Igår träffade jag en kvinna som har många års erfarenhet som talpedagog inom grundskolan. Hon berättade om hur många barn har språkstörningar, som kvarstår när de börjar grundskolan. Eftersom de flesta barn idag går i förskola (eller dagis, som det hette tidigare)blev jag förvånad över att dessa barn inte fått hjälp före skolåldern. Det tycks bero på dels stora barngrupper så tiden för samtal med varje barn inte blir så omfattande som den borde och dels på för få personal med pedagogisk utbildning d v s förskollärare. Vi var ense om att detta är oroande. En språkstörning leder till svårigheter att lära sig läsa, vilket i sin tur försämrar studieresultaten i övriga ämnen också.
Redan idag behövs goda kunskaper för att kunna få och behålla ett arbete. Men också för att ha förmåga att ställa om när arbetsmarknaden förändras. Att bära med sig en språkstörning ut i livet har aldrig varit någon hit. Än mindre kommer det att vara det i framtiden. Här måste naturligtvis resurser finnas för stöd så fort behovet upptäcks.
Undrar hur det ser i Linköpings kommun. Finns det tillräckligt med förskollärare i förskolan och talpedagoger i förskola och grundskola? Måste kolla detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar