Ensamkommande flyktingbarn

De senaste åren har mer än 1000 barn per år sökt asyl i Sverige utan föräldrar eller annan vårdnadshavare. Det är lätt att tänka sig in deras utsatta livssituation. Inte nog med att de inte har sin familj. De har oftast mycket traumatiska upplevelser bakom sig både i hemlandet före flykten och under resan till Sverige, som ofta har tagit månader.

Många av oss har under senare tid reagerat starkt på händelserna i Vellinge i Skåne, där kommunens ledande politiker och många av kommuninvånarna vägrat låta ungdomarna tillfälligt få bosätta sig på platsen. I Östergötland är inställningen annorlunda. Kommunerna har gemensamt undertecknat en avsiktsförklaring med Migrationsverket om mottagning av ensamkommande flyktingbarn.

I min kommun, Linköping, kommer kommunstyrelsen att ta det formella beslutet på tisdag. Hittills har kommunens avtal avsett fem barn. Det nya avtalet avser platser, vilket innebär att mottagandet kommer att innebära fler än fem barn.

Jag är stolt över att bo och även politiskt verka i en kommun, som tar ansvar för flyktingbarnen.

Det är många praktiska frågor som ska fungera som boende, skola och stöd till sociala kontakter.
Nu undrar säkert en del: var tas pengarna? Kommunerna, även Linköping med annars god ekonomi, har ju drabbats av finanskrisens effekter. Migrationsverket ersätter kommunerna för samtliga kostnader. Det finns således ingen anledning för en kommun att av ekonomiska skäl avstå från att ta sin del av det gemensamma ansvaret. Och de flesta praktiska frågor går att lösa när ambitionen verkligen finns att lösa dem.

Skvallerjournalistik

Allmänhetens pressombudsman Yrsa Stenius frågar idag på DN-debatt: "Behöver vi läsa allt om en bedragens hustrus tragedi?". Hon syftar på all uppmärksamhet som svenska media givit Tiger Woods leverne och hur det påverkat hans familj. Precis detta undrade jag också på min blogg före jul. När till och med ett samhällsprogram som Agenda anser frågan vara intressant för ett inslag, då har medias intresse för rent sladder gått för långt.

Uppkopplad eller inte uppkopplad

En aktuell diskussion har under veckan förts i Radio Östergötland om det är nödvändigt/önskvärt att ALLA har möjlighet att koppla upp sig på Internet. Jag har tyvärr inte haft möjlighet att lyssna på hela programmen men det jag har hört har påmint mig om hur viktig den här frågan är just i år, som är valår.

Precis som har diskuterats i programmen så förutsätter myndigheter, media, näringsliv, politiker m fl att ALLA är uppkopplade. Hur ofta hör man inte nyhetsuppläsare berätta en nyhet på någon minut och sedan säga: "mer finns att läsa på ....se.

Det finns många skäl till att människor inte använder dator för att skaffa sig information eller utnyttja tjänster. Det är mycket förenklat att tro att uppkopplad eller inte i första hand är en generationsfråga. Visst finns det äldre personer, som inte vill eller inte törs prova. Men det finns det bland yngre också även om våra tonåringar kanske är de mest nyfikna. Däremot spelar ekonomi och tillgång till infrastruktur, som möjliggör uppkoppling, en stor roll.

När vi nu går in i ett valår känner jag att frågan om tillgång till information via nätet blir oerhört viktig att ha fokus på. Jag vet av egen erfarenhet hur lätt det är att säga "vi lägger ut på hemsidan, så kan ALLA läsa". Men ALLA kan inte läsa det - oftast inte ens alla medlemmar. Och hur demokratiskt blir det då?
Nej, även om nya medier kommer att ha en större betydelse i detta val än tidigare, så får vi inte glömma bort att personliga möten och information via tradionella medier fortfarande måste användas.

Tramsiga östgötasossar

I Linköpings Tidning idag ondgör sig socialdemokraternas länsordförande i Östergötland Johan Andersson från Motala över att Alliansregeringen nominerat en icke östgöte till EU-kommissionär. Detta uttalande säger väl allt om hur sossarna värderar arbetet inom EU.
Även om jag tror att både Gunilla Carlsson (M) från Vadstena och Lena Ek (C) från Valdemarsvik skulle klara av kommissionärsuppdraget, så beror det inte på att de kommer från Vadstena respektive Valdemarsvik. Därför är det rent trams att föra en diskussion om län/ort i detta sammanhang.

Svenska regeringen har nominerat den i alla avseenden mest kompetenta företrädare som EU-kommissionär, nämligen Cecilia Malmström. Och det tycker jag inte bara för att hon folkpartist och partikamrat till mig. De positiva omdömena om nomineringen av Cecilia har uttryckts av alla både inom och utanför Sveriges gränser. Senast idag skriver en annan östgötatidning (Corren), att för Sverige är Cecilia Malmström rätt kvinna på rätt plats.

Om nu sossarna så gärna vill ge Gunilla Carlsson eller Lena Ek ett nytt jobb, så varför inte jobba för att någon av dem blir landshövding.

Pensionärerna och ekonomin

Mycket har skrivits och talats om sänkta pensioner och ojämlika skatter. Jag förstår upprördheten kring skattenivåerna. Däremot kanske något mindre förståelse för diskussionen om pensionerna. I det nuvarande pensionssystemet påverkas pensionernas nivå av den samhällsekonomiska utvecklingen, vilket är nödvändigt om Sverige ska ha ett långsiktigt hållbart och pålitligt system. Och det tror jag att alla vill ha. Under de senaste två-tre åren med hög sysselsättning har pensionerna stigit med 21,2 %. Hade det tidigare ATP-systemet varit kvar hade pensionerna under motsvarande tid stigit med 16 %.

Beträffande skatterna så har dessa sänkts för pensionärer 2009 och 2010. Dock inte tillräckligt som jag ser det. Kommande skattesänkningar måste också omfatta pensionärer. Något som för övrigt Folkpartiets landsmöte slog fast i november förra året.

Läs gärna Barbro Westerholms blogg om pensionärernas ekonomi (12/1 2009).

WHO granskar influensalarm

På Aftonbladet läser jag ett meddelande från TT-Reuters med rubriken "WHO granskar influensalarm". Meddelandet handlar om ifrågasättande från olika håll om WHO överdrivit riskerna beträffande sjukdomsutbrottet. Till exempel vill Europarådet veta om läkemedelsföretag har förmått statligt hälsoansvariga att lägga mer pengar än vad som behövts på att lagra vaccin.

Ja, hur förhåller det sig med denna svininfluensa egentligen? Jag hade funderingar kring detta kopplat till den hysteriska information som lämnades i vårt land inte bara av media utan även av myndigheter redan i augusti (se blogginlägg den 21 augusti) och jag var inte ensam om dessa tankar. Jag skrev bland annat att hur hela denna vaccineringsapparat än slutar, så är det nödvändigt med en offentlig resultatredovisning kring genomförda vaccineringar och hur omfattande hotet verkligen varit.
Tyvärr tror jag inte att en total redovisning kommer. Inte ens om WHO-granskningen skulle komma fram till det som Europarådet tycks befara. Det senaste vi hört i Sverige är, att så många vaccinerats så att om det skulle bli ett stort utbrott senare, så blir få sjuka.
Vi får hoppas 3 miljarder kronor gjort långsiktig nytta. För i det korta perspektivet tycks det tveksamt.

Positiv särbehandling på högskolan avskaffas

Idag skriver högskole- och forskningsminister Tobias Krantz (FP) på DN-debatt att han och Alliansregeringen föreslår avskaffande av den positiva särbehandlingen vid antagning till högskoleutbildningar. Utbildningssystemet ska öppna dörrar - inte slå igen dem i ansiktet på studiemotiverade unga kvinnor, skriver Krantz. Så sant, så sant. Det kan låta bestickande med begreppet positiv särbehandling men resultatet har inte varit positivt. Bra att systemet nu förändras.
Andra som bloggat om detta förslag är Mark Klamberg och Per Altenberg.