Varför så svårt att göra rätt?

Uppdrag granskning visade i kväll hur tufft det kan vara att råka ut för en svår olycka på sjön och sedan tvingas processa i åratal för att få det skadestånd som man rimligen borde få.
Trots lagar och regler och fällande dom för den som åstadkom skadan, så är det en enskild som dels får dras med sviterna av sina skador och dels med en usel ekonomi.

Den som är kund i detta försäkringsbolag borde genast byta. För jag vill inte tro att alla bolag skulle hantera människor på detta sätt.

Ser på Expressen och DN attt en annan person som nu får be om ursäkt och punga ut med skadestånd är BP:s Carl-Henric Svanberg. Det var på tiden!

Det är svårt att förstå hur Svanberg har tänkt. Förklaringen om arbets-/ansvarsfördelning mellan VD och styrelseordförande kunde han väl inte själv ha trott att människor skulle godta.

Vindkraftverk eller JAS Gripen?

Nej, riktigt så illa är det sannolikt inte. Corren skriver om försvarets önskan att slippa fler vindkraftverk bl a i Östergötland. Enligt artikeln begär försvaret dessutom att redan uppförda ska tas bort.
Helt orimligt menar regeringens vindkraftsamordnare Agne Hansson. Och den uppfattningen delas av de flesta av oss som bor och verkar i Östergötland. Se t ex blogginlägg från Gösta Gustavsson, centerpolitiker i Linköping och Carina Boberg kommunpolitiker för Folkpartiet i Linköping.

Men kanske hotet inte är så stort. Staffan Danielsson, östgötsk riksdagsledamot (C) har idag, enligt sin blogg, debatterat med företrädare för försvaret och känner sig lugnad.

Vi får tro det. Östergötland behöver både vindkraft och JAS Gripen.

Rödgröna presenterar sin jobbpolitik?

Partiledare respektive språkrör för de tre rödgröna partierna (S, V, MP) skriver idag på DN-debatt "Här är vår politik för valets viktigaste fråga - jobben".
Men var är politiken för att jobb ska skapas? Inte i den artikeln i alla fall. Och troligen inte någonstans heller i de rödgröna programmen eftersom de har fel utgångspunkter för sitt resonemang.

Min partikollega Per Altenberg gör en mycket bra analys på sin blogg.
Andra som bloggat är Per-Åke Fredriksson och Per Pettersson.
Carl B Hamilton har ett bra inlägg kring de rödgrönas sätt att tänka kring skatter, ekonomi och budgetunderskott.

Solig söndag med SIFO

Så skönt att SIFO:s junimätning kom redan idag. Bara några dagar efter SCB, som sannerligen inte var någon rolig läsning för oss Alliansföreträdare. Dagens opinionsmätning visar vad många bedömare - utom möjligen de röd-gröna - trodde. Nämligen att SCB-mätningen nästan var genomförd när väljarna började inse effekterna av den röd-gröna politiken så som den tycks se ut om de vinner valet den 19 september.

Det finns dock ett sorgebudskap i dagens SIFO. Det är förstås att (SD) återigen ligger över 4 %-spärren.

Men även om dagens SIFO känns riktigt bra så är det viktigt att vi alla påminner oss att det är tre månader kvar till valet. Den tiden måste användas väl! 2,8 % ledning i en opinionsmätning är inte ett valresultat! Det är bara en stimulans till fortsatt arbete.

Att denna opinionsmätning var efterlängtad och bevakad märks av alla kommentarer i media (SvD, DN, Aftonbladet, Expressen, GP, Corren, NT och på bloggar Altenberg, Rasmus, Liberala Anna, Gunnar Andrén, Anita Brodén, Pär Gustafsson och många fler men jag hinner inte läsa fler kommentarer nu.

Rätt att bo ihop på ålderns höst

Etikprofessor Göran Collste skriver på DN-debatt idag att socialtjänstlagen måste ändras så att äldre par som vill bo ihop på ett vårdboende får göra det även om bara den ena parten har ett stort vårdbehov.

Tack, Göran! Det är bra att denna humanitära fråga drivs också av personer utanför politiken. Folkpartiet har krav på "parboendegaranti" och jag själv har det på min personvalsagenda. En röst på Folkpartiet och ett kryss på mig på östgötalistan ökar möjligheten att förslaget kan förverkligas.

I väntan på en lagändring driver folkpartister frågan i kommunerna. I Linköping är det nu genomfört efter en skrivelse till äldrenämnden från FP:s företrädare där. Se mitt tidigare blogginlägg om parboendegaranti.

Återinvigt Flygvapenmuséum i Linköping

Flygvapenmuséet i Linköping har byggt ut lokalmässigt men framförallt kvalitetsmässigt och återinvigdes idag av kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth. Under minst 15 år har det funnits behov och önskemål om att kunna bygga ut och under förra mandatperioden motionerade jag och flera andra östgötska riksdagsledamöter om detta i riksdagen.

Alliansregeringen har visat ett intresse. Därtill kom fyndet och bärgningen av DC 3:an, som sköts ner 1952. Att den skulle föras till Flygvapenmuséet och visas för allmänheten var naturligt. För att genomföra detta blev utbyggnaden nödvändig, vilket säkert bidrog till regeringens beslut.

Det är en upplevelse, som ger rysningar, att ta del av planet, vissa tillhörigheter från besättningen och läsa om historien kring nedskjutningen. En nyttig historielektion och en påminnelse om vad som varit.

En annan intressant och värdefull - och fantastiskt bra gjord - utställning är den som handlar om åren under det kalla kriget. Kopplingen till hur Sverige utvecklades illustrerat av familjen Folkessons hem levandegör historien på ett pedagogiskt och lättillgängligt sätt.

Jag är stolt som Linköpingsbo att detta intressanta muséum finns här. Jag hoppas att alla utbildningar från förskola till högskola/universitet nyttjar denna historiska guldgruva.
I muséet finns också ett Science Center. Där kan man som besökare prova på att vara flygledare, lära sig om hur man flyger och mycket mer.

Många ville se de återöppnade muséet idag (se Corren) och jag hoppas att många både Linköpingsbor och människor från när och fjärran gör ett och gärna fler besök där. Självklart är tillgängligheten hög (alla kommer in) och det finns restaurang och möjligheter att köpa intressanta böcker och - förstås - souvenirer med flyganknytning.

Så varmt välkomna, säger jag som Linköpingsbo.

Media granskar kandidater

Inför höstens val har mediagranskningen av oss kandidater börjat (Ekot, Radio Östergötland). Jag har absolut ingenting emot att bli granskad. Men jag undrar om inte väljarna vill veta mer om mig än inkomst och ålder.
Kanske några väljare skulle vilja veta varför jag valt att engagera mig för Folkpartiet och i de frågor jag driver i min personvalskampanj. Kanske vill man veta vad jag kan om olika politiska frågor. Väljarna kanske till och med vill veta om jag uträttat något i politiken och vad jag vill göra om jag får förtroendet ännu en mandatperiod.

Av Folkpartiets riksdagskandidater är, enligt Ekots undersökning, 14 % 65 år och däröver. Inte så underligt, kan jag tycka. 18 % av befolkningen, 1,7 miljoner väljare är över 65 år och antalet ökar för varje år. Varför ska de inte känna sig representerade i Sveriges lagstiftande församling?
Efter valet 2006 blev dessa 1,7 miljoner representerade åldersmässigt av 10 personer. Knappt 3% av riksdagens 349 ledamöter var då 65 eller äldre. Den unga befolkningen anses behöva åldersmässig representation i de politiska församlingarna. Varför ska den äldsta delen av befolkningen förmenas detta?

Att vi som passerat 60 och uppåt både vill jobba politiskt på olika nivåer och får förtroende att göra det hänger naturligtvis ihop med att erfarenhet och kunskap behövs också i politiken. En annan faktor är att pensionsåldern inte betyder att en människa är "gammal" idag. Vi lever längre och vi är friskare. Media rapporterade för några månader sedan att allt fler upplever sin 100-års dag och är dessutom tämligen pigga även då.

I arbetslivet anses det bra om arbetsgrupper består av både kvinnor och män och av olika åldrar och olika erfarenheter och kunskap. Jag är övertygad om att så behöver det vara även i politiska församlingar.

Jag hittar bara en till som har bloggat i ämnet, nämligen Gunnar Andrén. Jag hoppas det beror på att jag inte letat ordentligt, eller?