Vuxenvärldens svek

Jag hann tyvärr bara se slutet av Uppdrag Granskning igår. Men den beskrivning som jag hört från andra idag och de kommentarer jag läser gör mig förskräckt. Är detta Sverige frågar min partikollega Maria Lundqvist-Brömster på sin blogg. Ja, tyvärr. Verkligheten är inte lika vacker som vår självbild. Se här vad Barnombudsmannnen (BO) säger i ett pressmeddelande idag.

Ett debattprogram i kväll kommer, enligt förannonsering, att ta upp frågan igen. Där medverkar utbildningsminister Jan Björklund (FP) sam Barn- och elevombudet (BEO) Lars Arrhenius. Arrhenius säger så här till SvD

"min bild är att man har en större tolerans i skolans värld mot kränkningar än i resten av samhället. Inställningen är att "lite får man tåla i skolan", även om detta var ett extremfall".

I Rapport i kväll intervjuades den präst som, liksom skolan, svikit sitt ansvar som vuxen. Han säger sig vara djupt ångerfull. Ja, det är så dags! Var fanns han och kyrkan när det hela pågick?

Läs också Integrationsminister Nyamko Sabunis Nyhetsbrev "Vuxenvärlden får inte svika brottsoffer"

Ask gör en pudel

Justitieminister Beatrice Ask tvingas nu ta tillbaka sitt förslag om att skicka särskilt färgade kuvert till män som misstänks för sexköp. Hon motiverar "pudeln" med att hennes uttalande har misstolkats. Men kära justitieministern, ett så tydligt uttalat förslag, behöver inte misstolkas för att framstå som fullständigt huvudlöst.
Nåväl, nu är galenskapen återtagen och Asks förtroende avsevärt naggat i kanten. Hon har dessutom givit sin motståndare Tomas Bodström skäl att med all rätt ifrågasätta hennes omdöme vad gäller rättssäkerhet.
Med så många års politisk erfarenhet borde sådant inte behöva hända. Beklagligt!

Sjukvårdsreform i USA

Det var verkligen spännande att följa slutspurten kring beslutet om Obamas sjukvårdsreform i USA. "Yes, we can" kan nu uttalas med större tyngd än under valrörelsen, då begreppet mer stod för förhoppningar. Rapporteringen från USA handlar om omröstningsresultatet 219-212 och att det är ett historiskt beslut.
Även om segern var knapp så är det dock en seger för drygt 30 miljoner amerikaner och för Obama själv, hans medarbetare och delar av det Demokratiska partiet. Det måste vara fruktansvärt frustrerande för en ledare att ha ett för landet bra förslag men ändå inte ha hela sitt parti med sig.

Länkar: Politikerbloggen, Expressen, DN, SvD, Corren
Bloggar: Rasmus Jonlund, Carina Boberg,

Väljarkontrakt mot datalagringsdirektivet

Intressant idé som min partikollega och "konkurrent" som riksdagskandidat från Östergötland lanserat om väljarkontrakt. Att visa väljarna vilka värderingar som styr mitt politiska arbete både nu och i framtiden om jag får fortsatt förtroende är självklart också för mig.

Skyddet för den personliga integriteten är självklar för mig och har varit så "alltid". Sitter i ryggraden så att säga. Så bör det väl också vara för den som vill kalla sig liberal. Än mer anledning att fördjupa mig i denna fråga har jag nu som ledamot i Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden.

Innan jag bestämmer mig för att skriva under uppropet/väljarkontraktet mot datalagringsdirektivet eller inte, kommer jag att skaffa mig mer information om detaljerna i direktivet och dess effekter för oss medborgare. En klok person som jag gärna lyssnar till för att öka mina insikter på detta område är Mark Klamberg. Läs vad han skriver på sin blogg. Så mitt besked till integritetsintresserade väljare idag är: jag återkommer med besked.

Kommunstyrelsen lyssnar på mitt förslag

Kommunstyrelsen förväntas på tisdag besluta att Kollektivtrafiknämnden avvecklas inför nästa mandatperiod. Verksamhetsområdena allmän kollektivtrafik, skolskjutsar och färdtjänst förs då över till nuvarande Teknik- och Samhällsbyggnadsnämnden (nytt namn troligen Samhällsbyggnadsnämnden).

Jag är nöjd med att fått gehör för min uppfattning att färdtjänst hör hemma inom kollektivtrafikens område. I december bloggade jag om att färdtjänsten riskerade att återföras till äldre- och/eller omsorgsnämnden. Ett inlägg som uppmärksammades av media. Jag framförde också mina synpunkter till kommunalråd och omsorgschef. Som jag skrev på bloggen så har lagstiftningen sedan årtionden tillbaka markerat att den allmänna kollektivtrafiken ska bli mer tillgänglig för personer med funktionsnedsättning, där också äldre människor inkluderas. Att då återgå till ett förlegat arbetssätt hade inte svarat mot den utveckling som faktiskt kollektivtrafiken genomgått i vår kommun under senare år.

Jag är nöjd med det förslag som nu är på väg till Kommunstyrelsen. Så här skriver kommunledningskontoret

"I en bilaga redovisas också konsekvenserna av en uppdelning av Kollektivtrafiknämndens delverksamheter allmän kollektivtrafik, färdtjänst och skolskjuts på flera nämnder. Detta alternativ avfärdas då det finns risk för sämre trafiksamordning, service och standard, samt att kollektivtrafiken blir dyrare för kommunen och resenärerna. Förslaget att dela upp Kollektivtrafiknämnden delverksamheter går också emot samhällsutvecklingen de senaste decennierna samt förslaget till ny kollektivtrafiklag."

Asks galna idé

Först trodde jag att det var ett lite för tidigt aprilskämt från Ask. Men tydligen menade hon allvar. Att en del människor inte förstår att skilja på misstänkt och dömd är illa. Men att Sveriges justitieminister föreslår att misstänkta ska hängas ut det är oförlåtligt. Och det gäller oavsett vilka brott en person misstänks för.
Hur har Ask tänkt sig att den som visat sig vara oskyldig ska rentvås? Ska rättsväsendet skicka ett nytt kuvert i någon annan färg? En färg som Justitiedepartementet bestämt ska symbolisera samhällets ursäkt till den som hängts ut felaktigt.

Visst är det angeläget att få stopp för sexköp och prostitution. Men att göra det genom att sätta rättssäkerheten ur spel i vårt samhälle är inte rätt väg.

Se även Odelberg, Amanda Brihed

När ska livet ta få ta slut?

Läser brevet, som återges i media, från den mycket svårt sjuka 31-åriga kvinnan. Hon har en medfödd sjukdom som efter en operation som barn gjorde henne helt förlamad. Hela livet har hon levt med hjälp av respirator. Nu vill hon att hjälpmedlen stängs av så hon får dö medan livet är någorlunda värdigt. Hon är helt medveten om det beslut hon tagit.

En sådan här begäran måste vara det svåraste man ställs inför som läkare. Läkaretiken handlar om att bota och lindra. Möjligen kanske man skulle kunna säga att i detta fall innebär en avstängning av respiratorn att sjukvården lindrat. Någon bot finns ju uppenbarligen inte att ge.

Det är lätt att associera kvinnans vädjan till frågan om dödshjälp eller inte. Även om den frågan är oerhört svår så har jag tagit ställning. Aktiv dödshjälp kan aldrig bli tillåtet enligt lag. I fullt friskt tillstånd kan man tro sig veta hur man vill ha det om man skulle bli svårt sjuk eller få en omfattande funktionsnedsättning. Men när man väl är där är nog inte avgörandet lika självklart.

Jag har mött så många personer med grava funktionsnedsättningar, som dessutom drabbats av svåra sjukdomar, som har en livsvilja av guds nåde. Att legalisera aktiv dödshjälp skulle skapa en stor oro. Var går gränserna? Kommer jag själv alltid att ha sista ordet? Redan idag hör man ibland oron hos gamla för att sjukvården inte ska "satsa" behövlig operation och annan vård om man drabbas av svårare sjukdom. Nu är det ju inte så att sjukvården nedprioriterar på grund av ålder men oron finns där ändå. Hur skulle det vara om aktiv dödshjälp vore tillåten?

Trots denna min åsikt så anser jag att den här kvinnans vädjan ska bifallas om hon bevisligen är vid sina sinnens fulla bruk och att det är ställt utom allt tvivel att hon själv skrivit brevet till Socialstyrelsen.
Dock måste ett bifall vara ytterst tydligt i att det bara avser just denna person i denna speciella situation. Det får aldrig, aldrig kunna åberopas som skäl för att avbryta behandling för någon annan, som inte själv kan besluta över sitt liv eller sin död.

Länkar: Aftonbladet, SvD