Folkpartiets nya EU-minister Birgitta Ohlsson har idag en utmärkt artikel i Aftonbladet om den aktuella debatten i EU:s ministerråd för arbetsmarknadsfrågor om s.k. mammaledighet.
Förslaget innebär att mamman blir tvungen att ta minst sex veckors ledighet i omedelbar anslutning till nedkomsten. I mars ska EU-parlamentet rösta om huruvida direktivet ska antas eller inte.
I många andra EU-länder finns idag nästan inga förmåner i likhet med svensk föräldraledighet. Så bakom förslaget, som också innebär en utvidgning av nuvarande rätt till ledighet, finns en god tanke. Men varför ska EU behandla föräldraledighet överhuvudtaget? Cecilia Malmström ställer också den frågan. Och hennes svar är att mammaledighet är inget för EU.
Svenska regeringens representant i detta råd är arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin. Han och den svenska regeringen är ytterst tveksamma till förslaget, enligt rapporterna. Jag hoppas verkligen att Sverige kan få med sig ett antal andra länder på ett avvisande av direktivet inför omröstningen i parlamentet om några veckor. Hur ser övriga nordiska länder på frågan? Stå på Dig, Sven-Otto!
Andra som bloggat om denna fråga: Mark Klamberg, Maria Byström, Rasmus Jonlund
onsdag 24 februari 2010
måndag 22 februari 2010
Företagarna i Östergötland räds eventuellt regeringsskifte
Idag fick jag årets första informationstidning från organisationen Företagarna i Östergötland. På första sidan finns en kul tabell "De fem största orosmomenten för företagarna inför 2010". Av tabellen framgår att dryga 35 % är mest oroliga för minskade order. Och på andra plats (fler än 30 %) räds ett regeringsskifte.
Där ser man! Oppositionspartierna socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet har tydligen inte lyckats övertyga företagarna om sin nya småföretagarpolitik. Kan det möjligen bero på att hotet om höjda skatter och arbetsgivaravgifter, slopat RUT-avdrag mm mm?
Där ser man! Oppositionspartierna socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet har tydligen inte lyckats övertyga företagarna om sin nya småföretagarpolitik. Kan det möjligen bero på att hotet om höjda skatter och arbetsgivaravgifter, slopat RUT-avdrag mm mm?
söndag 21 februari 2010
Hushållstjänster
SVT:s Rapport redovisar i kväll en Almegarapport om hur många nya jobb hushållsavdraget ger. Nu kan inte effekterna bortförklaras längre av socialdemokraterna. En intervju med en kvinna som startat företag i branschen bekräftar att det finns alla typer av människor bland hennes kunder.
Miljöpartiet har nu börjat tveka över om de verkligen ska medverka till att avskaffa avdraget om de kommer till makten i höst. Blir intressant att följa den röd-gröna tvisten.
Andra som bloggat om hushållsavdraget är Rasmus Jonlund, Kent Persson
Miljöpartiet har nu börjat tveka över om de verkligen ska medverka till att avskaffa avdraget om de kommer till makten i höst. Blir intressant att följa den röd-gröna tvisten.
Andra som bloggat om hushållsavdraget är Rasmus Jonlund, Kent Persson
fredag 19 februari 2010
Kolla reseförsäkringen före utlandsresan!
Igår presenterade regeringen ett förslag till s.k. konsulär katastrofinsats d v s vilken hjälp vi svenskar kan förvänta oss av UD och svenska staten om en stor kris eller katastrof inträffar när vi befinner oss utomlands. Efter flodvågskatastrofen/tsunamin 2004 och Libanonkriget ett par år senare konstaterade regeringen att, trots många förbättringar av svensk beredskap i liknande situationer, ytterligare en fråga behövde utredas och klarläggas. Det handlade om hur och i vilken omfattning svenskar, som drabbas av sådana händelser utomlands, kan hjälpas.
Våren 2007 tillsattes Kommittén om statens ansvar vid katastrofer utomlands med Mats Svegfors som ordförande. Kommittén bestod av parlamentariker från riksdagspartierna, där jag representerade Folkpartiet liberalerna. Utöver den politiska sfären fanns också företrädare för försäkrings- respektive resebranschen. Kommittén lämnade sitt betänkande Konsulär katastrofinsats (SOU 2008:23) våren 2008.
Jag har väntat på att regeringen skulle presentera ett förslag, eftersom det är en viktig fråga för den enskilde medborgaren den dag krisen drabbar vederbörande. De flesta lever i tron att samma service och stöd ges i en sådan situation som när en allvarlig händelse inträffar här hemma.
Kommittén underströk att det i första hand är individen själv som ansvarar för sin säkerhet och inte staten. Jag har inte hunnit läsa propositionen men vad jag kan se av Carl Bildts DN-artikel igår och regeringens pressmeddelande så har lagförslaget samma innebörd.
När blir situationen en katastrof? Det diskuterade vi mycket i utredningen och jag har skrivit kort om det i en artikel i det liberala nyhetsmagasinet NU våren 2008.
"Är då en sådan händelse alltid att betrakta som en katastrof, där staten måste gripa in med en insats? Svaret ges lättast om frågan inriktas på följderna av händelsen. Har människor dödats eller skadats eller finns risk för detta? Antalet berörda svenskar och deras behov av t ex evakuering, sjukvård mm? Finns möjligheter att möta dessa behov via reseföretag, försäkringsbolag m fl? Räcker det drabbade landets egna resurser?"
Diskussionen med försäkringsbranschens företrädare var intressant. Många människor har uppfattningen att försäkringsbolagen lovar runt, när de vill sälja försäkringar. När sedan katastrofen inträffar, då är det krångligt att få ut ersättningen och det tar väldigt lång tid. Mycket ska bevisas. Därför pressade vi branschens företrädare ganska rejält kring frågan: kan medborgarna nu lita på att försäkringen ger täckning?
Efter riksdagsbehandling och beslut under våren kommer nu att finnas ett tydligt regelverk kring ansvarsfördelning mellan staten och medborgarna om och när en katastrof inträffar utomlands, där svenskar drabbas. För att det kommer att inträffa kan vi vara säkra på. Däremot inte var, av vilket slag och i vilken omfattning.
Våren 2007 tillsattes Kommittén om statens ansvar vid katastrofer utomlands med Mats Svegfors som ordförande. Kommittén bestod av parlamentariker från riksdagspartierna, där jag representerade Folkpartiet liberalerna. Utöver den politiska sfären fanns också företrädare för försäkrings- respektive resebranschen. Kommittén lämnade sitt betänkande Konsulär katastrofinsats (SOU 2008:23) våren 2008.
Jag har väntat på att regeringen skulle presentera ett förslag, eftersom det är en viktig fråga för den enskilde medborgaren den dag krisen drabbar vederbörande. De flesta lever i tron att samma service och stöd ges i en sådan situation som när en allvarlig händelse inträffar här hemma.
Kommittén underströk att det i första hand är individen själv som ansvarar för sin säkerhet och inte staten. Jag har inte hunnit läsa propositionen men vad jag kan se av Carl Bildts DN-artikel igår och regeringens pressmeddelande så har lagförslaget samma innebörd.
När blir situationen en katastrof? Det diskuterade vi mycket i utredningen och jag har skrivit kort om det i en artikel i det liberala nyhetsmagasinet NU våren 2008.
"Är då en sådan händelse alltid att betrakta som en katastrof, där staten måste gripa in med en insats? Svaret ges lättast om frågan inriktas på följderna av händelsen. Har människor dödats eller skadats eller finns risk för detta? Antalet berörda svenskar och deras behov av t ex evakuering, sjukvård mm? Finns möjligheter att möta dessa behov via reseföretag, försäkringsbolag m fl? Räcker det drabbade landets egna resurser?"
Diskussionen med försäkringsbranschens företrädare var intressant. Många människor har uppfattningen att försäkringsbolagen lovar runt, när de vill sälja försäkringar. När sedan katastrofen inträffar, då är det krångligt att få ut ersättningen och det tar väldigt lång tid. Mycket ska bevisas. Därför pressade vi branschens företrädare ganska rejält kring frågan: kan medborgarna nu lita på att försäkringen ger täckning?
Efter riksdagsbehandling och beslut under våren kommer nu att finnas ett tydligt regelverk kring ansvarsfördelning mellan staten och medborgarna om och när en katastrof inträffar utomlands, där svenskar drabbas. För att det kommer att inträffa kan vi vara säkra på. Däremot inte var, av vilket slag och i vilken omfattning.
Andra som bloggat i frågan: Juridikbloggen
torsdag 18 februari 2010
Landstingets Äldreuppdrag
Dagens landstingsmöte bjöd på intressanta föredragningar kring det s.k. Äldreuppdraget. Ett uppdrag som Vårdsamverkansberedningen jobbar med tillsammans med länets 13 kommuner.
Dagens tema var: "Att vara äldre i Östergötland år 2020". Utöver landstingets egna medarbetare så deltog Barbro Westerholm, riksdagsledamot för (FP) och Äldreboendedelegationens ordförande och Gunnar Wetterberg, samhällspolitisk chef på SACO.
Rubiken för deras respektive anföranden var "Att vara äldre 2020 - så vill jag ha det".
År 2020 kan tyckas långt borta men det är faktiskt bara tio år dit. Barbro berättade att då är hon 87 år medan Gunnar är tjugo år yngre. Bådas berättelser var mycket inspirerande och även mycket tänkvärda.
En del brukar säga att det enda man vet om framtiden det är att den inte blir det man tror. Trots detta så måste olika samhällsfunktioner ha en planering för det man på mer eller mindre goda grunder kan tro.
Jag är inte landstingsledamot men eftersom mötet var öppet för allmänheten tog jag chansen att lyssna. Rubriken "Att vara äldre i Östergötland år 2020" kan enkelt översättas till "Att vara äldre i Linköping år 2020". Allt som sades var inte nytt för mig men inspirerade ändå till tankar om hur jag kan tala om denna framtidsplanering i valrörelsen.
Dagens tema var: "Att vara äldre i Östergötland år 2020". Utöver landstingets egna medarbetare så deltog Barbro Westerholm, riksdagsledamot för (FP) och Äldreboendedelegationens ordförande och Gunnar Wetterberg, samhällspolitisk chef på SACO.
Rubiken för deras respektive anföranden var "Att vara äldre 2020 - så vill jag ha det".
År 2020 kan tyckas långt borta men det är faktiskt bara tio år dit. Barbro berättade att då är hon 87 år medan Gunnar är tjugo år yngre. Bådas berättelser var mycket inspirerande och även mycket tänkvärda.
En del brukar säga att det enda man vet om framtiden det är att den inte blir det man tror. Trots detta så måste olika samhällsfunktioner ha en planering för det man på mer eller mindre goda grunder kan tro.
Jag är inte landstingsledamot men eftersom mötet var öppet för allmänheten tog jag chansen att lyssna. Rubriken "Att vara äldre i Östergötland år 2020" kan enkelt översättas till "Att vara äldre i Linköping år 2020". Allt som sades var inte nytt för mig men inspirerade ändå till tankar om hur jag kan tala om denna framtidsplanering i valrörelsen.
tisdag 16 februari 2010
Barnperspektivet i LSS
Regeringen lämnar inom kort en LSS-proposition till riksdagen. En av de viktigaste förslagen är att barns inflytande regleras i LSS (Lag om stöd och service till funktionshindrade) på samma sätt som i socialtjänstlagen (SoL).
”Många syns inte men finns ändå” skrev Barnombudsmannen i sin årsrapport redan 2002. Rapporten handlade om barns osynlighet i lagstiftningen bl a LSS. Hittills har barn sällan givits möjlighet att komma till tals vid bedömning av insatser för barnet självt eller i familjen. För även utformningen av stödet till en förälder med funktionsnedsättning påverkar barnen i familjen.
”Många syns inte men finns ändå” skrev Barnombudsmannen i sin årsrapport redan 2002. Rapporten handlade om barns osynlighet i lagstiftningen bl a LSS. Hittills har barn sällan givits möjlighet att komma till tals vid bedömning av insatser för barnet självt eller i familjen. För även utformningen av stödet till en förälder med funktionsnedsättning påverkar barnen i familjen.
Men nu blir det ändring på det. Läs min artikel i Corren idag.
Andra angelägna förändringar är bestämmelser om tillstånd och tillsyn rörande anordnandet av personlig assistans, som hittills varit i stort sett oreglerat. Också detta är förslag från LSS-utredningen.
Mycket återstår att göra från regeringens sida för att ta tillvara utredningsförslagen. Jag hoppas att Socialdepartementet inte dröjer för länge för då finns risk att utredningsmaterialet inte är helt aktuellt. Trots att representationen i kommittén var mycket bred så fanns en mängd förslag och synpunkter i remissvaren. Jag förstår att det tar tid att bearbeta dem men utredningen lämnades dock redan i augusti 2008 så det börjar bli dags för ett något högre tempo.
måndag 15 februari 2010
Näringsdepartementet på fel spår beträffande kommunal näringsverksamhet
Nu vill Näringsdepartementet återigen utreda möjligheter att ge kommunerna laglig rätt att ha vinstdrivande bolag. År 2007 utreddes huruvida det var möjligt att ge kommuner och landsting ett generellt undantag från självkostnadsprincipen när de agerar på en konkurrensutsatt marknad.
När lagförslaget presenterades blev kritiken från bl a Konkurrensverket och Svenskt Näringsliv bitsk. Konkurrensverket menade och menar fortfarande enligt en intervju med konkurrensrådet Per-Arne Sundbom i Riksdag & Departement att problemet är att kommunerna i stor utsträckning bedriver olaglig verksamhet. Det vore bättre att se över kommunallagen enligt Sundbom. Tydligare gränser för vad kommunerna får göra och bättre rättsliga medel för företagen är en bättre väg att gå, enligt Konkurrensverket.
En förändring i rätt riktning har regeringen dock genomfört. Den nya lagen handlar om konfliktlösning vid offentlig säljverksamhet och gäller sedan årsskiftet. Det nya är att domstol kan förbjuda en kommun, ett kommunalt företag eller ett landsting att bedriva en viss näringsverksamhet om den snedvrider eller hämmar konkurrensen.
När nu Näringsdepartementet tagit detta steg för att rensa upp i den kommunala bolagsdjungeln, varför då tillsätta en utredning som upplevs gå i motsatt riktning? Dessutom med i stort sett samma inriktning som den som sågades för ett par år sedan.
Obegripligt som jag ser det. I stället borde en regering, som vill öka det privata företagandet i landet, ytterligare begränsa den kommunala näringsverksamheten.
När lagförslaget presenterades blev kritiken från bl a Konkurrensverket och Svenskt Näringsliv bitsk. Konkurrensverket menade och menar fortfarande enligt en intervju med konkurrensrådet Per-Arne Sundbom i Riksdag & Departement att problemet är att kommunerna i stor utsträckning bedriver olaglig verksamhet. Det vore bättre att se över kommunallagen enligt Sundbom. Tydligare gränser för vad kommunerna får göra och bättre rättsliga medel för företagen är en bättre väg att gå, enligt Konkurrensverket.
En förändring i rätt riktning har regeringen dock genomfört. Den nya lagen handlar om konfliktlösning vid offentlig säljverksamhet och gäller sedan årsskiftet. Det nya är att domstol kan förbjuda en kommun, ett kommunalt företag eller ett landsting att bedriva en viss näringsverksamhet om den snedvrider eller hämmar konkurrensen.
När nu Näringsdepartementet tagit detta steg för att rensa upp i den kommunala bolagsdjungeln, varför då tillsätta en utredning som upplevs gå i motsatt riktning? Dessutom med i stort sett samma inriktning som den som sågades för ett par år sedan.
Obegripligt som jag ser det. I stället borde en regering, som vill öka det privata företagandet i landet, ytterligare begränsa den kommunala näringsverksamheten.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)