Sist jag bloggade skrev jag något om att jag skulle återkomma och berätta om Folkpartiets kommunala riksmöte i helgen. Nu har dagarna gått och det börjar nästan kännas passé att skriva om. Dessutom har väl redan ett antal folkpartister redan bloggat bl a Anne-Marie som skrev om både dag 1 och dag 2. Min vän Marianne Åhman från Värmland har också varit flitig på bloggen. Och Christer Sörliden som tydliggjort temat på riksmötet "Vi vill mer".
Men något får det nog bli ändå. Det var arrangemanget värt. Två härliga dagar med 800 partivänner från olika delar av landet. God stämning, många glada igenkännanden och kramar. Jag känner alltid när jag kommer till riksmöten eller landsmöten att jag är bland vänner. Underbart!
Det var också två lärorika dagar med seminarier, panelsamtal och - förstås - partiledartal. Ett uppskattat inslag var PG Gyllenhammars medverkan vid ett av panelsamtalen. Han hör de fåtal personer som kan säga sanningar med ett slags torr humor, som är härligt att lyssna till.
tisdag 22 mars 2011
fredag 18 mars 2011
Barns och ungas bästa
Sitter på ett hotellrum i Göteborg. Skulle ha varit på FP:s gruppledarkonferens idag. Men dagen kolliderade med uppstarten, eller kanske omstart, av Barnuppdraget. Ett arbete som görs i Östergötland i samarbete mellan länets 13 kommuner och landstinget. Deltagarna på kommunsidan representerar både skola och socialtjänst.
Målet med arbetet är att det gemensamma ansvaret för att skapa goda uppväxtvillkor för barn och unga ska skötas bättre inklusive ett bra stöd där så behövs.
Dagen inleddes med Ing-Marie Wieselgrens föredragning kring hur det ser ut idag och hur det borde vara. Det är ju inte självklart att brister beror på resursbrist även om det ibland kan vara så. Men alla samhällsfunktioner har en hel del att fundera över. Förmiddagsprogrammet gav oss alla mycket att tänka på.
Jag tänker på det när jag läser i dagens Aftonbladet om s.k. maktlekar i vissa skolor. Enligt polisen är det inte lek utan misshandel. Jag blir så upprörd när jag ser att dylika aktiviteter kan ske på våra skolor utan att vuxna ingriper. Samtal med elever och föräldrar borde ju omgående innebära ett stopp för sådant.
Varför sitter jag på ett hotellrum i Göteborg, undrar kanske någon. Jag har ju uppenbarligen varit i Norrköping på konferens och missat FP:s gruppOmledarkonferens. Jo, jag och min partikollega Carina tog tåget till Göteborg för att i morgon och på söndag delta i FP:s kommunala riksmöte. Om detta kommer jag att skriva under veckan som kommer.
Målet med arbetet är att det gemensamma ansvaret för att skapa goda uppväxtvillkor för barn och unga ska skötas bättre inklusive ett bra stöd där så behövs.
Dagen inleddes med Ing-Marie Wieselgrens föredragning kring hur det ser ut idag och hur det borde vara. Det är ju inte självklart att brister beror på resursbrist även om det ibland kan vara så. Men alla samhällsfunktioner har en hel del att fundera över. Förmiddagsprogrammet gav oss alla mycket att tänka på.
Jag tänker på det när jag läser i dagens Aftonbladet om s.k. maktlekar i vissa skolor. Enligt polisen är det inte lek utan misshandel. Jag blir så upprörd när jag ser att dylika aktiviteter kan ske på våra skolor utan att vuxna ingriper. Samtal med elever och föräldrar borde ju omgående innebära ett stopp för sådant.
Varför sitter jag på ett hotellrum i Göteborg, undrar kanske någon. Jag har ju uppenbarligen varit i Norrköping på konferens och missat FP:s gruppOmledarkonferens. Jo, jag och min partikollega Carina tog tåget till Göteborg för att i morgon och på söndag delta i FP:s kommunala riksmöte. Om detta kommer jag att skriva under veckan som kommer.
måndag 14 mars 2011
Kärnkraft eller inte?
Världen följer utvecklingen kring kärnkraftverket i Japan och delar naturligtvis japanernas oro. Ännu vet vi inte hur det egentligen står till. Däremot vet vi att katastrofen är enorm vad gäller antalet omkomna och skadade människor och att hela samhällen är borta.
Osäkerheten kring det japanska kärnkraftverket har naturligtvis startat en kärnkraftsdebatt igen. Inget annat var att vänta. Men vad de flesta verkar glömma är att alternativen kol och olja inte heller är riskfria. Växthuseffekten är ett ord som inte nämns överhuvudtaget. Var finns idag debatten om klimatförändringarna?
Det är inte så att jag inte är medveten om att det finns risker med kärnkraft. Men jag tror på att forskning för teknikutveckling leder till förbättrad säkerhet. Visst kan den tron få sig en knäck när ett högteknologiskt land som Japan kanske inte har lyckats med säkerhet i så hög grad som förväntats. Men som sagt, vad är alternativen?
Jag ser att två fd socialdemokratiska ministrar som båda haft makt att göra något klokt för svensk energiförsörjning idag reflekterar på sina respektive bloggar (Sommestad och Pagrotsky). Båda är nöjda med att Barsebäck stängts. Men vad mer har de uträttat för att få annan energiförsörjning för svensk basindustri än fortsatt kärnkraft?
Osäkerheten kring det japanska kärnkraftverket har naturligtvis startat en kärnkraftsdebatt igen. Inget annat var att vänta. Men vad de flesta verkar glömma är att alternativen kol och olja inte heller är riskfria. Växthuseffekten är ett ord som inte nämns överhuvudtaget. Var finns idag debatten om klimatförändringarna?
Det är inte så att jag inte är medveten om att det finns risker med kärnkraft. Men jag tror på att forskning för teknikutveckling leder till förbättrad säkerhet. Visst kan den tron få sig en knäck när ett högteknologiskt land som Japan kanske inte har lyckats med säkerhet i så hög grad som förväntats. Men som sagt, vad är alternativen?
Jag ser att två fd socialdemokratiska ministrar som båda haft makt att göra något klokt för svensk energiförsörjning idag reflekterar på sina respektive bloggar (Sommestad och Pagrotsky). Båda är nöjda med att Barsebäck stängts. Men vad mer har de uträttat för att få annan energiförsörjning för svensk basindustri än fortsatt kärnkraft?
söndag 13 mars 2011
Öppet hus på Medborgarkontoret
Igår tillbringade jag några timmar i "politikerhörnan" på Medborgarkontoret, där det var Öppet Hus under lördagen. Riktigt trevliga timmar! Jag gillar den typen av tillfällen till samtal med kommuninvånarna. Trivsam atmosfär, människor som går runt och tar del av samhällsinformation, ställer frågor och - inte minst viktigt - lämnar förslag och synpunkter till både medarbetare och oss som fått förtroendet vid höstens val att företräda dem. Nästan som att vara tillbaka i valstugan.
På medborgarkontoret finns bostads- och tomtförmedling, konsumentvägledning och skuldrådgivning. Ungdomsombuden, äldrelotsarna och kommunens säkerhetsgrupp kan man träffa vissa tider i veckan. Också polis, brottsofferjour och kvinnojour.
Andra som finns på Medborgarkontoret är Resurspoolen som är en frivilligcentral och företrädare för Byrån mot diskriminering.
Här ställer kommunens samhällsbyggnadskontor/-nämnd ut aktuella planer i samband med byggnationer av olika slag.
Medborgarkontoret är inrymt i samma hus och med samma ingång som Huvudbiblioteket. Det gör att tillgängligheten är stor.
Jag hade ganska många besök under mina timmar i "Hörnan". Jag fick med mig en del förbättringsförslag och frågor kring sånt som stått i lokala media senaste tiden. Några kom bara för att hälsa och en person ville bli medlem i Folkpartiet.
Och så, som alltid, några frågor om vad den "stora invandringen" kostar. Jag slutar aldrig att förvånas över att människor kan säga att Sverige nu måste sluta ta emot fler och samtidigt säga att de som behöver skydd ska få det. För mig är det självklart att när människor söker skydd undan förföljelse och krig så ska omvärlden, där Sverige är en del, hjälpa till.
På medborgarkontoret finns bostads- och tomtförmedling, konsumentvägledning och skuldrådgivning. Ungdomsombuden, äldrelotsarna och kommunens säkerhetsgrupp kan man träffa vissa tider i veckan. Också polis, brottsofferjour och kvinnojour.
Andra som finns på Medborgarkontoret är Resurspoolen som är en frivilligcentral och företrädare för Byrån mot diskriminering.
Här ställer kommunens samhällsbyggnadskontor/-nämnd ut aktuella planer i samband med byggnationer av olika slag.
Medborgarkontoret är inrymt i samma hus och med samma ingång som Huvudbiblioteket. Det gör att tillgängligheten är stor.
Jag hade ganska många besök under mina timmar i "Hörnan". Jag fick med mig en del förbättringsförslag och frågor kring sånt som stått i lokala media senaste tiden. Några kom bara för att hälsa och en person ville bli medlem i Folkpartiet.
Och så, som alltid, några frågor om vad den "stora invandringen" kostar. Jag slutar aldrig att förvånas över att människor kan säga att Sverige nu måste sluta ta emot fler och samtidigt säga att de som behöver skydd ska få det. För mig är det självklart att när människor söker skydd undan förföljelse och krig så ska omvärlden, där Sverige är en del, hjälpa till.
Japan, Libyen och svenska sossar
Glömmer vi Libyen nu? frågade min partikollega Tomas Bystedt på Facebook igår med anledning av den fruktansvärda katastrofen i Japan. Media har ofta en oförmåga att fokusera på mer än en nyhet åt gången.
Katastrofen i Japan är nästan ofattbar. Alla vet att vattenmassors kraft är enorm. Men ändå har i alla fall jag haft svårt att tänka mig att hela normalstora städer bara sopas bort. Fram till nu när jag ser TV-bilderna. Japanerna vet att kraftiga jordskalv kan inträffa. Så skedde i Kobe på nittiotalet. För övrigt bara någon vecka efter jag själv lämnat staden efter ett besök.
Men frågan är om ens en japan kunnat föreställa sig det som nu hänt delar av landet. Till allt elände kommer också riskerna kring kärnkraftverket i och med att kylvatten saknas. Nu verkar den japanska regeringen ha en god beredskap eftersom så många människor runt om redan evakuerats.
Ser på bloggar att svenska socialdemokrater nu lyfter den japanska oron kring kärnkraftverket och kopplar den till svensk energidebatt. Det finns väl hos flera av dem en förhoppning om att därmed få bort fokus från partiets interna bekymmer. För även om nu valberedningen i grevens tid vaskat fram en partiledarkandidat så innebär det inte att socialdemokratins djupa kris är över.
Intressant läsning fanns i går på DN-debatt. Man kan ju undra hur partiet ska lyckas med konststycket att internt föra traditionell vänsterinriktad politik och samtidigt få de väljare som 2010 röstade på något av Allianspartierna att vid valet 2014 välja socialdemokratin.
Vid ett antal val har väljarna låtit sig duperas både av den socialdemokratiska retoriken och av ett och annat "köttben". Jag tror att den tiden är förbi. Väljarna låter sig inte luras hur många gånger som helst.
Hur har det då gått med frågan i min rubrik? Har media glömt Libyen? Nej, faktiskt inte. Se bl a DN, SvD
Katastrofen i Japan är nästan ofattbar. Alla vet att vattenmassors kraft är enorm. Men ändå har i alla fall jag haft svårt att tänka mig att hela normalstora städer bara sopas bort. Fram till nu när jag ser TV-bilderna. Japanerna vet att kraftiga jordskalv kan inträffa. Så skedde i Kobe på nittiotalet. För övrigt bara någon vecka efter jag själv lämnat staden efter ett besök.
