Har nyss sett Uppdrag Granskning om kvinnorepresentation (eller snarare brist på) i kommunala bolagsstyrelser. Det var (S) och (M) som granskades bland annat med exempel från Linköping. Trots ganska jämn könsfördelning i kommunfullmäktige så råder motsatt ordning i de kommunala bolagens styrelser. 32 kommuner lär inte ha en enda kvinnlig styrelserepresentant i sina bolag.
Personligen har jag prövat på styrelseuppdrag i bolag under ett par mandatperioder. Uppdrag som så att säga hängde ihop med att jag var kommunalråd. Det ena var i S:t Kors AB och det andra var i Kinda Kanal AB. Inget av uppdragen gav mersmak även om det var gott arbetsklimat i respektive styrelse. Jag har engagerat mig politiskt för att påverka utvecklingen av den kommunala kärnverksamheten d v s välfärdsområden skola, vård och omsorg. Dessutom gillar jag den politiska debatten. I ett kommunalt bolag är det bolagets bästa, som är uppdraget. Inte nödvändigtvis de politiska ideologierna.
Min grundinställning är att bolagiseringshysterin i kommunerna är fel. Det går att samverka mellan olika aktörer utan att det behöver ske i bolagsform. Och det går att bedriva de s.k. hårda frågorna inom ramen för nämndverksamhet. När verksamhet läggs i bolag minskar medborgarnas insyn och kontroll även när styrelsen består av politiskt valda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar