söndag 12 maj 2019
En helg i vackra Vadstena
Borde kanske varit hemma och kampanjat inför Europaparlamentsvalet. Men sedan länge hade vi bokat med vänner från västkusten att gå på Vadstena Nya Teater just denna helg. Visade sig nu sammanfalla med den årliga Vadstenamässan där bland annat företag visar upp sig. Dessutom inträffade Slottets dag med visning av Vadstena Slott. Så det blev en helg med kultur och samhällsfrågor i ett Vadstena som dagen till ära mötte besökarna med sol och värme vid Vätterns strand.
onsdag 8 maj 2019
Mer EU-debatt
I måndags skrev jag om det förestående EU-valet med anledning av debatten i söndagens Agenda. Läs gärna hela inlägget här: https://linneadarell.blogspot.com/2019/05/det-viktiga-valet-till-europaparlamentet.html
Idag var det partiledardebatt i riksdagen där temat än mer än i Agenda var aviserat som en debatt inför EU-valet. Tyvärr fortfarande väldigt mycket inrikespolitik från flera partiledare.
Jag har svårt att förstå varför vissa partier vill framställa ett "vi och dom"- förhållande mellan Sverige och övriga EU. Som om inte Sverige är med och kan påverka besluten. Faktum är att de länder som tar medlemskapet på allvar och agerar aktivt och kraftfullt har också inflytande. Sen har ju tyvärr Sverige valt att stå utanför ett antal samarbeten. Och där har vi naturligtvis inte påverkansmöjligheter på besluten. Men det är ju självvalt av regeringen och tycks fortsätta vara så ett antal år till.
Idag var det partiledardebatt i riksdagen där temat än mer än i Agenda var aviserat som en debatt inför EU-valet. Tyvärr fortfarande väldigt mycket inrikespolitik från flera partiledare.
Jag har svårt att förstå varför vissa partier vill framställa ett "vi och dom"- förhållande mellan Sverige och övriga EU. Som om inte Sverige är med och kan påverka besluten. Faktum är att de länder som tar medlemskapet på allvar och agerar aktivt och kraftfullt har också inflytande. Sen har ju tyvärr Sverige valt att stå utanför ett antal samarbeten. Och där har vi naturligtvis inte påverkansmöjligheter på besluten. Men det är ju självvalt av regeringen och tycks fortsätta vara så ett antal år till.
måndag 6 maj 2019
Det viktiga valet till Europaparlamentet
Tittade igår söndag på partiledardebatten i SVT:s Agenda. Förhandsreklamen talade om debatten som "den första i det nya politiska landskapet". Och faktiskt - jag tyckte nog att den åtminstone delvis speglade något nytt. Och då tänker jag inte på placeringen av partiledarna utan på tonen i debatten. Tyvärr hade inte Ulf Kristersson (M) och Stefan Löfven (S) lämnat valdebatten bakom sig. Men övriga hanterade det något förändrade läget bra, som jag ser det.
Många tittare hade nog väntat sig mer EU-politik än inrikes med tanke på tidpunkten för programmet. Den partiledare som bäst och mest refererade sina inlägg till just det förestående EU-valet var liberalernas Jan Björklund.
Nu blir det EU-debatt i riksdagen på onsdag inför Europadagen den 9 maj. Jag hoppas verkligen att herrar Löfven och Kristersson har lagt valdebatten bakom sig till dess. Årets EU-val är det viktigaste på många år, kanske det viktigaste någonsin. Jag väljer att lägga in inledningen på Liberalernas program, vilket tydligt beskriver varför det är extra viktigt att rösta i år.
"Den europeiska unionen står inför stora utmaningar. Valet till EU-parlamentet i maj 2019 avgör om samarbetet kommer att kunna möta dem.
Europa har att hantera hot som kommer utifrån såsom den tuffa konkurrensen från ett expanderande Kina. Där leder president Xi Jinping nu världens största ekonomi, som fortsätter att växa utan hänsyn till hållbarhet och mänskliga rättigheter. Samtidigt vänder USA:s president Donald Trump ryggen till efterkrigstidens liberala världsordning. Och den ryska regimen under president Vladimir Putin utgör ett allt större hot mot Europa, såväl militärt som genom försöken att splittra EU-länderna med desinformation och cyberkrigföring. Krafterna runt omkring Europa som vill unionen illa är kanske starkare än någonsin. Det ställer krav på Europa att vilja och kunna leda den fria världen. Det ställer krav på oss att ta ansvar för vår egen säkerhet och för det globala klimatarbete USA nu lämnar bakom sig.
Samtidigt växer hoten inifrån. Premiärminister Viktor Orbán leder i Ungern en främlingsfientlig och nationalistisk regering som öppet kränker rättsstaten och vill stänga EU mot omvärlden. I Storbritannien leder premiärminister Theresa May sitt land mot ett brexit vi idag inte kan överblicka konsekvenserna av – varken för Storbritannien, för unionen eller för Sverige.
