Krig i Europa!!

Kriget i Ukraina har nu pågått i tre veckor och fruktansvärda bilder på Rysslands bombningar av bostäder och till och med sjukhus kablas ut över världen. Det är lätt att förstå Ukrainas vädjan om flygförbud. Men - samtidigt: att riskera ett tredje världskrig?! Nej, det måste undvikas. Sverige och andra länder måste hjälpa Ukrainas befolkning så mycket det bara går utan att riskera ett storkrig i Europa.

Här hemma i Sverige har upprustning av försvaret och frågan om Nato-medlemskap hamnat högt upp på regeringens och riksdagens agenda. Tillsammans med frågor om höga drivmedelspriser. Och att Sverige har fått en ny flyktingvåg. Det är intressant att notera att inte ens Sverigedemokraterna längre anser att "Sverige är fullt". Man inser naturligtvis att partiet skulle tappa röster om man visar upp samma okänslighet som man gjorde under Syrienkriget. Men att påstå att partiet bytt åsikt vad gäller svensk migrationspolitik, som en del media gör, är direkt felaktigt menar jag.    

Om det går att se något "bra" i allt detta elände så är det att EU denna gång framträder enat till skillnad från under den nyligen genomgångna pandemin.  

Avskaffade restriktioner och valår med partiledardebatt

Det måste nog bli några Corona-kommentarer även denna gång. Igår avslutades restriktionerna. Till stor lättnad för många. Till fortsatt oro för andra bl a för redan hårt pressad sjukvårdspersonal. Tidningen ÖstgötaCorrespondenten/Corren rapporterar så här om läget i Linköping och Östergötland  https://corren.se/nyheter/artikel/ny-rapport-fler-smittade-ar-inlagda-pa-sjukhus--och-ytterligare-tre-har-avlidit/.

Jag och min man kommer att ta rapporterna på allvar och fortsätta vara restriktiva tills sjukvården ger mer positiva signaler kring smittspridningen. Jag tänker ungefär som bloggkollegan Lars-Erick Forsgren i inlägget http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2022/02/for-sent-men-nu-for-tidigt-om-covid-19.html

Nog nu om Corona/Covid 19 - åtminstone för den här gången.

I september i år är det val till riksdag, kommuner och regioner. Och den första partiledardebatten i TV 4 häromkvällen. Luttrade programledare hade satt en tidsgräns för varje enskilt inlägg från de åtta partiledarna. En halv minut! Gick så där! Men ganska bra ändå tycker jag. Märkligt var att vissa av debattörerna vid flera tillfällen valde att använda merparten av den knappa tiden till att prata om andra partier?! Tänkte i början av programmet att tiden borde varit en hel minut. Men jag tar tillbaka den tanken.

Jag ska inte kommentera budskapen. Mycket kommer att debatteras och nya frågor och ställningstaganden kan komma. Sju månader är trots allt en ganska lång tid. 

Däremot kan jag inte låta bli att kommentera dagens krönika av Jakob Styrenius i tidigare nämnda Corren. Styrenius raljerar kring partiledardebatten och några av deltagarnas uttalanden. För mig känns hans kommentarer som att han antingen avser att förlöjliga inläggen eller inte förstått tanken bakom dem. Två exempel: Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar lyfte den stora tillgången på narkotika i Sverige och de penningsummor som följer med. Hon menade att alla politiker borde rikta in politiken i mycket högre grad på att få stopp på detta, eftersom narkotika spelar en stor inom gängkriminaliteten. Lätt att instämma i kan jag tycka. Att hon sedan som ett exempel tog upp knarket som sägs flöda kring Stureplan i Stockholm får man väl se som något slags (V)-markering mot "rika personer kring Stureplans-företeelsen".

Allra "roligast" anser Styrenius (MP):s företrädare Märta Stenevi vara när hon benämner förslaget om  visitationszoner vara rasistiskt. Kan hålla med om att det var att gå väl långt. Men jag kan förstå vad hon menade. Det är inte alltför långsökt att ana vad som kan hända. Nämligen att människor med utländskt utseende kan komma att bli visiterade oftare just på grund av sitt utseende. 

