Färre sjukskrivs för stress

Färre sjukskrivs för stress lyder rubrikerna idag. Det är goda nyheter av flera skäl. Förhoppningsvis är det färre som har anledning att söka läkarvård för stressrelaterade besvär. Men det viktigaste skälet är troligen att läkarna fått stöd i riktlinjerna för hur de ska möta dessa patienter. Hel sjukskrivning kan kanske vara nödvändigt under en kort period för att "varava ner". Men sedan måste andra insatser till som förändringar på jobbet, kanske ett annat jobb och troligen också förändringar av livsstil och livssituation.
För den som är ganska nytillträdd i arbetslivet behövs samtal kring hur man lär sig hantera stress på jobbet och i privatlivet. Att känna efter om man orkar eller inte så fort man upplever en mindre motgång bäddar för ett liv med diffusa krämpor. Jag hoppas att sjukskrivningar inte tillämpas i dessa situationer utom i undantagsfall.

Många av de personer som nu känner sig tvingade ut på arbetsmarknaden efter långa sjukskrivningar och, förmodligen ingen eller bristfällig rehabilitering, har säkert fått sjukskrivning som enda stöd, när stressymptomen blivit tydliga. Utan en bortre tidsgräns för hur länge en sjukskrivning kan rulla på, så har dessa människor, ofta kvinnor, inte fått en chans att komma igen på arbetsmarknaden. Efter några års fortlöpande sjukskrivning har självförtroendet sjunkit så pass att förtidspension betraktats som enda lösningen. Trots att många av dem borde haft många år kvar på arbetsmarknaden och oftast också en viss arbetsförmåga om de bara fått rätt stöd från början.