Kombinerade golvtorkning med att lyssna på min partiledare Jan Björklund i Ekots lördagsintervju. Jag instämmer i det många berättar för mig, nämligen att man förstår vad Jan säger. Inte helt vanligt omdöme om politiker i allmänhet och partiledare i synnerhet.
Även om Jan slingrade sig lite kring frågan om ränteavdragen, som Carl B Hamilton lanserade för en tid sedan, så blev slutsatsen ändå ett klart svar. FP:s riksdagsgrupp resp partistyrelse har inte tagit beslut att föreslå förändrade ränteavdrag i nuläget. Visar det sig att det uppstår en bostadsbubbla så är också ränteavdragen en av flera nödvändiga åtgärder att diskutera. Effekterna av att inte göra någonting drabbar villaägare med små marginaler än värre än vad förändrade ränteavdrag skulle göra.
Resonemanget om att Sverige måste tänka framtid utifrån den globaliserade värld vi lever i har ett starkt stöd i folkpartilandet. Det var en huvudfråga i det uppdrag som partirådet diskuterade i samband med valanalysen. När Centerpartiet och Kristdemokraterna tycker att moderaterna ska ta ett steg tillbaka för att ge dem större utrymme i politiken och debatten då jobbar Folkpartiet med att utveckla den egna politiken.
Jan Björklund gjorde det också väldigt tydligt i lördagsintervjun. Det kändes mycket bra. Jag tycker det känns pinsamt att höra bl a Maud Olofsson beklaga sig över att (M) är för stora. Jag vill inte heller att (M) ska växa på övriga allianspartiers bekostnad. Men ansvaret för att detta inte sker måste i allsin dar ligga på respektive parti. Det är vi andra i Alliansen som måste bli tillräckligt intressanta för väljarna.
Nu var dagens intervju bara 35 minuter och utfrågaren "tuggade om" en del frågor varför utrymmet blev begränsat. Vid andra tillfällen vill jag att Jan lyfter också andra politikområden där Folkpartiet är starka. Jag tänker framförallt på sjukvård, äldrefrågor, politik för personer med funktionsnedsättning, miljö (där vi har en bra politik men inte visar upp den) och kultur.
För Dig som missade intervjun följ den här http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=3071
lördag 12 februari 2011
onsdag 9 februari 2011
Alla dessa koder
Så har jag fått en ännu en kod att hålla reda på. Det låter så enkelt när man öppnar kuvertet. "Lär dig koden utantill. Klipp sönder plastremsan vars innehåll syns om man håller det mot en ljus bakgrund." Och innehållet? Ja, det är koden det. Som man ska lära sig utantill och inte notera någonstans alls.
Ja, det vore ju inte så svårt om det var den enda kod som man behöver hålla reda på. Men så är det inte för någon enda människa idag, som har kort av något slag.
I lördags hände det mig att jag inte mindes vilken kod som var till just det betalkort, som jag skulle betala frissan med. Visserligen hade jag ett kort till som jag faktiskt kom ihåg koden till. Men då hade kortapparaten redan börjat arbeta med mitt kort, som jag inte mindes koden på.
Aningen pinsamt, faktiskt. Men egentligen inte särskilt konstigt. Det är mer konstigt att de flesta tycks komma ihåg rätt kod till rätt kort, eller hur?
Ja, det vore ju inte så svårt om det var den enda kod som man behöver hålla reda på. Men så är det inte för någon enda människa idag, som har kort av något slag.
I lördags hände det mig att jag inte mindes vilken kod som var till just det betalkort, som jag skulle betala frissan med. Visserligen hade jag ett kort till som jag faktiskt kom ihåg koden till. Men då hade kortapparaten redan börjat arbeta med mitt kort, som jag inte mindes koden på.
Aningen pinsamt, faktiskt. Men egentligen inte särskilt konstigt. Det är mer konstigt att de flesta tycks komma ihåg rätt kod till rätt kort, eller hur?
tisdag 8 februari 2011
Ett oranget kuvert
Heter det "oranget" kuvert, eller? Hur eller hur. Det handlar om kuvertet från Pensionsmyndigheten som berättar om pensionskapitalets utveckling sedan förra året. Corren skriver (länk saknas tyvärr) att "Färre oroar sig för att bli fattiga pensionärer". Större bekymmer har folk kring energi- och bensinpris, att förlora den ekonomiska bufferten samt kring finanskris och räntor.
De orosmolnen är nog mer relevanta än att oroa sig för pensionen. All skrämselpropaganda om att svenska pensioner inte skulle gå att leva på om några år saknade till stora delar grund. Det är klart att den som har möjlighet att sätta av lite extra varje månad i pensionssparande bör göra det. Men om man inte har inkomst att avvara till regelbundet sparande så kommer man ändå att kunna försörja sig på pensionen när den dagen kommer. Som komplement till en låg pension finns både äldreförsörjningsstöd och bostadstillägg.
Jag hoppas att regeringen också fortsätter att sänka skatten för pensionärer. På lägre pensioner är den orimligt hög idag. Även om den som jobbar har högre omkostnader så är dagens skillnader i inkomstbeskattning inte motiverad.
De orosmolnen är nog mer relevanta än att oroa sig för pensionen. All skrämselpropaganda om att svenska pensioner inte skulle gå att leva på om några år saknade till stora delar grund. Det är klart att den som har möjlighet att sätta av lite extra varje månad i pensionssparande bör göra det. Men om man inte har inkomst att avvara till regelbundet sparande så kommer man ändå att kunna försörja sig på pensionen när den dagen kommer. Som komplement till en låg pension finns både äldreförsörjningsstöd och bostadstillägg.
Jag hoppas att regeringen också fortsätter att sänka skatten för pensionärer. På lägre pensioner är den orimligt hög idag. Även om den som jobbar har högre omkostnader så är dagens skillnader i inkomstbeskattning inte motiverad.
söndag 6 februari 2011
Äntligen blogg igen!
Hoppas jag har några trogna läsare kvar. Vad har hänt med Linneas bloggande, undrar ni kanske. Ja dels mängder med arbete. Nya och nygamla uppdrag innebär uppstarter på ett antal områden.
Omsorgsnämnden där jag är fortsatt ordförande har haft sitt första möte. Inte mindre än 16 nya ledamöter/ersättare (nämnden består av 11 ledamöter och lika många ersättare). Många är också ganska nya i politiken överhuvudtaget. Alla partier verkar ha genomfört ett generationsskifte i samband med höstens val. Första sammanträdet flöt ändå på riktigt bra. Kansliet lämnade bra information om rutiner som gäller och stämningen var god.
Nygammalt uppdrag för mig är att vara kommunalråd med gruppledaransvar. Dit hör det helt nya uppdraget som 1:e vice ordförande i kommunstyrelsen, vilket innebär sammanträde med styrelsens planeringsutskott varje måndag förmiddag, samråd med övriga Allianskommunalråd varje tisdag och kommunstyrelse 1-2 ggr per månad. Och så förstås kommunfullmäktige en gång i månaden.
Förra veckan nystartade det omorganiserade Läns-SLAKO, ett samarbetsorgan på det sociala området mellan länets 13 kommuner och landstinget. SLAKO har många tunga uppgifter på agendan. Äldreuppdraget, barnuppdraget och så planering kring en trolig överföring av hemsjukvården till kommunerna är de mest omfattande.
Äldre- resp barnuppdraget är två uppgifter med syfte att - på resp områden - öka samverkan mellan kommun och landsting. Allt i enlighet med den önskan som befolkningen har.
Hemsjukvården har förts från landsting till kommuner i 10 av Sveriges län. Resterande 11, varav Östergötland är ett, har att välja på att göra det frivilligt d v s på eget initiativ eller att så småningom följa regeringens lagstiftning om sådan huvudmannaskapsförändring.
Mycket av det nu påbörjade planeringsarbetet kommer att ligga på SLAKOs arbetsutskott, där jag valdes till vice ordförande i fredags. Känns som en riktig och viktig utmaning.
Omsorgsnämnden där jag är fortsatt ordförande har haft sitt första möte. Inte mindre än 16 nya ledamöter/ersättare (nämnden består av 11 ledamöter och lika många ersättare). Många är också ganska nya i politiken överhuvudtaget. Alla partier verkar ha genomfört ett generationsskifte i samband med höstens val. Första sammanträdet flöt ändå på riktigt bra. Kansliet lämnade bra information om rutiner som gäller och stämningen var god.
Nygammalt uppdrag för mig är att vara kommunalråd med gruppledaransvar. Dit hör det helt nya uppdraget som 1:e vice ordförande i kommunstyrelsen, vilket innebär sammanträde med styrelsens planeringsutskott varje måndag förmiddag, samråd med övriga Allianskommunalråd varje tisdag och kommunstyrelse 1-2 ggr per månad. Och så förstås kommunfullmäktige en gång i månaden.
Förra veckan nystartade det omorganiserade Läns-SLAKO, ett samarbetsorgan på det sociala området mellan länets 13 kommuner och landstinget. SLAKO har många tunga uppgifter på agendan. Äldreuppdraget, barnuppdraget och så planering kring en trolig överföring av hemsjukvården till kommunerna är de mest omfattande.
Äldre- resp barnuppdraget är två uppgifter med syfte att - på resp områden - öka samverkan mellan kommun och landsting. Allt i enlighet med den önskan som befolkningen har.
Hemsjukvården har förts från landsting till kommuner i 10 av Sveriges län. Resterande 11, varav Östergötland är ett, har att välja på att göra det frivilligt d v s på eget initiativ eller att så småningom följa regeringens lagstiftning om sådan huvudmannaskapsförändring.
Mycket av det nu påbörjade planeringsarbetet kommer att ligga på SLAKOs arbetsutskott, där jag valdes till vice ordförande i fredags. Känns som en riktig och viktig utmaning.
söndag 16 januari 2011
Bio igår - Svinalängorna
När jag för några år sedan läste "Svinalängorna", Susanna Alakoskis debutroman från 2006, blev jag djupt gripen över de människoöden hon skildrade. Även om det var en roman så var händelserna inte orimliga att tänka sig ha hänt.
När så boken filmades hade jag lite svårt att bestämma mig för om jag ville se filmen eller inte. En film gör sällan en bra bok riktig rättvisa.
Men berömmen kring filmen och Pernilla Augusts regi fick mig att ändå gå och se den. Vilket skedde i går kväll. Och jag ångrar det inte för en sekund! Den motsvarade förväntningarna och nästan mer än det. Jag delar helt Expressens omdöme att filmen "berör på djupet och blottlägger hur komplicerade familjeband kan vara".
Skådespelarna var också fantastiska. Noomi Rapace, hennes fd man Ola och de övriga spelade på ett sätt så man som tittare kunde känna det som om man var där och bevittnade en verklighet.
Och verkligheten finns. Inte bara i dåtidens Ystad utan också i vår vardag, i vår kommun, i våra bostadsområden. Invandrare som sökt sig till Sverige med hopp om jobb, egen försörjning, ett nytt liv och en framtid för sina barn men där verkligen inte blir som man drömt. Eller kvinnan som försöker hålla ihop familjen trots att både hon och barnen far illa av makens alltmer tilltagande alkoholmissbruk. Eller kvinnan som i denna situation alltmer anpassar sig och själv tar till flaskan och lovar skicka barnen till skolan när socialtjänsten kommer på besök.
Jag undrar hur många av de som såg filmen igår samtidigt med mig kunde tänka sig att just under dessa timmar levs ett lika miserabelt liv någonstans i vår kommun. Att under dessa timmar kanske en kvinna och hennes barn med hjälp av polisen är på väg till en tillfällig fristad genom Kvinnojourens eller sociala jourens försorg.
Och kanske satt där någon som kände igen åtminstone delar av händelserna, kände igen oförmågan att stå emot spriten och förhoppningsvis nu tar kontakt med Beroendekliniken för att få hjälp.
När så boken filmades hade jag lite svårt att bestämma mig för om jag ville se filmen eller inte. En film gör sällan en bra bok riktig rättvisa.
Men berömmen kring filmen och Pernilla Augusts regi fick mig att ändå gå och se den. Vilket skedde i går kväll. Och jag ångrar det inte för en sekund! Den motsvarade förväntningarna och nästan mer än det. Jag delar helt Expressens omdöme att filmen "berör på djupet och blottlägger hur komplicerade familjeband kan vara".
Skådespelarna var också fantastiska. Noomi Rapace, hennes fd man Ola och de övriga spelade på ett sätt så man som tittare kunde känna det som om man var där och bevittnade en verklighet.
Och verkligheten finns. Inte bara i dåtidens Ystad utan också i vår vardag, i vår kommun, i våra bostadsområden. Invandrare som sökt sig till Sverige med hopp om jobb, egen försörjning, ett nytt liv och en framtid för sina barn men där verkligen inte blir som man drömt. Eller kvinnan som försöker hålla ihop familjen trots att både hon och barnen far illa av makens alltmer tilltagande alkoholmissbruk. Eller kvinnan som i denna situation alltmer anpassar sig och själv tar till flaskan och lovar skicka barnen till skolan när socialtjänsten kommer på besök.
Jag undrar hur många av de som såg filmen igår samtidigt med mig kunde tänka sig att just under dessa timmar levs ett lika miserabelt liv någonstans i vår kommun. Att under dessa timmar kanske en kvinna och hennes barn med hjälp av polisen är på väg till en tillfällig fristad genom Kvinnojourens eller sociala jourens försorg.
Och kanske satt där någon som kände igen åtminstone delar av händelserna, kände igen oförmågan att stå emot spriten och förhoppningsvis nu tar kontakt med Beroendekliniken för att få hjälp.
måndag 10 januari 2011
Jobbskatteavdrag igen? Tveksamt!
Statsministern öppnade igår i Rapport för ytterligare jobbskatteavdrag. Och kanske skulle den goda ekonomiska utvecklingen också räcka till någon ytterligare skattesänkning för pensionärerna.
Vet inte riktigt vad Reinfeldt menar när han säger "vi" bedömer. Är det regeringen eller bara moderaterna? Visst behöver inkomstskatter sänkas men vi får inte blunda för att också finns andra behov i samhället. Och ska skatter sänkas så behövs också en mer genomtänkt diskussion om varför och vilka än att bara fortsätta att upprepa "fler jobbskatteavdrag".
I den valanalys som Folkpartiet tagit fram och vars förslag till fortsatt inriktning på att utveckla politiken som partirådet godkände för några månader sedan lyfts behovet av en djupare analys av vad som behövs för att Sverige ska bli framgångsrikt i globaliseringens tidevarv. Mot denna bakgrund är jag tveksam till om Reinfeldts "vi" står för hela regeringen när han beskriver ytterligare jobbskatteavdrag utan någon djupare reflektion.
Vet inte riktigt vad Reinfeldt menar när han säger "vi" bedömer. Är det regeringen eller bara moderaterna? Visst behöver inkomstskatter sänkas men vi får inte blunda för att också finns andra behov i samhället. Och ska skatter sänkas så behövs också en mer genomtänkt diskussion om varför och vilka än att bara fortsätta att upprepa "fler jobbskatteavdrag".
I den valanalys som Folkpartiet tagit fram och vars förslag till fortsatt inriktning på att utveckla politiken som partirådet godkände för några månader sedan lyfts behovet av en djupare analys av vad som behövs för att Sverige ska bli framgångsrikt i globaliseringens tidevarv. Mot denna bakgrund är jag tveksam till om Reinfeldts "vi" står för hela regeringen när han beskriver ytterligare jobbskatteavdrag utan någon djupare reflektion.
söndag 9 januari 2011
Söndagsreflektioner
Bläddrar och läser i lördagens tidningar sånt som jag inte hann igår.
Bland annat fastnar jag för rubriken i DN/Ekonomi "På Ica är handikapp inget hinder". Artikeln handlar om att Ica men även hamburgerkedjan Max och tjänsteföretaget Sodexho målmedvetet satsar på jobb till personer med funktionsnedsättning.
Bra! Ska ta med mig detta i mitt uppdrag som ordförande i omsorgsnämnden för att se vilket samarbete som kan utvecklas lokalt.
Skickar dessutom en uppmaning till DN att i fortsättningen inte beskriva personer med funktionsnedsättning som "funktionshindrade". Det är den miljö som personerna vistas i som skapar hinder - inte personerna själva. Läs gärna om de olika begreppen på Socialstyrelsens hemsida.
Helena Bross och Ulla Föhrer skriver på DN-debatt att elever med läshandikapp diskrimineras i grundskolan. En orsak sägs vara att flertalet av Sveriges skolor bryter mot skollagen, eftersom dessa elever inte får det studiestöd inklusive lämpliga läromedel som de behöver.
Sorgligt! Jag hoppas att det är bättre förutsättningar i min kommun, eftersom här finns ett Språkpedagogiskt centrum där det tidigare Dyslexicentrum ingår.
Under veckan har FP:s respektive C:s ungdomsförbund lyft frågan om att slå samman partierna Folkpartiet liberalerna och Centerpartiet. De båda ungdomsförbundsordförandena frågar i en artikel på Newsmill: "Finns det något egenvärde av två liberala partier?"
Min reflektion är att det skulle det inte vara om partierna vore helt lika. För mig skiljer sig vi i FP från C (och andra som vill benämna sin politik som liberal) genom att vi betonar socialliberalismen. Det påverkar naturligtvis politikens innehåll på ett antal områden.
Jag känner ibland en oro - och även irritation ska medges - över att en del partikollegor inte vill använda begreppet "socialliberalism". Det gläder mig att vår partiledare Jan Björklund på senare tid har blivit alltmer tydlig på den punkten. I Nyhetsbrevet i samband med partirådet som behandlade valanalysen skriver han "Vi ska gemensamt ta fram ett program för hur vi med en modern socialliberal politik tar oss an globaliseringens utmaningar".
Jag hör till de medlemmar som valde Folkpartiet för att där förenas den liberala friheten för individen med ett socialt samhällsansvar. Under alla år jag har varit politiskt aktiv och på nära håll sett andra "liberala"partiers politik har jag inte någon gång känt en så stor intressegemenskap att jag skulle kunna kalla dess företrädare "partivänner". Detta trots möten och samarbete med många personer med engagemang för ett socialt samhällsansvar på olika områden.
Bland annat fastnar jag för rubriken i DN/Ekonomi "På Ica är handikapp inget hinder". Artikeln handlar om att Ica men även hamburgerkedjan Max och tjänsteföretaget Sodexho målmedvetet satsar på jobb till personer med funktionsnedsättning.
Bra! Ska ta med mig detta i mitt uppdrag som ordförande i omsorgsnämnden för att se vilket samarbete som kan utvecklas lokalt.
Skickar dessutom en uppmaning till DN att i fortsättningen inte beskriva personer med funktionsnedsättning som "funktionshindrade". Det är den miljö som personerna vistas i som skapar hinder - inte personerna själva. Läs gärna om de olika begreppen på Socialstyrelsens hemsida.
Helena Bross och Ulla Föhrer skriver på DN-debatt att elever med läshandikapp diskrimineras i grundskolan. En orsak sägs vara att flertalet av Sveriges skolor bryter mot skollagen, eftersom dessa elever inte får det studiestöd inklusive lämpliga läromedel som de behöver.
Sorgligt! Jag hoppas att det är bättre förutsättningar i min kommun, eftersom här finns ett Språkpedagogiskt centrum där det tidigare Dyslexicentrum ingår.
Under veckan har FP:s respektive C:s ungdomsförbund lyft frågan om att slå samman partierna Folkpartiet liberalerna och Centerpartiet. De båda ungdomsförbundsordförandena frågar i en artikel på Newsmill: "Finns det något egenvärde av två liberala partier?"
Min reflektion är att det skulle det inte vara om partierna vore helt lika. För mig skiljer sig vi i FP från C (och andra som vill benämna sin politik som liberal) genom att vi betonar socialliberalismen. Det påverkar naturligtvis politikens innehåll på ett antal områden.
Jag känner ibland en oro - och även irritation ska medges - över att en del partikollegor inte vill använda begreppet "socialliberalism". Det gläder mig att vår partiledare Jan Björklund på senare tid har blivit alltmer tydlig på den punkten. I Nyhetsbrevet i samband med partirådet som behandlade valanalysen skriver han "Vi ska gemensamt ta fram ett program för hur vi med en modern socialliberal politik tar oss an globaliseringens utmaningar".
Jag hör till de medlemmar som valde Folkpartiet för att där förenas den liberala friheten för individen med ett socialt samhällsansvar. Under alla år jag har varit politiskt aktiv och på nära håll sett andra "liberala"partiers politik har jag inte någon gång känt en så stor intressegemenskap att jag skulle kunna kalla dess företrädare "partivänner". Detta trots möten och samarbete med många personer med engagemang för ett socialt samhällsansvar på olika områden.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)