Möte med kristna irakier igår

I ett tidigare blogginlägg skrev jag om att Svenska Kyrkan i Linköping skulle arrangera ett möte mellan politiker och kristna irakier, som lever under utvisningshot. Detta möte skedde igår eftermiddag. Läs intervjun med mig i Linköpings Tidning idag. Omedelbart efter mötet skickade jag mina anteckningar om olika personers berättelser till FP:s talesman i flyktingfrågor, riksdagsledamot Ulf Nilsson. Det är angeläget med en snabb reaktion från statsmakterna kring hur Migrationsverket och domstolarna tolkar och tillämpar lagstiftningen. Det kan t ex inte vara en rimlig tillämpning att utvisa en förälder när hennes psykiskt sjuke son får stanna. Mamman är hans enda stöd sedan länge tillbaka. Sverige har utrymme för båda.

Kristna irakier

I eftermiddag ska jag tillsammans med andra kommunpolitiker i Linköping träffa kristna irakier för att lyssna på deras berättelser om varför de vill slippa utvisning. Det är Svenska kyrkans Jan Johansson, för oss Linköpingsbor känd som Janne diakon, som arrangerar mötet. Jannes stora, varma engagemang för utstta människor är omvittnat. När Janne bjuder in till "ett humanitärt samtal" lyssnar många.

Pågår det en etnisk rensning av kristna irakier? Enligt Sveriges kristna råd kan det röra sig om det. I en debattartikel på Newsmill den 21 augusti beskriver företrädare för rådet hur de ser på situationen i Irak.

I en interpellationsdebatt i riksdagen i torsdags diskuterade flera partier varför Sverige utvisar kristna irakier. Migrationsministern hänvisade till att i Sverige sköts dessa frågor av domstolarna. Helt i enlighet med riksdagsbeslutet 2006, som alla partier var eniga om. Och det har han ju rätt i men det är fortfarande riksdag och regering som ansvariga för utformningen av lagstiftningen. Och där finns nog en del att göra, vilket FP:s ansvariga talesman Ulf Nilsson framförde i debatten.

Jag ser mitt politiska ansvar vid dagens samtal som att lyssna på människornas berättelser och föra dem och mina egna bedömningar vidare till partikollegorna i riksdagen.

SD till riksdagen med medias hjälp?

Återigen har Sverigedemokraterna placerat sig ovanför 4 %-strecket i en opinionsmätning (SvD, DN m fl). Genast ger media SD en roll efter nästa års val, nämligen rollen som vågmästare. Framgång föder framgång som bekant. Om dessutom någon annan bidrar till reklamen så är ger det än mer.
Är det verkligen medias avsikt att bidra till SD:s intåg i Sveriges riksdag? Nej, det tror jag inte. Men uppmärksamheten kring denna och andra opinionsmätningar tycks mig väl okritisk.

Influensavaccinering igen

Jag har tidigare skrivit om min tveksamhet till massvaccinering inför den väntade svininfluensan. Debatten går vidare. För och emot massvaccinering och eventuella risker med vaccinet vägt mot risken att bli allvarligt sjuk av influensan. På det sistnämnda anser sig DN idag ha svaret. Slutsatsen i artikeln är att influensan är farligare än vaccinet. Det får vi verkligen hoppas! När nu MyndighetsSverige bestämt att erbjuda alla vaccin vore det ju förödande om våra arbetsplatser står tomma p g a att folk blivit sjuka efter vaccineringen.


Vad som kommit i skymundan är kostnaden (uppskattad till mellan 2 och 3 miljarder kronor) för massvaccinering ställd mot alla andra, redan idag kända, behov inom sjukvården som inte tillgodoses. Vad händer med de som väntar på en större operation - förlängs tiden med en redan svår väntan? Vad händer med de behov av utrustning som kan behövas på vissa håll - uppskjutna investeringar? Mediciner som redan idag inte ges på grund av att de anses för dyra trots bevisad god effekt? Landstingens redan utlagda sparbeting - blir de än mer omfattande?


Som jag skrev i mitt tidigare inlägg (se länk ovan) så är det väl förmätet av mig som lekman att ifrågasätta medicinskt kunniga. Men även bland dem finns olika uppfattning om nödvändigheten av att vaccinera alla medborgare.


Hur detta än slutar så är det nödvändigt med en offentligt redovisad utvärdering efteråt. Även om denna utvärdering skulle visa att MyndighetsSverige gjort en felbedömning.

Inspirerande möte

Igår bloggade jag om min önskan att fler kvinnor skulle våga ta steget att bli entreprenörer och egna företagare. Idag har jag träffat en kvinnlig entreprenör dock icke egen företagare. Entreprenörer brukar definieras som initiativrika och handlingskraftiga personer. Men inte nödvändigtvis egna företagare. En sådan person är Ros-Mari som ansvarar för ett gruppboende i Ulrika några mil utanför Linköping.
Boendet drivs av Frösunda LSS AB på uppdrag av Linköpings kommun. Fem personer med funktionsnedsättning bor där och har merparten av sin dagliga verksamhet hos olika företag i grannskapet.
Jag hade förmånen att få förrätta invigning i november förra året. Ett drygt halvår senare möter jag en välfungerande verksamhet med trygga boende och trygg och engagerad personal. Och, som sagt, en mycket driftig kvinnlig ledare med utvecklingsidéer och säkert också god förmåga att genomföra dem.
Alla människor behövs i vårt samhälle och alla har en uppgift att fylla. Men för att alla ska få den chansen måste några gå före med idéer, mod och förmåga att utveckla och inspirera.
De 3-4 milen därifrån på ganska krokiga vägar gick lätt. Också min inspiration för fortsatt utvecklingsarbete hade stigit ett antal grader.

Fler kvinnliga företagare önskas

Idag har jag träffat två kvinnor i Linköping som jobbar för att inspirera kvinnor till eget företagande. Läs gärna LinköpingsPosten så får Du veta mer.
Jag har varit engagerad för att få kvinnliga entreprenörer/företagare, som vill jobba med vård och omsorg på uppdrag av kommunen under många år. Jag ser som ett av mina bidrag till jämställdhetsarbetet. Linköpings kommuns omorganisation till beställar-utförarkonceptet 1992 har underlättat en utveckling i den riktningen. Så många småföretagare har det dock inte blivit, tyvärr. Det finns ett antal hinder på vägen för t ex en undersköterska eller hemtjänstchef att ta klivet och starta eget. Den osäkra ekonomin och återkommande upphandlingar är ett. Ett annat är Jantelagen. Den drabbar i och för sig alla i Sverige som "tror att de är något". Men för kvinnor som ofta är mer känsliga för att ta ett steg ut ur en arbetsgemenskap är detta hinder extra stort.

Men med inspiration av IniCiera, Nyföretagarcentrum och också de kvinnliga ambassadörer, som näringsminister Maud Olofsson samlat runt om i landet som förebilder, är jag övertygad om att vi får se fler kvinnor ta mod till sig och genomföra sina goda affärsidéer.

Hög tid att dela ut Orwells "1984" i gymnasieskolorna?

Som man frågar får man svar, lyder ett gammalt ordspråk. Kanske är det tillämpligt på resultatet av den undersökning som Svenska Stöldskyddsföreningen låtit göra och som refereras i en debattartikel i SvD idag. Artikeln innehåller ingen återgivning av hur frågorna är ställda till gymnasieelever, föräldrar och rektorer. Men av svaren att döma har trygghet ställts mot integritet.

Jag skrev i ett tidigare inlägg att naturligtvis måste människors oro respekteras. Men det är inte självklart att det enda sättet att förebygga brott och att skapa trygghet i och kring en skola är via kameraövervakning. Därför är det viktigt att ge alternativ att välja på när man undersöker inställningen till övervakning. Det är skillnad på att som gymnasieelev få frågan: "Tror Du att kameraövervakning ökar tryggheten i skolan?" jämfört med frågan: "Vad tror Du ökar tryggheten i skolan?" Sista frågexemplet kan eventuellt kompletteras med alternativ t ex kameraövervakning, fler vuxna i skolan, annat?
Det är svårt att tro av redovisningen av svaren att frågorna ställts utifrån mitt sista exempel.

Om det skulle vara så att svaren är ett resultat av en objektiv undersökning, då är det dags att dela ut boken "1984" av George Orwell till såväl elever, föräldrar som rektorer.