BRIS - en angelägen organisation

Idag började jag min arbetsdag med att lyssna på företrädare för BRIS (Barnens Rätt I Samhället), som presenterade sammanställningen över 2008 års verksamhet för barn och unga.
Kontakterna via telefon, mail och chatt har varit många, närmare bestämt nästan 22 000 för hela riket. Eftersom man kan vara anonym i kontakten med BRIS finns ingen statistik på regional eller lokal nivå. Bland de 20 vanligaste kontaktområdena finns kamrater, rädsla/oro, familjekonflikter, skolan, ensamhet, mobbning osv. Jag kan egentligen inte välja ut några för alla områden är viktiga för den enskilde individen. När ett barn ringer till BRIS, så är det just det problemet som är det viktigaste. Och alla duktiga jourare lyssnar och ger barnet en viss trygghet genom att just lyssna och ge några goda råd. Svenska barn har i stort det bra men vi kan inte blunda för att det finns ganska många undantag. För vissa är det dåligt under en tid p g a strul med kamrater eller i familjen. För andra är hela uppväxttiden bekymmersam. T ex beroende på föräldrars missbruk eller på att skolan misslyckas med att ge rätt stöd.
I Linköping finns ett bra utbud av stöd för barn, ungdomar och familjer. Men ingenting är så bra att det inte kan bli bättre. När jag förra året tillsammans med min partikollega i barn-och ungdomsnämnden träffade skolöverläkaren och några skolsköterskor kan jag konstatera att i en del områden skulle en förstärkning på skolsköterskesidan vara välkommen. Skolsköterskan har alltid varit tryggheten för elever, som behöver prata. Man kan säga att man var hos syster för huvudvärk eller ont i magen. Ingen vet att man egentligen behövde prata om hur det är hemma eller om något annat känsligt problem.
Barn och unga upplever ofta att vuxna inte har tid, framförallt inte har tid att lyssna. Det gäller föräldrar men också vuxna i de verksamheter, där barn och ungdomar vistas. Det borde inte vara så svårt att åstadkomma sådan tid. Även om man inte kan prata just när barnet/den unge vill så kan man med lite god vilja ganska snabbt ta tag i samtalet igen. Och oftare än idag tror jag att vuxna kan prioritera att lyssna. För föräldrar borde det gå att använda den fritid man har till att göra saker tillsammans med sina barn i högre grad än en del tycks göra. Med sina äldre barn och ungdomar kanske helt enkelt ta en fika och prata. Som föräldrar måste man under de år man har barn/ungdomar ha "reservtid" d v s avstå från att boka in varje timme. Man får avstå från en del av det som man själv tycker är roligt för stunden. I det långa loppet är tillfredsställelsen över att ha givit sina barn den tiden mycket större. Det här låter säkert moralistiskt i vissas öron. Men det bjuder jag på.