Corren skriver om de papperslösa människor, som lever i Sverige och även i Linköping. Ett helvete att leva så, naturligtvis. En del säger att har man fått avslag på asylansökan så ska man inte vara kvar i landet. Nej, visst är det så. Men om livet efter återvändandet är än värre? Vilket är orsaken till att man stannar trots avslag. För ingen tror väl att någon enda förälder skulle tvinga sina barn att växa upp under dessa förhållanden om det fanns ett bättre alternativ? Jag hade hoppats att de nya reglerna om arbetskraftsinvandring som Alliansregeringen infört, skulle göra det möjligt att bli kvar lagligt. Men det tycks inte så, tyvärr.
Någon lösning måste det bli. Sverige kan inte med öppna ögon se på när människor går under. För ingen kan leva så hur länge som helst.
onsdag 11 februari 2009
Gymmets framtid säkrad
Igår bestämde Allianspartierna (FP,M,KD,C) i omsorgsnämnden att gymmet, där personer med funktionsnedsättning kan träna, får leva vidare efter försöksperioden. Nu bereder kontorets handläggare ett nytt avtal tillsammans med kommunens samarbetspartners Friskis&Svettis och Handikapporganisationernas samverkansorgan (HSO). Omsorgsnämnden kommer att fatta det formella beslutet efter sommaren.
fredag 6 februari 2009
Nu är det bevisat - hushållstjänster ger jobb
DN Ekonomi skriver idag att jobb motsvarande 6100 nya heltidstjänster har skapats genom införandet av hushållsnära tjänster. Det är också belagt att nio av tio nyanställda kommer från arbetslöshet. Detta resultat redan! När skattereduktionen den 1 juli i år blir enklare att administrera för den som köper tjänster, spås en än bättre utveckling. Vad säger Ann Ludvigsson m fl (s)-kvinnor? Är det inte dags att erkänna att det ni så föraktfullt kallat pigavdrag ger jobb och egenförsörjning till arbetslösa och ökade skatteintäkter till stat och kommun? Precis som vi från Folkpartiet och övriga Allianspartier varit övertygade om sedan länge. Desutom har många barnfamiljer fått bättre möjligheter att få livspusslet att gå ihop. Barnpassning och städning är nämligen bland de mest vanliga tjänsterna, som efterfrågas.
Energi- och klimatpolitik
Det kändes mycket bra igår, när Allianspartierna presenterade överenkommelsen om Sveriges framtida energi- och klimatpolitik. Jag ska inte beskriva uppgörelsens innehåll för det är redan väl känt. Jag kan bara uttrycka min glädje och stolthet över att mitt parti tillsammans med de övriga tre allianspartierna nu säkrar såväl klimatmål som jobb och därmed välfärd. Under förutsättning naturligtvis att Alliansen får väljarnas förtroende om ett och ett halvt år. För de röd-gröna hade som vanligt bara kritik att komma med. Detta trots att många av deras väljare har känt sina jobb hotade av oklarheten kring svensk energiförsörjning.
Inte minst för Östergötland är denna uppgörelse av stor vikt. Speciellt i Norrköping finns flera mycket elintensiva företag. När jag för några år sedan tillsammans med fp:s oppositionsråd Mathias Sundin besökte dessa företag var oron stor för vad framtiden skulle kunna innebära med bl a kärnkraftsavvecklingen.
En del tycker att Centern har svikit. Det tycker inte jag. Alla partierna i Alliansen är vinnare. Jag tycker också det är bra att Folkpartiet nu kan förknippas med omfattande satsningar på förnyelsebara energikällor och inte bara med kärnkraft. Denna kombination har funnits i våra program. Men i den allmänna debatten har bara kärnkraften lyfts.
Inte minst för Östergötland är denna uppgörelse av stor vikt. Speciellt i Norrköping finns flera mycket elintensiva företag. När jag för några år sedan tillsammans med fp:s oppositionsråd Mathias Sundin besökte dessa företag var oron stor för vad framtiden skulle kunna innebära med bl a kärnkraftsavvecklingen.
En del tycker att Centern har svikit. Det tycker inte jag. Alla partierna i Alliansen är vinnare. Jag tycker också det är bra att Folkpartiet nu kan förknippas med omfattande satsningar på förnyelsebara energikällor och inte bara med kärnkraft. Denna kombination har funnits i våra program. Men i den allmänna debatten har bara kärnkraften lyfts.
tisdag 3 februari 2009
Om rullatorer och en galen färdtjänstchaufför
Såg på Rapport nyss ett inslag från Östergötland. Tyvärr var det ingen god reklam. Inslaget handlade om landstingets beslut att från 1 april måste den som behöver en rullator utomhus köpa den. Hjälpmedelscentralens pris uppgavs vara ca 2500 kronor. Naturligtvis en stor summa pengar för den som lever på lägsta pension. Jag vet inte hur marknaden ser ut. Det påstods i inslaget att man kan köpa en rullator i butiker. Till vilket pris nämndes inte.
I tre län pågår försök med att öka det egna valet av hjälpmedel. Förhoppningsvis kommer det att leda till både större urval, lägre kostnader och tillgång till moderna hjälpmedel så som det är i många andra länder. Sverige släpar efter på hjälpmedelsmarknaden. Men så länge det saknas kostnadssänkande konkurrens på området så bör den som behöver en utomhusrullator få den på samma villkor som idag.
Ett annat inslag handlade om den gamla damen som en galen färdtjänstchaufför släppte av på skogsvägen till hennes fritidshus för att det var för halt!! Om han inte kunde köra, hur tänkte han att den gamla damen skulle kunna gå?
I tre län pågår försök med att öka det egna valet av hjälpmedel. Förhoppningsvis kommer det att leda till både större urval, lägre kostnader och tillgång till moderna hjälpmedel så som det är i många andra länder. Sverige släpar efter på hjälpmedelsmarknaden. Men så länge det saknas kostnadssänkande konkurrens på området så bör den som behöver en utomhusrullator få den på samma villkor som idag.
Ett annat inslag handlade om den gamla damen som en galen färdtjänstchaufför släppte av på skogsvägen till hennes fritidshus för att det var för halt!! Om han inte kunde köra, hur tänkte han att den gamla damen skulle kunna gå?
lördag 31 januari 2009
Urfånig reklam för byggvaror
I morgontidningarna idag såg jag en annons från BYGGMAX, som berättade att de minsann har en helt öppen prisredovisning på sina prylar. Det är ju bra kundinformation. Men varför i herrans namn ska rubriken vara "Vi drar ner brallorna å visar allt"? Ordet "och" är dessutom felstavat men det kanske ska vara roligt? Jag vet att all reklam har till syfte att skapa uppmärksamhet. Förmodligen vill man väl också få sälja sina varor. För mig får löjliga annonser motsatt effekt. Jag minns visserligen annonsen och förknippar den med berört företag. Men jag skulle aldrig handla i en butik eller av ett företag, som har så låg nivå på sin reklam!
fredag 30 januari 2009
BRIS - en angelägen organisation
Idag började jag min arbetsdag med att lyssna på företrädare för BRIS (Barnens Rätt I Samhället), som presenterade sammanställningen över 2008 års verksamhet för barn och unga.
Kontakterna via telefon, mail och chatt har varit många, närmare bestämt nästan 22 000 för hela riket. Eftersom man kan vara anonym i kontakten med BRIS finns ingen statistik på regional eller lokal nivå. Bland de 20 vanligaste kontaktområdena finns kamrater, rädsla/oro, familjekonflikter, skolan, ensamhet, mobbning osv. Jag kan egentligen inte välja ut några för alla områden är viktiga för den enskilde individen. När ett barn ringer till BRIS, så är det just det problemet som är det viktigaste. Och alla duktiga jourare lyssnar och ger barnet en viss trygghet genom att just lyssna och ge några goda råd. Svenska barn har i stort det bra men vi kan inte blunda för att det finns ganska många undantag. För vissa är det dåligt under en tid p g a strul med kamrater eller i familjen. För andra är hela uppväxttiden bekymmersam. T ex beroende på föräldrars missbruk eller på att skolan misslyckas med att ge rätt stöd.
I Linköping finns ett bra utbud av stöd för barn, ungdomar och familjer. Men ingenting är så bra att det inte kan bli bättre. När jag förra året tillsammans med min partikollega i barn-och ungdomsnämnden träffade skolöverläkaren och några skolsköterskor kan jag konstatera att i en del områden skulle en förstärkning på skolsköterskesidan vara välkommen. Skolsköterskan har alltid varit tryggheten för elever, som behöver prata. Man kan säga att man var hos syster för huvudvärk eller ont i magen. Ingen vet att man egentligen behövde prata om hur det är hemma eller om något annat känsligt problem.
Barn och unga upplever ofta att vuxna inte har tid, framförallt inte har tid att lyssna. Det gäller föräldrar men också vuxna i de verksamheter, där barn och ungdomar vistas. Det borde inte vara så svårt att åstadkomma sådan tid. Även om man inte kan prata just när barnet/den unge vill så kan man med lite god vilja ganska snabbt ta tag i samtalet igen. Och oftare än idag tror jag att vuxna kan prioritera att lyssna. För föräldrar borde det gå att använda den fritid man har till att göra saker tillsammans med sina barn i högre grad än en del tycks göra. Med sina äldre barn och ungdomar kanske helt enkelt ta en fika och prata. Som föräldrar måste man under de år man har barn/ungdomar ha "reservtid" d v s avstå från att boka in varje timme. Man får avstå från en del av det som man själv tycker är roligt för stunden. I det långa loppet är tillfredsställelsen över att ha givit sina barn den tiden mycket större. Det här låter säkert moralistiskt i vissas öron. Men det bjuder jag på.
Kontakterna via telefon, mail och chatt har varit många, närmare bestämt nästan 22 000 för hela riket. Eftersom man kan vara anonym i kontakten med BRIS finns ingen statistik på regional eller lokal nivå. Bland de 20 vanligaste kontaktområdena finns kamrater, rädsla/oro, familjekonflikter, skolan, ensamhet, mobbning osv. Jag kan egentligen inte välja ut några för alla områden är viktiga för den enskilde individen. När ett barn ringer till BRIS, så är det just det problemet som är det viktigaste. Och alla duktiga jourare lyssnar och ger barnet en viss trygghet genom att just lyssna och ge några goda råd. Svenska barn har i stort det bra men vi kan inte blunda för att det finns ganska många undantag. För vissa är det dåligt under en tid p g a strul med kamrater eller i familjen. För andra är hela uppväxttiden bekymmersam. T ex beroende på föräldrars missbruk eller på att skolan misslyckas med att ge rätt stöd.
I Linköping finns ett bra utbud av stöd för barn, ungdomar och familjer. Men ingenting är så bra att det inte kan bli bättre. När jag förra året tillsammans med min partikollega i barn-och ungdomsnämnden träffade skolöverläkaren och några skolsköterskor kan jag konstatera att i en del områden skulle en förstärkning på skolsköterskesidan vara välkommen. Skolsköterskan har alltid varit tryggheten för elever, som behöver prata. Man kan säga att man var hos syster för huvudvärk eller ont i magen. Ingen vet att man egentligen behövde prata om hur det är hemma eller om något annat känsligt problem.
Barn och unga upplever ofta att vuxna inte har tid, framförallt inte har tid att lyssna. Det gäller föräldrar men också vuxna i de verksamheter, där barn och ungdomar vistas. Det borde inte vara så svårt att åstadkomma sådan tid. Även om man inte kan prata just när barnet/den unge vill så kan man med lite god vilja ganska snabbt ta tag i samtalet igen. Och oftare än idag tror jag att vuxna kan prioritera att lyssna. För föräldrar borde det gå att använda den fritid man har till att göra saker tillsammans med sina barn i högre grad än en del tycks göra. Med sina äldre barn och ungdomar kanske helt enkelt ta en fika och prata. Som föräldrar måste man under de år man har barn/ungdomar ha "reservtid" d v s avstå från att boka in varje timme. Man får avstå från en del av det som man själv tycker är roligt för stunden. I det långa loppet är tillfredsställelsen över att ha givit sina barn den tiden mycket större. Det här låter säkert moralistiskt i vissas öron. Men det bjuder jag på.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)