onsdag 23 september 2009

Kameror minskar inte brott

Fler och fler kameror övervakar oss. Men kameror minskar inte våldsbrotten visar Brottsförebyggande rådet (BRÅ) i en ny undersökning. Det ligger mycket i vad en företrädare för Skånepolisen säger i DN idag "Våldsbrott har med alkohol och sinnesstämning att göra. När folk blir förbannade tittar de sig inte om efter en kamera innan de slår någon på käften."

Den nu aktuella BRÅ-rapporten har utvärderat Landskronas 16 kameror på fem gator i centrum. Ingen minskning av våldsbrotten kan noteras på dessa gator, enligt BRÅ.

Så debatten om kameraövervakning som nytta i brottsbekämpningen eller som ett hot mot människors integritet går vidare.

tisdag 22 september 2009

Åldersdiskrimineringen måste upphöra

Fyra läkare vid Karolinska har anmält sin arbetsgivare för åldersdiskriminering skriver SvD. Och Diskrimineringsombudsmannen (DO) kommer att låta pröva frågan. Utmärkt! Jag begriper inte varför inte varje människa kan få bestämma själv när hon eller han vill avsluta sitt aktiva arbetsliv. I ett inslag på Östnytt i kväll berättar en narkosläkare om hur han trivs och mår bra av att få jobba halvtid i sitt yrke trots sina 83 år. I samma inslag berättade en man om hur han prövat på att vara pensionär på heltid men stod inte ut. Nu hade han tydligen lyckats få ett jobb. Jag undrar, är det bättre att samhället får en för tidigt åldrad och sjuk människa att ta hand om än att denna människa bidrar med skatteintäkter genom att jobba? För mig är svaret enkelt. Det är bättre med en pigg och glad pensionär i jobb än en ledsen och deprimerad i sjuksängen.

Barbro Westerholm, riksdagsledamot (FP) och ordförande i Liberala Seniorer skriver i sitt Nyhetsbrev i juni att hon gärna vill ha exempel för att kunna fortsätta kampen mot åldersdiskriminering. Andra som kämpar mot denna form av diskriminering är
1,6 miljonersklubben, som också kommenterat dagens Svd-artikel.

Lagen mot åldersdiskriminering infördes för ett par år sedan efter påtryckningar från EU. S-regeringen hade då legat på EU-direktivet i flera år. Flera personer hörde av sig till mig och undrade om den nya lagen innebar att 67-årsgränsen hade avskaffats. Men tyvärr, så var inte fallet. Vill man jobba kvar efter 67, måste man vara överens med arbetsgivaren om det.

Det är antalet arbetade timmar totalt i samhället som avgör hur mycket välfärd vi kan unna oss. I välfärdsbegreppet räknar jag också in nivån på pensionerna. Den demografiska utvecklingen i Sverige - precis som i många andra länder - innebär att allt färre yngre ska försörja allt större antal gamla. Den som inte vill unna äldre glädjen att vara kvar i arbetslivet kan åtminstone fundera över hur välfärden ska betalas framöver. Om alltför få betalar till det som ett anständigt samhälle bör ha, nämligen en bra äldreomsorg och hyggliga pensioner, kommer välfärden för de yngre att täras på. Något att fundera över för den som tycker att "gamlingarna" ska hålla sig hemma.

En annan aspekt är att människor inte är utbytbara hursomhelst. Den 67-åriga läkarna på Karolinska tar inte jobbet från någon av dagens arbetssökande 20-åringar. Det gör sannolikt inte heller den 83-årige halvtidsarbetande narkosläkaren. Det är andra orsaker till att unga människor inte får jobb.

måndag 21 september 2009

Statsbudgeten

Idag presenterades det som ännu ej var känt av årets statsbudget. I riksdagsdebatten var också ståndpunkterna och inläggen kända och lätta att förutse. Thomas Östros (S) var så ivrig att hitta fel att han hade missat att använda jämförbar statistik. För det fick han en lektion i just statistik av FP:s Carl B Hamilton.
Det är märkligt hur allergiska sossar är mot skattesänkningar. Ett exempel från dagens media är Kommunals ordförande Ylva Thörn, som anser det oansvarigt att sänka skatterna med lånade pengar men tycker det är helt okej med pengar till kommuner och landsting (DN). Pengar som väl också rimligen får anses lånade enligt s-kritiken om underskott i statens finanser.

söndag 20 september 2009

Manifestationer för Dawit Isaak

Även i Linköping arrangerades igår en manifestation för att kräva frigivandet av journalisten och svenske medborgaren Dawit Isaak som sedan åtta år sitter fängslad i Eritrea. Företrädare för alla riksdagspartierna framträdde i manifestationen tillsammans med en journalist från ÖstgötaCorrespondenten.

I det vackra höstvädret stannade en del Linköpingsbor till och lyssnade och skrev under uppropet om krav på frigivande. Läs mer på Karin Granbom-Ellisons blogg.

I riksdagen har en stödgrupp för Dawit Isaak bildats, vars ordförande är Cecilia Wigström (FP). Gruppen kräver att EU:s bistånd till Eritrea stoppas och att landets bankkonton fryses. Gruppen konstaterar också att den tysta diplomatins tid är förbi i detta fall (DN).

Jag har tidigare skrivit på upprop för frigivandet av Dawit Isaak och jag gjorde det naturligtvis också i går i Linköping. Utöver den humanitära aspekten avseende Dawit och hans familj så är varje underskrift ett stöd för yttrande- och tryckfriheten. Därför kommer jag att fortsätta skriva under upprop för Dawit Isaak så länge inte Eritrea friger honom.

fredag 18 september 2009

Obehaglig kvinnosyn

Tänkte inte öda någon tid på Anna Anka. Men det får nog bli en kortis ändå. Hennes artikel på Newsmill trodde jag var något slags försök till ett överdrivet raljerande över jämställdhetssträvandena i Sverige. Innehållet var så löjeväckande att jag inte ens kunde tro att den speglade en kvinnas åsikter år 2009.
Jag vet fortfarande inte vad jag ska tro. Och det hade heller inte spelat någon roll om inte den manliga partisekreteraren i ett av riksdagspartierna hade uttalat sig som han gjorde. Att varje kvinna har rätt att leva det liv man vill och stå för det är naturligtvis helt OK. Men att som politiskt parti välkomna en så förnedrande värdering av kvinnor, det blir bara too much.
Nu har tydligen detta partis partiledare markerat lite försiktigt avståndstagande från sin partisekreterares uttalande. Men skadan är redan skedd.
Jag har medvetet avstått från att länka till de olika inläggen i frågan. Det är bäst om de bara får falla i glömska.

torsdag 17 september 2009

Skatt på läsk ingen bra idé

Övervikt och fetma, inte minst hos barn, är ett folkhälsoproblem i Sverige och en del andra länder. Det är mycket man kan bli överviktig och till och med fet av. Olika sorters mat, öl och andra starkare drycker men också söta drycker som läsk. Nu vill sju ledande amerikanska forskare att det införs en skatt på läsk i USA (Aftonbladet och DN idag) för att minska konsumtionen speciellt hos barn. Till och från har en sådan skatt diskuterats också i Sverige. Och nu återkommer frågan naturligtvis.

Om nu läskdrickandet ska minskas genom beskattning vad mer bör då beskattas speciellt? Det är, som jag skriver ovan, mycket som bidrar till övervikt och fetma. Jag tror inte att det är en hållbar väg att gå. När människor har svårt att acceptera hög beskattning på alkohol trots de skadeverkningar den ger på tredje man (barn som far illa, våldsbrottslighet, trafikdöd etc), hur ska staten då få acceptans för en läskskatt?

Det får nog duga med information och folkupplysning om risker här som på så många andra områden. Jag tror inte att det i grunden är okunskap som gör att föräldrar låter sina barn dricka för mycket läsk eller att vuxna äter onyttig mat. Det är för frestande att äta och dricka det som smakar gott helt enkelt.

tisdag 15 september 2009

Sänkt skatt för pensionärer

DN-debatt idag skriver Alliansens partiledare "Nu sänker vi skatten för Sveriges pensionärer". Förslaget kommenteras i andra media (SvD, Aftonbladet, Expressen). Frågan har drivits i regering och riksdag av (KD) men också från Folkpartiet genom Barbro Westerholm.
Att det ska löna sig att arbeta är en självklarhet. Därför var jobbskatteavdraget en nödvändighet när Alliansregeringen tillträdde 2006. När inkomstskatterna nu sänkts med dryga tusenlappen per månad för heltidsarbetande i normala inkomstlägen så måste regeringen också inse att man inte kan lämna andra stora grupper bakom. Levnadsomkostnaderna ökar för alla - även för pensionärer. Dagens förslag får ses som ett första steg. Personligen tycker jag att det ytterligare jobbskatteavdrag, som aviserats hade kunnat avvaktas till "bättre tider" och de miljarderna använts för en något större skattesänkning för de sämst ställda pensionärerna.

I den politiska debatten kring pensionsbeskattningen talas det om hur mycket som satsats på förbättrad kvalité i äldreomsorgen, på ökad valfrihet i hemtjänsten, tillgänglighet i sjukvården etc. Det är bra att allt detta har gjorts. Men är det ett skäl för att inte sänka skatten också för pensionärerna? Nej, knappast.
Inte skulle väl barnfamiljen tycka att högre kvalite i barnomsorgen eller skolan motiverar att de skulle undantas från skattelättnader?
Inte heller kan jag tycka att höjningen av pensionerna är ett skäl. Motsvarigheten för oss som jobbar är ju löneökning.

Jag vet att pensionärsorganisationerna har lämnat förslag till regeringen på förändringar som skulle leda till sänkt skatt. Detta och eventuellt andra förslag finns anledning att diskutera vidare inom politiken.