De senaste åren har mer än 1000 barn per år sökt asyl i Sverige utan föräldrar eller annan vårdnadshavare. Det är lätt att tänka sig in deras utsatta livssituation. Inte nog med att de inte har sin familj. De har oftast mycket traumatiska upplevelser bakom sig både i hemlandet före flykten och under resan till Sverige, som ofta har tagit månader.
Många av oss har under senare tid reagerat starkt på händelserna i Vellinge i Skåne, där kommunens ledande politiker och många av kommuninvånarna vägrat låta ungdomarna tillfälligt få bosätta sig på platsen. I Östergötland är inställningen annorlunda. Kommunerna har gemensamt undertecknat en avsiktsförklaring med Migrationsverket om mottagning av ensamkommande flyktingbarn.
I min kommun, Linköping, kommer kommunstyrelsen att ta det formella beslutet på tisdag. Hittills har kommunens avtal avsett fem barn. Det nya avtalet avser platser, vilket innebär att mottagandet kommer att innebära fler än fem barn.
Jag är stolt över att bo och även politiskt verka i en kommun, som tar ansvar för flyktingbarnen.
Det är många praktiska frågor som ska fungera som boende, skola och stöd till sociala kontakter.
Nu undrar säkert en del: var tas pengarna? Kommunerna, även Linköping med annars god ekonomi, har ju drabbats av finanskrisens effekter. Migrationsverket ersätter kommunerna för samtliga kostnader. Det finns således ingen anledning för en kommun att av ekonomiska skäl avstå från att ta sin del av det gemensamma ansvaret. Och de flesta praktiska frågor går att lösa när ambitionen verkligen finns att lösa dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar