Katten har nio liv - hur många har SAAB?

Återigen har biltillverkaren SAAB i Trollhättan fått möjlighet till rekonstruktion enligt hovrättens beslut idag (DN, Expressen, Aftonbladet, SVT). Rätten var inte enig. Undrar om någon av dem egentligen tror på det hela. Men tydligen är regelverket något slags "hellre fria än fälla". Finns det en chans till ekonomisk lösning bör tydligen rättsväsendet ge klartecken.

Jag hoppas, för de anställdas och för många underleverantörers och deras anställdas skull, att denne Muller har något riktigt starkt kort i rockärmen. Men hur troligt är det? Nu betalas lönerna ut genom den statliga lönegarantin. Och rekonstruktionen ska vara klar inom tre månader. Inte en enda bil kommer att hinna produceras och än mindre säljas på den korta tiden.

Hur länge kan SAAB överleva?

I kväll meddelade SAAB i Trollhättan att inte heller denna månad klarar man lönerna. Det är sanslöst! Vilken annan arbetsgivare skulle kunna meddela sina anställda kvällen innan lönedag att sorry, det finns inga pengar - inte den här gången heller.
Nu tycks åtminstone tjänstemannafacket bestämt sig för att agera. Konkurs nästa om inte lönerna betalas denna gång. Och för de anställda träder den statliga lönegarantin in. Det tycks väl som det enda rimliga nu. Förvånande att företaget överlevt så här långt. Ja, överlevt och överlevt. Det är väl en sanning med modifikation. Ingen vill längre sälja dess bilar. Kommer ju heller inte att finnas några att sälja snart.

Länkar: http://www.corren.se/Ekonomi/?articleId=5750193&date=&menuids=
              http://svt.se/2.22620/1.2511427/inga_saab-loner_i_morgon?lid=puff_2511427&lpos=rubrik

Flygjubiléum i Linköping

Att Linköping är Sveriges flygstad nummer 1 vet väl "alla", eller? Att JAS Gripen och alla dess föregångare tillverkats här är nog känt. Men kanske är det inte lika känt hur mycket annat av Linköpings utveckling som har varit och fortfarande är beroende av flyget.

Men nu ska det bli ändring på det. I år firar Svenskt Flyg 100 år. Detta ska firas och naturligtvis då i Linköping. Mellan 10 och 13 juni hålls en mängd evenemang och kulminerar med en stor flyguppvisning söndagen den 13:e. Arrangörerna räknar med upp till 50 000 besökare.

Dagen före, lördagen den 12 juni, är det nyinvigning av Flygvapenmuséet, som byggts ut och om. Det är verkligen en högtidsdag. Så många turer och planer innan äntligen ett besked kom från staten att pengar avsatts. Många av de värdefulla historiska plan som hittills stått utomhus och riskerat att förstöras kommer nu att kunna visas under tak.
Jag är en av de östgötska riksdagsledamöter som vid flera tillfällen motionerat om behovet av resurser till en utbyggnad. En annan är socialdemokraten Berndt Sköldestig från Mjölby. Tyvärr gick han bort för några år sedan och hann alltså inte uppleva resultatet av sina ansträngningar.

Jag lär ha anledning att blogga om flygets hundraårsjubiléum fler gånger under våren och sommaren. Just nu ser jag fram emot att få se ett "nytt" Flygvapenmuséum.

Mer om jubiléet och vad Linköping kommer att uppmärksamma runtom hundraåringen kan Du se i Correns artikel.

En vanlig dag - men ändå inte

Började dagen kl 7.00 med frukost hos Rotary Aurora, "min" klubb. Därefter vidare till en av kommunens stadsdelar, där jag tillsammans med barn- och ungdomsnämndens ordförande och två landstingspolitiker invigde en ny familjecentral. Här samverkar vårdcentral/barnavårdscentral, som drivs av Carema, med kommunens öppna förskola, socialtjänsten och den landstingsdrivna Kvinnohälsan. Detta är den sjunde familjecentralen i Linköping. Som bevis på samverkan klipptes inte band utan knöts samman. Personalen som jobbar ihop sjöng en invigningslåt med egen skriven text. Också en bra start på god samverkan.
Efter kaffe och tårta bjöd små "trollungar" (elever) från den näraliggande Bäckskolan på visor från trollskogen. Riktigt duktiga på både text och sång. På denna skola finns en stor majoritet invandrarelever. Roligt att se och höra hur bra de kunde de svenska texterna.

Därefter några timmar vid skrivbordet för att efter lunch sammanträda med kommunfullmäktige. Inte så många ärenden idag. Dock viss debatt kring införandet av politiska sekreterare. Linköpings kommun är i det närmaste ensam om att bland jämförbara kommuner inte ha några politiska sekreterare. Och det märks särskilt för fritidspolitiker med tunga uppdrag. Nu införs sådan service från och med nästa mandatperiod. Dock i ganska blygsam omfattning, åtminstone för de mindre partierna.

Fullmäktige var slut strax före kl 17.00, vilket passade mig bra. Kl 17.00 hade jag lovat att medverka på en träff med presumtiva företagare med intresse för att driva Daglig verksamhet för personer med funktionsnedsättning. I samband med att Eget Val införs i den verksamheten kommer, förhoppningsvis, efterfrågan på fler utförare att öka. Att få fler lokala mindre företag, gärna drivna av kvinnor, är en del av Allianspartiernas mål för näringslivspolitiken i kommunen. Drygt tio personer kom på mötet. Ska bli spännande att följa vad som händer vidare.

En sådan här dag är ett bra exempel på hur varierat uppdrag det är att vara kommunpolitiker. Splittrat men mycket lärorikt. I morgon väntar andra uppgifter med bland annat omsorgsnämndssammanträde och ordförandeträff inom Alliansen.

Skänker en tanke till de SAAB-anställda i Trollhättan och alla underleverantörer, som idag fått besked att jobben kan räddas. Också för dem har det varit en vanlig tisdag men ändå inte. Jag hoppas för deras skull att Spyker-affären verkligen innebär en långsiktig lösning och att bilarna, som ska rulla ut framdeles, blir efterfrågade och sålda.

Vad kan SAAB-anställda producera i stället för bilar?

Jag har stor förståelse för att anställda på SAAB i Trollhättan är oroliga. Men ingen kan väl på fullt allvar tro att en regering ska risker miljader av skattepengar för att - kanske till och med kortsiktigt - rädda ett företag, som inte genererat vinst på årtionden. När man hör oppositionen, främst Sahlin och Eneroth, båda socialdemokrater, finns det anledning som skattebetalare att vara tacksam över att inte de har regeringsmakten. (Det finns naturligtvis många fler skäl.)

Om det nu är pengar de avser med krav på "nationell samling kring fordonsindustrin"? Eller är det bara standardfraser, som ska förmå folk att tro att det finns andra vägar att rädda jobben än den som hittills prövats? SvD kallar utspelet för Mona Sahlins Nigeriabrev.

Jag kan inte bedöma huruvida regeringens krav på olika avtal (86 stycken, enligt SAAB-chefens uttalande i DN) är rimliga. Men jag delar Maud Olofssons uppfattning att det är ägaren GM, som ska hitta en köpare inte den svenska regeringen (Corren).

Hos vissa människor odlas myten om den svenska bilindustrin, som ett slags nationellt värde, som till varje pris måste bevaras. Men för det första är den svenska bilindustrin inte särskilt svensk längre även om arbetsplatserna finns här. För det andra måste de flesta branscher under tidens gång omstruktureras och till och med helt ändra produktion. Jag hörde häromdagen en facklig företrädare på SAAB säga att vi kan väl tillverka vindkraftverk eller något annat. Kunskap och skicklighet finns, som bör kunna utnyttjas. Under en övergångstid, som kan vara ganska lång, behövs naturligtvis ekonomiska resurser. Det är den frågan, som borde diskuteras mer, kan jag tycka.