Idag presenterade Alliansen i Linköping den kommunala budgeten för 2009 och 2010. För första gången i kommunens historia kommer en tvåårsbudget att beslutas i fullmäktige i november. Det positiva med det är att tid frigörs för oss politiker och för tjänstemännen att lägga mer kraft på uppföljning. Under senare år har budgetarbetet i stort sett pågått hela året. Två år kan tyckas vara en kort tid. Men ser man till hur snabbt ekonomiska förutsättningar kan förändras i vår globaliserade värld så förstår man att flerårsbudget kräver mer noggrann planering av reserver.
För omsorgsnämnden, där jag är ordförande, betyder den kommande budgeten vissa förstärkningar. Men precis som för alla andra nämnder krävs effektiviseringar. Inte helt enkelt för en nämnd som har att se till att de kommuninvånare som är beroende av samhällets insatser på olika områden också får dessa och det med god kvalité. Jag kan tycka att effektiviseringskraven borde ha mindre procentuell omfattning på områden som är lagreglerad kärnverksamhet och högre där sådan verksamhet inte föreligger.
Men när nu budgetberedningen bestämt sig för att alla nämnder ska klara av effektivisering på 1% under två år, så är det bra att nämnderna själva får bedöma på vilka områden detta kan ske. Oppositionsledaren Lena Micko (s) påstår att majoriteten inte tar politiskt ansvar genom att inte nu peka ut var effektiviseringar ska göras. Men jag tror att hennes kritik egentligen handlar om att hon är besviken på att hon och hennes (s)-kamrater inte har något att kritisera vid fullmäktiges budgetdebatt om en månad. Linköping har en fortsatt stark ekonomi och många nya och långsiktiga satsningar görs. Inte minst gäller det utvecklingen av stadsdelen Skäggetorp, där framtidstron nu börjar spira så sakteliga efter åratal av misskött integrationspolitik under socialdemokraternas majoritetstid (se tidigare blogginlägg).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar