Bra FP-förslag om resurser till skolans elevhälsa

Med rapporten "Tryggare skola" presenterade idag utbildningsminister Jan Björklund (FP) i sitt sommartal flera åtgärder som Folkpartiet vill genomföra under kommande mandatperiod för att ge elever bättre stöd. Statsbidrag till kommunerna för att bygga ut elevhälsan (skolsköterskor, skolläkare, kuratorer och skolpsykologer) är ett utmärkt vallöfte på skolområdet.
Det ser ganska olika ut i landets kommuner vad gäller dessa stödresurser. Ofta många elever per skolsköterska, trots att det är väl känt sedan länge att skolsköterskans roll är av stor betydelse för de flesta elever. Att ha "ont i huvudet" och gå till skolsyster är inget konstigt. Vad eleven i verkligheten pratar med skolsköterskan behöver inte kamraterna veta något om alls.

Men även om skolsköterskan är en viktig person så behövs naturligtvis också kuratorer och psykologer. Inte minst skulle en del sociala missförhållanden kunna klaras ut utan att behöva gå så långt att socialtjänsten kopplas in. Och för elever med en begynnande psykisk ohälsa skulle tillgång på skolpsykologer innebära att barnpsyk belastades mindre och att problem fångades upp tidigare än idag. Med mindre långvariga problem som följd.

I min kommun Linköping har Folkpartiet haft ögonen på dessa behov under en tid. Inför kommande mandatperiod föreslås utökning av skolsköterskor och införande av skolvärdar, där sådana saknas idag. Det behövs fler vuxna personer med olika uppgifter i skolans värld för att skapa större trygghet.

Som framgår av folkpartirapporten finns fler förslag i syfte att öka tryggheten i skolan och därmed ge alla elever möjlighet att nå goda skolresultat.

Att framhålla föräldraansvaret är ett av förslagen. Jag ser att bloggar och andra kommentatorer gör stort nummer av att föräldrar ska kunna tvingas att komma till skolan när deras ungdomar stökar. Det utgör naturligtvis undantag, precis som framgår av rapporten. Att tydliggöra föräldraansvaret i skolans värld borde det inte finnas någon som är motståndare till. Självklart är det föräldrar som har huvudansvaret för fostran av sina barn.

Många tycks utgå från att det bara är barn från socialt trassliga hemförhållanden som stökar och stör i klassrummen och i skolan i övrigt. Men så är ingalunda fallet. Det finns olika skäl till att föräldrar abdikerar i sin föräldraroll. Osäkerhet i föräldrarollen är en. Det försöker kommunerna möta med erbjudanden om föräldrautbildningar, som oftast är mycket uppskattade. En annan orsak är att vissa föräldrar jobbar så mycket att de helt enkelt inte hinner ha bra kontakt med sina barn och med skolan och därmed inte fångar upp de signaler som troligen finns. Det kan också vara så att skolan inte välkomnar föräldraengagemang så som man borde.

Sen tycker jag att samhället inte ska underskatta viljan och förmågan hos de föräldrar, som har det lite socialt trassligt, vad gäller att ta ansvar för sina barn i skolan. Med ett respektfullt bemötande och erbjudande om stöd för hela familjen kommer de allra flesta att lyckas tillsammans med skolan att leda sina barn och ungdomar på rätt väg igen. Till på köpet också få en fungerande familj.

När jag läser en del bloggares kritik ( tex Roger Jönsson och Peter Andersson Med rätt att tycka) mot Folkpartiet och Jan Björklund tycker jag de ska ställa sig själva och sitt parti socialdemokraterna i skamvrån i stället. Hur har det blivit så här i svensk skola? Ja, inte har problemen med stök och störningar uppstått sedan 2006. Lite självkritik skulle inte skada. Och gärna också några förslag till förbättringar i stället för att osaklig kritik av andras förslag.

Övriga länkar: SvD, DN, Expressen, Aftonbladet, Per Altenberg, Roger Haddad, Nina Larsson, Rasmus (Liberal), Lärarförbundet. Lärarnas Riksförbund

Klädsel på jobbet kan väl regleras utan lagstiftning?

Det är lätt att dela uppfattningen att i vissa yrken är en ansiktstäckande klädsel olämplig. Det gäller i förskola och skola, inom sjukvård, vård och annan omsorg och kanske fler arbetsområden, som jag inte kommer på just nu. Att kommunicera innebär ju som bekant inte bara de ord vi säger utan kroppsspråk inklusive ansiktsuttryck är minst lika viktiga. Ibland kanske viktigare, eftersom orden kan vi styra men inte alltid ansiktsuttryck och kroppsspråket.
Själv har jag då och då råkat ut för att människor börjar debattera mot en åsikt som jag inte uttalat men som jag förmodligen uttryckt på annat sätt. Vänner brukar påpeka att det syns vad jag tänker. Det är ju lite ruskigt. Men det visar vilken betydelse annan kommunikation än ord kan ha.

Men måste fördenskull arbetsklädsel regleras i lag? Jag är ytterst tveksam och instämmer med LUF:s ordförande Adam Cwejman
"Oavsett så måste frågan ställas om det är nödvändigt att vi har specifika regler för slöjor eller om det faktiskt räcker med att arbetsgivare har möjligheten att ställa generella krav på anställda?"

Ytterligare skäl till min tveksamhet är att ett liberalt parti ska vara försiktigt med att tala om förbud så snart en företeelse i samhället skapar problem. Det kan finnas andra sätt att lösa dem som känns mer liberala än förbud och lagstiftning. Arbetsklädsel borde vara en sådan fråga.

Förslaget har i alla fall väckt uppmärksamhet. Alla media - SvD, DN, Aftonbladet, m fl och massor av bloggar - Roger Haddad, Carina Boberg, Gulan Avci, Anna SteeleKarlström,
Nina Larsson, Runo Johansson - skriver.

FP-löften om äldreomsorgen i Linköping

Idag presenterade jag tillsammans med min partikollega i äldrenämnden Monika Broman partiets vallöften på äldreområdet i Linköping. Äldreombudsman, trygghetsboende och flexibel hemtjänst ingår. Från Folkpartiets program, som Jan Björklund och Barbro Westerholm presenterade i Almedalen för en månad sedan hämtar vi Välja mat-garanti och Ut och gå-garanti. Parboendegaranti är redan införd i Linköping efter folkpartiets förslag i äldrenämnden.

Att ha fler rätter att välja mellan erbjuds på vissa håll i Linköpings äldreomsorg. Vi vill att det ska vara så överallt.

Minst tre gånger i veckan ska man få komma ut i friska luften med de riktlinjer som finns. Då kan ju tyckas att de gamla, som vill komma ut oftare får det. Men tyvärr fungerar det inte så. Inte heller är tre gånger i veckan möjligt för alla. Därför vill vi skärpa kraven. Den som vill komma ut alla veckans sju dagar ska få det.

Ibland möter jag frågan: vad skiljer egentligen partierna åt vad gäller äldreomsorgen. Svaret ger jag i inledningen till vårt lokala program:

"Folkpartiet vill förändra synen på de äldre.
På inget annat område har den svenska kollektivismen slagit igenom så starkt som i synen på ålder. Det leder till förutfattade meningar om hur äldre människor är och vill ha det. Som liberaler vet vi att alla människor är olika. Det gäller även när vi blir äldre.
Det finns en tydlig konfliktlinje inom äldrepolitiken mellan Folkpartiet och vänsterpartierna. Medan Socialdemokraterna pratar om inflytande arbetar vi för äldres självbestämmande. Medan Vänsterpartiet pratar om driftsformer satsar vi på höjd kvalitet genom reella förbättringar.
I detta program vill Folkpartiet i Linköping presentera ett flertal reformer som syftar till att stärka äldres välfärd. Vi vill göra det genom att ge dem större makt över den egna livssituationen och genom att ställa högre krav på vad man som äldre i Linköping kan kräva av vår gemensamma välfärd."

Minska skolket i skolan

Idag redovisar utbildningsminister Jan Björklund förslag till åtgärder för att minska skolket i skolan. Återigen är det riktigt att att säga "Att ställa krav är att bry sig om". Här handlar det om att markera att ogiltig frånvaro är lika oaccepterat i skolan som på jobbet.

En del invänder säkert att många elever som skolkar har sociala problem. Ja, säkert är det så. Desto viktigare då att ge dem stöd, uppmärksamma deras föräldrar på problemen i stället för att låta frånvaron öka. När skolresultaten försämras är det så mycket mer att ta igen, vilket i sig kan leda till mer skolk eftersom skolan då kan upplevas som än mer jobbig.

Överraskande är att socialdemokraterna är positiva till förslaget. Miljöpartiet däremot har invändningar.

Rödgröna inte överens (Aftonbladet)
Bland de rödgröna partierna råder delade meningar om förslaget. Socialdemokraterna gör tummen upp.
– Jag ser inga problem med det här, säger Ylva Johansson, ansvarig för skolfrågor, till TT.
– Det viktiga är att man agerar när det händer och hör av sig till eleven och föräldrarna och tar reda på vad skolket beror på.
Miljöpartiets skolpolitiska talesperson Mats Pertoft är däremot kritisk.
– Vad är det Björklund vill komma till? Betyg handlar om kunskap, då ska det handla om kunskap, inte närvaro, säger han till TT.

Jag undrar vart Pertoft vill komma. Menar han att närvaron i skolan inte har någon betydelse för möjligheten att skaffa sig kunskap?!

Andra som bloggat Lotta Edholm, Roger Haddad, Mathias Sundin

Vill Ohly ha Kubas "välfärd" i Sverige?

DN och andra media berättar om en av Lars Ohlys förebilder i politiken, nämligen Kuba. Där är kapitalism ett fult ord, ekonomin kontrolleras till 95 % av staten. När småföretagarna blev framgångsrika (läs "tjänade pengar på sitt arbete som företagare") höjde regeringen skatterna, ökade det byråkratiska krånglet och minskade antalet tillstånd att driva företag. Den lilla privata sektor, som hade börjat spira, lamslogs.

Nu ser både kubanerna och omvärlden resultatet. En arbetare har i snitt 150 kronor i månaden. En miljon statliga jobb måste försvinna. Ekonomin är körd i botten. Ineffektiviteten enorm.

Även om Kubas ledning nu aviserar nya jobb och tillstånd till fler privata företag så handlar förändringarna inte om någon slags reformering. Det är bara en uppdatering av den kubanska ekonomiska modellen, enligt landets ekonomiminister.

När de forna öststaterna som Östtyskland, Rumänien m fl öppnades för omvärldens insyn efter murens fall för dryga tjugo år sedan, syntes ett elände utan like. Fattigdom, barn som for fruktansvärt illa på barnhem, alkoholism och brottslighet. Då sa vänsterpartister i Sverige att den sortens kommunism har inte förespråkats av kommunister i vårt land.

Nu visas resultaten av den kommunistiska regimen på Kuba upp. Den regim som hyllats (och fortfarande hyllas?) av en av de svenska partiledare, som - om de rödgröna skulle vinna valet i höst - förmodligen får en ministerpost. En partiledare och ett parti som vill kalla sig Välfärdspartiet framför andra (minns Ohlys tal i Almedalen för en månad sedan).

Nej. kommunistisk ideologi leder inte till välfärd för befolkningen. Det är återigen bevisat. Kommunism leder bara till fattigdom, misär och ofrihet.

Läs också Staffan Danielssons kommentar.

Diskriminering

Trots lagar mot diskriminering på olika områden så utsätts ändå människor för kränkande och till och med brottsliga handlingar, som har sin grund i diskriminering. Corren har idag ett reportage (länk saknas tyvärr) om situationen för hbt-personer i Linköping. Även om det är bättre idag än för ett tiotal år sedan så vågar inte alla vara öppna med sina livsmönster.

Min partikollega och landstingspolitiker Reza Zarenoe säger till tidningen att han vill att Östergötland ska bli ett hbt-län. Två förslag har Reza. En jämlik vård där också hbt-personer har rätt till barn genom provrörsbefruktning utan att behöva betala och ett bra bemötande. Dessutom vill Reza ha fler hälsokommunikatörer, som kan sprida kunskap i dessa frågor.
Läs mer om artikeln på Carinas blogg.

Annan omfattande diskriminering utsätts romer för i Sverige (och runtom i Europa och övriga världen). Igår redovisade Maria Leissner (också folkpartist bl a tidigare partiledare) utredningen "Romers rätt - en strategi för romer i Sverige."

Läs om utredningen och Delegationen för romska frågor på regeringskansliets hemsida. Se också integrationsminister Nyamko Sabunis uttalanden samt hennes Nyhetsbrev.

Utredningen kring romers situation är en mycket sorglig läsning om utanförskap. Jag upphör aldrig att förvånas över hur djupt rotade fördomarna mot romer är i Sverige än idag. Att det nästan utan att alls ifrågasättas kan förekomma att romska kvinnor körs ut ur butiker eller - om de hunnit komma in - bevakas därför att de på grund av fördomar tros vara ute för att stjäla. I Norrköping ifrågasattes en deltagare i konferens på ett hotell när hon tog en kopp kaffe. Ifrågasättande gällde om hon hade på hotellet att göra! Kvinnan anmälde hotellet och fick rätt till slut efter dom i Hovrätten. Bra så men det räcker uppenbarligen inte för att få slut på den diskriminerande behandlingen av romer.

Kränkande inbjudan till SSR-medlemmar i Östergötland

Jag har fått en inbjudan till valdebatt om Välfärdens villkor från min fackliga organisation Akademikerförbundet SSR i Östergötland. "Vet Du hur du ska rösta den 19 september?" frågar man oss medlemmar. För att få vägledning arrangeras en debatt i Norrköping den 26 augusti.

Två (!) partier är inbjudna till en panel. Jag tror säkert att både Lars Stjernkvist (S) och Jörgen Rundgren (M) är engagerade debattörer. Men varför utgå från att medlemmarna bara vill veta vad dessa två partier tycker? Och varför tro att medlemmarna i länets övriga tolv kommuner vill lyssna på Norrköpings lokalpolitiker?

Även om jag här tycks lite raljerande så är jag både upprörd och besviken över den brist på respekt för demokrati som denna inbjudan avspeglar. Därför har jag skickat ett mail till den ansvariga kvinnan på förbundet och begärt en förklaring. Här kan Du läsa mitt mail:

Som medlem i SSR är jag mycket förvånad över den inbjudan till valdebatt om välfärdens villkor, som SSR bjudit in till i Norrköping den 26 augusti. I inbjudan står: ”Kom och träffa dina lokala politiker och hör hur de tänker om till exempel generell välfärd, resurser till socialtjänsten, om förebyggande arbete, om arbetsmarknadspolitiken och om a-kassan.”
Enligt SSR Östergötland tycks det bara finnas två(!) partier för medlemmarna att välja mellan i höstens val, eftersom endast (S) och (M) är företrädda i panelen. Företrädarna är dessutom lokalpolitiker i en (!) av länets tretton kommuner och kan knappast svara på några lokala frågor för resten av länet. En del av frågorna som anges i inbjudan är dessutom att betrakta som nationella, t ex generell välfärd, arbetsmarknadspolitik och a-kassan.

Som medlem i SSR och dessutom politiskt engagerad är jag djupt bekymrad över förbundets syn på demokrati. Även om det i höstens val tydligare än någonsin finns två block så röstar vi som väljare fortfarande på enskilda partier, som har sina valprogram. Styrkeförhållanden mellan partierna i det vinnande blocket kommer att påverka inriktning på den kommande politiken. Att då bjuda in medlemmarna med frågan ”Vet du hur ska rösta den 19 september?” och endast fråga ut två av partierna är minst sagt anmärkningsvärt. Är det förbundets uppfattning att medlemmarna ska välja mellan (S) och (M)?

Jag har medvetet valt att tillhöra ett SACO-förbund för att slippa känna att mitt fack bedriver politisk påverkan för medlemmarnas räkning. Men tydligen fungerar det så även i ett akademikerförbund, vilket är djupt beklagligt.

Efter en koll på SSR:s hemsida, ser jag, att i Malmö arrangeras motsvarande debatt med fler partier inbjudna. Varför inte i Östergötland?

Jag förväntar mig en förklaring.

Med hälsningar

Linnéa Darell, medlem 6931