Redan slutet av sommaren

 Ser att jag inte skrivit något sen i början av detta år! Oj, vad tiden går. Det har hunnit vara både vår och sommar. Och pandemin består. Jag ska inte tjata om den just nu. Mitt livstecken på denna blogg får bli några foton från sommarens husbilsturer. 

Nu är det 2021

Så har ännu ett nytt år inletts.Nytt har nästan alltid betytt nya planer och nya förväntningar för min del. Jag har alltid hellre sett framåt än att se i backspegeln. Ja t o m haft ett stort behov av planering. Har mått mycket bra av det. Men man blir aldrig för gammal för att lära nytt. Eller kanske bättre uttryckt "lära om". Vilket jag bevisat för mig själv under det senaste halvåret. Att vara nöjd utan att ha något nytt spännande att se fram emot. För så är ju livet sen snart ett år tillbaka för oss 70-plussare på grund av Coronan - eller Covid 19 som det eländiga viruset nu benämns. Vi saknar ungänge med familj och vänner, vi saknar att gå på konserter, bio och teater och att resa. Men - hela familjen är frisk! Ingen i vår närmaste omgivning har smittats - inte heller min man eller jag. Snart kan vi registrera in husbilen och se oss omkring. Snart kan vi börja njuta av spirande växtlighet i trädgården. Och med detta förstås en hel del arbete, vilket är både roligt och bra för kroppen. Så varför skulle jag vara missnöjd?! Fast ändå! Nog vill vi ALLA att detta virus ska elimineras från världen. Nog om detta! En del annat har hänt. USA har fått en ny president efter Trump. Trots att Trump och hans anhängare fortfarande vill tro att valet var "riggat" och att Biden och hans väljare "stulit" de röster som gjort att Demokraterna vunnit så blev det ändå en stilfull installation. Storbritannien har lämnat det Europeiska samarbetet genom att Brexit nu definitivt genomförts. Vilket jag och många, många andra beklagar. Kändes på slutet av förhandlingarna som att Boris Johnsson och hans vänner ville "både äta kakan och ha den kvar". Blir intressant att se hur länge det dröjer innan krav på ny folkomröstning om brittiskt EU-medlemsskap kommer. Om inte förr kan det sannolikt aktualiseras i nästa val till det brittiska parlamentet.

Munskydd eller inte - det är frågan

 Som jag skrev igår så måste vi alla nu vara extra noga med att ta restriktionerna rörande covid 19 på stort allvar och följa rekommendationerna. Ser i dagens nyhetsrapporteringar att det tyvärr brister på olika håll i landet. Vilket fått till följd att smittan ökar i samhället. Och att fler och fler behöver sjukhusvård. 

En fråga som lyfts av många privatpersoner är varför inte munskydd ingår i de svenska restriktionerna. Ja, svaret är att de vetenskapliga bevisen för nyttan saknas eller i varje fall inte är särskilt starka. 

På somliga låter det som att munskydd inte får användas i Sverige. Så är det naturligtvis inte. Till den/de som tror att munskydd gör nytta och skyddar en själv och andra: Vad hindrar dig/er från att använda munskydd! Även om staten inte har rekommenderat det!

Personligen är jag övertygad om att om vi alla sköter hygienen med handsprit och handtvätt och håller avstånd så kommer det att hindra smittspridningen i högre grad än munskydd, som plockas på och av och på så sätt riskerar att sprida den smitta som förmodligen samlats i skyddet. 

Så Håll ut och håll avstånd så klarar vi av detta eländiga virus!

Nya restriktioner

Så är vi där igen! Ökad smittspridning av detta vidriga virus - Covid 19 eller Corona som det benämndes från början. Och därmed nya restriktioner naturligtvis. Måtte nu alla förstå att vi ALLA måste vara försiktiga för att få stopp på spridningen.

(S) och (M) prioriterar partiegoismen före en human och långsiktig migrationspolitik

Så var då partierna i Sveriges riksdag inte kapabla att ro i land en uppgörelse för en human, rättssäker och effektiv migrationspolitik. Målet var att den nya lagstiftningen skulle vara långsiktigt hållbar d v s inte ändras vart fjärde år beroende på styrkeförhållandena efter val. Men var målet egentligen realistiskt om man ser till hur riksdagspolitiken utvecklats efter senaste valet?
Med en socialdemokrati som sen årtionden bara haft ett mål med varje valrörelse - att behålla regeringsmakten. Kosta vad det kosta vill. Och även om LO gnölat och gnällt på den förda politiken under mandatperioderna så har ändå miljoner av medlemmars pengar slussats till (S)-valrörelser. Och detta trots att allt färre LO-medlemmar röstar på Partiet med stort S.  
Det andra partiet som gärna vill anse sig som statsbärande dvs Moderaterna (Nya är numera borttaget, vilket är helt rätt som jag ser det) är i dagsläget alltför upptagna med att förhålla sig till Sverigedemokraternas ställningstaganden i förhoppning om att få tillbaka väljare från förr. Det var ingen överraskning att (M) bara någon timme efter Åkessons (SD) presskonferens meddelade att de inte var beredda till en uppgörelse. Men så kunde moderaterna naturligtvis inte beskriva det för väljarna. I stället används (S):s koppling till Miljöpartiet och därmed regeringsfrågan som enda skäl.

