Eftervalsdebatt: Vem tar vem?

Vad avser riksdagsvalet tycks väl mandatfördelningen avgöra och nuvarande statsministern har avgått. 173 mandat för den sittande regeringen och 176 för konstellationen M, KD, L och SD betyder regeringsskifte. Hur den tilltänkta nya regeringen kommer att se ut är dock inte självklart. Min egen åsikt är att SD inte ska ingå. SD är inte ett borgerligt parti, vilket många tycks mena. Man behöver inte bara titta på deras "rötter". Det räcker att ta del av den nuvarande politiken så är det tydligt att partiets grund är nationalkonservativ. Och en sådan utveckling vill jag inte se i vårt land.

Då invänder en del att ca 20 % av väljarna har röstat på partiet och då "måste" de få inflytande. Visst, jag har ingen annan uppfattning i den delen. Väljare vars partier har plats i Sveriges riksdag får inflytande på politiken. Partiet har sina riksdagsledamöter, plats i riksdagens alla utskott där politiken behandlas inför de formella riksdagsbesluten. Varje riksdagsledamot kan skriva motioner, interpellationer och frågor till ministrar och när svar lämnas få stor uppmärksamhet i debatterna. Dessutom öppnas många möjligheter för en riksdagsledamot att göra besök runtom i landet hos företag, myndigheter, organisationer mm. Dels för att lära men också för att hämta ideer till politiska förslag och utspel. Så även om ett parti inte ingår i regeringen så innebär ingalunda uppdraget fyra år i isolering.    

Ända sen SD första gången tog plats i riksdagen började folk kritisera att partiet inte fick tillräckligt inflytande och att deras väljare inte respekterades. Men?? Hur många andra partiers väljare har inte under åren fått acceptera att deras parti inte ingått i regering?! Ta t ex Vänsterpartiet. Vill minnas att partiet under Gudrun Schymans storhetstid något val uppnådde 12-13 %. Men del av regering? Nej! Och som någon skrev häromdagen: Kommande mandatperiod kommer Socialdemokraterna och deras 30% av väljarkåren få "nöja sig" med det vanliga riksdagsarbetet. Så ser de demokratiska villkoren ut, eller hur?

Blickar jag ut över landet och kommunvalen ser jag en mängd olika konstellationer träda fram. Nya konstellationer och gamla traditionella konstellationer! Mer eller mindre överraskande beroende på valresultat och ibland beroende på att ett eller flera nya/lokala partier lyckats få mandat i kommunfullmäktige. Det senaste t ex i min hemstad Linköping. Under de cirka trettio år jag själv var aktiv i politiken fanns vid två olika val ett nytt parti. Ett av dem var Studentpartiet vars syfte var att verka under en period och under den tiden förbättra vardagslivet i kommunen för studenterna vid Linköpings Universitet. Något som de lyckades med genom många kloka förslag som fick majoritet i kommunfullmäktige. Det andra partiet jag tänker på var Ny Demokrati. Kanske inte att betrakta som ett lokalt parti eftersom de hade någon form av anknytning till Ians och Berts riksdagsparti med samma namn. Försvann dock efter en mandatperiod liksom på riksplanet.

I årets val lyckades det nystartade lokala partiet Linköpingslistan (LL) komma in i fullmäktige med sju mandat. Partiet har samlat ett stort antal linköpingsbor med bakgrund/erfarenheter från olika delar av samhället. En del medlemmar har tidigare varit engagerade i Liberalerna lokalt. Partiet bygger sin sammanhållning på den gemensamma viljan/ambitionen att genomföra politik som är bra för den enskilde invånaren och därmed för Linköpings kommun som helhet. Själv tycker jag att LL:s program känns mycket som ett socialliberalt sådant. Jag kommer säkert att följa partiets insatser här på min blogg under mandatperioden.                                                                                                                                                                                                                                                    

Partiernas förmåga att ta ansvar för valresultat

Visst bär vi som väljare ansvar för valresultaten oavsett om det är på nationell, kommunal eller regional nivå. Men eftersom vi väljare rimligen inte kan samordna oss så ligger hela ansvaret på partierna på de olika nivåerna att hantera valresultaten så klokt som möjligt. Med klokt menar jag både ur demokratiperspektiv och ur perspektivet  sakpolitiska beslut. På det nationella planet finns som bekant ett antal kriser där det brådskar med att finna lösningar. Här vilar också ett stort ansvar på kommande riksdag och regering att bibehålla Sverige som ett land där respekten för alla människors lika värde genomsyrar kommande beslut. Jag är djupt oroad över att så många väljare valt att rösta på SD. Samtidigt så kan jag förstå dem som menar att de mer etablerade partierna inte klarat att genomföra en politik för en bra integration, för en skola, som uppfyller kraven på att ge alla elever förutsättningar till ett liv i egen försörjning och ett rättsväsende som förmår stoppa den ökande kriminaliteten. Dock har inte valdebatterna visat att den politiken fullt ut finns hos något parti tyvärr. Hårdare tag (vad det nu är), längre straff och utvisningar ur Sverige av brottsdömda icke-medborgare är knappast det enda som krävs.  

Valet är över och hösten är här

Sen en vecka tillbaka har Sverige ett valresultat. Ett valresultat som tyder på att en ny regering kommer att tillträda. När vet vi ännu inte. Efter valet 2018 tog regeringsbildningen 134 dagar. Så länge behöver det kanske inte ta denna gång. Men helt lätt blir det inte nu heller. Visserligen finns det en mer tydlig majoritet med 176 mandat mot 173. Men om man betänker att dessa 176 mandat fördelas på fyra partier som i flera avgörande frågor har motsatta åsikter om vilka politiska förslag som framöver kan läggas fram till riksdagen för beslut så är inte regeringsbildningen helt enkel. Och faktiskt så kan innehållet inte avvakta till dess politiken ska prövas av riksdagen. Mycket av en ny regerings planer bör ingå i den regeringsförklaring som ska inleda den nya mandatperioden. Idag har den s.k. talmansrundan inletts. Kommer väl knappast innehålla några överraskningar utan beskedet blir att moderaternas Ulf Kristersson får uppdraget att försöka bilda regering.

Ser att Ulf Kristersson tydligen sagt till talmannen (enligt SVT) att han återkommer på söndag (25 sept). Under den vecka, som väntar på det beskedet, lär media frossa i spekulationer kring vilka partier som kan komma att ingå i den nya regeringen. Det kommer att finnas spekulationer mer eller mindre trovärdiga. Förmodligen kryddade med uttalanden från respektive parti vilka krav man ställt/ställer på Kristersson. Och - förstås - kompletterade med kritik från övriga fyra riksdagspartier inklusive den avgående regeringens ministrar. Puh!! Hur mycket av dåligt debattklimat kan vi väljare förväntas att orka med innan många vänder ryggen till helt och hållet. Kritiken mot hur valdebatterna skötts av partierna är ganska skoningslös på många håll.

Även om jag också tyckte illa om debattklimatet och kände att jag inte ville lyssna till mer så är min största oro för att det demokratiska samtalet avstannat. För det är ovärdigt partier och dess företrädare att sänka nivån på det sätt som skett i årets valrörelse. Blir intressant att se valforskarnas utvärderingar kring varför valdeltagandet sjönk så mycket som 3-4 % i ett val som av de flesta bedömare var ett av de viktigaste på många år. Detta med tanke på såväl inhemsk som omvärldsrelaterad framtida utveckling.

Så några mindre bekymmersamma reflektioner. Som alltid i mitten av september är det dags för höststädning i trädgården. Utöver det lite småtrista att sätta undan trädgårdsmöblerna, klippa träd som växt mer än önskvärt 

så är det faktiskt ganska njutbart med vackra höstfärger. 

Ibland kan det gå fort att fatta beslut

 Den 24 februari i år (2022) invaderade Ryssland Ukraina. Den dagen var socialdemokraterna fortfarande motståndare till medlemskap i försvarsalliansen NATO. "Tvåhundra år av alliansfrihet har tjänat Sverige väl" löd det ständiga svaret på några andra riksdagspartiers fråga om inte Sverige borde söka medlemskap. 

Nu,  inför kommande söndag den 15 maj 2022, tyder allt på att den socialdemokratiska regeringen kommer att, tillsammans med Finland, meddela att en ansökan om svenskt medlemskap i nämnda NATO föreslås inlämnas. Eftersom det finns majoritet för en sådan i riksdagen så kommer den att bifallas. Ibland kan det gå fort att fatta beslut! 

Själv är jag inte så tveksam till att Sverige ansöker om NATO-medlemskap mot bakgrund av hur säkerhetsläget i vår närhet radikalt förändrats. Även om jag sörjer över att visionen "ett Europa för fred och frihet" redan tycks kraschad. Aldrig trodde jag, att jag, född samma år som andra världskriget avslutades, skulle uppleva den förändring i omvärlden som vi nu bevittnar. 

Såg nyligen ett TV-program där för- och nackdelar med svenskt medlemskap i NATO diskuterades på ett sakligt, seriöst sätt. Även om jag, som jag skriver ovan, inte är så tveksam till svenskt medlemskap, så tycker jag att det ligger mycket i Svenska Freds argumentation kring Sveriges möjligheter att fortsättningsvis vara en röst för kärnvapennedrustning i världen. Men jag vill tro att det är förenligt. För vem vill egentligen ha kärnvapen?! Även om man inser att länder måste ha ett försvar. För det kommer troligen alltid att finnas ledare i ett eller flera länder i världen som inte kan nöja sig med det utrymme man har att styra över. 

 

Fjärde sprutan för 65-plussare rekommenderas

 Ser att Folkhälsomyndigheten nu rekommenderar 65-plussare att ta den fjärde sprutan. Bra!

https://corren.se/nyheter/coronapandemin/artikel/alla-over-65-ar-erbjuds-fjarde-dos/lye6d79jhttps://corren.se/nyheter/coronapandemin/artikel/alla-over-65-ar-erbjuds-fjarde-dos/lye6d79j

Bara några hundra mil bort....

Söndag i Sverige: Förberedde mig för en kylig men solig promenad. Men först plockade jag in några utslagna krokusar från trädgården eftersom det lär bli snö i början på veckan. En lugn och stillsam söndag således. Men...

Söndag i Ukraina bara några hundra mil bort. Krig och förödelse. Fruktansvärda bilder. 

Man saknar ord för den råhet som Ryssland utsätter ukrainska medborgare för. Och det enda skälet - en maktgalen Putin! 

Det ena krigsbrottet efter det andra begås! Inte ens respekt för att möjliggöra humanitära korridorer. 

Omvärldens dom kommer att bli hård. Men innan dess har alldeles för många offer krävts bland civilbefolkningen. Innan dess har allt för mycket av landet Ukraina slagits sönder och skövlats. 

Krig i Europa!!

Kriget i Ukraina har nu pågått i tre veckor och fruktansvärda bilder på Rysslands bombningar av bostäder och till och med sjukhus kablas ut över världen. Det är lätt att förstå Ukrainas vädjan om flygförbud. Men - samtidigt: att riskera ett tredje världskrig?! Nej, det måste undvikas. Sverige och andra länder måste hjälpa Ukrainas befolkning så mycket det bara går utan att riskera ett storkrig i Europa.

Här hemma i Sverige har upprustning av försvaret och frågan om Nato-medlemskap hamnat högt upp på regeringens och riksdagens agenda. Tillsammans med frågor om höga drivmedelspriser. Och att Sverige har fått en ny flyktingvåg. Det är intressant att notera att inte ens Sverigedemokraterna längre anser att "Sverige är fullt". Man inser naturligtvis att partiet skulle tappa röster om man visar upp samma okänslighet som man gjorde under Syrienkriget. Men att påstå att partiet bytt åsikt vad gäller svensk migrationspolitik, som en del media gör, är direkt felaktigt menar jag.    

Om det går att se något "bra" i allt detta elände så är det att EU denna gång framträder enat till skillnad från under den nyligen genomgångna pandemin.