Mer pengar till kommuner och landsting

Bra att regeringen idag aviserar ekonomisk förstärkning till kommuner och landsting. Huruvida det är tillräckligt kan jag inte bedöma på rak arm. En översyn av balanskravet - inom ramen för en ansvarsfull ekonomisk politik, naturligtvis - som innebär incitament för kommun- och landstingspolitiker att sköta ekonomin välkomnas. Denna översyn är ett resultat av idogt förhandlande från Folkpartiets sida i regeringen. Vår partiledare Jan Björklund förde fram kravet bl a i samband med FP-riksmötet i Linköping för en månad sedan.

För framtiden finns det anledning för alla partier att finna en samsyn på ekonomiska prioriteringar mellan de olika politiska nivåerna och att tala samma språk. Det behovet finns oavsett konjunkturer och ekonomiska kriser. Jag förstår om medborgarna tycker att kommunerna inte tar ansvar för kärnverksamheterna skola och äldreomsorg när man upplever lokala besparingar på dessa områden. Detta samtidigt som man hör företrädare för regering och riksdag tala om satsningar på just dessa områden.

(S) slår in öppna dörrar

I veckan lämnade socialdemokraternas nye vice ordförande i omsorgsnämnden i Linköping in en motion om stöd till utsatta kvinnor. Det låter ju behjärtansvärt. Men vad innehöll den? Ja, ingenting konkret utan ett uppdrag till omsorgskontoret att göra det de redan gör på uppdrag av den politiska majoriteten (FP, M, KD, C). Redan då (S) hade ansvar för kommunens socialtjänst stod det klart att det finns en grupp mycket utsatta kvinnor, som inte får tillräckligt stöd. Framförallt behövs ett skyddat boende enbart för kvinnor som missbrukar. När vi i den nya majoriteten tillträdde 2007 gav vi omsorgskontoret i uppdrag att se om det fanns möjlighet att flytta om inom de blandboenden (där både kvinnor och män bor) och därigenom frigöra ett särskilt boende för endast kvinnor. Det verkade just då kunna vara en möjlig väg. Dock ökade efterfrågan från både kvinnor och män ganska snabbt därefter och den planerade vägen stängdes. Omsorgsnämnden sökte då pengar i budget från kommunfullmäktige, vilket nämnden inte fick. Planeringen var att starta i höst och sedan ha pengar (4 miljoner kr) för helårsdrift 2010. Uppdraget till omsorgskontoret är nu att tillsammans med Stadsmissionen hitta en lösning för att åtminstone åstadkomma ett akutboende, vilket just nu är det mest angelägna. Jag har gott hopp om att det ska gå i lås under året. Ett sätt att finansiera eventuella kostnader för detta kan nämnden klara bl a genom att hålla igen på kurser och konferenser för ledamöterna. Något som (S) och (V) motsatt sig.
Att nu motionera om ett uppdrag, som redan är givet, är att slå in öppna dörrar. Det är värt att notera att (S) inte föreslår ett skyddat boende för dessa kvinnor. Orsaken är förstås att inte heller deras budgetförslag hade räckt till att starta ett sådant.

Ingen generation har fått drömjobbet redan från början

Tidningen ExtraÖstergötland skriver idag om ungdomsarbetslösheten. Tidningen och arbetsförmedlingen är bekymrade över att 25 % av dem mellan 15-25 år som är arbetslösa saknar A-kassa och tvingas leva på socialbidrag. Att som utredaren på Af sucka över att ungdomarna får "hanka sig fram på vikariat eller visstidsanställningar" som inte förlängs är lite överdrivet, tycker jag. För de allra flesta har inträdet på arbetsmarknaden varit förknippat med att hanka sig fram på vikariat eller visstidsanställning. Om de förlängs eller inte har aldrig berott bara på lågkonjunktur. Även i goda tider förlängs inte alla vikariat eller visstidsanställningar. När den man vikarierat för återvänder i tjänst försvinner jobbet för vikarien. Det vet man redan när man anställs. Visstidsanställning beror ofta på att arbetsgivaren vill pröva arbetstagarens lämplighet och kompetens. Då gäller det att visa intresse, passa tider etc även om det inte är drömjobbet man erbjudits. För de, tyvärr alltför många. som inte skött sin skolgång, är chansen till fortsatt anställning än mindre gynnsam.
Jag möter ibland unga människor som tror att "förr" fick alla drömjobbet genast efter skolan. Så var det ju inte alls. "Hankat sig fram på vikariat eller visstidsanställningar" har nog de flesta av oss som idag är etablerade på arbetsmarknaden gjort. En viktig skillnad mellan förr och nu är att tidigare generationer var uppfostrade med insikten om att var och en måste försörja sig hur trist jobbet än var. Ville man ha något roligare jobb fick man - med hjälp av studielån - förbättra sin utbildning. En annan möjlighet var att sköta det jobb man fått så bra att man kunde avancera eller få rekommendationer till ett annat mer kvalificerat och roligare jobb.
Det har aldrig varit lätt att vara ung. Svårigheterna växlar över tid. Men det blir lättare även för dagens unga om man inser att man inte kan få drömjobbet från början och att allt man anser sig behöva i form av bostad, prylar, kläder mm det får man jobba ihop till successivt.

Gäller inte hastighetsregler för MC?

Ser att jag inte bloggat på en och en halv vecka! Men det beror inte på att jag varit lat utan på mängder av jobb. Förra veckan innehöll bl a nämndsammanträde, kommunalt handikappråd, årsmöte med Folkpartiets länsorganisation och medverkan på RBU i Östergötlands årsmöte. Den här veckan fullmäktiges temadag kring handikappolitiska programmet samt två dagars sammanträde och utbildning med Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden. Kom hem för ganska precis fyra timmar se´n. Har ätit middag, kört en maskin tvätt, packat upp, sett Östnytt och Rapport, snabbkollat mailen samt varit på kvällspromenad med hunden. Det sistnämnda är makens uppgift men han åkte på logemöte när jag kom hem.

Skönt att våren är här. Det var fortfarande plusgrader nu för en stund sedan. Hoppas värmen - och framförallt solen - håller i sig. A´propå våren så är motorcyklister på vägarna ett säkert vårtecken. Jag blev omkörd på vägen hem av två stycken. Märkligt detta med mc-förarnas hastigheter på våra vägar. Jag har då aldrig sett någon skylt om fri fart för motorcykel. Men jag kanske inte varit tillräckligt observant.
Nu ska jag titta på reprisen av veckans Uppdrag granskning. Sen får det nog bli sängen.

SaminförA

Igår var jag på en invigning av projektet SaminförA i Linköping. Ett unikt projekt för samverkan kring personer med neuropsykiatriskt funktionshinder med målsättning att komma i arbete eller studier. Detta är verksligen angeläget. Dessa personer har alltför länge "ramlat mellan stolarna" trots resurser och insatser på olika håll i samhället. Deltagare i projektet är Neuropsykiatriska utredningsenheten för vuxna i Linköping, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och kommunen. Linköpings Samordningsförbund medverkar med projektmedel.

Nej till godisskatt!

DN skriver idag om att politiker nobbar godisskatt. Ja, det är helt rätt! Folk måste tänka själva. Med en bra och saklig konsumentupplysning är det upp till var och en att avgöra vad man vill handla och äta. Viktigare är att diskutera hur kan informationen bli mer lättillgänglig. Där finns åtskilligt att göra. För vem av oss vet när vi står i affären vad alla dessa beteckningar (bokstav och nr) betyder för hälsan?

Högmod går före fall

"Högmod går före fall" kan väl vara ett lämpligt ordspråk för att beskriva LO-ordföranden Vanja Lundby-Wedins situation idag. Efter att med stora ord ha kritiserat näringslivets giriga toppar, regeringens bristande styrning av statliga bolags bonusprogram och systemet med bonusar i allmänhet visar det sig att hon själv medverkat till allt detta. Kan säkert vara så att hon inte förstått innebörden i de beslut hon medverkat till. Men vems är ansvaret för det då? Papper på bordet vid styrelsemöten förekommer i olika sammanhang. Men då gäller det för ledamöter att inte ta beslut förrän man fått en chans att läsa in sig på förslagen. Även om det innebär att beslut skjuts upp till senare tillfälle. Nog borde väl LO:s ordförande ha sådan tyngd och maktposition i dessa styrelser att hon klarat av att kräva sin rätt till tid att sätta sig in i beslutsunderlagen. Det handlar ju inte om en orutinerad ledamot på sitt första uppdrag!