Synd att dygnet inte har mer än 24 timmar och att några av dem måste användas för sömn. Det finns ju så mycket spännande att uträtta och att lära sig. Det är verkligen en förmån att få jobba med politik på heltid (även om heltid är långt utöver 40 timmars vecka).
Några axplock ur den gångna veckan och inför den nya.
I tisdags kväll var jag inbjuden att vara ordförande vid Resurspoolens årsmöte i Linköping. Resurspoolen är Linköpings frivilligcentral och bedrivs verkligen med frivilliga krafter. Visserligen med ett visst stöd av kommunalt föreningsbidrag men i övrigt helt föreningsdriven. Jag var med vid starten i början av 1990-talet och har sedan följt dess utveckling. Underbart att möta så mycket engagemang från det vi numera kallar civilsamhället.
I torsdags deltog jag i en konferens om Evidensbaserad praktik. Intressant föreläsning kring vad det innebär att tillämpa evidensbaserad socialtjänst i praktiken. Mycket lärorikt!
På kvällen var jag på hockey Linköping-AIK. Det är inte mitt största intresse men idrotten har blivit stor i Linköping med LHC:s framgångar. Framgång som dock inte speglades riktigt just i torsdagsmatchen. Men nu är det slutspel och då hoppas vi alla Linköpingsbor på att spelarna bjuder till ordentligt. Hur eller hur - en trevlig kväll med flera intressanta möten.
Även fredagen innebar konferens. Denna dag i grannstaden Norrköping. Ämnet handlade om urbant utvecklingsarbete eller stadsdelsutveckling, som båda kommunerna deltar i. Kändes riktigt folkpartistiskt då statens del i det hela hör hemma hos integrationsminister Erik Ullenhag (FP).
Dagen bestod av dels redovisning av hur arbetet ser ut i de båda kommunerna och dels av en föreläsning kring vad som krävs för att de långsiktiga målen ska uppnås.
I mitt avslutningsanförande nämnde jag tre ord som mer än andra fastnat hos mig under dagen. Orden var Analys, Samverkan och Egenmakt. Gör vi rätt analys kring vilka behov som finns av utveckling i de stadsdelar som ingår i dylika projekt? Vi talar mycket om hur mycket vi samverkar i olika konstellationer. Men vad uppnås? Är det verkligen gemensamt arbete vi gör? Och egenmakt - vad menar vi egentligen? Alla politiker bejakar begreppet. Hur tydliga är vi då i direktiven ut i de kommunala organisationerna? Och hur tydliga vill alla vara?
Som sagt - en dag som bjöd på många reflektioner och ett arbete att göra på hemmaplan.
Lördag-söndag med frissabesök, melodifestival, Vasalopp på TV ( spännande slutspurt på både dam- och herrsidan), telefonsamtal till dottern, egen motion och kommunstyrelsehandlingar.
En ny spännande vecka väntar med nytt att lära och nytt att uträtta. Bland annat ska jag besöka en daglig verksamhet för personer med funktionsnedsättning, träffa beredningsgruppen för kommunala handikapprådet, sammanträde med kommunstyrelse resp partigrupp och lite annat av varierande slag.
söndag 6 mars 2011
onsdag 2 mars 2011
Äntligen vård och skola för papperslösa
Äntligen har moderaterna i regeringen fått ge sig för övriga Allianspartier vad gäller rätt till vård och till skolgång för papperslösa flyktingar. Se nyhetsrapporteringen i kväll och Jan Björklunds Nyhetsbrev. Under flera år har denna fråga diskuterats. Jag var själv med på ett möte här i Linköping med sjukvårdspersonal som berättade om hur de tvingas bryta mot den etik som de har att leva efter på grund av den svenska lagstiftningen. Fantastiska människor här och på andra håll i landet har erbjudit "underjordisk" sjukvårdsverksamhet till de mest behövande. Och rektorer har tvingats dagtinga med sitt samvete när det gäller undervisning för barn till papperslösa föräldrar.
Sverige har också fått utstå internationell kritik för den hårda linjen. Nu har alltså (M) tvingats bita i det sura äpplet. Bra jobbat FP, KD och C.
Sverige har också fått utstå internationell kritik för den hårda linjen. Nu har alltså (M) tvingats bita i det sura äpplet. Bra jobbat FP, KD och C.
SJ:s reklamkampanj
TV-tittare kan nu se SJ:s reklam om sitt förbättringsarbete. Och som tidningsläsare möts man i stort varje morgon av helsidesannnonser i samma ämne. TV-reklamen är, som jag upplever den, urbota korkad. Men jag gillar sällan reklamfilmer så jag kanske inte är rätt person att recensera.
Men ifrågasätta denna enorma penningsatsning tycker jag mig ha rätt att göra. Någonstans läste jag en uppgift att kostnaden för hela reklamkampanjen skulle gå loss på 20 miljoner kronor. Jag hoppas att det är en grov överdrift.
Att SJ behöver förbättra på sitt förtroendekapital är helt klart. Men det gör man nog bäst genom att tågen kommer i tid, färre - helst inga alls - inställda avgångar och god service. Som resenär blir jag bara irriterad över att pengar som kan användas för underhåll och andra nödvändiga insatser för en fungerande tågtrafik slängs ut på reklamkampanjer.
Så SJ, lägg ner den fåniga reklamen och se till att tågen går när de ska i stället.
Men ifrågasätta denna enorma penningsatsning tycker jag mig ha rätt att göra. Någonstans läste jag en uppgift att kostnaden för hela reklamkampanjen skulle gå loss på 20 miljoner kronor. Jag hoppas att det är en grov överdrift.
Att SJ behöver förbättra på sitt förtroendekapital är helt klart. Men det gör man nog bäst genom att tågen kommer i tid, färre - helst inga alls - inställda avgångar och god service. Som resenär blir jag bara irriterad över att pengar som kan användas för underhåll och andra nödvändiga insatser för en fungerande tågtrafik slängs ut på reklamkampanjer.
Så SJ, lägg ner den fåniga reklamen och se till att tågen går när de ska i stället.
Misslyckade skönhetsoperationer
Har nyss sett veckans Uppdrag granskning om Kicki, Christina m fl som opererat sig i Polen. Och med resultat som förskräcker.
I samband med programmet diskuterades hur vanliga skönhetsoperationer blivit. Och varför. Samhällets skönhetsideal menade både en läkare och en forskare.
Och vem/vilka är samhället, undrar jag. Är det inte vi alla som bor och lever här? Jovisst. Vilket borde betyda att vi =samhället kan förändra synsättet, eller hur?
Till och från dyker frågan om framförallt unga människors (oftast flickors) utseendefixering upp i den allmänna debatten. Men eftersom vi i Sverige bara kan diskutera en fråga i taget så försvinner den snart från agendan. Riktigt "het" har den väl för övrigt aldrig varit.
Det kanske är dags nu. Uppdrag gransknings program brukar ju kunna väcka människor. Låt oss hoppas att det blir så nu också.
I samband med programmet diskuterades hur vanliga skönhetsoperationer blivit. Och varför. Samhällets skönhetsideal menade både en läkare och en forskare.
Och vem/vilka är samhället, undrar jag. Är det inte vi alla som bor och lever här? Jovisst. Vilket borde betyda att vi =samhället kan förändra synsättet, eller hur?
Till och från dyker frågan om framförallt unga människors (oftast flickors) utseendefixering upp i den allmänna debatten. Men eftersom vi i Sverige bara kan diskutera en fråga i taget så försvinner den snart från agendan. Riktigt "het" har den väl för övrigt aldrig varit.
Det kanske är dags nu. Uppdrag gransknings program brukar ju kunna väcka människor. Låt oss hoppas att det blir så nu också.
söndag 27 februari 2011
Tillsynsmetodik för skydd av personlig integritet under utveckling
I årsredovisningarnas tid vill jag uppmärksamma redovisningen från Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden. Nämnden inrättades 2008 och har nu passerat sitt tredje verksamhetsår. Som ledamot i denna nämnd har jag varit med om en spännande och lärorik resa.
Uppdraget från regeringen är att bidra till att värna rättssäkerheten och skyddet för den personliga integriteten inom den brottsbekämpande verksamheten. Det sker genom att med inspektioner och andra undersökningar utöva tillsyn över de brottsbekämpande myndigheternas användning av hemliga tvångsmedel och kvalificerade skyddsidentiteter och därmed sammanhängande verksamhet samt över SÄPO:s behandling av personuppgifter.
Därutöver ska nämnden på begäran av enskild kontrollera om han eller hon utsatts för hemliga tvångsmedel eller varit föremål för SÄPO:s personuppgiftsbehandling och om tvångsmedelsanvändningen respektive personuppgiftsbehandlingen skett i enlighet med gällande lag eller annan författning.
Inom nämnden finns också två delegationer, Registerkontrolldelegationen samt Skyddsregistreringsdelegationen.
Under de två första åren av nämndens verksamhet kom 60-65 ärenden från enskilda med begäran om kontroll. Under 2010 slogs rekord med över 700 förfrågningar. Detta efter en artikel i tidningen Metro på försommaren om nämndens verksamhet och möjligheten att göra en sådan begäran.
Trots denna något oväntade anstormning så har metoderna för den tillsynsverksamhet som sker - och ska ske - på nämndens eget initiativ utvecklats. En arbetsmetod som prövats under året är att tillsynen tar utgångspunkt i olika teman. Teman som utreds och granskas ur olika aspekter. Nämndens uppfattning är att metoden leder till en mer effektiv och systematisk tillsyn.
Uppenbarligen har nämnden och dess kansli uppfattats göra nytta och vara effektiv. Alltfler uppgifter förväntas nu åläggas under kommande år. I april förra året antog riksdagen propositionen Integritet och effektivitet i polisens brottsbekämpande verksamhet (2009/10:85). Genom detta beslut kommer en ny polisdatalag att börja gälla 1 mars 2012. Med den följer att Säkerhets-och integritetsskyddsnämnden ska utöva tillsyn över hela polisens behandling av personuppgifter. Tillsynen ska särskilt avse behandling av känsliga personuppgifter och särskilt syfta till att säkerställa att verksamheten bedrivs i enlighet med lag eller annan författning.
Eventuellt tillkommer även utvidgade tillsynsuppgifter avseende inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation. Något som kan bli aktuellt redan vid kommande halvårsskifte.
Nämnden omnämns också i Polismetodsutredningens betänkande kring Särskilda spaningsmetoder.
Nämnden går en alltmer spännande tid till mötes således. Förordnandena för oss ledamöter gäller till och med december månad i år. Regeringen och riksdagens partier avgör under året vilka personer som ska utgöra nämnd från och med 2012.
Uppdraget från regeringen är att bidra till att värna rättssäkerheten och skyddet för den personliga integriteten inom den brottsbekämpande verksamheten. Det sker genom att med inspektioner och andra undersökningar utöva tillsyn över de brottsbekämpande myndigheternas användning av hemliga tvångsmedel och kvalificerade skyddsidentiteter och därmed sammanhängande verksamhet samt över SÄPO:s behandling av personuppgifter.
Därutöver ska nämnden på begäran av enskild kontrollera om han eller hon utsatts för hemliga tvångsmedel eller varit föremål för SÄPO:s personuppgiftsbehandling och om tvångsmedelsanvändningen respektive personuppgiftsbehandlingen skett i enlighet med gällande lag eller annan författning.
Inom nämnden finns också två delegationer, Registerkontrolldelegationen samt Skyddsregistreringsdelegationen.
Under de två första åren av nämndens verksamhet kom 60-65 ärenden från enskilda med begäran om kontroll. Under 2010 slogs rekord med över 700 förfrågningar. Detta efter en artikel i tidningen Metro på försommaren om nämndens verksamhet och möjligheten att göra en sådan begäran.
Trots denna något oväntade anstormning så har metoderna för den tillsynsverksamhet som sker - och ska ske - på nämndens eget initiativ utvecklats. En arbetsmetod som prövats under året är att tillsynen tar utgångspunkt i olika teman. Teman som utreds och granskas ur olika aspekter. Nämndens uppfattning är att metoden leder till en mer effektiv och systematisk tillsyn.
Uppenbarligen har nämnden och dess kansli uppfattats göra nytta och vara effektiv. Alltfler uppgifter förväntas nu åläggas under kommande år. I april förra året antog riksdagen propositionen Integritet och effektivitet i polisens brottsbekämpande verksamhet (2009/10:85). Genom detta beslut kommer en ny polisdatalag att börja gälla 1 mars 2012. Med den följer att Säkerhets-och integritetsskyddsnämnden ska utöva tillsyn över hela polisens behandling av personuppgifter. Tillsynen ska särskilt avse behandling av känsliga personuppgifter och särskilt syfta till att säkerställa att verksamheten bedrivs i enlighet med lag eller annan författning.
Eventuellt tillkommer även utvidgade tillsynsuppgifter avseende inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation. Något som kan bli aktuellt redan vid kommande halvårsskifte.
Nämnden omnämns också i Polismetodsutredningens betänkande kring Särskilda spaningsmetoder.
Nämnden går en alltmer spännande tid till mötes således. Förordnandena för oss ledamöter gäller till och med december månad i år. Regeringen och riksdagens partier avgör under året vilka personer som ska utgöra nämnd från och med 2012.
lördag 26 februari 2011
Det går att hitta jobb
Ja, så skriver Katarina BengtssonEkström, kassaföreståndare i AEA (Akademikernas A-kassa) i nr 1/2011 av AEA:s informationsblad, som medföljer tidningen Akademikern.
Hon grundar detta uttalande på SCB:s rekryteringsstatistik för 2009. Ett år som inte innebar någon guldtid för arbetsmarknaden och jobbsökande.Trots detta så genomfördes 1,13 miljoner externrekryteringar.
Statistiken är intressant. Av dessa 1,13 miljoner rekryteringar var det 336 800 som var arbetslösa när de fick jobb. Av alla externrekyteringar var 794 000 personer i åldern 15-34 år. 812 400 rekryteringar gjorde i den privata sektorn.
Andra intressanta uppgifter i SCB-statistiken är redovisningen av hur folk fått jobbet. 38 % fick det genom direktrekrytering d v s genom kontakter med företag utan att företaget annonserat några lediga jobb.
Näst vanligast (28 %) var anbudsrekrytering d v s handplockning. Den traditionella vägen till ett jobb, urvalsrekrytering, gav ett nytt arbete till 19 % av de 1,13 miljonerna.
Hur många fick då jobb genom att de fått information av Arbetsförmedlingen? Jo, det var 92 000.
Det är lätt att instämma i BengtssonEkströms råd, nämligen att använda alla möjligheter som finns. Då blir också slutsatsen: Det går att hitta ett jobb!
Hon grundar detta uttalande på SCB:s rekryteringsstatistik för 2009. Ett år som inte innebar någon guldtid för arbetsmarknaden och jobbsökande.Trots detta så genomfördes 1,13 miljoner externrekryteringar.
Statistiken är intressant. Av dessa 1,13 miljoner rekryteringar var det 336 800 som var arbetslösa när de fick jobb. Av alla externrekyteringar var 794 000 personer i åldern 15-34 år. 812 400 rekryteringar gjorde i den privata sektorn.
Andra intressanta uppgifter i SCB-statistiken är redovisningen av hur folk fått jobbet. 38 % fick det genom direktrekrytering d v s genom kontakter med företag utan att företaget annonserat några lediga jobb.
Näst vanligast (28 %) var anbudsrekrytering d v s handplockning. Den traditionella vägen till ett jobb, urvalsrekrytering, gav ett nytt arbete till 19 % av de 1,13 miljonerna.
Hur många fick då jobb genom att de fått information av Arbetsförmedlingen? Jo, det var 92 000.
Det är lätt att instämma i BengtssonEkströms råd, nämligen att använda alla möjligheter som finns. Då blir också slutsatsen: Det går att hitta ett jobb!
torsdag 24 februari 2011
Ska kvinnor behöva välja igen?
Såg på Kvällsöppet igår kväll och den upprörda debatten om kvinnors val att vara hemma med barnen. Jag förstår att debatten blev upprörd. Det var jag också, där framför TV:n. Jag undrar om de kvinnor som nu på 2010-talet väljer att avstå från egen försörjning och en plats på arbetsmarknaden förstår varför debatten blir så upprörd.
Varje familj måste själv få välja, menar de. Varför förnekas vi detta? Nej, inte förnekas att välja. Samhället underlättar valet genom pensionspoäng vid vård av barn och vårdnadsbidrag.
Men vi som har tagit kampen för att både kvinnor och män ska kunna välja familj med barn och ett yrkesliv med egen försörjning oroar oss för att den "hemmafru-debatt" som seglade upp i gårdagens Kvällsöppet riskerar att innebära en backlash för de resultat som vår kamp ändå åstadkommit. Fler pappor väljer idag att dela föräldraledighet (även det kunde vara många fler). Dessa pappor möts inte längre (förhoppningsvis) av motstånd och ifrågasättande på sina arbetsplatser.
Att en kvinna som fått barn återgår till sitt yrkesarbete ses som naturligt. Jag tror inte att någon idag påstår att kvinnor är sämre föräldrar för att de jobbar utanför hemmet. Men det är inte så längesedan vi kvinnor möttes av ifrågasättande som mammor. Själv har jag tagit emot många "slag under bältet" och jag vet att jag inte var ensam. Tyvärr kom dessa ifrågasättande av min lämplighet som mamma oftast från andra kvinnor. Och finns det något som gör mer ont - hos både kvinna och man - att bli ifrågasatt som förälder?
Min grundinställning är att varje vuxen människa, som är frisk och arbetsför, ska kunna försörja sig och sina barn. Man vet aldrig vad som lurar bakom hörnet. En skilsmässa, sjukdom eller dödsfall hos den part som ensam står för familjens försörjning. Visst finns det samhällsstöd i olika former men ekonomiskt har ändå den enskilde individen ett eget ansvar. Att efter 10-15 år som hemarbetande ge sig ut på arbetsmarknaden är inte helt enkelt. Utbildning och eventuell yrkeserfarenhet ligger långt tillbaka i tiden.
Varje familj måste själv få välja, menar de. Varför förnekas vi detta? Nej, inte förnekas att välja. Samhället underlättar valet genom pensionspoäng vid vård av barn och vårdnadsbidrag.
Men vi som har tagit kampen för att både kvinnor och män ska kunna välja familj med barn och ett yrkesliv med egen försörjning oroar oss för att den "hemmafru-debatt" som seglade upp i gårdagens Kvällsöppet riskerar att innebära en backlash för de resultat som vår kamp ändå åstadkommit. Fler pappor väljer idag att dela föräldraledighet (även det kunde vara många fler). Dessa pappor möts inte längre (förhoppningsvis) av motstånd och ifrågasättande på sina arbetsplatser.
Att en kvinna som fått barn återgår till sitt yrkesarbete ses som naturligt. Jag tror inte att någon idag påstår att kvinnor är sämre föräldrar för att de jobbar utanför hemmet. Men det är inte så längesedan vi kvinnor möttes av ifrågasättande som mammor. Själv har jag tagit emot många "slag under bältet" och jag vet att jag inte var ensam. Tyvärr kom dessa ifrågasättande av min lämplighet som mamma oftast från andra kvinnor. Och finns det något som gör mer ont - hos både kvinna och man - att bli ifrågasatt som förälder?
Min grundinställning är att varje vuxen människa, som är frisk och arbetsför, ska kunna försörja sig och sina barn. Man vet aldrig vad som lurar bakom hörnet. En skilsmässa, sjukdom eller dödsfall hos den part som ensam står för familjens försörjning. Visst finns det samhällsstöd i olika former men ekonomiskt har ändå den enskilde individen ett eget ansvar. Att efter 10-15 år som hemarbetande ge sig ut på arbetsmarknaden är inte helt enkelt. Utbildning och eventuell yrkeserfarenhet ligger långt tillbaka i tiden.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)