ge både yngre och äldre liberala östgötaväljare en röst i riksdagen efter valet 2010. Något att tänka på för Dig som tänker rösta liberalt i Östergötland den 19 september nästa år. Ett kryss på mitt namn ökar inflytandet i Sveriges riksdag för alla 60+-are.

Omröstning om FRA-lagen

Imorgon är det dags för riksdagen att ta ställning till FRA 2, som förslaget kommit att kallas. Jag har tyvärr haft för lite tid att mer engagerat följa de senaste diskussionerna och den proposition, som nu ligger på riksdagens bord. Men DN:s artikel idag antyder att det troligen blir ett JA. Detta trots att en del kritik fortfarande finns kvar. Mycket intressant kunskap finns att ta del av på bl a Mark Klambergs blogg.



Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet kommer uppenbarligen att rösta NEJ med motivet "Riv upp och gör om" men riktigt vad som ska göras om och hur det nya ska se ut, ger de inte svar på. Dessutom tycks alla partier vara ense om att signalspaning behövs. Med tanke på hur länge debatten pågått så borde det finnas mer substans i detta NEJ.



Debatten om hur skydda den personliga integriteten behöver fortsätta i samhället. Jag har skrivit det förut och jag gör det igen: integritetsfrågor handlar inte bara om JA eller NEJ till FRA.

fredag 9 oktober 2009

Nobels fredspris

Kan man få nobelpris i förskott? Ja, den frågan ställer många just nu efter Nobelkommitténs besked att årets fredspris tilldelas USA:s nye president Barack Obama.

Min första reaktion var, när jag hörde nyheten på radion: räcker det med att vilja göra gott för världsfreden för att få pris? Alla andra Nobelpris delas ut till personer, som visat resultat.

Jag gillar Obama och hans övertygande tro och kraft kring "change" på många områden både inrikes och utrikes. Jag gillar hans önskan om dialog i kontakterna med omvärlden. Och jag gillar hans arbete med att få tillstånd en allmän sjukförsäkring i USA (att lyckas med det vore kanske värt ett stort pris).

Att tilldela honom priset redan nu leder dock till ifrågasättande huruvida han är rätt person att få det eller inte. Om Nobelkommittén väntat några år tills Obamas politik åstadkommit en fredligare värld så hade han bara mötts med glada tillrop. Något jag tror hade glatt Obama själv mer än att få det idag.

Stort stöd för hushållsnära tjänster

Branschorganisationen Almega presenterar en undersökning, som visar att 70 % av svenskarna är positiva till skattereduktionen för RUT- och ROT-tjänster. Intressant är också att den positiva inställningen är spridd i hela befolkningen. Oavsett ålder, inkomst, geografisk placering, boendeform och partisympati så bejakar folk denna reform. Den vanligaste köparen är barnfamiljer, vilket är ganska naturligt. Det är i dessa familjer, som det är svårast att få livspuzzlet att gå ihop.

Nya företag och därmed nya jobb har skapats. Från att ha varit en bransch med något hundratal anställda finns nu tusentals, enligt Almega. Och det var ju det jag och Folkpartiet var övertygade om, när vi började driva frågan för åtskilliga år sedan. Men motståndet från socialdemokraterna i dåvarande regeringen var kompakt.

Och detta motstånd tycks bestå. I det röd-gröna samarbetet kommer dessutom säkert vänsterpartiet att blockera varje antydan till ändrad inriktning. Att deras väljare har en annan uppfattning i frågan spelar nog ingen roll för kommunisten Ohly. Han har så starkt naglat fast sig vid budskapet att hushållstjänster är "skattesubvention för de rika".

Men om väljarna är kloka att ge sitt stöd till fortsatt Alliansregerande så blir RUT och ROT kvar.

Fel med förbud för klädedräkt

Östgötacenterns riksdagsledamot Staffan Danielsson har i en motion föreslagit att kvinnor ska förbjudas att använda burka och nikab i skolor och på arbetsplatser samt på allmän plats. Olämpligheten i att dölja en av människans viktigaste kommunikationskanaler vid kontakt med andra människor kan naturligtvis diskuteras. Att en lärare inte visar ansiktet i samtal med elever, föräldrar och kollegor är inte acceptabelt. Samma förutsättningar gäller på de flesta arbetsplatser. Men hur man klär sig när man vistas ute i samhället i övrigt är absolut vars och en sak. Det finns många sätt att klä sig som ogillas av flertalet medborgare. Men ska staten för den skull reglera vår klädsel? Nej, definitivt inte! Klädkoder på arbetsplatser avgörs just på arbetsplatsen. Behöver de formellt regleras så är det en fråga mellan arbetsgivaren och de anställda.
Staffan Danielsson säger i en intervju i Corren att den här frågan diskuteras mycket ute bland människor. Ja, kanske det. Själv har jag inte mött frågan särskilt ofta. De gånger jag har gjort det har jag inte dragit slutsatsen att staten ska införa ett förbud. Snarare är min reaktion att mer folkupplysning behövs för att skapa förståelse för andras vanor.
Staffan säger i intervjun att han är liberal. Njaa, i det fallet är det väl tveksamt.