Vad kan SAAB-anställda producera i stället för bilar?

Jag har stor förståelse för att anställda på SAAB i Trollhättan är oroliga. Men ingen kan väl på fullt allvar tro att en regering ska risker miljader av skattepengar för att - kanske till och med kortsiktigt - rädda ett företag, som inte genererat vinst på årtionden. När man hör oppositionen, främst Sahlin och Eneroth, båda socialdemokrater, finns det anledning som skattebetalare att vara tacksam över att inte de har regeringsmakten. (Det finns naturligtvis många fler skäl.)

Om det nu är pengar de avser med krav på "nationell samling kring fordonsindustrin"? Eller är det bara standardfraser, som ska förmå folk att tro att det finns andra vägar att rädda jobben än den som hittills prövats? SvD kallar utspelet för Mona Sahlins Nigeriabrev.

Jag kan inte bedöma huruvida regeringens krav på olika avtal (86 stycken, enligt SAAB-chefens uttalande i DN) är rimliga. Men jag delar Maud Olofssons uppfattning att det är ägaren GM, som ska hitta en köpare inte den svenska regeringen (Corren).

Hos vissa människor odlas myten om den svenska bilindustrin, som ett slags nationellt värde, som till varje pris måste bevaras. Men för det första är den svenska bilindustrin inte särskilt svensk längre även om arbetsplatserna finns här. För det andra måste de flesta branscher under tidens gång omstruktureras och till och med helt ändra produktion. Jag hörde häromdagen en facklig företrädare på SAAB säga att vi kan väl tillverka vindkraftverk eller något annat. Kunskap och skicklighet finns, som bör kunna utnyttjas. Under en övergångstid, som kan vara ganska lång, behövs naturligtvis ekonomiska resurser. Det är den frågan, som borde diskuteras mer, kan jag tycka.