Inspirerande möte

Igår bloggade jag om min önskan att fler kvinnor skulle våga ta steget att bli entreprenörer och egna företagare. Idag har jag träffat en kvinnlig entreprenör dock icke egen företagare. Entreprenörer brukar definieras som initiativrika och handlingskraftiga personer. Men inte nödvändigtvis egna företagare. En sådan person är Ros-Mari som ansvarar för ett gruppboende i Ulrika några mil utanför Linköping.
Boendet drivs av Frösunda LSS AB på uppdrag av Linköpings kommun. Fem personer med funktionsnedsättning bor där och har merparten av sin dagliga verksamhet hos olika företag i grannskapet.
Jag hade förmånen att få förrätta invigning i november förra året. Ett drygt halvår senare möter jag en välfungerande verksamhet med trygga boende och trygg och engagerad personal. Och, som sagt, en mycket driftig kvinnlig ledare med utvecklingsidéer och säkert också god förmåga att genomföra dem.
Alla människor behövs i vårt samhälle och alla har en uppgift att fylla. Men för att alla ska få den chansen måste några gå före med idéer, mod och förmåga att utveckla och inspirera.
De 3-4 milen därifrån på ganska krokiga vägar gick lätt. Också min inspiration för fortsatt utvecklingsarbete hade stigit ett antal grader.

Fler kvinnliga företagare önskas

Idag har jag träffat två kvinnor i Linköping som jobbar för att inspirera kvinnor till eget företagande. Läs gärna LinköpingsPosten så får Du veta mer.
Jag har varit engagerad för att få kvinnliga entreprenörer/företagare, som vill jobba med vård och omsorg på uppdrag av kommunen under många år. Jag ser som ett av mina bidrag till jämställdhetsarbetet. Linköpings kommuns omorganisation till beställar-utförarkonceptet 1992 har underlättat en utveckling i den riktningen. Så många småföretagare har det dock inte blivit, tyvärr. Det finns ett antal hinder på vägen för t ex en undersköterska eller hemtjänstchef att ta klivet och starta eget. Den osäkra ekonomin och återkommande upphandlingar är ett. Ett annat är Jantelagen. Den drabbar i och för sig alla i Sverige som "tror att de är något". Men för kvinnor som ofta är mer känsliga för att ta ett steg ut ur en arbetsgemenskap är detta hinder extra stort.

Men med inspiration av IniCiera, Nyföretagarcentrum och också de kvinnliga ambassadörer, som näringsminister Maud Olofsson samlat runt om i landet som förebilder, är jag övertygad om att vi får se fler kvinnor ta mod till sig och genomföra sina goda affärsidéer.

Hög tid att dela ut Orwells "1984" i gymnasieskolorna?

Som man frågar får man svar, lyder ett gammalt ordspråk. Kanske är det tillämpligt på resultatet av den undersökning som Svenska Stöldskyddsföreningen låtit göra och som refereras i en debattartikel i SvD idag. Artikeln innehåller ingen återgivning av hur frågorna är ställda till gymnasieelever, föräldrar och rektorer. Men av svaren att döma har trygghet ställts mot integritet.

Jag skrev i ett tidigare inlägg att naturligtvis måste människors oro respekteras. Men det är inte självklart att det enda sättet att förebygga brott och att skapa trygghet i och kring en skola är via kameraövervakning. Därför är det viktigt att ge alternativ att välja på när man undersöker inställningen till övervakning. Det är skillnad på att som gymnasieelev få frågan: "Tror Du att kameraövervakning ökar tryggheten i skolan?" jämfört med frågan: "Vad tror Du ökar tryggheten i skolan?" Sista frågexemplet kan eventuellt kompletteras med alternativ t ex kameraövervakning, fler vuxna i skolan, annat?
Det är svårt att tro av redovisningen av svaren att frågorna ställts utifrån mitt sista exempel.

Om det skulle vara så att svaren är ett resultat av en objektiv undersökning, då är det dags att dela ut boken "1984" av George Orwell till såväl elever, föräldrar som rektorer.

Definiera "väpnad konflikt" så asylsökande kan få besked

Vad är en "väpnad konflikt"? Man kan tycka att det funnits anledning att se över innebörden i begreppet, eftersom oro av det slaget finns på flera håll i världen sedan länge. Men Migrationsöverdomstolen i Sverige tillämpar fortfarande tolkningen att väpnad konflikt innebär att det pågår stridigheter mellan en stats väpnade styrkor och andra organiserade väpnade grupper. Striderna ska dessutom ha en viss intensitet och de väpnade grupperna måste ha en viss territoriell kontroll. En omodern tolkning, hävdar många bedömare. T ex kan den tolkningen inte tillämpas på Somalia, Afganistan och Irak.

Därför bedöms nu asylsökande olika i de tre svenska migrationsdomstolarna i väntan på att Migrationsöverdomstolen ska komma fram till en tolkning mer anpassad till hur det ser ut i världen idag. Ett besked lär komma i september (DN 17/8 -09).

Det brådskar! En osäker väntan bryter ner människor. Människor som redan är utsatta och djupt oroliga för sin och sin familjs framtid. Sverige kan bättre!

Riktigt tarvliga brottslingar

Ögnar nyss Expressen och hittar en artikel om hur inbrottstjuvar stulit en TV i samlingslokalen på ett äldreboende. Häromdagen skrev Östgöta Correspondenten om en gammal dam som fått besök av två kvinnor, som påstått sig vara ute för att kolla avloppsrören. När kvinnorna gått visade det sig att smycken och en nyckel var stulna.

Bedrövliga och fega brott säger man på Polisen. Riktigt tarvliga brottslingar, vill jag säga.

Piratpartiet kandidat till Linköpings kommunfullmäktige?

Piratpartiet har beslutat att på orter t ex Linköping, där partiledningen anser att det finns starka medlemmar med stor trovärdighet, ska partiet kandidera till kommunfullmäktige. Det politiska uppdraget för de eventuellt nya fullmäktigeledamöterna ska handla om att bevaka medborgarrätten och informationspolitiken inför alla beslut.
Lite begränsat politiskt uppdrag men dock viktigt. Linköping har tidigare haft ett parti i fullmäktige, som begränsade sig ett fåtal frågor, nämligen Studentpartiet. Det blev en blåslampa på övriga partier i studentstaden Linköping. Kanske blir Piratpartiets eventuella inträde i kommunpolitiken detsamma på integritetsområdet.

Allmän vaccinering eller inte?

Först ägnade media nästan hela sommarens nyhetstorka till att informera om svininfluensan. Nu är det dags för debatt igen. Denna gång om huruvida det är vettigt att vaccinera varenda medborgare och i så fall vem som ska betala - staten eller landstingen. Vem som än ska stå för fiolerna så är det med skattepengar. Och det är väl där diskussionen borde föras. Är detta en så allvarlig sjukdom för individen och för samhällsfunktioner att det är rimligt med kostnader i miljardklassen!

I Östergötland säger hälso- och sjukvårdsnämndens ordförande, som dessutom är läkare, att han anser det orimligt och överdrivet. Det är naturligtvis förmätet av mig som lekman att avgöra om HSN:s ordförande i Östergötland eller Socialstyrelsens experter har rätt men nog känns det för en vanlig medborgare som om frågan blivit större än den förtjänar. Det är också en ganska vanlig reaktion bland människor jag mött under sommaren. De allra flesta av oss i vuxen ålder har upplevt - och själva varit sjuka - i Hongkong, Asiaten och allt vad influensorna hetat under åren. Stannade samhället? Nej, inte vad vi minns. Vaccinering fanns för den som ville. Själv vaccinerades jag vid två tillfällen beordrad av arbetsgivaren, eftersom jag ansågs höra till "extra behövda anställda" eller vad man nu kallade en del av oss. Första gången skedde vaccineringen för min del försent. Jag hade förmodligen redan smittats och blev rejält sjuk, dock inte livshotande. Andra gången gick det bättre.

Jag menar inte att raljera över den nu gjorda riskbedömningen från MyndighetsSverige. Självklart måste det finnas en beredskap t ex vad gäller bemanning inom vård och omsorg. Och självklart ska riskgrupper vaccineras. Men allmän vaccinering för miljardbelopp? Tveksamt.