Dagen efter

Morgon den 9 november. Dagen efter. Känns som en rejäl baksmälla. Luften har gått ur. Frågan "hur kunde det sluta så här" kanske dock egentligen inte skulle behöva ställas. För det har ju varit jämnt med övervikt ibland för Clinton ibland för Trump.
En orsak till opinionsinstitutens missar (om det nu är så att de missat) är sannolikt att de som tänkt rösta på Trump inte velat säga det eftersom det känts "fel". Sådant har vi upplevt i Sverige också tex kring Junilistan i EU-val och SD i riksdagsval.

Jag länkar inte just nu trots att snabba analyser finns i mängder i alla media. Vill gärna ta del av de analyser som småningom utkristalliseras när de första chockvågorna lagt sig. Och jag vill fundera på och försöka förstå hur folk tänkt. På vad sätt kan USA bli ett bättre land att leva i med protektionism, med nedrustning av den lilla sjukförsäkring som Obama lyckades genomföra, med Trumps syn på invandring, mur mot Mexiko, med kvinnoförakt mm mm??

Samma tendenser ses i Europa inkl Sverige. Brexit i Storbritannien var ett resultat av liknande strömningar. Folket mot etablissemanget, sägs det. Inte heller i Europa är det lätt att se vad som skulle bli bättre om sådana krafter mobiliseras.

Hillary Clinton måste känna en oerhörd besvikelse. Så mycket engagemang, så mycket bättre politik, så många förväntningar från oss kvinnor över hela världen på att hon skulle lyckas spränga det beryktade glastaket. Någon mer presidentkampanj för hennes del blir det sannolikt inte. Michele Obama lär ha sagt att hon aldrig kommer att kandidera i presidentval. Kanske hon ändrar sig till nästa gång.

Fråga om kandidaternas ålder typiskt svensk

Allt i media handlar just nu om det förestående presidentvalet i USA. Ganska självklart eftersom USA är den stormakt den är. Amerikanska presidentval är alltid viktiga för omvärlden. Och denna gång mer än vanligt beroende på de båda kandidaterna och den märkliga valkampanjen. Om detta skrev jag häromdagen http://linneadarell.blogspot.se/2016/10/usa-valkampanj-eller-uppmuntran-till.html

När jag sett på svensk TV de senaste dagarna förstår jag att det är journalisternas "julafton" med att ständigt få inspiration till nya frågeställningar.   

Häromkvällen ställdes den fråga som jag tror bara skulle ställas av en svensk journalist. "Hur orkar de? De är ju inte purunga precis." Frågan gällde förstås de "gamla" kandidaterna Hillery Clinton, 69 och Donald Trump, 70 år.  I vårt land ska orken att arbeta ta slut vid pensionsålderns inträdande som idag varierar som längst till 67.
Således är det helt naturligt för en svensk, själv ung, journalist att ställa en sådan fråga.