Kan man få nobelpris i förskott? Ja, den frågan ställer många just nu efter Nobelkommitténs besked att årets fredspris tilldelas USA:s nye president Barack Obama.
Min första reaktion var, när jag hörde nyheten på radion: räcker det med att vilja göra gott för världsfreden för att få pris? Alla andra Nobelpris delas ut till personer, som visat resultat.
Jag gillar Obama och hans övertygande tro och kraft kring "change" på många områden både inrikes och utrikes. Jag gillar hans önskan om dialog i kontakterna med omvärlden. Och jag gillar hans arbete med att få tillstånd en allmän sjukförsäkring i USA (att lyckas med det vore kanske värt ett stort pris).
Att tilldela honom priset redan nu leder dock till ifrågasättande huruvida han är rätt person att få det eller inte. Om Nobelkommittén väntat några år tills Obamas politik åstadkommit en fredligare värld så hade han bara mötts med glada tillrop. Något jag tror hade glatt Obama själv mer än att få det idag.
fredag 9 oktober 2009
Stort stöd för hushållsnära tjänster
Branschorganisationen Almega presenterar en undersökning, som visar att 70 % av svenskarna är positiva till skattereduktionen för RUT- och ROT-tjänster. Intressant är också att den positiva inställningen är spridd i hela befolkningen. Oavsett ålder, inkomst, geografisk placering, boendeform och partisympati så bejakar folk denna reform. Den vanligaste köparen är barnfamiljer, vilket är ganska naturligt. Det är i dessa familjer, som det är svårast att få livspuzzlet att gå ihop.
Nya företag och därmed nya jobb har skapats. Från att ha varit en bransch med något hundratal anställda finns nu tusentals, enligt Almega. Och det var ju det jag och Folkpartiet var övertygade om, när vi började driva frågan för åtskilliga år sedan. Men motståndet från socialdemokraterna i dåvarande regeringen var kompakt.
Och detta motstånd tycks bestå. I det röd-gröna samarbetet kommer dessutom säkert vänsterpartiet att blockera varje antydan till ändrad inriktning. Att deras väljare har en annan uppfattning i frågan spelar nog ingen roll för kommunisten Ohly. Han har så starkt naglat fast sig vid budskapet att hushållstjänster är "skattesubvention för de rika".
Men om väljarna är kloka att ge sitt stöd till fortsatt Alliansregerande så blir RUT och ROT kvar.
Nya företag och därmed nya jobb har skapats. Från att ha varit en bransch med något hundratal anställda finns nu tusentals, enligt Almega. Och det var ju det jag och Folkpartiet var övertygade om, när vi började driva frågan för åtskilliga år sedan. Men motståndet från socialdemokraterna i dåvarande regeringen var kompakt.
Och detta motstånd tycks bestå. I det röd-gröna samarbetet kommer dessutom säkert vänsterpartiet att blockera varje antydan till ändrad inriktning. Att deras väljare har en annan uppfattning i frågan spelar nog ingen roll för kommunisten Ohly. Han har så starkt naglat fast sig vid budskapet att hushållstjänster är "skattesubvention för de rika".
Men om väljarna är kloka att ge sitt stöd till fortsatt Alliansregerande så blir RUT och ROT kvar.
Fel med förbud för klädedräkt
Östgötacenterns riksdagsledamot Staffan Danielsson har i en motion föreslagit att kvinnor ska förbjudas att använda burka och nikab i skolor och på arbetsplatser samt på allmän plats. Olämpligheten i att dölja en av människans viktigaste kommunikationskanaler vid kontakt med andra människor kan naturligtvis diskuteras. Att en lärare inte visar ansiktet i samtal med elever, föräldrar och kollegor är inte acceptabelt. Samma förutsättningar gäller på de flesta arbetsplatser. Men hur man klär sig när man vistas ute i samhället i övrigt är absolut vars och en sak. Det finns många sätt att klä sig som ogillas av flertalet medborgare. Men ska staten för den skull reglera vår klädsel? Nej, definitivt inte! Klädkoder på arbetsplatser avgörs just på arbetsplatsen. Behöver de formellt regleras så är det en fråga mellan arbetsgivaren och de anställda.
Staffan Danielsson säger i en intervju i Corren att den här frågan diskuteras mycket ute bland människor. Ja, kanske det. Själv har jag inte mött frågan särskilt ofta. De gånger jag har gjort det har jag inte dragit slutsatsen att staten ska införa ett förbud. Snarare är min reaktion att mer folkupplysning behövs för att skapa förståelse för andras vanor.
Staffan säger i intervjun att han är liberal. Njaa, i det fallet är det väl tveksamt.
Staffan Danielsson säger i en intervju i Corren att den här frågan diskuteras mycket ute bland människor. Ja, kanske det. Själv har jag inte mött frågan särskilt ofta. De gånger jag har gjort det har jag inte dragit slutsatsen att staten ska införa ett förbud. Snarare är min reaktion att mer folkupplysning behövs för att skapa förståelse för andras vanor.
Staffan säger i intervjun att han är liberal. Njaa, i det fallet är det väl tveksamt.
torsdag 8 oktober 2009
Lyckad langarjakt i Linköping
Corren berättar idag om polisens lyckade projekt för att få fast personer som langar alkohol till ungdomar (och vuxna också förmodligen). "Det har gått toppenbra" säger företrädare för polisen. 26 personer är misstänkta för brott mot alkohollagen varav 9 stycken för grovt brott.
Nu vill det till att rättsväsendet i övrigt (åklagare och tingsrätt) prioriterar dessa ärenden. Snabb behandling är nödvändig för att vittnesmål ska vara trovärdiga och att langarna inte hinner återuppta sin olagliga verksamhet igen.
Jag tycker det finns ytterligare ett skäl till en snabb hantering. Ungdomarnas tilltro till rättsväsendet, att det lönar sig att rapportera olagligheter. Om tiden bara går utan att de kallas till vittnesförhör kan känslan av att vuxenvärlden inte bryr sig tillräckligt mycket uppstå. Det vore förödande för fortsatt samarbete mellan ungdomar och polisen.
Målet är, enligt Correns intervju med polisens företrädare, att verksamheten ska ingå i det normala arbetet och inte vara ett särskilt projekt. Jag hoppas att det inte bara är en målsättning utan att det verkligen blir så. Att ständigt ha koll på och ingripa mot den illegala alkoholförsäljningen till ungdomar är en billig insats jämfört med de samhällskostnader som blir följden annars.
Nu vill det till att rättsväsendet i övrigt (åklagare och tingsrätt) prioriterar dessa ärenden. Snabb behandling är nödvändig för att vittnesmål ska vara trovärdiga och att langarna inte hinner återuppta sin olagliga verksamhet igen.
Jag tycker det finns ytterligare ett skäl till en snabb hantering. Ungdomarnas tilltro till rättsväsendet, att det lönar sig att rapportera olagligheter. Om tiden bara går utan att de kallas till vittnesförhör kan känslan av att vuxenvärlden inte bryr sig tillräckligt mycket uppstå. Det vore förödande för fortsatt samarbete mellan ungdomar och polisen.
Målet är, enligt Correns intervju med polisens företrädare, att verksamheten ska ingå i det normala arbetet och inte vara ett särskilt projekt. Jag hoppas att det inte bara är en målsättning utan att det verkligen blir så. Att ständigt ha koll på och ingripa mot den illegala alkoholförsäljningen till ungdomar är en billig insats jämfört med de samhällskostnader som blir följden annars.
Elever med handikapp försummas
Skolinspektionens granskning av vilket stöd grundskoleelever med funktionsnedsättning får för att få en god en kvalité i undervisningen är nedslående. Rapporten visar att många lärare inte vet hur man lär ut till elever med handikapp. Man saknar också kunskap om hur handikappet påverkar elevens inlärning. Särskilt belyser rapporten hur elever med syn- resp hörselnedsättning samt rörelsehinder får adekvat stöd.
Slutsatsen från Skolinspektionen är att lärarna behöver specialutbildning för att kunna ge dessa elever rätt stöd. Bristen finns också i hur skolorna hanterar elevens rätt till ett åtgärdsprogram. Vissa skolor upprättar inte ett sådant program trots att rektor har ett ansvar för att så sker, när en elev konstaterats vara i behov av särskilt stöd i undervisningen.
Detta förfaringssätt är naturligtvis helt förkastligt. Föräldrar ska inte behöva slåss för att deras barn får ett program med ett innehåll som gör att barnet klarar sin skolgång! Jag vet att många lärare gör ett fantastiskt arbete även med de elever som behöver extra stöd på grund av funktionsnedsättning eller av sociala skäl. Tyvärr får dessa lärare inte alltid uppbackning av sin skolledning. Man blir den besvärlige, som ständigt påtalar behov av resurser. Och rektorernas vardag handlar i många kommuner främst om att hålla budget.
