Tänk att det bara gått en vecka sedan valet. Så otroligt mycket som denna vecka innehållit.
Först valresultatet naturligtvis, som gav både glädje och sorg.
Glädje över att Alliansregeringen fick förnyat förtroende och så även lokalt här i Linköping.
Sorg över att Sverigedemokraterna (SD) röstades in i Sveriges riksdag och även i Linköping.
Jag trodde att vi skulle lyckas hålla rent mot rasistiska partier i Linköpings kommunfullmäktige. Visserligen finns flera av dem i stan och visserligen hade Ny Demokrati ett antal mandat 1991-94. Men riktigt genomslag har inget parti på den kanten tyckts ha haft. Men det var en felbedömning.
Nu krävs än mer konkreta krafttag mot utanförskap, arbetslöshet och brister i skolan. Även om mycket gjorts och även rätt åtgärder, så har fyra år inte räckt att visa att politiken nu går åt rätt håll. För jag vill tro att många av dem som röstat på SD har gjort det som ett slags proteströstning mot brister i integrationspolitiken.
Så har personvalskryssen räknats i riksdags- och kommunval. Jag blev kvar på tredje platsen på riksdagslistan. Det hade varit spännande att få chans att jobba med rikspolitik igen och jag hade flera målsättningar. Men nu har väljarna sagt sitt och jag lämnar detta bakom mig.
Mitt nationella uppdrag i Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden löper vidare först och främst under 2011.
Bättre gick personvalet i kommunvalet. Jag fick mest kryss på Folkpartiets kommunfullmäktigelista i Linköping. Det betyder att jag kandiderar som kommunalråd inför kommande mandatperiod. Återstår att se vad valberedningen och ytterst medlemmarna tycker vid nomineringsmötet i november.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar