DN och andra media berättar om en av Lars Ohlys förebilder i politiken, nämligen Kuba. Där är kapitalism ett fult ord, ekonomin kontrolleras till 95 % av staten. När småföretagarna blev framgångsrika (läs "tjänade pengar på sitt arbete som företagare") höjde regeringen skatterna, ökade det byråkratiska krånglet och minskade antalet tillstånd att driva företag. Den lilla privata sektor, som hade börjat spira, lamslogs.
Nu ser både kubanerna och omvärlden resultatet. En arbetare har i snitt 150 kronor i månaden. En miljon statliga jobb måste försvinna. Ekonomin är körd i botten. Ineffektiviteten enorm.
Även om Kubas ledning nu aviserar nya jobb och tillstånd till fler privata företag så handlar förändringarna inte om någon slags reformering. Det är bara en uppdatering av den kubanska ekonomiska modellen, enligt landets ekonomiminister.
När de forna öststaterna som Östtyskland, Rumänien m fl öppnades för omvärldens insyn efter murens fall för dryga tjugo år sedan, syntes ett elände utan like. Fattigdom, barn som for fruktansvärt illa på barnhem, alkoholism och brottslighet. Då sa vänsterpartister i Sverige att den sortens kommunism har inte förespråkats av kommunister i vårt land.
Nu visas resultaten av den kommunistiska regimen på Kuba upp. Den regim som hyllats (och fortfarande hyllas?) av en av de svenska partiledare, som - om de rödgröna skulle vinna valet i höst - förmodligen får en ministerpost. En partiledare och ett parti som vill kalla sig Välfärdspartiet framför andra (minns Ohlys tal i Almedalen för en månad sedan).
Nej. kommunistisk ideologi leder inte till välfärd för befolkningen. Det är återigen bevisat. Kommunism leder bara till fattigdom, misär och ofrihet.
Läs också Staffan Danielssons kommentar.