Kommunaliseringen av skolan blev det misstag, som Allianspartierna varnade för att det skulle bli. Kommunernas ekonomi är olika, vilket leder till att skolan inte blir likvärdig i landet. Många kommunpolitiker prioriterar inte kärnverksamheterna, där skolan ingår, i så hög grad som man bör göra, vilket har lett till en utarmning av resurser.
Som väl är genomför nu utbildningsminister Jan Björklund (FP) den ena reformen efter den andra för en skola, där alla elever ges förutsättningar för en god start i livet. Sträckan från beslut om förändring till resultat för den enskilde eleven är dock lång, av naturliga skäl. Under tiden måste en skärpning ske, varefter brister upptäcks.
Slutsatsen från Skolinspektionen är att lärarna behöver specialutbildning för att kunna ge dessa elever rätt stöd. Bristen finns också i hur skolorna hanterar elevens rätt till ett åtgärdsprogram. Vissa skolor upprättar inte ett sådant program trots att rektor har ett ansvar för att så sker, när en elev konstaterats vara i behov av särskilt stöd i undervisningen.
Detta förfaringssätt är naturligtvis helt förkastligt. Föräldrar ska inte behöva slåss för att deras barn får ett program med ett innehåll som gör att barnet klarar sin skolgång! Jag vet att många lärare gör ett fantastiskt arbete även med de elever som behöver extra stöd på grund av funktionsnedsättning eller av sociala skäl. Tyvärr får dessa lärare inte alltid uppbackning av sin skolledning. Man blir den besvärlige, som ständigt påtalar behov av resurser. Och rektorernas vardag handlar i många kommuner främst om att hålla budget.
Kommunaliseringen av skolan blev det misstag, som Allianspartierna varnade för att det skulle bli. Kommunernas ekonomi är olika, vilket leder till att skolan inte blir likvärdig i landet. Många kommunpolitiker prioriterar inte kärnverksamheterna, där skolan ingår, i så hög grad som man bör göra, vilket har lett till en utarmning av resurser.
Som väl är genomför nu utbildningsminister Jan Björklund (FP) den ena reformen efter den andra för en skola, där alla elever ges förutsättningar för en god start i livet. Sträckan från beslut om förändring till resultat för den enskilde eleven är dock lång, av naturliga skäl. Under tiden måste en skärpning ske, varefter brister upptäcks.
Ny utredning kring polisingripande
I mitt blogginlägg igår om polisvåld nämnde jag frågan om s.k. oproportionerligt våld och som exempel refererade till den nu aktuella debatten kring Johan som avled efter ett polisingripande. Idag kan media (Aftonbladet, Expressen, DN, SvD) berätta att ärendet tas upp igen med en ny åklagare. Ja, allting annat vore en skandal. Även om medias uppgifter inte bara ska sväljas oreserverat, så tycks det finns tillräckligt många skäl för att såväl polis som rättsväsendet i övrigt varit grovt försumliga.
I mitt inlägg igår refererade jag till en debatt i veckan kring psykiatrin, där också polisingripanden diskuterades. Också i detta sammanhang vittnade personer om hur överdriven våldsanvändning förekommer.
Poliser utsätts självklart för många olika svåra situationer och är därmed mycket utsatta. Men desto mer angeläget att yrkeskåren ges goda kunskaper i att möta människor. DN skriver om idag om Polishögskolans förändrade inslag i utbildningen vad gäller våld i nära relationer. Det är steg i rätt riktning. Det får dock inte skymma behovet av att de nu tjänstgörande poliserna ges ökad kunskap. Handledning, som nämns i artikeln, används för andra yrkesgrupper t ex socialsekreterare. Att dagligen konfronteras med samhällets avigsidor kan göra vem som helst så frustererad att man inte kan hantera vare sig yrkes- eller privatsituationer på rätt sätt. Det är förståeligt men inte acceptabelt.
I mitt inlägg igår refererade jag till en debatt i veckan kring psykiatrin, där också polisingripanden diskuterades. Också i detta sammanhang vittnade personer om hur överdriven våldsanvändning förekommer.
Poliser utsätts självklart för många olika svåra situationer och är därmed mycket utsatta. Men desto mer angeläget att yrkeskåren ges goda kunskaper i att möta människor. DN skriver om idag om Polishögskolans förändrade inslag i utbildningen vad gäller våld i nära relationer. Det är steg i rätt riktning. Det får dock inte skymma behovet av att de nu tjänstgörande poliserna ges ökad kunskap. Handledning, som nämns i artikeln, används för andra yrkesgrupper t ex socialsekreterare. Att dagligen konfronteras med samhällets avigsidor kan göra vem som helst så frustererad att man inte kan hantera vare sig yrkes- eller privatsituationer på rätt sätt. Det är förståeligt men inte acceptabelt.
onsdag 7 oktober 2009
Polisers kvinnovåld
Polisers vanligaste brott utanför jobbet är kvinnomisshandel (DN, SvD, Aftonbladet). Vilken kvinnosyn präglar dessa män? Även om misslyckade skilsmässor, vårdnadstvister och liknande kan ligga bakom våld i nära relationer, så speglar ändå våldsanvändning vid konflikt personens människosyn. Det är min bestämda uppfattning. Just nu diskuteras ett annat fall av troligt övervåld från polisens sida. Jag tänker på den unge mannen Johan, som dog i samband med ett gripande. I det fallet tycks även andra delar av rättsväsendet inte sätta så högt värde på ett människoliv (Expressen).
Om resonemanget att människosynen avgör huruvida våld- och i synnerhet - övervåld tillgrips vid konfliktsituationer i privatlivet, så lär väl denna värdering också prägla inställningen till de människor poliser möter i tjänsten. Kvinnomisshandlare privat lika med risk för kränkande behandling av kvinnor som anmäler en misshandel eller en våldtäckt? Våldsbenägen i privata konflikter lika med lätt för att använda oproportionerligt våld vid ingripande i tjänsten? Jag kan inte bevisa det men det känns inte för otroligt. Och det skrämmer mig. Min tro stärks dessutom av att som nummer två i statistiken över polisernas vanligaste brott utanför tjänsten återfinns misshandel.
Jag deltog häromkvällen i en debatt om svensk psykiatri. En av de frågeställningar som diskuterades var polisens agerande, då en psykiskt sjuk person grips och förs till psykakuten. Flera menade att övervåld och närvaro av ett onödigt stort antal poliser förekommer ganska ofta. Okunnighet, rädsla eller ..? Alla inkl närvarande polis menade att bättre utbildning behövs. Ja, det är uppenbart. Men vad väntar man på? Hur många grova incidenter ska inträffa innan ledande personer tar tag i detta?
De nu redovisade uppgifterna tycks inte vara en överraskning för Polisen inkl dess fackliga företrädare. En diskussion måste naturligtvis till. I första hand för allmänhetens förtroende för såväl polis som rättsväsendet i sin helhet (med tanke på exemplet Johan) men också för alla skötsamma polisers skull. En polis med en humanitär människosyn inkl kvinnosyn som grund för sin yrkesutövning utgör en trygghet för allmänheten. Den trygghet som vi som medborgare har rätt att förvänta oss.
Om resonemanget att människosynen avgör huruvida våld- och i synnerhet - övervåld tillgrips vid konfliktsituationer i privatlivet, så lär väl denna värdering också prägla inställningen till de människor poliser möter i tjänsten. Kvinnomisshandlare privat lika med risk för kränkande behandling av kvinnor som anmäler en misshandel eller en våldtäckt? Våldsbenägen i privata konflikter lika med lätt för att använda oproportionerligt våld vid ingripande i tjänsten? Jag kan inte bevisa det men det känns inte för otroligt. Och det skrämmer mig. Min tro stärks dessutom av att som nummer två i statistiken över polisernas vanligaste brott utanför tjänsten återfinns misshandel.
Jag deltog häromkvällen i en debatt om svensk psykiatri. En av de frågeställningar som diskuterades var polisens agerande, då en psykiskt sjuk person grips och förs till psykakuten. Flera menade att övervåld och närvaro av ett onödigt stort antal poliser förekommer ganska ofta. Okunnighet, rädsla eller ..? Alla inkl närvarande polis menade att bättre utbildning behövs. Ja, det är uppenbart. Men vad väntar man på? Hur många grova incidenter ska inträffa innan ledande personer tar tag i detta?
De nu redovisade uppgifterna tycks inte vara en överraskning för Polisen inkl dess fackliga företrädare. En diskussion måste naturligtvis till. I första hand för allmänhetens förtroende för såväl polis som rättsväsendet i sin helhet (med tanke på exemplet Johan) men också för alla skötsamma polisers skull. En polis med en humanitär människosyn inkl kvinnosyn som grund för sin yrkesutövning utgör en trygghet för allmänheten. Den trygghet som vi som medborgare har rätt att förvänta oss.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)