Personligen är jag emot att inrätta och benämna vissa områden som "visitationszoner". Svensk lagstiftning ska inte utsätta och stämpla vanliga, hyggliga medborgare som sköter sig bara för att några kriminella individer bor i grannskapet.  

Miljöpartiets önskeregering efter höstens val

SVT:s nya "30 minuter" med Anders Holmberg startade igår (19/1) utfrågningarna av partierna inför höstens riksdagsval. Först ut i intervjustolen var språkröret Märta Stenevi (MP). Som den vassa utfrågare AH är så kändes nog halvtimmen ganska lång för Stenevi. Inte lätt ens för en övertygad miljöpartist att se tittarna i ögonen och erkänna att stängningen av Ringhals kärnkraftverk var deras vallöfte 2014. Ett vallöfte som genomförts och just nu bidrar till extremt höga elräkningar för många svenskar.  

Utfrågningen avslutades med att Stenevi fick beskriva miljöpartiets önskeregering efter valet. Utan att tveka beskrev Märta Stenevi: MP, S, V och C. Motivet: MP:s bedömning är a) Sverige behöver få en majoritetsregering  b) dessa fyra partier har tillräckligt många gemensamma åsikter för att kunna nå ett bra förhandlingsresultat. Lyckas man uppnå det då kan en stabil regering bildas trots ganska stora åsiktsskillnader på andra politikområden. Jaha, där ser man! Blir intressant att se S:s, V:s respektive C:s önskeregering.

Håller Anders Holmberg måttet som fortsatt saklig, vass och tydlig utfrågare i valrörelsen så kan programmet "30 minuter" i SVT 2 bli en bra vägledning inför höstens val för alla osäkra väljare.   

Elpriser

Vad kan man förvänta sig av en regering? Ja, det minsta är väl att förslag som kan påverka den enskilde medborgarens ekonomi i den omfattning som elpriset nu gör (i alla fall för många) inte slängs fram en stund före riksdagens partiledardebatt. Och därtill framtvingad av att oppositionen kunde förväntas göra "stort nummer" av frågan om elprisernas påverkan på hushållen.

Så blev det ett förslag som nästan ingen - knappt regeringen heller - vet hur det ska genomföras, när det kan genomföras. Ja t o m oklart om det är genomförbart. 

Nu återstår att se vad som händer med löftet. Det finns också förslag från olika oppositionspartier. Och regeringen har som bekant inte egen majoritet i riksdagen. 

För egen del är jag inte orolig. Vår familj har sedan några år avtalat med vårt elbolag om fast pris. Kanske inte det mest ekonomiska när priset var lågt. Men vi klarar oss definitivt bra nu. Med eluppvärmd medelstor villa och boende utanför tätort så räcker det med att betala bensin/dieselkostnaderna för närvarande. Jag vill inte skicka några pekpinnar men att ha en planering för sin egen ekonomi borde väl merparten av den vuxna befolkningen ha. Det har inget att göra med vilka ekonomiska resurser individen har. 

Mot våren!

Nyåret 2021/22 passerat och vi undrar med viss bävan - ska världen slippa pandemin eller? Tyvärr är nog svaret nej. Enligt WHO krävs en mycket mer omfattande vaccinering i världen för att pandemin ska kunna förväntas avta i omfattning framåt halvårsskiftet. Finns den solidariteten? De flesta vill nog svara ja på den frågan men ändå så kommer det troligen inte att ske. Det handlar inte bara om tillgång på vaccin utan viljan att vaccinera sig och länders kapacitet att genomföra. 

Nu lämnar jag dysterheten för en stund och tänker att nu är det inte långt till våren. Våren, som för vår familj betyder att vi registrerar in husbilen och börjar göra utflykter till näraliggande favoritplatser. T ex Gränna ställplats vid vackra Vättern, Karlsborgs camping och i år även Stegeborgs ställplats utanför Söderköping i östgötaskärgården. Stegeborg, som vunnit priset "Årets ställplats 2021". Ett välförtjänt pris.

Men våren betyder också att vi börjar vårstäda i trädgården. Det har sin tjusning med årstidsväxlingar som vi har i Sverige. Även om jag ofta tänkt att lite mer Gran Canaria-värme hela året skulle vara skönt. Men kanske skulle man tröttna på detta. 

 

Vad ska vi äta på Nyårsaftonen?

Rubrikfrågan verkar vara viktig för lokalradions lyssnare så här dagen före nyårsafton. Eller kanske mest viktig för programmakarna? Blandningen med att varje timmes lokala nyhetssändning handlar om den senaste dödskjutningen i ett av kommunens bostadsområden gör att jag känner ett visst obehag över den ytlighet som präglar vissa dagar i media. Visst - nyheter är fakta och ska självfallet rapportera om aktuella händelser. Och däremellan ska andra programinslag ha utrymme. Och lyssnarkontakten är också viktig, något som har underlättats betydligt genom sociala medier. Men ...

Nyårsmenyn i de östgötska hemmen leder till en ganska omfattande lyssnarkontakt. Så uppdraget uppfylls med råge en sån här dag. En viss dysterhet infinner sig dock hos mig även i den delen. De flesta som hör av sig och berättar är uppenbarligen lyssnare som har råd med fläskfilé etc. Undrar hur det känns för de lyssnare som knappt har råd med mat överhuvudtaget alternativt får hämta en matkasse på Stadsmissionen både vid jul och nyår. Och enligt trovärdiga rapporter har det blivit fler sen förra året. 

Missförstå mig inte! Det är utmärkt att sådana möjligheter erbjuds. Men nog borde vi väl kunna förvänta oss att de som behöver få hjälp åtminstone minskar från föregående år i ett land som i de flesta sammanhang beskrivs som ett av världens rikaste länder. Och dessutom anses både av omgivningen och oss själva som ett välfärdsland!

Nog med dystra tankar nu. 2022 blir kommer säkert, precis som de flesta andra år, innehålla både glädje och sorg för oss alla.

Med det önskar jag 

                    Gott Nytt År!

Mellandagsreflektioner

Måndag den 27 december och alla juldagar är avklarade. För vår familj en bra helg med möjlighet att träffas över generationerna eftersom alla varit/är friska. Av nyhetsrapporteringen kan jag se att så inte varit fallet för alla. Och för sjukvårdpersonalen ännu en jul med många arbetspass och få, om ens några, möjligheter till ledighet.

Samtidigt som vi kunnat se resenärsköerna på Arlanda för semesterresor till varmare länder. Och kanske än fler extraturer för sjukvårdspersonalen efter helgerna på grund av nysmittade. Ja, vem har sagt att livet är rättvist!

Några dagar kvar av 2021. Med både spänning och viss bävan blickar jag mot 2022. Spänning som jag alltid känt och fortfarande känner inför ett nytt år. Viss bävan numera - pandemi, oroligheter i världen och även i vårt land. Men jag är trots allt mer optimist än pessimist. Lokala Corren har idag en sida med rubriken Vad händer 2022? Ja mycket intressant faktiskt. En del som planeras men som kanske inte kan genomföras. Men några händelser kommer med säkerhet att genomföras. Val till riksdag, kommun och landsting i Sverige den 11 september t ex. Datumet känns inte så bra på grund av de minnen som dagen förknippas med. Men ingen styr över almanackan och sen några år genomförs val i Sverige den andra söndagen i september. Och i år råkar den söndagen vara den 11 september. 

Ett annat valdatum är den 8 november då det är mellanårsval i USA. Då väljs representanthuset och en tredjedel av senaten. Måtte demokraterna lyckas hålla Trump-anhängarna stången! 

Parlamentsval i Ungern i april eller maj också av intresse inte minst inom EU-samarbetet.   

Mycket annat kommer förstås att inträffa. Till detta lär både denna blogg och andra att återkomma.