Inför höstens val har mediagranskningen av oss kandidater börjat (Ekot, Radio Östergötland). Jag har absolut ingenting emot att bli granskad. Men jag undrar om inte väljarna vill veta mer om mig än inkomst och ålder.
Kanske några väljare skulle vilja veta varför jag valt att engagera mig för Folkpartiet och i de frågor jag driver i min personvalskampanj. Kanske vill man veta vad jag kan om olika politiska frågor. Väljarna kanske till och med vill veta om jag uträttat något i politiken och vad jag vill göra om jag får förtroendet ännu en mandatperiod.
Av Folkpartiets riksdagskandidater är, enligt Ekots undersökning, 14 % 65 år och däröver. Inte så underligt, kan jag tycka. 18 % av befolkningen, 1,7 miljoner väljare är över 65 år och antalet ökar för varje år. Varför ska de inte känna sig representerade i Sveriges lagstiftande församling?
Efter valet 2006 blev dessa 1,7 miljoner representerade åldersmässigt av 10 personer. Knappt 3% av riksdagens 349 ledamöter var då 65 eller äldre. Den unga befolkningen anses behöva åldersmässig representation i de politiska församlingarna. Varför ska den äldsta delen av befolkningen förmenas detta?
Att vi som passerat 60 och uppåt både vill jobba politiskt på olika nivåer och får förtroende att göra det hänger naturligtvis ihop med att erfarenhet och kunskap behövs också i politiken. En annan faktor är att pensionsåldern inte betyder att en människa är "gammal" idag. Vi lever längre och vi är friskare. Media rapporterade för några månader sedan att allt fler upplever sin 100-års dag och är dessutom tämligen pigga även då.
I arbetslivet anses det bra om arbetsgrupper består av både kvinnor och män och av olika åldrar och olika erfarenheter och kunskap. Jag är övertygad om att så behöver det vara även i politiska församlingar.
Jag hittar bara en till som har bloggat i ämnet, nämligen Gunnar Andrén. Jag hoppas det beror på att jag inte letat ordentligt, eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar