Öppet hus på Medborgarkontoret

Igår tillbringade jag några timmar i "politikerhörnan" på Medborgarkontoret, där det var Öppet Hus under lördagen. Riktigt trevliga timmar! Jag gillar den typen av tillfällen till samtal med kommuninvånarna. Trivsam atmosfär, människor som går runt och tar del av samhällsinformation, ställer frågor och - inte minst viktigt - lämnar förslag och synpunkter till både medarbetare och oss som fått förtroendet vid höstens val att företräda dem. Nästan som att vara tillbaka i valstugan.

På medborgarkontoret finns bostads- och tomtförmedling, konsumentvägledning och skuldrådgivning. Ungdomsombuden, äldrelotsarna och kommunens säkerhetsgrupp kan man träffa vissa tider i veckan. Också polis, brottsofferjour och kvinnojour.
Andra som finns på Medborgarkontoret är Resurspoolen som är en frivilligcentral och företrädare för Byrån mot diskriminering.
Här ställer kommunens samhällsbyggnadskontor/-nämnd ut aktuella planer i samband med byggnationer av olika slag.

Medborgarkontoret är inrymt i samma hus och med samma ingång som Huvudbiblioteket. Det gör att tillgängligheten är stor.

Jag hade ganska många besök under mina timmar i "Hörnan". Jag fick med mig en del förbättringsförslag och frågor kring sånt som stått i lokala media senaste tiden. Några kom bara för att hälsa och en person ville bli medlem i Folkpartiet.

Och så, som alltid, några frågor om vad den "stora invandringen" kostar. Jag slutar aldrig att förvånas över att människor kan säga att Sverige nu måste sluta ta emot fler och samtidigt säga att de som behöver skydd ska få det. För mig är det självklart att när människor söker skydd undan förföljelse och krig så ska omvärlden, där Sverige är en del, hjälpa till.

Japan, Libyen och svenska sossar

Glömmer vi Libyen nu? frågade min partikollega Tomas Bystedt på Facebook igår med anledning av den fruktansvärda katastrofen i Japan. Media har ofta en oförmåga att fokusera på mer än en nyhet åt gången.

Katastrofen i Japan är nästan ofattbar. Alla vet att vattenmassors kraft är enorm. Men ändå har i alla fall jag haft svårt att tänka mig att hela normalstora städer bara sopas bort. Fram till nu när jag ser TV-bilderna. Japanerna vet att kraftiga jordskalv kan inträffa. Så skedde i Kobe på nittiotalet. För övrigt bara någon vecka efter jag själv lämnat staden efter ett besök.

Men frågan är om ens en japan kunnat föreställa sig det som nu hänt delar av landet. Till allt elände kommer också riskerna kring kärnkraftverket i och med att kylvatten saknas. Nu verkar den japanska regeringen ha en god beredskap eftersom så många människor runt om redan evakuerats.

Ser på bloggar att svenska socialdemokrater nu lyfter den japanska oron kring kärnkraftverket och kopplar den till svensk energidebatt. Det finns väl hos flera av dem en förhoppning om att därmed få bort fokus från partiets interna bekymmer. För även om nu valberedningen i grevens tid vaskat fram en partiledarkandidat så innebär det inte att socialdemokratins djupa kris är över.
Intressant läsning fanns i går på DN-debatt. Man kan ju undra hur partiet ska lyckas med konststycket att internt föra traditionell vänsterinriktad politik och samtidigt få de väljare som 2010 röstade på något av Allianspartierna att vid valet 2014 välja socialdemokratin.
Vid ett antal val har väljarna låtit sig duperas både av den socialdemokratiska retoriken och av ett och annat "köttben". Jag tror att den tiden är förbi. Väljarna låter sig inte luras hur många gånger som helst.

Hur har det då gått med frågan i min rubrik? Har media glömt Libyen? Nej, faktiskt inte. Se bl a DN, SvD

Internationella kvinnodagen

Vid denna sena timme så gör jag det lätt för mig och kopierar in en länk till ett inlägg jag nyss gjort på min Corren blogg.
Länkar också till den artikel jag refererar till.

Snart ny vecka igen

Synd att dygnet inte har mer än 24 timmar och att några av dem måste användas för sömn. Det finns ju så mycket spännande att uträtta och att lära sig. Det är verkligen en förmån att få jobba med politik på heltid (även om heltid är långt utöver 40 timmars vecka).

Några axplock ur den gångna veckan och inför den nya.

I tisdags kväll var jag inbjuden att vara ordförande vid Resurspoolens årsmöte i Linköping. Resurspoolen är Linköpings frivilligcentral och bedrivs verkligen med frivilliga krafter. Visserligen med ett visst stöd av kommunalt föreningsbidrag men i övrigt helt föreningsdriven. Jag var med vid starten i början av 1990-talet och har sedan följt dess utveckling. Underbart att möta så mycket engagemang från det vi numera kallar civilsamhället.

I torsdags deltog jag i en konferens om Evidensbaserad praktik. Intressant föreläsning kring vad det innebär att tillämpa evidensbaserad socialtjänst i praktiken. Mycket lärorikt!