Men frågan är om ens en japan kunnat föreställa sig det som nu hänt delar av landet. Till allt elände kommer också riskerna kring kärnkraftverket i och med att kylvatten saknas. Nu verkar den japanska regeringen ha en god beredskap eftersom så många människor runt om redan evakuerats.
Ser på bloggar att svenska socialdemokrater nu lyfter den japanska oron kring kärnkraftverket och kopplar den till svensk energidebatt. Det finns väl hos flera av dem en förhoppning om att därmed få bort fokus från partiets interna bekymmer. För även om nu valberedningen i grevens tid vaskat fram en partiledarkandidat så innebär det inte att socialdemokratins djupa kris är över.
Intressant läsning fanns i går på DN-debatt. Man kan ju undra hur partiet ska lyckas med konststycket att internt föra traditionell vänsterinriktad politik och samtidigt få de väljare som 2010 röstade på något av Allianspartierna att vid valet 2014 välja socialdemokratin.
Vid ett antal val har väljarna låtit sig duperas både av den socialdemokratiska retoriken och av ett och annat "köttben". Jag tror att den tiden är förbi. Väljarna låter sig inte luras hur många gånger som helst.
Hur har det då gått med frågan i min rubrik? Har media glömt Libyen? Nej, faktiskt inte. Se bl a DN, SvD
tisdag 8 mars 2011
Internationella kvinnodagen
Vid denna sena timme så gör jag det lätt för mig och kopierar in en länk till ett inlägg jag nyss gjort på min Corren blogg.
Länkar också till den artikel jag refererar till.
Länkar också till den artikel jag refererar till.
söndag 6 mars 2011
Snart ny vecka igen
Synd att dygnet inte har mer än 24 timmar och att några av dem måste användas för sömn. Det finns ju så mycket spännande att uträtta och att lära sig. Det är verkligen en förmån att få jobba med politik på heltid (även om heltid är långt utöver 40 timmars vecka).
Några axplock ur den gångna veckan och inför den nya.
I tisdags kväll var jag inbjuden att vara ordförande vid Resurspoolens årsmöte i Linköping. Resurspoolen är Linköpings frivilligcentral och bedrivs verkligen med frivilliga krafter. Visserligen med ett visst stöd av kommunalt föreningsbidrag men i övrigt helt föreningsdriven. Jag var med vid starten i början av 1990-talet och har sedan följt dess utveckling. Underbart att möta så mycket engagemang från det vi numera kallar civilsamhället.
I torsdags deltog jag i en konferens om Evidensbaserad praktik. Intressant föreläsning kring vad det innebär att tillämpa evidensbaserad socialtjänst i praktiken. Mycket lärorikt!
På kvällen var jag på hockey Linköping-AIK. Det är inte mitt största intresse men idrotten har blivit stor i Linköping med LHC:s framgångar. Framgång som dock inte speglades riktigt just i torsdagsmatchen. Men nu är det slutspel och då hoppas vi alla Linköpingsbor på att spelarna bjuder till ordentligt. Hur eller hur - en trevlig kväll med flera intressanta möten.
Även fredagen innebar konferens. Denna dag i grannstaden Norrköping. Ämnet handlade om urbant utvecklingsarbete eller stadsdelsutveckling, som båda kommunerna deltar i. Kändes riktigt folkpartistiskt då statens del i det hela hör hemma hos integrationsminister Erik Ullenhag (FP).
Dagen bestod av dels redovisning av hur arbetet ser ut i de båda kommunerna och dels av en föreläsning kring vad som krävs för att de långsiktiga målen ska uppnås.
