Samhället blundar när ett ensamkommande barn försvinner

I dagens ÖstgötaCorrespondenten beskriver Carina Mattson under Ordet fritt hur hon upplevt att samhället blundar för att ensamkommande barn försvinner. En av Carinas 16-åriga elever, som är ett ensamkommande barn, kom en dag inte till skolan. Och inte heller de följande dagarna. Det gick veckor och nu månader. Svaren från polis och andra myndigheter har mest varit ett konstaterande att ja, de (dvs de ensamkommande barnen) försvinner ju allt emellanåt.
Carina jämför med hur samhällsapparaten drar igång - med rätta - när en "vanlig" 16-åring försvinner.

Det är lätt att instämma med Carina besvikelse över MyndighetsSverige i denna situation. Är det så vi ska ha det? Svaret bör vara ett självklart Nej. Regeringen har givit Barnombudsmannen (BO) i uppdrag att ta reda på varför ensamkommande barn försvinner. Det är bra. Tyvärr förväntas svaret förrän mitten av december nästa år. Hur många hinner försvinna och lämnas åt sitt öde av svenska myndigheter fram till dess?

Ensamkommande barn under 18 år ska bo i familjehem eller HVB-hem (Hem för vård och boende). Jag hör ibland människor säga att dessa ungdomar, som har klarat av den långa och svåra flykten från t ex Afghanistan till vårt land, nog kan klara sig själva här också. De anses starka. Och så kan det vara åtminstone för en del av dem. Men traumatiska upplevelser kan göra sig påminda när den unge väl kommit till målet. För alla gäller också att komma in i det nya hemlandets förutsättningar, lära sig språket, gå i skolan, välja sin framtid med jobb och studier och - förhoppningsvis - nya vänner. Då behöver även en 16-åring som klarat en flykt ensam en familj och eller ett annat boende med människor runtom som bryr sig. Därför är det oroande att Regeringen nu aviserar andra ekonomiska förutsättningar för kommunerna avseende boende för dessa barn och ungdomar. Att effektivisera system är aldrig fel. Men om det i detta fall betyder mindre tillgång till personal för ensamkommande barn med behov av trygghet då är förslaget feltänkt.

Turkiet tillåter sex med barn

Det är helt obegripligt att ett land kan tillåta att sex med 12-åringar blir lagligt såsom nu sker i Turkiet. Förutsättningen för lagligheten att barnet ska "ge sitt samtycke" är så absurt så man tror inte att det är sant. Författningsdomstolen var inte enig. Sex ledamöter av totalt tretton röstade emot. Ändringen gjordes alltså med en rösts övervikt.
Tidigare har åldersgränsen varit 15 år. Nu sänks den alltså till 12 år!! Motiveringen är att med den gamla regeln behandlades alla brott kring sex med barn lika oavsett om barnet var fyra år eller femton. Majoriteten i domstolen anser tydligen att från tolv års ålder är ett barn moget att "ge samtycke" till sexuellt umgänge.

Turkiet har slagit in på en väg som för landet långt, långt bort från en möjlighet till EU-medlemsskap istället för tvärtom. Detta domstolsbeslut tillsammans med diskussionen om införande av dödsstraff samt landets hantering av misstänkta efter statskuppen gör att ett turkiskt EU-medlemsskap "inte finns på kartan i dagsläget", som Liberalernas Birgitta Ohlsson uttrycker i Expressen igår.

Heja svenska fotbollstjejer i Rio de Janeiro!

För några dagar sen kritiserade jag på min blogg svenska damfotbollslaget i OS för en alltför svag insats. Jag ville se skärpning. Och så blev det! Corren och alla andra media är idag lyriska. Extra kul är det förstås för oss östgötar att en spelare från Vadstena, Stina Blackstenius, blev matchhjälte.
Så nu ser vi alla fram emot semifinalen. Vågar vi också tro på final? Jo, visst!

Ministeravgång

Gymnasieminister Aida Hadzialic avgår efter att åkt fast för rattfylleri. DN och många andra media rapporterar efter presskonferensen. "Jag hade räknat på att jag hade förbränt det" (vinet, alltså) säger hon. Men så går inte att tänka även om det finns beräkningar, som visar på att det tar ungefär 5-6 tim att förbränna ett par glas vin. Det finns en mängd skäl att inte lita på sådana beräkningar. Alla människor är olika. Samma person kan ha olika "förbränningsförutsättningar" olika dagar/tillfällen.

Det synsätt som Aida Hadzialic beskriver är tyvärr ganska vanligt. Inte minst har det blivit det i samband med utvecklingen av s.k. After Work.

Även om jag anser, precis som många andra uttrycker, att det är synd att en kompetent kvinna lämnar sitt uppdrag, så har hon inget val. Dåligt omdöme brukar sällan vara skäl till avgång men när det kombineras med brott då är det enda vägen. Och rattfylla är ett brott. Ett brott som tyvärr många människor tar ganska lätt på. Men det är ett brott som kan leda till att andra människor kan bli skadade för livet eller till och med dö.

Nya regler för kräftor har missuppfattats

Jag påminde ju häromdagen i min blogg att det är dags för kräftor igen. Fortfarande talar man faktiskt om kräftpremiär i början av augusti trots att reglerna om första datum för kräftfångandet avskaffats.
Inför årets "premiär" har det skrivits mycket om EU-förslaget om strängare reglering kring hantering av signalkräftor. I media har påståtts att de svenska kräftskivorna nu går mot sin död på grund av EU. Och EU-kritikerna har tacksamt tagit emot att man nu fått ytterligare ett argument för Sverige att, likt Storbritannien, lämna EU.

Men så dyker det upp en person som läst direktiven ordentligt. I dagens ÖstgötaCorrespondenten säger Olavi Ruuskanen på Klosterdelikatesser utanför Vadstena att påståendena om att traditionen med kräftskivor kommer att försvinna på grund av EU är enbart dumhet. Det finns redan idag en sträng reglering kring signalkräftan. Ruuskanen menar att om de nya direktiven kan leda till bevarandet av den lilla stam av flodkräftor som finns kvar i Sverige är det bara bra.

En viss oro kopplat till direktiven känner dock även Olavi Ruuskanen. Det gäller regler kring transporter. Men han tror att kräftbranschen i Sverige, Norge och Finland i så fall kommer att få dispens.

Fortfarande stora brister i psykiatrisk vård och omsorg

ÖstgötaCorrespondenten har i ett antal artiklar skildrat tillståndet inom psykiatrin i regionen. En av artiklarna handlar om Emma som inte orkade leva vidare.
I en mycket tänkvärd debattartikel idag kommenterar Börje Pettersson de brister som redovisats i artiklarna. Börje Pettersson är ordförande i IFS Linköping (Intresseföreningen för schizofreni och andra psykotiska tillstånd) samt i HSO Linköping (Handikappföreningarnas samarbetsorgan) och har lång erfarenhet från arbete inom funktionshinderområdet.

Pettersson menar att beslutsfattare (politiker och profession) håller frågorna om psykisk ohälsa på avstånd. Hur kan bristerna annars tillåtas fortgå? Det är inget nytt att psykiatrins insatser är otillräckliga.

Jag kan bara instämma och, som tidigare ansvarig politiker, skämmas å mina egna och kollegors vägnar. Efter Milton-utredningen var en rejäl vidräkning med hur lågprioriterad psykiatrin varit i Sverige. Många förslag till förbättringar gavs och en hel del utvecklingsarbete startade. Pengar skickades med från staten till framförallt utbildning av personal. Krav på samverkan mellan landsting och kommun ställdes, vilket ledde till att gemensamma handlingsplaner utformades och beslutades. Där ingick bl a regler kring att en samordnad individuell plan (SIP) skulle användas.

Just kring SIP-en fanns stora förväntningar från patienthåll. För brist på samordning ansågs vara en av de stora bristerna. Därför blev jag mycket förvånad - och besviken - över att samordnad individuell plan inte tycks tillämpas i den utsträckning - och ibland inte alls uppenbarligen - som är nödvändig. Och som ålagts professionen från politiskt håll.

Ett stort problem inom offentlig verksamhet är det långdragna tjänstemannautredande för att "göra verkstad" av politiska beslut. Visst, jag förstår, att det behövs rutiner för tillämpning. Men ska det behöva ta upp emot ett år, som inte alltför sällan är fallet, innan dessa rutiner är på plats.  

Jag hoppas, precis som Börje Pettersson skriver, att dagens ansvariga politiker ryter till och kollar att  besluten om samordning också tillämpas.

Bonusregn över Arlas ledning

De senaste dagarna har rapporterats om mejerijätten Arlas bonusregn över VD och andra toppchefer i bl a Affärsvärlden och Expressen/Dina Pengar. Arlas ägare, Sveriges mjölkbönder, har däremot en alltmer ansträngd ekonomi. Många har dessutom avvecklat sin verksamhet på grund av det allt lägre mjölkpriset till den som producerar, alltså bonden.

Jag handlar Arlas Eko minimjölk (gula paket). På paketet läser jag följande annons: "Det är vi Arlabönder som äger Arla. Därför kan vi garantera dig att våra produkter är gjorda med omtanke om våra kor, naturen och dig. Allt Arla tjänar går till oss bönder. Tack för att Du köper vår mjölk!"
Under finns en logga, se nedan.

På nätet finns denna logga och en liknande text som i mjölkpaketsannonsen.

Det är vi Arlabönder som äger Arla. Märkningen Bondeägda är ett sätt att göra det ännu tydligare för våra konsumenter. För vi är stolta över vårt kooperativ och den mjölk vi levererar.

Vi vågar lova att våra produkter alltid är gjorda med omtanke om korna, naturen och dig som konsument. Oavsett vilken av våra produkter du väljer och vilken stad eller butik du än handlar i så går allt Arla tjänar tillbaka till oss. Det gör att vi kan fortsätta utveckla våra jordbruk och verka för ett Sverige med öppna landskap.
Tack för att du köper vår mjölk!

Jag kan inte låta bli att undra över följande del av texten: ....går allt Arla tjänar tillbaka till oss.

Att det kostar att driva ett företag som Arla förstår jag. Men jag får inte ihop detta fortsatta bonusregn, böndernas tidigare egna uttalanden om allt ökande ekonomiska problem och ovanstående annonstext. Hoppas någon vill förklara för en som inte fattar. @arlasverige, @ bondeägda, @FoljStaffanDanielsson