På kvällen var jag på hockey Linköping-AIK. Det är inte mitt största intresse men idrotten har blivit stor i Linköping med LHC:s framgångar. Framgång som dock inte speglades riktigt just i torsdagsmatchen. Men nu är det slutspel och då hoppas vi alla Linköpingsbor på att spelarna bjuder till ordentligt. Hur eller hur - en trevlig kväll med flera intressanta möten.

Även fredagen innebar konferens. Denna dag i grannstaden Norrköping. Ämnet handlade om urbant utvecklingsarbete eller stadsdelsutveckling, som båda kommunerna deltar i. Kändes riktigt folkpartistiskt då statens del i det hela hör hemma hos integrationsminister Erik Ullenhag (FP).
Dagen bestod av dels redovisning av hur arbetet ser ut i de båda kommunerna och dels av en föreläsning kring vad som krävs för att de långsiktiga målen ska uppnås.

I mitt avslutningsanförande nämnde jag tre ord som mer än andra fastnat hos mig under dagen. Orden var Analys, Samverkan och Egenmakt. Gör vi rätt analys kring vilka behov som finns av utveckling i de stadsdelar som ingår i dylika projekt? Vi talar mycket om hur mycket vi samverkar i olika konstellationer. Men vad uppnås? Är det verkligen gemensamt arbete vi gör? Och egenmakt - vad menar vi egentligen? Alla politiker bejakar begreppet. Hur tydliga är vi då i direktiven ut i de kommunala organisationerna? Och hur tydliga vill alla vara?
Som sagt - en dag som bjöd på många reflektioner och ett arbete att göra på hemmaplan.

Lördag-söndag med frissabesök, melodifestival, Vasalopp på TV ( spännande slutspurt på både dam- och herrsidan), telefonsamtal till dottern, egen motion och kommunstyrelsehandlingar.

En ny spännande vecka väntar med nytt att lära och nytt att uträtta. Bland annat ska jag besöka en daglig verksamhet för personer med funktionsnedsättning, träffa beredningsgruppen för kommunala handikapprådet, sammanträde med kommunstyrelse resp partigrupp och lite annat av varierande slag.

Äntligen vård och skola för papperslösa

Äntligen har moderaterna i regeringen fått ge sig för övriga Allianspartier vad gäller rätt till vård och till skolgång för papperslösa flyktingar. Se nyhetsrapporteringen i kväll och Jan Björklunds Nyhetsbrev. Under flera år har denna fråga diskuterats. Jag var själv med på ett möte här i Linköping med sjukvårdspersonal som berättade om hur de tvingas bryta mot den etik som de har att leva efter på grund av den svenska lagstiftningen. Fantastiska människor här och på andra håll i landet har erbjudit "underjordisk" sjukvårdsverksamhet till de mest behövande. Och rektorer har tvingats dagtinga med sitt samvete när det gäller undervisning för barn till papperslösa föräldrar.

Sverige har också fått utstå internationell kritik för den hårda linjen. Nu har alltså (M) tvingats bita i det sura äpplet. Bra jobbat FP, KD och C.

SJ:s reklamkampanj

TV-tittare kan nu se SJ:s reklam om sitt förbättringsarbete. Och som tidningsläsare möts man i stort varje morgon av helsidesannnonser i samma ämne. TV-reklamen är, som jag upplever den, urbota korkad. Men jag gillar sällan reklamfilmer så jag kanske inte är rätt person att recensera.

Men ifrågasätta denna enorma penningsatsning tycker jag mig ha rätt att göra. Någonstans läste jag en uppgift att kostnaden för hela reklamkampanjen skulle gå loss på 20 miljoner kronor. Jag hoppas att det är en grov överdrift.

Att SJ behöver förbättra på sitt förtroendekapital är helt klart. Men det gör man nog bäst genom att tågen kommer i tid, färre - helst inga alls - inställda avgångar och god service. Som resenär blir jag bara irriterad över att pengar som kan användas för underhåll och andra nödvändiga insatser för en fungerande tågtrafik slängs ut på reklamkampanjer.

Så SJ, lägg ner den fåniga reklamen och se till att tågen går när de ska i stället.

Misslyckade skönhetsoperationer

Har nyss sett veckans Uppdrag granskning om Kicki, Christina m fl som opererat sig i Polen. Och med resultat som förskräcker.
I samband med programmet diskuterades hur vanliga skönhetsoperationer blivit. Och varför. Samhällets skönhetsideal menade både en läkare och en forskare.
Och vem/vilka är samhället, undrar jag. Är det inte vi alla som bor och lever här? Jovisst. Vilket borde betyda att vi =samhället kan förändra synsättet, eller hur?

Till och från dyker frågan om framförallt unga människors (oftast flickors) utseendefixering upp i den allmänna debatten. Men eftersom vi i Sverige bara kan diskutera en fråga i taget så försvinner den snart från agendan. Riktigt "het" har den väl för övrigt aldrig varit.

Det kanske är dags nu. Uppdrag gransknings program brukar ju kunna väcka människor. Låt oss hoppas att det blir så nu också.