Hela dagen idag har jag suttit på budgetberedning (fortsätter imorgon). Alla nämnder redovisar förslag kring hur verksamheten ska utformas i konkret budget 2011-2012 samt en fortsättning i form av plan ytterligare 2 år. I Linköping har vi sedan 2009 två-årsbudgetar. Än så länge är erfarenheterna goda.
Eftersom kommunen fortfarande känner av efterdyningarna av finanskrisen så är budgetramarna ganska snäva. Nu ska kommunfullmäktige ta den slutgiltiga budgeten först i november, vilket förhoppningsvis betyder att det finns ett bättre ekonomiskt utrymme.
För omsorgsnämnden, där jag är ordförande, är läget (som vanligt) ansträngt. I en växande kommun växer också de sociala behoven. Ett snitt av befolkningen har funktionsnedsättningar av något slag. Andra har till och från sociala problem som t ex missbruk, psykisk ohälsa, våld i relationer osv. Barn som far illa blir ofta en konsekvens.
Linköping har en bra standard på sin omsorgsservice enligt de kvalitetsmätningar som görs med jämna mellanrum. Det finns heller inte någon hemlöshet, vilket ofta förekommer i större kommuner. Tillgängligheten till stöd och behandling vid begynnande alkohol- och drogmissbruk är hög, vilket leder till att färre personer utvecklar ett omfattande missbruk med allt vad det innebär för individen själv och hans eller hennes anhöriga.
I det långa perspektivet betyder dessa kvalitéer att kostnader hålls nere. En tillfällig finanskris får inte rasera dessa förutsättningar. Om detta har jag talat idag.
Eftersom sommaren har kommit just idag med en varm och vacker kväll så var det inte så många som var intresserade av att chatta kring omsorgsfrågor med mig och omsorgsnämndens vice ordförande. Men tre chattare hörde i alla fall sig under den timme vi satt där. Läs frågorna och svaren här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar