Bättre sent än aldrig (s)

Svd skriver "S vill skärpa kraven på sjuka." Socialdemokraternas Ylva Johansson säger att deras systemlösningar inte alltid har fungerat. Välkommet att socialdemokraterna nu tycks inse att vi från Allianspartierna haft rätt. Synd bara att så många människor hunnit bli drabbade av den förra regeringens oförmåga att ta tag i problemen. Redan under förra mandatperioden visade undersökningar att 60 % av de långtidssjukskrivna och/eller förtidspensionerade ville jobba. Men eftersom arbetsförmedlingen inte var intresserad av att hjälpa dem tillbaka så gick tiden och en eventuell återgång i arbete blev allt svårare. Den socialdemokratiska politiken innebar också att jobben bara blev färre och färre. Nu har fler kommit i arbete även av dem som har någon form av arbetshinder.
Sjukförsäkringens regler om att det är arbetsförmågan som avgör huruvida en person behöver vara sjukskriven eller inte, tillämpas numera. Dessa regler har alltid gällt. Men under ett antal år från mitten av 90-talet tillämpades de inte av alla Försäkringskassor. Detta med s-regeringens goda minne. Resultatet blev att många passiviserades i långa sjukskrivningar, som ofta utmynnade i förtidspensionering.
Nu kommer vi att få höra många bortförklaringar från ledande socialdemokrater, som inte vill kännas vid att de nya insikterna inte är helt olika Allliansens. Men fakta kvarstår. Socialdemokraterna har vaknat upp!

Idrottare i Paralympics som förebilder

Måste bara skriva några rader till. Läste just om en av deltagarna i Paralympics, som nu pågår i Peking. Christoffer Lindhe säger till DN att hans goda kondition räddade honom vid olyckan. Den kamp han måste ha fört för att komma tillbaka är beundransvärd. Det är glädjande att Paralympics får lite mer mediauppmärksamhet för varje gång spelen går. Här deltar många duktiga idrottare, både kvinnor och män. De är goda förebilder för andra som drabbats av olyckor, sjukdom eller fötts med en funktionsnedsättning. Även om inte alla varken kan eller vill ägna sig åt idrott så tror jag att just möjligheten att kunna göra det kan stimulera till fysisk aktivitet.

Luckor i lagen

SvD skriver idag om mamman som inte får föräldrapenning från Försäkringskassan och tydligen heller inget stöd från socialtjänsten under en sjukhusvistelse trots att hon har två små barn. Det är bedrövligt. Men tyvärr inte helt ovanligt att luckor i våra lagar kring välfärdssystemen gör att den som bäst behöver inte får hjälp. Jag vet inte hur detta ska undvikas. Men ett är säkert. När luckan upptäcks så måste den omedelbart tätas till. Och i väntan på det så borde myndigheterna kunna hjälpa till på ett eller annat sätt. Flexibilitet kallas det!

Regeringen, Folkpartiet

Halvtid för Alliansregeringen och de flesta vallöften genomförda eller " i pipeline". Hundratusentals fler människor i arbete, vilket innebär att utrymmet för välfärdsreformer ökar. Det finns en utbredd uppfattning i samhället att skattesänkningar urholkar utrymme för välfärd. Men det är bara sant då ingenting görs att för att fler ska arbeta. Så var det t ex under s-regeringens tid. Men nu. när fler betalar skatt genom egen försörjning, då ökar skatteintäkterna.
DN skriver idag på ledarsidan "Res er i halvtid" med en uppmaning till regeringen att förbättra kommunikationen med väljarna. Även Östgöta-Correspondenten är inne på samma linje.
Men det är inte bara ministrarna som ska se bidra till ett förbättrat opinionsstöd. Också vi andra partiaktiva måste få fart på samtalet. Jag blir både arg och ledsen när jag ser att borgerliga väljare uppger i en undersökning att man inte tror att Alliansen får förnyat förtroende. Hur kan man vara så korkad? Vill man ha Mona Sahlin som statsminister efter 2010 om man uppger sig ha borgerliga sympatier?

DN skriver idag på annan plats i tidningen att Leijonborg tvingas lämna regeringen efter att forskningspropositionen är lagd i höst. Hans ersättare skulle bli Cecilia Malmström och Johan Pehrson bli EU-minister. Hela rockaden dementeras av fp:s partiledare Jan Björklund. Jag undrar: vad handlar allt detta om? Först den nästan kampanjlika kritiken mot Jan och skolresultaten. Och nu detta. Det är kanske att vara konspiratorisk i överkant. Men tjugo års erfarenhet av politik på olika nivåer har lärt mig att ingeting är främmande för krafter som vill misstänkliggöra ett parti eller en partiföreträdare inför väljarna. Trist utveckling men något alla som ger sig in i politiken tycks få leva med.

LSS-kommittén avslutad

I fredags lämnade LSS-kommittén sitt förslag till ansvarig minister Maria Larsson (kd). Jag har skrivit om vårt arbete i tidigare inlägg. Fyra års utredande ger ett omfattande resultat. Jag kan rekommendera intresserade att ta del av både betänkandet och bilagedelen. Varje del innehåller intressant och lärorik information. På regeringens hemsida http://www.regeringen.se/sb/d/10057/a/109952 finns information och länkar till materialet.
LSS och personlig assistans infördes av den borgerliga regeringen 1994 med Bengt Westerberg som socialminister. Alltsedan dess har vi folkpartister haft förväntningar på oss att värna reformen, vilket jag också har gjort i denna utredning. På DN debattsida den 28 augusti skriver jag tillsammans med två folkpartikollegor ur riksdagsgruppen om hur vi ser på LSS nu och framöver.
Utredningen kommer att skickas på remiss till ett hundratal intressenter. Men även andra kan lämna sina synpunkter. Remisstiden kommer att pågå till någon gång i januari. Själv kommer jag att vara ute på olika konferenser och berätta om förslagen.

Vad är "skaplig" tid att komma hem på kvällen för en heltidspolitiker?

Hemkommen från en intensiv dag i politiken känns det skönt att "skriva av sig". Dagen började med de sista förberedelserna inför nämndsammanträdet i eftermiddag. Sedan telefonsammanträde med Alliansvännerna i LSS-kommittén. Vi stämde av upplägget inför fredag, då vi ska överlämna LSS-utredningen till regeringen och även presskonferens i Rosenbad. Fyra års arbete är i det närmaste avslutat. Min partikollega Gabriel Romanus sa vid ett tillfälle att inget är så lärorikt som att delta i en statlig utredning. Han har så rätt, den gode Gabriel! Detta är den andra utredningen, som jag avslutar under 2008 och båda har lärt mig mycket. Jag kommer nog att skriva mer om LSS de närmaste veckorna.
Dagen fortsatte med pressträff inför nämndmötet. Omsorgsnämnden har sällan några skandaler på dagordningen så det är ingen rusning av mediafolk precis. Men Lasse Åbom på Corren och Kenneth Uvegård från Linköpings Tidning är två trogna journalister, som bevakar kommunala frågor i stort som smått.
Eftermiddagen var vikt för omsorgsnämndens sammanträde. Det "stora" ärendet var budgetförslaget för 2009/10. För första gången i kommunens historia ska vi ta en 2-årsbudget. Fördel är mer långsiktig planering. En social budget går aldrig att förutse helt och hållet. Mycket verksamhet är lagreglerad och insatser måste ges även om budgeten överskrids. Behov kan också dyka upp snabbt och oväntat. Så har skett i år. Från ett bokslut 2007 i balans till ett befarat underskott på omkring 14 mkr på ett kvartal är exempel på vad ett antal extra stödåtgärder kan innebära. Nästa vecka är det budgetberedning med alla nämnder och kommunalråden. Då gäller det som ordförande att vara väl förberedd och presentera motiven för nämndens äskanden så att kommunalråden förstår. Ska bli intressant att se vad oppositionen kommer med. I nämnden idag deltog vare sig (s) eller (v) i beslutet. Få se hur många gånger de tänker använda samma pengar denna gång. Vid fullmäktige i november kommer sanningens minut.
Efter att ha klarat av några telefonmeddelanden och sorterat in nämndhandlingarna på sin plats "landade" jag hemma vid halvsju-tiden. En tidig kväll, tyckte jag. Men det tyckte inte maken, som hade förväntat sig sällskap till middagen. Jag hade tydligen sagt att jag skulle komma hem "i ganska skaplig tid".
Nu har jag i alla fall ätit, småpratat med maken, klappat om hunden, sett på Nyhetstimmen i SVT och förberett handlingarna inför morgondagens sammanträde med Säkerhets-och integritetsskyddsnämnden i Stockholm. En stund framför datorn med e-post, blogg och koll på kvällstidningarna på nätet känns bra.

Avdrag som inte nyttjas maximalt är väl inte en flopp?

Av olika anledningar har jag inte bloggat på en vecka. Ibland är dagarna, eller dygnen, så intensiva att man nästan inte fattar att det gått en vecka. Men nu är jag riktigt skrivsugen. Jo, jag har ju faktiskt skrivit en debattartikel häromdagen. Jag blev så upprörd över att återigen se rubriker om att LSS-lagstiftningen raserar kommunernas budget. Den här gången var det Kinda kommun. LSS är den lag som ger personer med omfattande och oftast livslånga funktionshinder möjligheter att leva som andra. Det betyder ett självständigt liv, inflytande och delaktighet i samhällslivet, studier, kanske även ett jobb. Eftersom så många kommunala tjänstemän och kommunpolitiker klagar på kostnaderna undrar jag: Hur skulle ni behandla dessa kommuninvånare om inte LSS fanns?



Ja. livet är inte lätt. Inte heller för tonåringar som börjar på högstadiet. På DN:s Insidan säger några ungdomar att klädkoderna är stenhårda i högstadiet. I varje klass finns "ledare" som helt enkelt utgår från att det är de som bestämmer. Det sista är väl inte så nytt. Jag minns sådana kamrater från min egen skoltid. Däremot är klädhysterien - och för flickorna också sminket - både en dyr och jobbig historia. Även om jag egentligen inte förordar skoluniform, så inser jag att ett sådant system säkert skulle lindra många föräldrars och elevers problem med kostnaderna för att hänga med i hysterin. Vi kan inte blunda för att det finns fattiga familjer också i Sverige.



Något som skulle underlätta vardagslivet för människor var avdraget för hushållstjänster. Det har det säkert också gjort. När nu de första avdragen gjorts i samband med deklarationen för förra året så skriver bl a DN att betydligt färre än väntat nyttjat tjänsterna. Nu funderar regeringen på att utvidga systemet. Avdrag ska kunna ges också om man anlitat en privatperson i stället för ett företag. Jag tror att regeringen också måste ändra systemet så att man inte behöver vänta på pengarna. Före valet fanns förslag om betydligt enklare hantering. Vart tog de förslagen vägen?

Se´n har jag svårt att tycka att allt som inte nyttjas maximalt är en flopp. För mig som har varit engagerad i den här frågan i åratal är det viktigast att möjligheten nu finns. Nyttjandet kommer nog successivt. Det har ju funnits - och finns fortfarande - något slags skamkänsla hos oss kvinnor över att inte ta hand om vår egen och familjens skit. Det tar tid att våga erkänna att det är okej att anlita någon för att göra det. Alla har inte lika lätt att byta åsikt som socialdemokraterna Göran Persson och Ylva Johansson.



Nu blir det några dagars uppehåll igen. I morgon kväll åker jag till Glumslöv för att på fredag morgon berätta om Linköpings erfarenheter av konkurrensutsättning av vård och omsorg för Växjö kommuns politiker och chefer. De har en strategikonferens där och har bjudit in Linköping och Nacka, som båda har många års erfarenheter av för- och nackdelar med upphandling.