Behovet av ett enat Europa är större än någonsin. Liberalernas recept är ett kraftfullt EU som håller ihop, där vi samarbetar ännu tätare än idag. Ett EU som rustas för framtiden och som ges verktyg att möta hoten mot vår kontinent och leverera lösningar på problem som vi bara kan hantera tillsammans. Där andra tvekar är vi tydliga: Sverige ska fullt ut vara med i det europeiska samarbetet."
Det är märkligt att så många svenska partier fortsätter att "tassa fram" i förhållandet till det europeiska samarbetet. Under de senaste åren har det blivit så tydligt att områden som klimat, organiserad brottslighet, droghandel kräver ett väl utvecklat samarbete över landsgränser. Inget land klarar att möta dessa utmaningar på egen hand helt enkelt för att dessa områden har inga landsgränser. Inte ens om Sverige skulle totalt bomma igen alla gränser mot omvärlden skulle vi undgå t ex droghandel och klimatförändringar. Varför då inte i stället samarbeta och nå resultat? Vad är andra partier så rädda för?
Mitt råd till dig som väljare: ta del av all kunskap som finns att tillgå inför valet, källgranska och ta ställning! Rösta den 26 maj eller förtidsrösta från den 8 maj.
Många tittare hade nog väntat sig mer EU-politik än inrikes med tanke på tidpunkten för programmet. Den partiledare som bäst och mest refererade sina inlägg till just det förestående EU-valet var liberalernas Jan Björklund.
Nu blir det EU-debatt i riksdagen på onsdag inför Europadagen den 9 maj. Jag hoppas verkligen att herrar Löfven och Kristersson har lagt valdebatten bakom sig till dess. Årets EU-val är det viktigaste på många år, kanske det viktigaste någonsin. Jag väljer att lägga in inledningen på Liberalernas program, vilket tydligt beskriver varför det är extra viktigt att rösta i år.
"Den europeiska unionen står inför stora utmaningar. Valet till EU-parlamentet i maj 2019 avgör om samarbetet kommer att kunna möta dem.
Europa har att hantera hot som kommer utifrån såsom den tuffa konkurrensen från ett expanderande Kina. Där leder president Xi Jinping nu världens största ekonomi, som fortsätter att växa utan hänsyn till hållbarhet och mänskliga rättigheter. Samtidigt vänder USA:s president Donald Trump ryggen till efterkrigstidens liberala världsordning. Och den ryska regimen under president Vladimir Putin utgör ett allt större hot mot Europa, såväl militärt som genom försöken att splittra EU-länderna med desinformation och cyberkrigföring. Krafterna runt omkring Europa som vill unionen illa är kanske starkare än någonsin. Det ställer krav på Europa att vilja och kunna leda den fria världen. Det ställer krav på oss att ta ansvar för vår egen säkerhet och för det globala klimatarbete USA nu lämnar bakom sig.
Samtidigt växer hoten inifrån. Premiärminister Viktor Orbán leder i Ungern en främlingsfientlig och nationalistisk regering som öppet kränker rättsstaten och vill stänga EU mot omvärlden. I Storbritannien leder premiärminister Theresa May sitt land mot ett brexit vi idag inte kan överblicka konsekvenserna av – varken för Storbritannien, för unionen eller för Sverige.
Behovet av ett enat Europa är större än någonsin. Liberalernas recept är ett kraftfullt EU som håller ihop, där vi samarbetar ännu tätare än idag. Ett EU som rustas för framtiden och som ges verktyg att möta hoten mot vår kontinent och leverera lösningar på problem som vi bara kan hantera tillsammans. Där andra tvekar är vi tydliga: Sverige ska fullt ut vara med i det europeiska samarbetet."
Det är märkligt att så många svenska partier fortsätter att "tassa fram" i förhållandet till det europeiska samarbetet. Under de senaste åren har det blivit så tydligt att områden som klimat, organiserad brottslighet, droghandel kräver ett väl utvecklat samarbete över landsgränser. Inget land klarar att möta dessa utmaningar på egen hand helt enkelt för att dessa områden har inga landsgränser. Inte ens om Sverige skulle totalt bomma igen alla gränser mot omvärlden skulle vi undgå t ex droghandel och klimatförändringar. Varför då inte i stället samarbeta och nå resultat? Vad är andra partier så rädda för?