Visst, jag tror nog att (S) vill undvika en regeringskris. Liksom väl i stort alla riksdagspartier i dagsläget. Och kanske skulle heller inte vi medborgare vara betjänta av en regeringskris med Corona och därmed sammanhängande bekymmer och oro. Men nu är det ju ändå så att med regeringsmakten följer också ansvaret att ta beslut hur obekväma de än kan kännas.

Pågående migrationssamtal

Det har väl knappast undgått någon samhällsintresserad svensk att regeringen tillsammans med övriga riksdagspartier försöker komma fram till en långsiktigt hållbar uppgörelse kring hur Sverige ska hantera migrationsfrågor när den nu gällande ordningen upphör i juli 2021. Att en långsiktig hållbar överenskommelse behövs tycks vara det (nästan) enda som förenar partierna. Hur den ska se ut är betydligt svårare att enas kring. Efter flyktingkatastrofen 2015 och det snabbstopp eller "andrum" som advokat Viktor Banke skriver i boken med samma namn beslutades så har det varit svårt att se hur ett riksdagsbeslut kring en långsiktigt hållbar migrationspolitik ska se ut. Liberalernas Fredrik Malm beskriver tre problem som måste åtgärdas (tidningen NU nr 27/20). De tre problemen är, enligt Malm,
-att det idag saknas konsekvens för de som stannar kvar i Sverige trots avslagsbeslut, vilket har skapat ett misstroende mot migrationspolitiken. Vilket bland annat har gynnat främlingspolitiska strömningar i samhället.
-att det finns brister i rättssäkerheten d v s det råder alltemellanåt tvivel kring hur väl underbyggt ett beslut är. Sådana beslut är livsavgörande för individen och hög rättssäkerhet måste garanteras.
-att kostnaderna för ett omfattande flyktingmottagande är stora initialt. Inte minst på grund av den svenska stelbenta arbetsmarknadspolitiken, som gör att människor inte kommer i arbete och egen försörjning så snabbt som möjligt.

Utöver snabbstoppet genom riksdagsbeslutet sommaren 2016 tillkom även den s.k. gymnasielagen 2018 beslutat av en oenig riksdag och med avrådan från Lagrådet. Personligen tyckte jag då och tycker fortfarande att riksdagens alla partier kunde ansträngt sig mer att gemensamt försökt hitta en lösning för dessa ungdomar som kommit rejält i kläm genom beslutet 2016. Med fler som tänkt kanske lagen blivit mer begriplig. För tanken var god om än svår att genomföra med hög rättssäkerhet som grund. Som nyvald partistyrelseledamot i Liberalerna hösten 2017 upplevde jag att det var "väldigt bråttom" för både (L) och en del andra partier att besluta om avslag på förslaget. Man ville helt enkelt inte hitta en kompromiss till gagn för dessa ungdomar.
Därför blev jag mycket glad när jag läser dagens DN-artikel https://www.dn.se/debatt/stark-svensk-humanitet-lat-de-ensamkommande-stanna/. Artikeln är undertecknad av bl a Hans Blix (L) tidigare utrikesminister. Artikeln är så fylld av humanism, mänsklig värme och klokskap så jag skulle egentligen vilja citera hela texten. Men jag väljer artikelförfattarnas slutbudskap och rekommenderar de som läser mitt inlägg att ta del av hela artikeln. Övriga artikelförfattare är Jan Eliasson (S) tidigare utrikesminister samt Alf Svensson (KD) tidigare biståndsminister.

Det är därför dags att göra rätt när det gäller Sveriges hantering av barn och unga som kom till vårt land i samband med den stora flyktingströmmen 2015/2016. Regering och riksdag ska snart besluta om migrationskommitténs förslag till en långsiktigt hållbar, human, rättssäker och effektiv framtida migrationspolitik. Det är en svår och grannlaga uppgift. Man bör börja med att rätta till den misslyckade hanteringen av dessa ungdomar. För den hanteringen har Sverige mött kritik från bland annat Human rights watch och FN:s kommitté för mänskliga rättigheter.

Permanenta uppehållstillstånd bör beviljas ungdomarna som kom hit innan den tillfälliga lagen trädde i kraft, sommaren 2016. Låt ungdomarna äntligen få andas ut, tryggt fortsätta sina liv här och bidra till Sveriges framtid. De – och många med dem – har väntat länge nog på detta. Så kan ett sår i vårt samhälle börja läkas och Sveriges humanitära traditioner stärkas.

Midsommarstång men inga danser och lekar

Så blev det midsommar också i år detta märkliga år 2020. Almanackan innehåller som vanligt midsommar den här tiden i juni. Midsommarstänger har troligen klätts och rests på olika håll runtom i vårt land. Även där jag och maken har varit.
Detta är infarten till Karlsborgs Camping där vi firat flera midsomrar. Då med musik, dans och lekar.

Men vi hade i alla fall tur med vädret. Framförallt på midsommaraftonen då solen sken från en klarblå himmel hela dagen och till sent på kvällen. Och sillen, snapsen och färskpotatisen smakade bra. Så även jordgubbarna. Och  alla satt på sina "tomter" så den sociala distansen upprätthölls tämligen väl vad vi kunde se. Bara en sorts sprit flödade, nämligen handspriten

Karlsborg är en vacker plats där den ligger vid Göta Kanal mellan sjöarna Vättern och Bottensjön. Detta är en bild från förra året men utsikten var lika fantastisk i år.

Allsångsföreningen arrangerar allsångskvällar ett antal fredagar i juli med kända artister som t ex Lotta Engberg, Magnus Carlsson m fl. Så var det tänkt även i år. Men... vi får hoppas på 2021.