I mitt avslutningsanförande nämnde jag tre ord som mer än andra fastnat hos mig under dagen. Orden var Analys, Samverkan och Egenmakt. Gör vi rätt analys kring vilka behov som finns av utveckling i de stadsdelar som ingår i dylika projekt? Vi talar mycket om hur mycket vi samverkar i olika konstellationer. Men vad uppnås? Är det verkligen gemensamt arbete vi gör? Och egenmakt - vad menar vi egentligen? Alla politiker bejakar begreppet. Hur tydliga är vi då i direktiven ut i de kommunala organisationerna? Och hur tydliga vill alla vara?
Som sagt - en dag som bjöd på många reflektioner och ett arbete att göra på hemmaplan.
Lördag-söndag med frissabesök, melodifestival, Vasalopp på TV ( spännande slutspurt på både dam- och herrsidan), telefonsamtal till dottern, egen motion och kommunstyrelsehandlingar.
En ny spännande vecka väntar med nytt att lära och nytt att uträtta. Bland annat ska jag besöka en daglig verksamhet för personer med funktionsnedsättning, träffa beredningsgruppen för kommunala handikapprådet, sammanträde med kommunstyrelse resp partigrupp och lite annat av varierande slag.
Några axplock ur den gångna veckan och inför den nya.
I tisdags kväll var jag inbjuden att vara ordförande vid Resurspoolens årsmöte i Linköping. Resurspoolen är Linköpings frivilligcentral och bedrivs verkligen med frivilliga krafter. Visserligen med ett visst stöd av kommunalt föreningsbidrag men i övrigt helt föreningsdriven. Jag var med vid starten i början av 1990-talet och har sedan följt dess utveckling. Underbart att möta så mycket engagemang från det vi numera kallar civilsamhället.
I torsdags deltog jag i en konferens om Evidensbaserad praktik. Intressant föreläsning kring vad det innebär att tillämpa evidensbaserad socialtjänst i praktiken. Mycket lärorikt!
På kvällen var jag på hockey Linköping-AIK. Det är inte mitt största intresse men idrotten har blivit stor i Linköping med LHC:s framgångar. Framgång som dock inte speglades riktigt just i torsdagsmatchen. Men nu är det slutspel och då hoppas vi alla Linköpingsbor på att spelarna bjuder till ordentligt. Hur eller hur - en trevlig kväll med flera intressanta möten.
Även fredagen innebar konferens. Denna dag i grannstaden Norrköping. Ämnet handlade om urbant utvecklingsarbete eller stadsdelsutveckling, som båda kommunerna deltar i. Kändes riktigt folkpartistiskt då statens del i det hela hör hemma hos integrationsminister Erik Ullenhag (FP).
Dagen bestod av dels redovisning av hur arbetet ser ut i de båda kommunerna och dels av en föreläsning kring vad som krävs för att de långsiktiga målen ska uppnås.
I mitt avslutningsanförande nämnde jag tre ord som mer än andra fastnat hos mig under dagen. Orden var Analys, Samverkan och Egenmakt. Gör vi rätt analys kring vilka behov som finns av utveckling i de stadsdelar som ingår i dylika projekt? Vi talar mycket om hur mycket vi samverkar i olika konstellationer. Men vad uppnås? Är det verkligen gemensamt arbete vi gör? Och egenmakt - vad menar vi egentligen? Alla politiker bejakar begreppet. Hur tydliga är vi då i direktiven ut i de kommunala organisationerna? Och hur tydliga vill alla vara?
Som sagt - en dag som bjöd på många reflektioner och ett arbete att göra på hemmaplan.
Lördag-söndag med frissabesök, melodifestival, Vasalopp på TV ( spännande slutspurt på både dam- och herrsidan), telefonsamtal till dottern, egen motion och kommunstyrelsehandlingar.
En ny spännande vecka väntar med nytt att lära och nytt att uträtta. Bland annat ska jag besöka en daglig verksamhet för personer med funktionsnedsättning, träffa beredningsgruppen för kommunala handikapprådet, sammanträde med kommunstyrelse resp partigrupp och lite annat av varierande slag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)