Mitt råd till dig som väljare: ta del av all kunskap som finns att tillgå inför valet, källgranska och ta ställning! Rösta den 26 maj eller förtidsrösta från den 8 maj.
måndag 14 januari 2019
Varför mitt JA till en S-ledd regering
Den 26 november skrev jag på denna blogg om regeringsfrågan. http://linneadarell.blogspot.com/
Sär här skrev jag bl a:
" Hur ser jag då själv på regeringsfrågan ur mitt socialliberala perspektiv? Nej-rösten för Ulf Kristersson som statsminister instämmer jag i. Liberalerna gick till val på att INTE ingå i en regering som blir beroende av (SD). Trots moderata och kristdemokratiska löften/påståenden om att så inte skulle bli fallet så tyder valresultatet på att så kommer att bli fallet. Många bedömare har kritiserat (L) och (C) för att inte ens släppa fram en M-KD-regering. Jag förstår att den synpunkten finns. Men inställningen till (SD) grundar sig på att vi som liberaler inte kan eller vill bidra till att Sverige utvecklas i den riktning som vi nu ser i Ungern, Österrike m fl länder länder. Därför nej till en regering där Sverigedemokraterna får inflytande och t o m en utpressarroll!
Jag får frågor typ "Är det bättre att Sverige styrs av vänsterblocket?" Det är här "pest eller kolera"-resonemanget kommer in. Om Vänsterpartiet inräknas i vänsterblocket så är det, som jag ser det, också ett omöjligt alternativ för liberaler. Även om kommunismen numera inte omnämns i partinamnet så förskräcker dess historiska rötter. Dessutom finns i närtid företrädare för (V) som kallat/r sig kommunister.
Socialdemokraterna och Miljöpartiet har ju inte lyckats som regeringskonstellation den senaste mandatperioden men är "rumsrena" ur ett demokratiskt perspektiv. Med det inte sagt att jag personligen i dagsläget okritiskt skulle förorda en regeringssamverkan mellan (S) och (L)."
I lördags (12/1-19) beslutade jag mig för att stödja att Liberalerna röstar för en S-ledd regering med förslaget till förhandlingsuppgörelse mellan L, C, S, Mp som grund och med betoning på att (L) inte kommer att ingå regeringen. I min värld har vi goda möjligheter att bedriva oppositionspolitik, som jag förordade i mitt inlägg den 26 november trots nämnda överenskommelse.
Ett av mitts livs svåraste politiska ställningstaganden. En viss lättnad kände jag vid Partirådets möte dagen efter, där en klar majoritet av partivännerna gjorde samma bedömning som jag själv gjort.
Var det då bara förhandlingsuppgörelsens innehåll som avgjorde? Är den alltigenom bara liberal politik? Och kommer den att genomföras i sin helhet eller kommer mycket att "begravas i utredningar"? Jag återkommer längre ner kring hur Liberalerna nu bör hantera frågorna.
Problemet med SD-inflytandet på en M/KD-regerings politik kvarstår (se inlägget ovan från 26/11). Hur mycket M-ledningen än lovar att genomföra Alliansens reformagenda. Vad som dessutom har hänt är att moderater på flera håll i landet medvetet öppnat för samarbete med sverigedemokrater. Inte för att det varit nödvändigt för att få till stånd ett kommunalt styre utan för att man tycks anse det önskvärt. Det, tillsammans med den omläggning av politiken som påbörjades inom (M) omedelbart efter valet 2014, när Fredrik Reinfeldt avgick, gör att jag är tveksam om Alliansen i sin tidigare form är framtiden för svensk politik i allmänhet och för liberaler i synnerhet. Om/när (M) tar bort "Nya" i partinamnet och återgår till att bli "gamla moderater" eller något annat i konservativ riktning då är i alla fall jag tveksam till ett organiserat samarbete inför valet 2022.
Betyder det då att jag tror på ett organiserat samarbete med socialdemokraterna inför nästa val? Nej, lika lite!
Jag vill att (L) nu (om en S-ledd regering tillträder) håller tummen i ögat på denna regering så att innehållet i förhandlingsuppgörelsen genomförs. Bra liberala reformer som genomförs ska uppmärksammas av Liberalerna! Minsta avvikelse från uppgörelsen som (S) och (Mp) försöker sig på ska kritiseras och stoppas. Liberalerna måste lära sig att uppträda som oppositionsparti. Se hur socialdemokratiska regeringar i årtionden opponerat på den egna politiken!
På alla områden som inte omfattas av den aktuella uppgörelsen så är (L) helt oberoende och därmed ett "riktigt" oppositionsparti. Och som vid valet 2022 går till val som "eget" parti, där inga vallöften "filtrerats" i ett samarbete vare sig till höger eller vänster. Och på frågan "vilken regering ska (L) stödja" så ska svaret vara "där liberal politik får mest genomslag". Eller så här i lite längre tappning: Det liberala partiets uppdrag är att verka för att öka varje människas frihet och livschanser. Målet för vårt politiska arbete är att bidra till samhällsförändring i liberal riktning och stärka stödet för de liberala värderingarna på både kort och lång sikt.
Sär här skrev jag bl a:
" Hur ser jag då själv på regeringsfrågan ur mitt socialliberala perspektiv? Nej-rösten för Ulf Kristersson som statsminister instämmer jag i. Liberalerna gick till val på att INTE ingå i en regering som blir beroende av (SD). Trots moderata och kristdemokratiska löften/påståenden om att så inte skulle bli fallet så tyder valresultatet på att så kommer att bli fallet. Många bedömare har kritiserat (L) och (C) för att inte ens släppa fram en M-KD-regering. Jag förstår att den synpunkten finns. Men inställningen till (SD) grundar sig på att vi som liberaler inte kan eller vill bidra till att Sverige utvecklas i den riktning som vi nu ser i Ungern, Österrike m fl länder länder. Därför nej till en regering där Sverigedemokraterna får inflytande och t o m en utpressarroll!
Jag får frågor typ "Är det bättre att Sverige styrs av vänsterblocket?" Det är här "pest eller kolera"-resonemanget kommer in. Om Vänsterpartiet inräknas i vänsterblocket så är det, som jag ser det, också ett omöjligt alternativ för liberaler. Även om kommunismen numera inte omnämns i partinamnet så förskräcker dess historiska rötter. Dessutom finns i närtid företrädare för (V) som kallat/r sig kommunister.
Socialdemokraterna och Miljöpartiet har ju inte lyckats som regeringskonstellation den senaste mandatperioden men är "rumsrena" ur ett demokratiskt perspektiv. Med det inte sagt att jag personligen i dagsläget okritiskt skulle förorda en regeringssamverkan mellan (S) och (L)."
I lördags (12/1-19) beslutade jag mig för att stödja att Liberalerna röstar för en S-ledd regering med förslaget till förhandlingsuppgörelse mellan L, C, S, Mp som grund och med betoning på att (L) inte kommer att ingå regeringen. I min värld har vi goda möjligheter att bedriva oppositionspolitik, som jag förordade i mitt inlägg den 26 november trots nämnda överenskommelse.
Ett av mitts livs svåraste politiska ställningstaganden. En viss lättnad kände jag vid Partirådets möte dagen efter, där en klar majoritet av partivännerna gjorde samma bedömning som jag själv gjort.
Var det då bara förhandlingsuppgörelsens innehåll som avgjorde? Är den alltigenom bara liberal politik? Och kommer den att genomföras i sin helhet eller kommer mycket att "begravas i utredningar"? Jag återkommer längre ner kring hur Liberalerna nu bör hantera frågorna.
Problemet med SD-inflytandet på en M/KD-regerings politik kvarstår (se inlägget ovan från 26/11). Hur mycket M-ledningen än lovar att genomföra Alliansens reformagenda. Vad som dessutom har hänt är att moderater på flera håll i landet medvetet öppnat för samarbete med sverigedemokrater. Inte för att det varit nödvändigt för att få till stånd ett kommunalt styre utan för att man tycks anse det önskvärt. Det, tillsammans med den omläggning av politiken som påbörjades inom (M) omedelbart efter valet 2014, när Fredrik Reinfeldt avgick, gör att jag är tveksam om Alliansen i sin tidigare form är framtiden för svensk politik i allmänhet och för liberaler i synnerhet. Om/när (M) tar bort "Nya" i partinamnet och återgår till att bli "gamla moderater" eller något annat i konservativ riktning då är i alla fall jag tveksam till ett organiserat samarbete inför valet 2022.
Betyder det då att jag tror på ett organiserat samarbete med socialdemokraterna inför nästa val? Nej, lika lite!
Jag vill att (L) nu (om en S-ledd regering tillträder) håller tummen i ögat på denna regering så att innehållet i förhandlingsuppgörelsen genomförs. Bra liberala reformer som genomförs ska uppmärksammas av Liberalerna! Minsta avvikelse från uppgörelsen som (S) och (Mp) försöker sig på ska kritiseras och stoppas. Liberalerna måste lära sig att uppträda som oppositionsparti. Se hur socialdemokratiska regeringar i årtionden opponerat på den egna politiken!
På alla områden som inte omfattas av den aktuella uppgörelsen så är (L) helt oberoende och därmed ett "riktigt" oppositionsparti. Och som vid valet 2022 går till val som "eget" parti, där inga vallöften "filtrerats" i ett samarbete vare sig till höger eller vänster. Och på frågan "vilken regering ska (L) stödja" så ska svaret vara "där liberal politik får mest genomslag". Eller så här i lite längre tappning: Det liberala partiets uppdrag är att verka för att öka varje människas frihet och livschanser. Målet för vårt politiska arbete är att bidra till samhällsförändring i liberal riktning och stärka stödet för de liberala värderingarna på både kort och lång sikt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)