Det viktiga valet till Europaparlamentet

Tittade igår söndag på partiledardebatten i SVT:s Agenda. Förhandsreklamen talade om debatten som "den första i det nya politiska landskapet". Och faktiskt - jag tyckte nog att den åtminstone delvis speglade något nytt. Och då tänker jag inte på placeringen av partiledarna utan på tonen i debatten. Tyvärr hade inte Ulf Kristersson (M) och Stefan Löfven (S) lämnat valdebatten bakom sig. Men övriga hanterade det något förändrade läget bra, som jag ser det.
Många tittare hade nog väntat sig mer EU-politik än inrikes med tanke på tidpunkten för programmet. Den partiledare som bäst och mest refererade sina inlägg till just det förestående EU-valet var liberalernas Jan Björklund.
Nu blir det EU-debatt i riksdagen på onsdag inför Europadagen den 9 maj. Jag hoppas verkligen att herrar Löfven och Kristersson har lagt valdebatten bakom sig till dess. Årets EU-val är det viktigaste på många år, kanske det viktigaste någonsin. Jag väljer att lägga in inledningen på Liberalernas program, vilket tydligt beskriver varför det är extra viktigt att rösta i år.

"Den europeiska unionen står inför stora utmaningar. Valet till EU-parlamentet i maj 2019 avgör om samarbetet kommer att kunna möta dem.

Europa har att hantera hot som kommer utifrån såsom den tuffa konkurrensen från ett expanderande Kina. Där leder president Xi Jinping nu världens största ekonomi, som fortsätter att växa utan hänsyn till hållbarhet och mänskliga rättigheter. Samtidigt vänder USA:s president Donald Trump ryggen till efterkrigstidens liberala världsordning. Och den ryska regimen under president Vladimir Putin utgör ett allt större hot mot Europa, såväl militärt som genom försöken att splittra EU-länderna med desinformation och cyberkrigföring. Krafterna runt omkring Europa som vill unionen illa är kanske starkare än någonsin. Det ställer krav på Europa att vilja och kunna leda den fria världen. Det ställer krav på oss att ta ansvar för vår egen säkerhet och för det globala klimatarbete USA nu lämnar bakom sig.

Samtidigt växer hoten inifrån. Premiärminister Viktor Orbán leder i Ungern en främlingsfientlig och nationalistisk regering som öppet kränker rättsstaten och vill stänga EU mot omvärlden. I Storbritannien leder premiärminister Theresa May sitt land mot ett brexit vi idag inte kan överblicka konsekvenserna av – varken för Storbritannien, för unionen eller för Sverige.

Behovet av ett enat Europa är större än någonsin. Liberalernas recept är ett kraftfullt EU som håller ihop, där vi samarbetar ännu tätare än idag. Ett EU som rustas för framtiden och som ges verktyg att möta hoten mot vår kontinent och leverera lösningar på problem som vi bara kan hantera tillsammans. Där andra tvekar är vi tydliga: Sverige ska fullt ut vara med i det europeiska samarbetet."

Det är märkligt att så många svenska partier fortsätter att "tassa fram" i förhållandet till det europeiska samarbetet. Under de senaste åren har det blivit så tydligt att områden som klimat, organiserad brottslighet, droghandel kräver ett väl utvecklat samarbete över landsgränser. Inget land klarar att möta dessa utmaningar på egen hand helt enkelt för att dessa områden har inga landsgränser. Inte ens om Sverige skulle totalt bomma igen alla gränser mot omvärlden skulle vi undgå t ex droghandel och klimatförändringar. Varför då inte i stället samarbeta och nå resultat? Vad är andra partier så rädda för?

Mitt råd till dig som väljare: ta del av all kunskap som finns att tillgå inför valet, källgranska och ta ställning! Rösta den 26 maj eller förtidsrösta från den 8 maj.  

Klimat, Värdet av kunskap och Socialförsäkring

Äntligen är det dags. Klimatmötet - det svenska ordförandeskapets största utmaning - startar idag i Köpenhamn. Det är inte lätt för en vanlig medborgare att ha en uppfattning om vad som är sant och mindre sant av alla rapporter, som föregått detta möte. Förmodligen får vi icke specialister tänka ungefär som DN:s ledare idag. Där skriver man att vi får nöja oss med vetenskapligt grundade sannolikhetsbedömningar och scenarier. Även om det inte är en fast grund att stå på så har vi ingen bättre. Jag delar DN:s slutsats, nämligen att världens ledare måste tillsammans försöka minska riskerna för ytterligare temperaturökning.

Corren har en utmärkt artikel idag med rubriken "Kritik kräver kunskap". Marika Formgren skriver bl a att för att tänka kritiskt måste man ha faktakunskaper. Så sant så!
Ett fenomen, som hänger samman med brist på kunskap är uttalanden som "Aldrig förr i historien..." i tid och otid. Alltför många tror i dag att historien börjar med deras egen födelse. Och så blir det naturligtvis när man bara har kunskap om det som hänt i nutid. Som väl är har nuvarande utbildningminister Jan Björklund (FP) återinfört historieämnet.

Många som utförsäkras ur sjukförsäkringen vid årsskiftet kan komma att bli utan pengar i januari på grund av att A-kassorna inte hinner med, det skriver bl a DN. Regelverkens utformning sägs vara krångliga och dessutom har riksdagen ännu inte tagit beslut.
Även om det är nödvändigt att göra förändringar i sjukförsäkringssystemen så måste regeringen inse att det tar en del tid att anpassa regelverk. Man kan, som politiker, irritera sig över att tillämpning av nya regelverk alltid ska behöva ta lång tid. Det gör jag ofta själv. Men nu är det som det är i MyndighetsSverige och förhoppningsvis blir det mer rätt än fel om tid ges till anpassning.
Och att riskera att ställa människor, som redan levt på marginalen, utan pengar i januari är känslolöst. Konsekvensen blir troligen alltfler som skuldsätter sig med hjälp av snabba lån till ockerräntor.

Bra start för svenskt ordförandeskap

En vecka har Sverige varit ordförandeland för EU. Hittills har det mest varit positiva tongångar i mediabevakningen, en slags "smekvecka" kanske. Den stora nyheten i dagens media t ex DN är G 8:s enighet om klimatmål. Även om enigheten avser vad ska ha uppnåtts 2050 (!) så är uppgörelsen naturligtvis ett viktigt steg. Att USAs nya president Barack Obama satt klimatfrågan på sin agenda har stor betydelse.

Men som många kommentarer beskriver så behövs också delmål. Vad ska uppnåtts 2020, 2030 osv. Annars finns risken att inget eller åtminstone inte tillräckligt mycket görs under kommande år och så står världens ledare där 2049 och säger att målet inte hinns med på ett år.

Sånt har hänt på andra områden där delmål saknats. Ta t ex tillgänglighetsfrågorna i Sverige. Tio år gav riksdagen år 2000. Nu - 2009 - är alltför mycket ogjort av det som skulle vara klart 2010.

Intressant att Sveriges statsminister i egenskap av EU-ordförande fick delta. Visar väl att både Sverige och Reinfeldt själv åtnjuter respekt för engagemang i klimatfrågan. Men varför tala om "en kille från Stockholms förorter"? Är det någon slags jämförelse med att i USA kan vem som helst bli president bara man är duktig och ambitiös? Ingen annan än möjligen Reinfeldt själv tänker på honom som "en kille från Stockholms förorter".